Striden fortsätter

Bankerna tvingas låna ut pengar i enlighet med gamla lånelöften.

Bankerna tvingas ta upp tillgångar på balansräkningen som tidigare legat utanför.

Bankerna får inte vikta tillgångarna så lågt som de trodde att de skulle kunna när Basel II är full ut infört.

Bankerna har svårt att finansiera sina åtaganden eftersom finansiärerna har ont om pengar och kräver högre riskersättning, häromdagen fick t.o.m. SBAB dra tillbaka sin emission på 1 miljard euro eftersom ingen ville köpa instrumentet till det begärda priset.

Bankerna tvingas finansiera sig genom ökade inlåningsräntor istället, 3-5% är ingen ovanlighet.

Bankerna tjänar allt mindre på courtage och liknande intäkter pga minskad aktivitet på börsen (och senare, 2009? allmänt minskad aktivitet i samhället) och minskat intresse för fondplaceringar (pengarna går från för banken lönsamma fonder till inlåningskontona).

Allt ovanstående gör att utlåningsutrymmet i samhället minskar och snart sätter press på investeringstakten och tillväxten. Arbetslösheten kommer öka, disponibla inkomster sjunka (pga inflation för mat, energi mm) och priset på tillgångar som aktier och bostäder att sjunka. Detta ger upphov till en negativ spiral där fallande aktiekurser och fallande fastighetspriser både minskar intresset för lån och minskar bankernas vilja att låna ut.... Benägenheten att spara och snåla blir större samtidigt som utrymmet blir mindre, det ger väldigt lite utrymme för konsumtion, vilket ytterligare minskar företagens vilja att investera och anställa personal. En klassisk lågkonjunktur kommer spelas upp - denna gång inledd via kreditsektorn.

Tillgångspriser och investeringar kommer falla till det helt enkelt blir för billigt och de som har kontanter redo kan och vill investera oavsett om de tror att någon annan har råd att köpa tillgångarna av dem i sin tur inom överskådlig tid. Jag tror att det tar några år innan vi är där. Den här nedgången blir annorlunda än de som vår generation har vant sig vid.

Don't buy the dips