Fallandekänsla

Jag sitter och stirrar på börsen med ett svagt hopp inombords. Hoppet blir allt svagare i takt med nya, lägre nivåer på aktiemarknaderna. Hoppet återvänder fort vid minsta lilla hack i kurvan, men när säljarna får nytt övertag känner jag ofta en fallandekänsla - att det blir alldeles tomt inombords och jag nästan mår lite illa. Nick Leeson har beskrivit känslan i boken om hur han sänkte Barings Bank genom spekulation i japanska indexterminer och den är inte angenäm alls.

Det är lite som bakfylla i det att när man väl klarat sig helskinnad vill man "aldrig hamna i samma sits igen", men snart nog gör man det i alla fall för om "kung i baren" är najs så är "kung på marknaden" supernajs och få saker är så sköna som att ta motsatta positioner mot alla andra, genomlida en kort svår period och sen skörda stora vinster när "alla andra" måste reversera sina investeringar.

Dollar/eurokursen, dollar/yen, S&P500-terminen, Eurostoxx50-terminen och i viss mån oljepriset styr mitt humör de här dagarna. Ibland hamnar enstaka bolag eller andra råvaror inom min börsradar, men som indikation på hur marknaden beter sig är det de stora skeendena som gäller. Det här är inget värdigt liv och ska inte påverka mitt jobb, men just nu gör det det.

Investera inte mer än du kan förlora...

Jag håller tummarna.

Annars då? Positiva nyheter?

Spice girls är tillbaka. Britney Spears har släppt en kanonskiva. Victoria visar hemligheterna precis som varje vinter. Kreditmarknaderna håller på att rensas från orenheter, dålig praxis, ounderbyggda värderingsmodeller osv. tack vare att osäkra huslån i USA till sist fått sig en knäck. En långsiktig uppgång för världsekonomin, demokrati och fred kan inte byggas på kvicksand, därmed är det bra att de som tagit för mycket risk straffas. Positiva nyheter. Tyvärr är jag en av dem.