Standardavvikelsen (10-dagars annualiserad) ligger på 7,5%. Det är en av de lägsta noteringarna de senaste tio åren, dvs börsen signalerar att ingenting oroväckande eller osäkert är i görningen. För mindre än ett halvår sedan var vollen över 60%, vilket nästan var i nivå med under Lehmankrisen. Vad har egentligen hänt sedan i augusti som gör marknaden så himla mycket tryggare? Fast lika tryggt såg det ut precis innan tex flashkraschen och Fukushima...
men
och
- Amerikansk BNP tyder på recession
- Tillväxtprognoserna för Europa har konsekvent nedjusterats till konsensus om recession
- Greklands underskott har förvärrats och diskussionerna om skuldbyte har strandat (men kanske löser sig på 70% nedskrivning istället för 50%). Stor oro för CDS-triggande har bytts mot tro på CDS-triggande och att det inte är så farligt
- Greklands och Portugals 10-åriga obligationsräntor har fördubblats
- Baltic Dry index har halverats (och -70% sen oktober)
- USAs 10-årsränta har fallit från 2,60 till 1,80 (signalerar mycket svag tillväxt)
- Case/Shiller har nått ny 10-årsbotten (senaste månadsmätningen)
men
- Citi economic surprise index steg från -90 till +90 (och därefter ned till +50)
- ECB ger ut gratispengar (LTRO på 1%)
och
- Börsen har stigit 20%
1 kommentar:
Jag fattar ärligt talat inte alls varför vollan är så låg. Minns hösten, kändes ju som om 6% från lägsta till högsta intradag var vardagsmat, och nu framstår börsen som om placerarna vet PRECIS hur mycket en aktie är värd, oj upp 0,0106% på det ena, neeej, var det inte lite mycket, 0,00823% skulle det kanske ha varit.
Det är faktiskt lite provocerande av börsen, ungefär som om den vore en exklusiv klubb där man känner sig utanför bara för att man inte förstår hur de invigda tänker (eller inte tänker). Varför plötsligt börjar väga nyheter på guldvåg???
Tror att börsen lever i sin egen "encellsfantasivärld", men det kan nog få ett abrupt slut, känns som om långsiktiga fundamenta, hur uppenbara de än är, inte diskonteras effektvit, men ändå i det långa loppet tar ut sin rätt, men tror att placerarnas förmåga att "drömma sig bort" till grönare slätter (eller tvärtom) överskuggar det långsiktiga, vi lever kanske i fablernas (eller grov-algoritmernas värld,) femtitolfte kaptitlet.
Skicka en kommentar