På två veckor har VLCC-dagsraterna (dagshyran för en oljetanker) fallit från 200 tusen dollar per dag till 36 tusen dollar. Orsaken är att en liten försvagning i den globala ekonomin och efterfrågan på olja har skapat (kanske mer än) balans mellan utbud och efterfrågan på oljetransporter och pressat ned transportkostnaden till nivån där rederierna endast gör normala vinster.
Transportkostnaderna för containrar har fallit med 36% sedan i maj och oljepriset med 20%.
Sveriges BNP-tillväxt (annualiserad för Q2) redovisades nyligen till låga 0,7% jämfört med förväntade 2,0% och i Tyskland är sannolikt tillväxten -1% (redovisas nästa vecka).
Aktiemarknaden håller dock ställningarna - opåverkad av den värsta finanskrisen sen 30-talet och en snabb global synkroniserad avmattning som ytterligare kommer spä på bankernas problem och samtidigt minska deras utrymme att låna ut pengar. Analytikerna trallar på vägen till jobbet, putsandes på sina 10% i vinsttillväxt-prognoser och glatt rekommenderandes aktier med "bara P/E 10" eller kanske ännu lägre. "Årtiondets köpläge!". "Det kanske går ner lite till men sen vänder det upp. De smarta köper nu. Ha is i magen".
Det är klart att det ser billigt ut INNAN vinsterna halveras eller delas i tre eller fyra. Jag har inte mycket medkänsla med de som förlorar sina besparingar kommande 12 månader. De har haft alltför många chanser att sälja, alltför många signaler på att ekonomin försvagas och att vinsterna måste falla. De har dessutom fått alltför mycket oförtjänta vinster på belånade bostäder och allmän och utdragen högkonjunktur de senaste decennierna (driven av belåning i alla delar av systemet... hos banker, hedgefonder, VC, PE-firmor, individer som köpt iPODs och TV-apparater för sina allt högre huslån).
Den som inte har sålt ännu har fortfarande chansen efter ett år av tydliga tecken på förestående recession. Guldläget att sälja består pga analytikernas självbedrägeri och senfärdighet - för att inte tala om de flesta marknadsaktörers inside-the-box-tänkande. Även intelligenta och filosoferande analytiker och strateger som jag träffar har svårt att justera ned vinster på enstaka bolag med mer än 10-20% och de flesta gör det bara för nästa år och sen ska vinsterna snart tillbaka till all-time-high igen... Suck. Det är uppenbart att de flesta är obönhörligen fast i 1982-2000-2008-paradigmet att det alltid går uppåt (obligationer, fastigheter, aktier, belåning, emerging markets). Tänk istället att alla excesser ska 1. rensas ut 2. trenden därefter ska vara normal istället för accelererad.
Marknaden har kort minne och det går det att tjäna pengar på. De som förlorar pengar 2009 ska jag både tacka för möjligheten och skratta gott åt för att de förtjänat sin misär genom att inte tänka efter själva. (sen kan de eller nästa generation få mysa lite över att jag kanske inte tjänar storkovan när nästa hausse eller bubbla byggs upp utan bara cementerar min förmögenhet).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar