GBD Cantillon

Först idag fick jag Gloom Boom Doom-rapporten från Marc Faber. I all korthet gick han igenom de negativa långsiktiga effekterna av kreditexpansion, penningtryckande och inflation.

Det går inte att få med mycket av hans 15-sidiga analys här, men poängen är att inflation inte är något statiskt eller något endimensionellt som en KPI-siffra. Inflation är en process, en okontrollerad, giftig slingrande kobra som inte får bli för stor.

Inflation innebär bla genom Cantilloneffekten att de som är närmast den penningskpande processen gynnas på bekostnad av de som är längst ifrån. När centralbankerna trycker pengar gynnas banker och finansmän, medan arbetare missgynnas. Processen drar till sig de som vill och kan och vågar lämna sitt arbete till förmån för spekulation. Färre arbetar, fler lånar och spekulerar. Ekonomin blir allt mer instabil. Ekonomins tillväxtkraft urholkas och kakan blir mindre samtidigt som den koncentreras hos en allt mindre del av befolkningen. Några få blir oerhört rika, många blir fattiga och en stor medelklass nedgraderas till nästan livegna.

Pengar bygger på förtroende. Det gäller i synnerhet fiat money. Om pengarna är falska eller snabbt urholkas (den nedre delen av befolkningen märker successivt att lönen inte räcker till) så tappar man förtroendet för både pengar och deras ursprung. Etablissemanget ifrågasätts. Missnöjespartier får grogrund. Syndabockar letas upp. Rika svartmålas.

De sociala spänningarna stiger och förr eller senare kan det sociala kontraktet rivas upp i en kataklysmisk restart.

För att återknyta till inflationskobran ovan och unintended consequences av stora projekt (t.ex. massivt penningtryckande) så beskriver Faber också ursprunget till "kobraeffekten":

Indien ville minska problemet med kobror och erbjöd "skottpengar" på kobraskinn. Bönderna var inte dummare än att de snart kompletterade dödandet av vilda kobror med odlade kobror. När detta uppdagades skrotades policyn och då släppte bönderna helt enkelt kobrorna fria så problemet var än större än innan programmet började.

Surt sa räven

Det här kan låta lite bittert, men ett fritt översatt citat, som jag ställer mig helt och hållet bakom, från GBD av Marc Faber lyder:

Prognosmakeri, som är svårt nog även i en perfekt marknad, har förvandlats till en ren gissningslek om omfattningen och tidsperspektivet av fiskala och monetära stimulanser och deras effekt på tillgångsmarknader.

Ja, vad gör man? Det ÄR faktiskt svårare än någonsin att göra rätt på aktiemarknaden, oavsett metod (teknisk analys av något slag eller fundamental analys)

Min metod innebär att 1) räkna så gott jag kan på fundamenta och 2) ta det väldigt försiktigt för jag har nästan ingen aning alls om 3) vad myndigheterna tänker göra, hur galna och interventionistiska de är, hur stora risker de tänker ta med framtiden och 4) vilken bedömning alla andra investerare kommer göra av föregående punkt.