Först kom mannen

En man
Först fanns endast en ensam man, Adam. Han jagade för föda, byggde för skydd. Han gjorde t.o.m. sina egna kläder även om de var fula och höll låg standard.

En kvinna
Sen kom en kvinna, Eva. Trots invandringen blev inte Adam arbetslös. Adam och Eva märke att Adam var starkare, snabbare och bättre på att sikta än Eva. Eva å andra sidan kom på metoder att göra spjuten vassare och mer hållbara, hon hittade ätliga örter och bär på sina långa shoppingrundor i terrängen och hennes flinka fingrar var mycket bättre på att sy kläder och skor av bytesdjurens skinn.

Specialisering
Ibland bytte de arbetsuppgifter, men Adam sydde långsamt, hittade alldeles för lite ätliga växter och även om han var fokuserad när han uppfann saker så var de sällan användbara utan mest intressanta i sig själva. Eva missade med spjutet pga sämre öga-hand-koordination och svagare muskler och när hon fällde ett byte förlorade hon det ofta till andra rovdjur eller orkade inte bära hem hela bytet till lägret. Med tiden bytte de inte så ofta längre utan accepterade att de var bra på olika saker och att den gemensamma välfärden blev som högst när de gjorde det de var bäst på.

föräldraledighet, barnarbete och komparativa fördelar
Barnen Kain och Abel var älskade, men i stort sett hjälplösa och kunde inte bidra materiellt till familjen. Adam och Eva jobbade desto hårdare för att hålla dem varma och mätta. Detta gjordes med glädje och av kärlek - helt naturligt för att inte säga instinktivt. Det krävdes ingen extra tanke eller aktivt beslutsfattande, särskilda incitament eller liknande för att få Adam och Eva att anstränga sig för sina barn. De gjorde det helt enkelt av fri vilja. De klarade dessutom detta utan barnbidrag, (könskvoterad) föräldraledighet, sjukpenning eller annan frivillig eller framtvingad hjälp utifrån. Nja, nu fanns ingen att få eftersom de var ensamma, men poängen är att de tog ansvar för sig själva och sina egna.

När Kain och Abel blev äldre ville de göra som sina föräldrar, de härmade deras jagande och letande och hjälpte snart till på riktigt. De var de första barnarbetarna, men som tur var fanns inga altruistiska organisationer som kunde tvinga dem att "bara vara barn".

Kain var bättre än Abel på allt. Han var starkare, snabbare, mer fingerfärdig, mer skarpsynt osv. På jaktturerna fällde han dubbelt så många byten, tände eld på halva tiden och sydde ett par skinnskor på samma tid som Abel tog att trä tråden. Trots detta kom de (Kain förstås) på att Abel var relativt sett bäst på att sy skor så det fick han göra hela tiden medan Kain jagade, plockade bär, byggde på hyddan och hönsgården, plogade åkern osv. På så sätt fick familjen fram maximalt med produkter.

Teknologi och arbetslöshet
En dag uppfann Kain en skomaskin som gjorde Abel arbetslös, fast på den tiden fanns ingen a-kassa eller ens förnedrande soc, så Abel fick hitta ett annat jobb. Trots familjens optimala arbetsfördelning var byggnaderna lite eftersatta och mycket av Kains tid gick åt till jakt och spannmålsodling. Abel skolade om sig till husbyggare och slapp gå arbetslös. Skönt för honom,, och för familjen eftersom all fick det bättre tack vare den teknologiska utvecklingen (Kains skomaskin) och flexibla arbetsmarknaden. Nu hade väl i sanningens namn knappast någon något riktigt val. Adam och Eva och Kain gillade ju Abel trots att han var lite efter så även om han hade varit ett lemlöst kolli hade de försörjt honom - för att de ville, inte pga tvång utifrån, märk väl.

Incest och regionalstöd
På något oförklarligt sätt växte släkten. Det kan ha varit fler saknade revben inblandade, sannolikt ett visst mått av incest och kanske t.o.m. full frontal nudity innan kl 8 på kvällen. I vilket fall som helst fanns snart några hundra människor bosatta kring platsen där Adam först materialiserades. Jaktlyckan var inte lika god längre och jordbruket räckte inte till för att föda alla. I normala fall hade här höjts röster för regionalstöd och välriktad energi hade lagts på demonstrationer för rätten att bo kvar på sin födelseort istället för på mat, värme och skydd. Nu fanns ingen att demonstrera för och alla ansträngningar måste läggas på att överleva snarare än på krav att någon annan skulle försörja dem.

USA
Några äventyrslystna flyttade över floden för att söka nya marker att bruka och jaga på. De kallade stället Nordamerika och där började de om, med bara sina utnötta djurhudar som kläder och skor som enda ägodelar.

Vattenkraft och elenergi. Öknen vaknar till liv
Ben som nästan sveptes med när de korsade floden kom på ett sätt att utnyttja energin som höll på att döda honom. Ett skoveldjul förmedlade rörelseenergi till en kvarn och ett bevattningssystem och fick de torra markerna att avkasta t.o.m. mer än amerikanerna behövde. Tack vare Ben kunde fler spjut slipas och kläder och skor tillverkas snabbare och av bättre kvalitet. Det blev tid över för filosoferande och lek och Bens son Benjamin uppfann en blixtmaskin efter att ha blivit träffad av blixten när han lekte med en drake. Blixtmaskinen bytte han senare namn på, men principen var densamma - vattenkraften användes för att få magneter att rotera i en spole och skapade därmed en elektrisk ström som kunde användas till lite allt möjligt, Benjamin visste bara inte riktigt vad ännu.

Frihandel
Det saknades mat i det gamla landet, Ojropa (från "Oj! Ropa!" som var den vanliga lösningen på problem där). Stavningen ändrades snart till Europa för att sopa undan spåren från områdets nödiga ursprung. Svälten var utbredd men det var allmänt känt att det fanns både duktiga jägare och filosofer och att många andra var arbetsvilliga eller villiga att sälja andra efterfrågade tjänster.

Ytterligare andra i Europa var bara villiga i största allmänhet och hängde i närheten av Ewings och Rockefeller när det serverades jästa bär och var inte sena att följa med till de privata grottorna efter några glas av den röda drycken. De ville synas i amerikanernas sällskap och var ofta genuint imponerade både av deras driftighet och fina fysik som kom av näringsrik mat och tillräckligt med sömn.

Amerikanerna hade mycket, men ville ha ännu mer och deras strävan ledde till idén att handla med européerna.

Det fanns en uppenbar möjlighet för ett sådant utbyte och arbetsfördelning mellan amerikanerna och europeerna. Några av de européer som var starka nog att hålla upp armarna för egen maskin höjde emellertid rösterna från sina sjukbäddar för att ställa krav på tullar som skulle skydda den inhemska ekonomin från dumpning av billigt kött och andra visserligen eftertraktade varor från USA - men ack så omoraliskt påtvingade. De mest sinnessjuka i Europa, kanske pga näringsbrist, utnyttjade sina medmänniskor, torterade, hotade osv och förberedde dessutom krig mot amerika. Amerikanerna, ännu inte nedslagna trots Europeernas våldsamhet och brist på vilja att utbyta varor och tjänster över floden, erbjöd mat och andra förnödenheter i utbyte mot tänkare och jägare till mat- och maskinverkstäderna som utvecklats. Dessutom ville amerikanerna att européerna skulle vidta vissa åtgärder mot sin våldskultur.

Fri handel
Vissa i Europa svalt hellre och införde handelsförbud än handlade med amerikanerna som glömt det gamla heliga landet. Absurt. Lösningen blev att de som ville fick handla fritt och de som inte ville fick införa fördyrande tullar för sig själva. Det gjorde ingen - för tanken hade hela tiden varit att någon annan skulle bära bördan för tullarna - aldrig den som försökte driva igenom förslaget.

Handikappade
Handeln möjliggjorde ytterligare specialisering och allt fler fick det allt bättre. De som hade lite sämre förutsättningar av naturen gjorde sitt bästa för att tjäna sig ett uppehälle och tack vare det allmänna välståndet kunde de alla ha det bättre än Adam och Eva hade det, trots att Adam var en riktig karlakarl och Kain inte stod sin far långt efter (snarare före). Tillgången till verktyg, exempel på bästa sätt att sy, baka, jaga mm gjorde livet långt enklare även för de med allra klenast begåvning och det fanns (nästan) alltid någon som förbarmade sig över "bollarna". Bollarna kallades de som hade särskilt grava funktionshinder och inte kunde överleva för egen maskin. ingen tvingade någon att ta hand om bollarna, men många ville - ibland för att det bara kändes bra i hjärtat, ibland för att bollarnas leende kunde smälta is, ibland för att imponera på brudar och ibland utan att tänka efter eller för att maninte visste var man skulle göra av bollarna annars. Bollarna hade aldrig klarat sig innan uppfinningarna eller frihandeln, så det var tur att inte Abel och hans likar fått som de ville.

Än så länge fanns inga skatter, tullar, bidrag eller andra kollektiva lösningar med tvång som viktig ingrediens. Allt baserades på frivilliga, fredliga avtal. Hot hade emellertid förekommit. Griniga typer som trodde att deras problem berodde på andra hade velat begränsa teknologisk utveckling och frihandel och hade krävt att någon annan skulle försörja dem (skatt och bidrag) om de inte själva kunde eller t.ex. ville flytta dit bättre förutsättningar fanns.

Fortsättning följer:

Börshandel
Patent
Prostitution
Reklam
Yrken
Förbud
Skatter
Polis

Persson: mina lögner, mina val

Jonung skriver idag i SvD om hur internationella forskare gått igenom orsakerna bakom och lösningarna till de ekonomiska kriser som drabbade Sverige och många andra länder de första åren på 90-talet.

Gamle lögnaren Göran Persson beskrev i sina memoarer hur han sanerade Sveriges ekonomi och räddade landet från ekonomisk kris. På ett liknande sätt har han också beskrivit hur borgarnas regeringstid var orsaken till krisen.

Objektiva forskare däremot har kommit fram till att krisen bottnade i Sveriges fasta valutakurs som inte stämde överens med inflations- och tillväxttakten i landet och att lösningen var övergången till flytande valuta. Ett naturligt steg i ekonomins tillfrisknande var ett ökat budgetunderskott. Persson säger sig ha räddat landet när han bekämpade underskottet med kraftiga besparingar. I själva verket bromsade han återhämtningen, men tack vare den underliggande styrkan hos näringslivet lyckades man ändå prestera viss tillväxt.

Alltså: sossarna låg bakom krisen, marknaden tvingade fram lösningen (flytande valuta), Göran Persson och övriga sossar försvårade tillfrisknandet och sen ljög Göran ihop en story om hur han hade räddat landet. Bra att sanningen kommer fram till slut, men synd förstås att det blir två spaltdecimeter om det efter ett decennium med spaltkilometer om sossarnas lögner, med Perssons memoarer på toppen.

Dynamiska effekter. Return of Reaganomics

The average EU corporate tax rate has decreased from 42% to 30% in the last ten years. Europe has benefited in recent years from a dose of tax competition when it comes to corporate tax rates. The weighted average of EU-15 corporate tax rates has now dropped below 30% (lower than the US and Japan) from 42% ten years ago. The net effect, along with recent years' strong corporate profit growth, has still led to an increase in total tax revenues

Positiva nyheter finns överallt

The Economist uppmärksammar framstegen inom syntetisk biologi i senaste numret. Snart kan vi beställa gendelar och skräddarsy artificiellt liv med valfria egenskaper, tex flygbränsleproducerande bakterier eller koldioxidätande amöbor (slut på global warming).

Snart kan det bli köpläge på börsen. Visst, det kan vara idag, men mer sannolikt blir det en sidledes rörelse i några månader med slag på 10% uppåt och neråt. I nedrörelserna ska man fynda, men inte vad som helst för det kan faktiskt bli en långvarig recession. Köp stora bolag med säkra kassaflöden. Stora matproducenter t.ex., kanske vissa telekom eller energibolag - obs, det ska vara stora bolag och med låga lån och/eller starkt kassaflöde.

Fed sänker USA

Ja, kanske blir det utfallet i slutändan även om Bernanke et al lyckas blåsa liv i USA en gång till. Greenspan hade sannolikt rätt när han 1996 varnade för alltför vidlyftig optimism bland aktieköpare, men efter det har han bidragit till börsbubblan 1999-2000 med efterföljande kollaps. Den kollapsen reparerades med extremt låg styrränta, vilket blåste upp huspriserna i USA och medförde en lånekultur som inte setts sedan 1920-talet. Börsbubblan reparerades med en ännu större husbubbla och det senaste året har den senare börjat pysa ihop i accelererande takt. I fallet dras detaljhandeln, husbyggare, banker och finansförsäkringsbolag (monoliners) och förstås börskurser i de flesta bolag med.

Det kan redan vara över för den den här gången, tack vare Feds extremt snabba räntesänkningar. Det kan leda till att hushåll som ligger på gränsen nu klarar av sina räntor och amorteringar, andra hushåll kan ta nya lån till konsumtion och alla känner att myndigheterna inte under några omständigheter tänker låta USA hamna i recession. Denna tillit stimulerar fortsatt lågt eller negativt sparande och hög konsumtion samt investeringsviljan hos företagen. Hjulen snurrar vidare i lika hög takt som innan, men skulderna kvarstår... och växer. Förr eller senare ska räkningen betalas. Den här gången höll ekonomin tills Fed höjde räntan till 5,25%. Hur lågt behöver den sänkas för att ge det stöd som krävs och hur högt kan den höjas i nästa cykel? Sannolikt krävs minst 5% ränta för att hålla tillbaka inflationsimpulserna, men det är frågan om ekonomin tål det.

Det kan visa sig att slutresultatet blir att Fed inte räddar ekonomin mer än tillfälligt utan faktiskt bara lägger upp en straffspark som verkligen skadar ekonomin på längre sikt.

Who is John Galt



Jag blir lika förvånad varje gång liberaler tvingas bemöta argument om att liberalismen inte är paradiset för alla människor, och jag blir lika förbannad varje gång de försöker försvara sig mot sådant nonsens. Liberalismen och den fria marknaden är ingen garanti för att mäskligheten ska frälsas i arbetsfri rikedom, ansvarslös makt och fläckfri lycka. Anledningen är enkel: det finns inget sådant samhälle. Alla kan inte alltid få precis som de vill, speciellt inte utan att det ställs några motkrav.

Socialister gillar att locka med gratis konsumtion, mer makt, mindre arbete, mer trygghet, mindre ansvar, men liberaler inser att verkligheten inte fungerar på det sättet. Vårt ideal är ett moraliskt ideal, inte ett slutmål i vilket den perfekta världen ska uppenbara sig. Det är viktigt att påpeka och konsekvent stå för detta, för annars kan diskussionen aldrig föras in på det som verkligen betyder något. Så länge förvirrade populister som Ilse-Marie maler på om att den onda nyliberalismen tvingar in det stackars folket i fattigdom och samtidigt lockar med guld och gröna skogar i den välsignade socialismen - och vi liberaler accepterar dessa premisser - är vi chanslösa. Vi kan inte övertrumfa gratis allt åt alla, helt enkelt för att vår intellektuella hederlig inte tillåter åt att ta till sådana förljugna låtsasargument.

När debatten hålls på en sådan låg nivå kan människor som St Just svamla på om “de marknadskrafter som tvärtom är huvudorsak till skriande fattigdom, krig över tillgångar och resurser och sjukdomar där människor fortfarande dör i vattkoppor och av smutsigt vatten“.
Då kan ha säga saker som att “Voogi är fast i resonemanget att skapa ekonmisk tillväxt och öka resurserna. Den enkla sanningen är att det handlar i första hand om fördelning och kontroll. Vi var ju överens om att det fanns tillgångar, pengar, rikedomar - jag hävdar att dessa kan delas, skillnader människor emellan jämnas ut och makten förskjutas till befolkningen och dess representanter istället för att ligga hos en finansminoritet. Därefter kan vi resonera om ökad produktion“

Där illustrerar han precis vänsterns grundläggande premiss: pengar finns, det gäller bara att fördela dem så att alla får lika mycket. Sen kan man börja bekymra sig om produktion. Att bemöta honom med nationalekonomisk teori och empiri är tröstlöst, han kommer bara förneka allting och hävda att det är nyliberala lögner som syftar till att göra det rika rikare på de fattigas bekostnad. Vi liberaler vet att det inte är så, men det spelar ingen roll. St Just kommer fortsätta svamla, ljuga, vägra bemöta argument och avfärda alla andra uppfattningar som ondsinta konspirationer styrda av familjen Wallenberg.
Vad vi liberaler måste lära oss är att försvara liberalismen ur ett moraliskt perspektiv. Vi måste sluta acceptera argumentationens premiss att den som hittar på det bästa slutmålet vinner. Det går inte, vi kan inte tävla med gratis allt åt alla utan ansvar och motinsats. Vi kan inte försöka påpeka att det inte fungerar på sättet, vi måste visa varför det inte är rätt att ens eftersträva ett sådant mål.

När socialisterna säger att “vi” ska finansiera allting tillsammans ska vi inte säga att vi har ett annat förslag, vi ska påpeka det omoraliska i tvånget. Vi ska säga att visst, finansiera du vad tusan du vill, men tvinga inte mig att delta om jag inte vill. Det är ju tvånget som är fundamentet i den socialistiska argumentationen. Det handlar inte om att alla ska vara med och hjälpa till, det handlar om att alla ska tvingas att hjälpa till, oavsett de vill eller ej.

När socialisterna säger att sjukvård och skola ska vara “gratis” måste vi sluta svara att den inte alls ska vara gratis, vi måste istället fråga varför den som inte konsumerar en vara eller en tjänst ändå ska tvingas att betala för den.

Det finns ett enda skäl till att man förespråkar skatt: man vill leva på andras resurser. Den som säger “jag får ju tillbaka något för all skatt jag betalar” kan lika gärna betala en privat försäkring. Vad är skillnaden? Du betalar en premie för att få skydd mot oväntade händelser, bilkrockar, bränder eller sjukdom. Skillnaden mot skatten är att andra människor också tvingas betala för detta skydd, trots att de inte nödvändigtvis anser sig behöva det. Så varför förespråka skatt? Jo, för att man som enskild konsument anser sig ha nytta av andra människors pengar. Ju mer andra betalar desto mer får jag tillbaka, tänker de, socialisterna. Däri ligger det parasitiska draget. Det handlar om att få fördelar på andras bekostnad, vilket är det omoraliska vi måste belysa och bemöta. Socialisterna vill inte “hjälpas åt”, de vill att andra ska hjälpa dem utan att kräva något i utbyte, och hur gör man det? Genom tvånget.

Den som vill omfördela pengar till någon annan kan göra det utan tvång. Det är bara att öppna plånboken och betala, men hur får man någon annan att dela med sig? Det är inte lika lätt. Om en person äger något som han eller hon anser sig ha förtjänat, antingen genom en arbetsinsats eller genom att ha betalat för det, vill hon inte bara ge bort det eftersom det vore att offra sin egen förtjänst, sin egen lycka, och få intet tillbaka. Metoden blir återigen tvång. När du inte vill dela med dig till mig, när jag inte erbjuder dig något i utbyte mot det du har och som jag vill åt, så åkallar jag den högre makt som kallas “demokrati” och förkläs med floskler som “rättvisa” och “solidaritet”, och så tvingar jag dig under vapenhot att dela med dig. Var ligger rättvisan i det?

Varför har jag rätt att tvinga dig att ge mig något som är ditt?

Det finns ingen sådan rätt, den är endast omoralisk eftersom den bygger på samma princip som slaveri. Det att avkräva andra människor värden utan att ersätta dem. Det är detta vi liberaler måste påpeka. Vi måste förklara för socialisterna att “gratis” under ofrivillighet bygger på tvång och exploatering och är raka motsatsen till solidaritet och medmänsklighet. För socialismen handlar ju inte om att folk ska vara snälla mot varandra, utan om att de ska tvingas att agera i enlighet med en förutbestämd norm som säger att självuppoffring är vägen till frälsning. Vi får inte acceptera det, vi måste visa att det fria utbytet och respekten mellan människor är det moraliska ideal vi eftersträvar. Att parasiterna inte längre får sina arbetsfria inkomster och sin ansvarslösa makt i ett sådant samhälle är ingen orättvisa, tvärtom är det höjden av rättvisa: att den som förtjänar sina resurser genom arbetsinsatser och fritt utbyte av tillgångar mellan fria individer också har rätt att förfoga över dessa enligt de egna målsättningarna.

Slaveriet är inget ideal, varken i praktiken eller i teorin, och vi måste kunna visa är socialismens kostnads- och ansvarsfria slutmål i själva verket bara är Vägen till träldom.

Thomas Östros

Thomas Östros (diverse medier som SVT2, TV4, Di): "Alliansen har skämt ut Sverige" (med sin kohandel för att minska miljökraven på Sverige)

Financial Times idag: "Sweden handest toughest green target"

Det är svårt att orka bli upprörd varje gång TÖ öppnar munnen för att vräka ur sig sina orimliga angrepp på alliansen. Det spelar ingen roll om de säljer eller inte säljer statens bolag, om de skapar fler jobb, bättre ekonomi eller i det här fallet gör miljövänner utanför Sverige gröna av avund över progressiviteten i svensk miljöhänsyn. TÖ gör antagligen och förhoppningsvis både sig och sitt parti en otjänst när han gör så uppenbart felaktiga bedömningar av omvärlden.