Hulkgrisen oansvarig?

Johan Falk skrev på Forskning&Framsteg (fof) om varför han inte tycker att den kinesiska hulkgrisen är någon lysande idé:

Reuters och Vetenskapsradion berättade idag om en grön självlysande (flourocerande) gris som fått kultingar - som också är gröna och självlysande. (Se även tidigare artikel.) Inte helt oväntat är grismamman genmodifierad, och inte helt oväntat sker de spektakulära experimenten i Kina.För alla som är skeptiska till aktiv genmodifiering måste hulk-grisen te sig som en styggelse och vara ett klart argument för att vi människor borde sluta bygga lego med livets byggstenar. Själv tycker jag att försöken är lite oansvariga. Inte för att djuren far illa; de mår nog bättre än en genomsnittlig slaktgris i västvärlden. Inte heller för att det finns risker för att generna sprids okontrollerat; självlysande grisar har mycket mindre chans att smita iväg obemärkt än till exempel pollen från träd eller myggor. Och det är inte ens för att forskningen kan tyckas vara slöseri med pengar; det finns forskning mycket längre från praktiska tillämpningar som - med rätta - förbrukar långt mer pengar.Det jag tycker gör försöken oansvariga är just att de är som gjorda för att elda på motståndare till genmodifiering. I ett så kontroversiellt forskningsområde är det extra viktigt att ta hänsyn till hur allmänheten reagerar. Det handlar inte bara om det fortsatta anseendet för ens egen forskningsgren, utan allmänhetens förtroende för forskning i stort.

Jag håller med om Falks slutsatser. Det är synd om alarmisterna får vatten på sitt kuvert av det här. Genmodifiering är en viktig nyckel till framtida välstånd. Dessutom är det kul! (oj nu gör jag samma misstag som kineserna)