Det verkar som om arbetslöshetsstatistiken i USA till slut skakade om investerarna litegrann.
Visst, det går inte att förneka att makrostatistiken såg bättre ut under april och maj och att många företag kom med mindre dåliga resultat och utsagor om framtiden än jag hade väntat mig. I efterhand är det lätt att föklara det med naturliga eftersläpningar i banksystemet; företagen har gamla lånelöften till lätta villkor som de gärna utnyttjar nu när uppköp av andra företag förefaller billiga, eller för att täppa till hål som börjar uppenbara sig. Snart slår dock kreditkontraktionen till på riktigt och då har många företag ökat sina lån precis på toppen av cykeln, precis som så många gånger förut. Det är nämligen ett mönster som upprepat sig historiskt; att lånestatistiken till företagssektorn accelererat precis i inledningen till tidigare recessioner.
Recessionen kommer, företagens vinster kommer falla och aktiemarknaden är inte förberedd. Det finns fortfarande stor nedsida för detaljhandelsföretag, verkstadsföretag och banker. Det gamla paradigmtänkandet att köpa på nedställ, att köpa låga P/E-tal, att köpa banker på P/B 1,0 osv lever fortfarande kvar, men jag tror att det kommer straffa sig i takt med att ett nytt paradigm växer fram; köp ingenting så länge ekonomin befinner sig i en deleveragingfas. Just pga långvarigheten och styrkan i det gamla paradigmet kommer det sannolikt ta väldigt lång tid att bryta med det helt. jag tror därför att vi har flera år framför oss av fallande kurser, med tillfälliga avbrott liknande det i april och maj då europabörserna lyfte 15 procent. Man kan spela dessa uppställ eller nedställen däremellan, men det gäller att ha helikopterperspektivet klart för sig: kurserna ska ner rejält innan vi når den riktiga botten.
måndag 9 juni 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Hej! Har du sett (framför allt) den europeiska räntemarknaden? Hur förklarar du att inte aktiemarknaden reagerar liknande? För mig är det ett jättemysterium
De olika tillgångsklasserna har uppfört sig klart asynkront de senaste två åren. Valutor, räntor och aktier korrelerar inte på ett uppenbart logiskt sätt längre. Jag tolkar det som att osäkerheten inför en potentiell vändning i cykeln gör att olika placerare drar åt olika håll i olika tillgångsklasser.
Skicka en kommentar