Centralbankerna mäter gärna inflationen exklusive mat och energi. Tanken är att dessa variabler är exogena och volatila och inte ska ha betydelse för räntepolitiken.
Nu är det emellertid så att (för) låga räntor de senaste åren har medfört investeringar, tillväxt och välstånd som i sin tur skapat flaskhalsar inom energi- och matproduktion. Prisuppgångarna för mat och energi är således inte exogena engångsföreteelser som man kan bortse från denna gång, utan är i högsta grad orsakade av alltför lätt penningpolitik och bör därmed åtgärdas med högre styrräntor.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar