Har du bränt dig?

Svar till David på en fråga under rubriken "300" angående Aktiespararnas rekommendationer

Jag förstår. Det är skönt att höra att DU inte tillhör Aktiesparargänget som tror på B&H.

Sen vad gäller börsuppgången över tid så är det inte mer än 6-7% per år, om man mäter över längre tidsperioder (men inte för långa eftersom data före 1926 inte är tillförlitliga. De baseras på ibland så få som 7 överlevande företag medan hundratals kk:ade ej ingår. Denna survivor bias har gett extremt positivt tillskott till index för 1926 jämfört med vad en snittinvesterare faktiskt skulle ha fått).

Dessa 6-7% avkastning per år består dessutom till drygt 2% av penningvärdesförsämring, så realt har man fått ca 4% per år. Det är förstås mycket bättre än fastigheter som gett ca 1% realt per år, men fortfarande inget man blir rik på om man bara sitter passiv.

Aktiespararnas inställning till investeringar bygger nog på två premisser:

1. Felaktig eller för kort historik och total ignorans inför effekterna av att börja köpa eller köpa för stort på fel tidpunkt, samt förstås att de ofta bortser från inflation. Nominellt kan historiska siffror se imponerande ut men realt är det inte så kul. Ränteplaceringar har t.ex. ofta slagit aktier över mycket långa tidsperioder - ibland nästan en hel generations placeringshorisont

2. Viljan att locka medlemmar genom engegemang och skenbar analys, dvs köp av enstaka aktier, typ: Om du gillar H&Ms kläder kan du köpa aktien (oavsett värdering och tajming i förhållande till konjunkturläget)

Sen finns det ingenting som säger att framtiden ska se ut som historien. Även om man fått 4% real avkastning om året historisk kan det bli klart mer eller klart mindre i framtiden och en viktig faktor är vilket pris man köper till idag. Den som köpte aktier på toppen av haussen 1999/2000 lär få vänta ganska länge innan han hinner ikapp inflationen och ens får tillbaka sin köpkraft. Det förutsätter dessutom att han köpte index och ligger kvar i index hela tiden. Om han köpte enstaka aktier istället kan det gått mycket sämre eller mycket bättre. Antag att han köpte några utvalda teknologiaktier, eftersom de hade haft den bästa historiska värdeökningen per år, ja då skulle han kanske inte haft några pengar kvar alls.

Man kan förstås ha tur och råka köpa aktier och fastigheter med belåning och successivt öka både innehav och belåning under en sådan hausseperiod som 25-årsperioden 1982-2007. Om man dessutom råkade vikta över mer till fastigheter efter toppen 2000 så var utvecklingen fullständigt explosiv och miljardärer som Maths O Sundqvist kunde ploppa fram från ingenstans. Såna som han råkade vara på plats vid precis rätt tidpunkt och var aggressiva i en tid då bankerna mer än gärna lånade ut alltmer. Det handlar emellertid nästan bara om tur med tajmingen - att råkas finnas på plats när historien var mogen. Om samma person började dra igång sin verksamhet strax innan depressionen 1927 skulle det slutat med personlig konkurs. Detsamma kan gälla de som trodde att 2007-08 bara skulle bli en liten korrektion och passade på att öka innehaven "billigt". Jag tror att det finns många Mathsar kvar därute som ska rensas ut 2009 och sen inte kan utgöra drivkrafter för uppgång därefter, varför återhämtningen blir osäker och långsam. Börsen kan se helt annorlunda ut, men i huvudsak tror jag inte på mer än enstaka intensiva rallyn snarare än uppgång till nya toppar.

Kanske är börsen rimligt värderad nu. Med ovanligt låg inflation kanske den då ska stiga med 20-25% från nu till 2013-14, men först justeras ned med 30% pga oro, osäkerhet, emissioner, spariver mm. Därefter blir uppgången 80-100% över 4-5 år, eller 15% om året i snitt. Det här är förstås helt omöjliga och snarast löjliga prognoser, men slutstationen kanske är just rimlig.

Att ligga still med aktier från idag och se dessa urholkas med 30% i värde, kanske 50% om det blir tillräckligt svart, kan nog döda entusiasmen hos rätt många. Orkar man hålla ut, men utan att addera till positionerna kommer en hundralapp idag vara värd 125 kr om fem-sex år, vilket är nog så bra... men om man sparar hundringen till nära botten och dessutom vågar addera till positionen under uppgångsfasen så är hundringen värd 200 i framtiden. Och eventuella tillskott kanske också är upp med 50-100% för att inte tala om tillfredsställelsen och den bevarade entusiasmen av att ha gjort en korrekt analys och inte låtit sig nedslås av misslyckade placeringar och missade tillfällen.

Framtiden kan förstås bli helt annorlunda, men jag undrar ändå över varför man ska in och experimentera med saker man inte har en aning om samtidigt som jobbsituationen och konjunkturen blir allt sämre. Tänk om man måste sälja av sina aktier eller hus på botten oavsett om man vill eller inte t.ex. En enkel blick på konjunkturen säger att situationen med konsumtions- och sparvilja, minskande belåning, fegare och statsägda banker, fallerande företag osv pekar entydigt på att 2009 blir värre än 2008. lite mindre entydigt men högst sannolikt blir 2010 också ett år med stigande arbetslöshet även om BNP kanske inte faller längre - däremot lär tillväxten vara mycket låg och någon gång 2011 toppar nog arbetslösheten. Under denna period sparar folk alltmer och försiktigare, konsumerar och investerar mindre. Företagen tjänar mindre pengar och värderingen av vinsterna faller pga minskad tro på aktieinvesteringar. Historiska mått på avkastningen "senaste tio åren" kommer alltid vara negativa och "sanningen" att räntor alltid slår aktier och fastigheter kommer krypa in i folksjälen. "Det finns inga lätta sätt att bli rik".

När man bränt sig på varm mjölk (oboy) blåser man framöver på yoghurten (turkiskt ordspråk) och den sinnesstämningen lär prägla ekonomin för lång tid framöver, precis som den gjorde under USAs förlorade decennium (30-talet) då våra släktingar hellre hade pengarna i madrassen än på banken eller i aktier. Hur gör du? Chansar du på en kopp het choklad till nu eller tar du hänsyn till att alla andra sitter med sina kylskåpskalla yoghurt och försiktigt blåser på den för att den ska kallna?