torsdag 2 december 2010

QECB - inte riktigt, men ECB köper just nu bonds i Portugal och Irland samtidigt som Trichets tal nästan inte innehöll något nytt alls

De är listiga, grabbarna på ECB...
 
Lite rädd är jag, inte minst för den lite längre framtiden, men just nu har jag inga planer på att sälja ur mig ur rallyt. Hela novemberförlusten är nu återhämtad, mer därtill, och glömd och förlåten.

6 kommentarer:

Anonym sa...

Hej, kan du utveckla dina tankar om "listiga" en smula. Jag anar vad du menar men lite mer klartext är alltid intressant. Jag delar dina funderingar om "hur länge kan "de" halla alla tallrikarna i luften". Kan du inte spekulera lite omkring när du skulle anse att "tallrikarna" är dömda att aka i golvet. För visst finns det väl ett brutalt slut pa leken "extend and pretend"? Eller? Tack för dina öppna tankar om marknaden.

Peter Eek sa...

Listiga: till skillnad från Feds öppna "shock and awe"-krigföring så agerar ECB som gamla tiders centralbanker, dvs med så lite kommunikation som möjligt. Trichet höll sitt vanliga trista, stenansikteanförande om att det är regeringar med sina budgetar som ska ta ansvar och inte ECB (som ju ska fokusera på enbart inflation). Samtidigt, nästan i smyg, köpte ECB bonds i Portugal och Irland och den överraskningseffekten när det stod klart för allt fler gav så mycket mer impact än det hade gjort om de berättat om sina planer.

Nu vet ingen aktör när eller hur mycket och på vilka premisser ECB kommer gå in och stödköpa och det gör att man inte vågar sälja/blanka. Listigt.

Extend and pretend:

tallrikarna åker i golvet om inte tillräckligt många får jobb i tid. Det kan ske genom innovationer eller andra oväntade skeenden. jag ska utveckla detta mer senare hoppas jag.

Peter Eek sa...

Stora delar av västvärlden har ca 75% skuld och 7,5% budgetunderskott i förhållande till bnp. Så länge inte skulden växer som andel är det ganska lugnt, om än dyrt och lite hämmande. om man t.o.m. kan få den att stanna nominellt är allt vunnet för då minskar snart skulden till obetydlig andel av BNP.

Så här kan kalkylen se ut nu

75% skuld * 4% ränta = 3% hämmande på BNP, dvs 3% av BNP-tillväxten varje år går åt till att betala ränta på skulden. Kalkylen håller om inflationen är 2% och tillväxten 2%, räntan 4% och tex nominell tillväxt är 4% och reell tillväxt 2%. Den reella tillväxten kan vara 1% befolkningstillväxt och 1% produktivitetsökning. Detta är en ganska negativ kalkyl, men gör faktiskt att det finns 1% av BNP över varje år till t.ex. amortering av skulden eller stimulanser.

Ungefär så ser västvärlden ut i genomsnitt. Resten av världen har en nettoreserv istället för skuld, ett överskott på 5-10% och växer snarare 7-10% nominellt och 5-6% reellt. För Sveriges del är det extra viktigt eftersom en stor del av exporten går till dessa "övriga" länder.

Alltså: det går att köra vidare med status quo under överskådlig tid. Problemet är att det inte finns några reserver över för en "plötslig" nedgång. Lägre tillgångspriser skulle göra individer, banker och regeringar insolventa. Det riskerar att döda folks livs- och investeringsvilja och kan sänka tillväxten ytterligare i värsta tänkbara läge. om inte annat krävs budgetbesparingar som i sig själva sänker tillväxten och gör skuldbördan ännu tyngre. DÅ skulle vi få en hel radda med Grekland och Irland på halsen med accelererande skulder och behov att spara.

Hur länge leken kan pågå har jag ingen aning om, men nyckeln heter nog Kina (och sen kanske Indien och Afrika och teknologi). För 15 år sen fanns inte webläsare och telefoner var en lyxartikel för ganska få. Nu har "alla" höghastighetsinternet med sig i fickan vart de än går. Motsvarande förändring sker framöver på halva tiden. Om bara 8 år ser världen lika mycket annorlunda ut som 2010 vs 1995.

Kanske lyckas man faktiskt växa sig ur problemet på riktigt trots att det sker med "fusk" just nu.

De närmaste 12-36 månaderna är nog farligast, men sen kanske man faktiskt *kan* ta sig ur problemet (tyvärr utan att rensa ut moral hazard så nya kriser står för dörren i framtiden i alla fall, men dessa blir just NYA kriser).

Tills vidare kan Kina hålla sig själva under armarna fram till maktskiftet 2012. Samtidigt har de intresse av en rimlig balans med omvärlden varför de fortsätter köpa amerikanska statspapper (det mest förvånande och VIKTIGASTE i detta låtsasspel.

Varför skänker kineserna bort produkter i utbyte mot kanske värdelösa dollar? Jo i Det Harmoniska Samhällets intresse. Hellre harmoni än rikedom och rättvisa är deras devis.

Kanske tänker kineserna sig också att det dynamiska USA i framtiden kanske uppfinner nanoteknik eller något annat värdefullt och får ordning på sin ekonomi och dollarn faktiskt får ett ordentligt värde igen).

Peter Eek sa...

Stora delar av västvärlden har ca 75% skuld och 7,5% budgetunderskott i förhållande till bnp. Så länge inte skulden växer som andel är det ganska lugnt, om än dyrt och lite hämmande. om man t.o.m. kan få den att stanna nominellt är allt vunnet för då minskar snart skulden till obetydlig andel av BNP.

Så här kan kalkylen se ut nu

75% skuld * 4% ränta = 3% hämmande på BNP, dvs 3% av BNP-tillväxten varje år går åt till att betala ränta på skulden. Kalkylen håller om inflationen är 2% och tillväxten 2%, räntan 4% och tex nominell tillväxt är 4% och reell tillväxt 2%. Den reella tillväxten kan vara 1% befolkningstillväxt och 1% produktivitetsökning. Detta är en ganska negativ kalkyl, men gör faktiskt att det finns 1% av BNP över varje år till t.ex. amortering av skulden eller stimulanser.

Ungefär så ser västvärlden ut i genomsnitt. Resten av världen har en nettoreserv istället för skuld, ett överskott på 5-10% och växer snarare 7-10% nominellt och 5-6% reellt. För Sveriges del är det extra viktigt eftersom en stor del av exporten går till dessa "övriga" länder.

Alltså: det går att köra vidare med status quo under överskådlig tid. Problemet är att det inte finns några reserver över för en "plötslig" nedgång. Lägre tillgångspriser skulle göra individer, banker och regeringar insolventa. Det riskerar att döda folks livs- och investeringsvilja och kan sänka tillväxten ytterligare i värsta tänkbara läge. om inte annat krävs budgetbesparingar som i sig själva sänker tillväxten och gör skuldbördan ännu tyngre. DÅ skulle vi få en hel radda med Grekland och Irland på halsen med accelererande skulder och behov att spara.

Hur länge leken kan pågå har jag ingen aning om, men nyckeln heter nog Kina (och sen kanske Indien och Afrika och teknologi). För 15 år sen fanns inte webläsare och telefoner var en lyxartikel för ganska få. Nu har "alla" höghastighetsinternet med sig i fickan vart de än går. Motsvarande förändring sker framöver på halva tiden. Om bara 8 år ser världen lika mycket annorlunda ut som 2010 vs 1995.

Kanske lyckas man faktiskt växa sig ur problemet på riktigt trots att det sker med "fusk" just nu.

De närmaste 12-36 månaderna är nog farligast, men sen kanske man faktiskt *kan* ta sig ur problemet (tyvärr utan att rensa ut moral hazard så nya kriser står för dörren i framtiden i alla fall, men dessa blir just NYA kriser).

Tills vidare kan Kina hålla sig själva under armarna fram till maktskiftet 2012. Samtidigt har de intresse av en rimlig balans med omvärlden varför de fortsätter köpa amerikanska statspapper (det mest förvånande och VIKTIGASTE i detta låtsasspel.

Varför skänker kineserna bort produkter i utbyte mot kanske värdelösa dollar? Jo i Det Harmoniska Samhällets intresse. Hellre harmoni än rikedom och rättvisa är deras devis.

Kanske tänker kineserna sig också att det dynamiska USA i framtiden kanske uppfinner nanoteknik eller något annat värdefullt och får ordning på sin ekonomi och dollarn faktiskt får ett ordentligt värde igen).

Anonym sa...

Tack för ditt klargörande svar. Ok det kan alltsa funka. Räntan ser ju ut att vara en viktig komponent i kalkylen. Finns inte risken att kreditgivare huxflux börjar kräva högre ränta och därmed stjälper kalkylen?

Peter Eek sa...

jo absolut och det är Kina som är den stora finansiären. När de är klara med sin harmoni finns ingen anledning att hålla alla andra under armarna.

Om de börjar ställa högre krav då måste de primära underskotten bort (dvs underskotten före räntekostnader) och det kommer hämma tillväxten så mycket att man måste spara ännu mer tills en jämvikt nås på en helt annan nivå än innan. Det kan vara på en bnp som är 10, 20 eller varför inte 30% lägre än innan - ett förlorat decennium, värre, ett bakåtsteg på ett decennium