Ska man binda räntan?

Svar: Nej, jag tror inte det. Och nej, man ska i stort sett aldrig göra det heller.

SBAB 30 april 2009:

3 månader 1,99 %
1 år 2,35 %
2 år 2,80 %
3 år 3,55 %
4 år 4,07 %
5 år 4,40 %
7 år 4,85 %
10 år 5,24 %

Frågan är egentligen: ”Hur långt ska man binda räntan?”

3 månader eller 30 år?

Svaret är förstås beroende på vad den framtida korträntan blir och i teorin ska det redan vara diskonterat i de långa räntorna (tusentals insatta teoretiker och praktiker ägnar hela sina yrkesliv åt att på bästa sätt dra nytta av felprissättningar mellan korta och långa räntor).

Precis som med en brandförsäkring betalar man en (lite för hög) premie för att slippa det extremt obekväma utfallet som en oförsäkrad brand medför. Att binda räntan på 30 år är att försäkra sig mot oväntad inflation i framtiden och det kostar oavsett om inflationen inträffar eller inte.

Jag kan ta fram STIBOR 3 months i Bloomberg sedan 1987 (referensräntan för rörliga lån nuförtiden, även om det inte var det innan 2008). Den högsta månadsnoteringen var september 1992 på 20% och den lägsta är nu på ca 0,9%. Den högsta dagsnoteringen var 34% den 16 september 1992. Genomsnittet för månadssluten 1987-2009 har varit 6,5% och sedan Greenspans ”irrational exuberance”-tal 1996 har snittet varit 3,5%.

10-årsräntan i USA (jag har historik 1962-) toppade på 16% september 1981 och är nu på 3%. Genomsnittet sedan 1962 är 6,9% och sedan 1974 7,45%, sedan 1987 6,0% och sedan 1996 4,9%. Den värsta 10-årsperiodens (75-85) 10-årsränta var 10,25% och alltså i snitt 4,25 %-enheter högre än för 87-09.

Med lite slarvig analys kan vi gissa att 3-månadersräntan var 6,5+4,25=10,75% i snitt samma period. Vi kan kalla det för ”Worst Case” för en person med rörlig ränta; 10 år med >10% ränta. Som en liten aside kan jag nämna att jag tror att vi hamnar där inom 20 år. Den värsta femårsperioden för 10-åringen var 12,5% (80-84) och 3-månaders då kanske 13% och kundräntan ytterligare lite högre, t.ex. 14%.

Det kan finnas anledningar att tro att dagens förutsättningar skiljer sig från perioden 1960 och framåt, att vi står inför en värre deflation eller inflation än vi sett de senaste 50 åren, men jag lämnar den diskussionen en stund. Om vi ska hålla oss inom det givna intervallet sedan 1962 så kan vi alltså i värsta fall vänta oss en enstaka månadsnotering på 20% för 3-månadersräntan (plus bankens marginal på 0,5-2 procent beroende på ekonomisk miljö) och ett genomsnitt över en tioårsperiod på 10-11% plus marginal.

Att binda på fem år är inte att binda enligt mig. Det är dyrt (2,4 procentenheter dyrare än rörligt) och osannolikt att makro ändras så snabbt att man hinner tjäna på det (antag successivt stigande rörlig ränta från 2% till 7% över 5 år. Snittet blir 4,5% och alltså i stort sett break even med femårsräntan). Om den rörliga stiger till 10% över perioden blir snittet 6%, dvs en nästan marginell förlust mot den fasta på 4,5% trots att den rörliga femfaldigas och uppenbarligen ekonomin är i kaos. När den ”fasta”perioden är över står man inför ett nytt beslut: binda på t.ex 7+2,5=9,5 eller 10+2,5=12,5 eller acceptera rörligt på 7 eller 10 i de två angivna exemplen.

Eftersom Worst Case är omkring 14% rörlig ränta över en femårsperiod är det inget självklart val, men inte ens i det extrema fallet då rörligt gick från 2 till 10 procent vann man särskilt mycket på att ha bundet (på 4,5). Varför skulle man då binda på 12,5%? Jo, endast om man tror att vi ska utanför Worst Case, ut i vita fläckar på kartan, inte Weimarrepubliken, Zimbabwe eller liknande, men väl Latinamerika. Eller, förstås, om man verkligen inte har råd med enstaka toppnoteringar i räntan, om man alltid vill kunna gå ner till noll på kontot varje månad och ändå sova säkert (men dyrt).

Alltså, det finns inte många gånger då det är rätt eller smart att binda räntan och t.o.m. då blir vinsten mycket liten, utöver försäkringskänslan. I de allra flesta fall får man istället gå runt med dumstruten när andra låntagare snackar (låga) räntor och stora hus och med ständigt tunn plånbok.

Ska man göra det så krävs nästan att man har insiderinformation om makroutvecklingen och kan förutse en oväntad och snabb höjning i inflationen som dessutom varar några år, helst riktigt många år, och att man binder räntan för så länge som möjligt och helst att spreaden mellan lång och kort ränta är ovanligt liten. Exempelvis kan man idag binda räntan i 10 år på 5,25%. Om det hade varit 4,5 procent istället och den rörliga räntan snabbt (2 år?) steg till t.ex. 8 procent och höll sig där resten av perioden. DÅ tjänar man tillräckligt för att det ska vara värt risken och den inledande dumstruten. Vem sitter inne med den informationen? Inte jag. Och OM man sitter med rörlig ränta och den går till 8% så är det oftast ett lätt beslut att välja rörligt därifrån. Att då binda på 10-11% har i varje fall aldrig varit värt det, utom i efterhand när man prickar in en exakt sämsta 120-månadersperiod.