Teknikfientlighet

Jag tittar på I, Robot med Will Smith i huvudrollen. Will spelar en teknikfientlig polis som hatar robotar sen en av dem räddade hans liv (istället för en liten flickas) ur en sjunkande bil. Han hatar robotarnas iskalla logik där i Wills fall hans överlevnadschanser bedömdes vara större än flickans.

Will tror också att robotar tar jobben från vanligt folk: "Om en robot tillverkar en stol dubbelt så fort och dubbelt så bra som en människa, vad händer då med människan?"

Den här typen av oro för teknikutveckling är väldigt vanlig även om olika individers tekniktolerans är olika hög. Vissa drar gränsen vid kärnkraftverk, andra vid elektricitet och ytterligare andra vid nanoteknik, AI eller egentligen alla forskningsområden som har gjort väsentliga framsteg de senaste 20 åren. Teknikrädslan kan t.o.m. ge fysiska symptom som hos elallergiker.

Det positiva i kråksången är att för varje ny generation verkar en majoritet acceptera de framsteg som gjordes den förra generationen. Människan verkar ha en inbyggd anpassningsförmåga, men tyvärr också en inbyggd skräck för det okända. Lösningen är väl att göra det okända känt och efter en generation tas status quo för givet (känt). Utbildade och upplysta accepterar teknikutveckling lättare eftersom de förstår de underliggande principerna.

Kanske kommer alla levande vuxna i framtiden känna till Einsteins relativitetsteori, universums uppbyggnad, principerna bakom nanoteknik och artificiell intelligens och därmed också vända sig från den syn på religion som majoriteten har idag. "Ingen" tror längre på varulvar, vampyrer och liknande, få tror att jorden är platt eller universums mitt, många har ett öppet sinne för att det finns liv på andra platser än Jorden osv... ändå tror fortfarande 80% på en högre makt som lägger sig i naturlagarna och individuella människors liv- Även de som inte är troende ber på ett eller annat sätt, tex inför ett svårt beslut eller eller en fotbollsmatch.

Morris (the naked ape) hävdar att det är vårt primatarv som gör att vi saknar en riktig ledare, en alfagorilla som är så mycket mer än en kung eller president. Det gör oss väldigt mottagliga för religion, ja kanske t.o.m. beroende av en liknande tro, men kanske kan vi i framtiden ersätta dagens destruktiva tro på godtyckliga och onda gudar som vill få oss att försaka livet till förmån för en efter-döden-evighet i "paradiset" med något mer produktivt. Det vore en riktig utmaning för statsvetare och antropologer - att hitta morgondagens tro som ska ersätta kristendom, islam och andra dödsälskande religioner.