Fredagstankar

Jag dröjer ytterligare med mina börs- och politikkommentarer. Orsaken är att jag mest sitter nöjd när jag ser marknadsutvecklingen och de förgäves försöken att rädda marknaden från myndighetshåll. Bank of America fick imorse t.ex (ytterligare) en garanti på 1100 miljarder kr för sina dåliga lån. Fortsätt ligga korta. Det gör jag. Som jag skrev i december: Det kommer bli mycket värre - man kan sitt lugnt och kort i båten tills dess eller försöka pricka rekylerna på vägen. Kanske slutet av februari ger en uppstuds.



Nej, nu ville jag bara skriva ner en fredagstanke:

I naturen sörjs inte förlusten av ett barn särskilt länge. T.ex. en lejonhona vars barn mördas av en rivaliserande hanne tar glatt emot mördarens säd och gör nya starkare barn tillsammans.

Den civiliserade människans monokult med monogami, monopedi och liknande utgör lejonens motpol. Vi är mänskliga och onaturliga och vi sörjer förlusten av ett enda liv så till den grad att vi förstör ett till (det egna av sorg) och kanske dessutom undlåter vidare fortplantning.

Människan är verkligen onaturlig och naturen omänsklig (men smart och effektiv; osentimental).

Nu var det egentligen inte det jag tänkte på utan på hur mycket ett liv är värt. De flesta av oss sparar hellre 10 kr än ger dem till röda korsets fadderverksamhet, men säger samtidigt att inget belopp skulle få oss att offra ett eget barn. Två diametrala ståndpunkter. I u-länder kan en familjemedlem med social acceptans sälja sina njurar eller upplåta den levande kroppen till medicinska experiment för att försörja och hålla vid liv en mängd familjemedlemmar. Rationellt.

Ett intressant experiment vore att undersöka alternativtoleransen spädbarn/pengar i olika sammanhang. Hur mycket pengar krävs för att man hellre skulle ta dem än sitt spädbarn. Jag är ekonomiskt oberoende och det sociala stigmat för högt så för mig finns inget pris. För en person i Zimbabwe eller Kongo kanske 100 dollar är tillräckligt då det kan utgöra skillnaden mellan liv och död för en eller flera andra familjemedlemmar. Man kan genomföra experimentet för husdjur också: kanariefågel, hamster, kopparsnok, kanin, katt, hund – vilket också görs rutinartat på veterinärbesök: Köp ny hund eller betala 20 000 i operationskostnader, tex.
Undrar hur det skulle se ut utan stigmat, dvs om man bara tog sitt eget direkta lidande i beaktande. Hur mycket är ett år värt, dvs är en ettåring mer värd en en enmånaders och när vänder det? Är en 92-åring mindre värd än en 91-åring? Hur stor är skillnaden per tidsenhet?

En sak att beakta är att för de erhållna pengarna (50 öre eller 1000 miljarder) kan man välja att hjälpa andra människor eller djur än de egna barnen och husdjuren. Vid ett visst pris kanske man, om man säger nej, i teorin offrar hela den afrikanska kontinenten för att få behålla sitt eget barn. Intressant.