Så här sammanfattade jag mina tankar om börs och ekonomi i helgen... Varken djupare eller knepigare än så.
I korthet ser jag både ekonomin och sentimentet som endast tillfälligt pressade av engångshändelser och regleringspolitisk osäkerhet. Jag tror att ekonomin är redo för både en tillfällig bounce och en längre uppcykel och att börsen på samma sätt är redo för både ett kort och ett långt uppställ. Jag är för ovanlighetens skull max bullish, men mina läsare vet att inte hetsa upp sig över det för när jag varit t.ex. max bearish har det ofta varit fel, åtminstone på kort sikt.
Kina, olja och Fukushima
Kina bromsade in då regeringen stramade åt för att begränsa husprisökningarna och den allmänna inflationen (mat). De kan eventuellt snart vara klara, vilket skulle ta bort den stora orosfaktorn att Kinas tillväxt bromsar alltför mycket i en sk hard landing. Under maj, juni har emellertid risken att värdelns tillväxtlokomotiv bara var en bubbla eller åtminstone har tappat tempot väsentligt pressat börserna.
Oljepriset ökade kraftigt under hösten 2010 och våren 2011 (feb-april), vilket påverkat tillväxten negativt i USA, Europa och Asien. Fukushimakatastrofens inverkan på leveranskedjorna för elektronik och bilindustri har ytterligare bidragit till en ekonomisk inbromsning. Olja och Fukushima ligger sannolikt bakom det mesta i Citigroups ekonomiska överraskningsindex CESIUSD.
Svagt sentiment; låg tilltro till ekonomi och marknad
Huspriser har fallit tillbaka igen i US och UK. Jobbskapandet har också tappat tempo rejält. Sentimentsmätningar har varit svaga i Feds olika distrikt, ZEW, PMI, ISM mm. Den svaga tilltron syns också i AAII bull-bear, Exane OGRI, utflöden ur aktiefonder senaste 4 veckorna, ISIs hedgefondspositionering (put-volymer) mm så marknadsfjädern är spänd för uppgång om det negativa nyhetsflödet minskar i styrka.
Marknaden orolig för recession pga publika sparpaket
Marknaden förefaller prisa in (låga P/E-tal) en längre ekonomisk svacka, sannolikt pga publika besparingar (pga ohållbara underskott och höga skuldnivåer efter bankkrascher och stimulanspaket), vilket orsakar lägre BNP-tillväxt (eventuellt recession) om inte den privata sektorn börjar investera och anställa igen. En del av de låga värderingarna beror på osäkerhet över vad som händer flödesmässigt, men kanske även makroekonomiskt, när QE2 tar slut.
Folk är skeptiska till att den privata sektorn ska kunna fylla tomrummet efter den publika, pga att oklar bankreglering gör bankerna försiktigare med utlåning vilket därmed riskerar att minska tillgången på kapital till företagen. Det råder dessutom extra osäkerhet pga oklara stresstester (metod, timing, resultat), bankregleringsgrunder (geografiska skillnader, bufferttillägg pga SIFI mm), PIGS-defaultrisk och dess spridningseffekter (fryst interbankmarknad, kapitalbehov, swapmarknad) samt inte minst osäkerhet om hur/om det blir en default (ECB och Tyskland står på olika sidor i defaultdebatten tex).
Osäkerhet kan skapa faktisk svaghet; recessionsrisk
Om publika sektorn sparar och höjer skatter, banksektorn pressas av regleringar (minskad vilja och förmåga att låna ut) och osäkerhet (minskad vilja) och privata sektorn tvekar om tillväxtförutsättningarna (i besparingstider) eller har svårt att finansiera sina investeringar (pga bankernas osäkerhet och finansieringsproblem) så fördjupas svackan med lägre tillväxt som följd, kanske t.o.m. recession och eventuellt ytterligare nedgång för tillgångspriser som hus och aktier. Detta skulle ge ytterligare negativ effekt på konsumtion, BNP, balansräkningar/solvens och kreditförluster (med second round effects på banker). PIGS-problemen gör situationen ett snäpp värre på alla plan pga osäkerhet om effekterna av default, risk för insolvens eller åtminstone ökat finansieringsbehov hos kreditgivare till Grekland, nationella sparbehov samt dåligt fungerande ekonomier pga strejker och allmän osäkerhet.
Ekonomier vänder (alltid) upp förr eller senare
Uppsidan i ovanstående är att företag och privatpersoner till stora delar har bearbetat klart krisen och har starka balansräkningar och ett uppdämt behov av investeringar och konsumtion. Det har trots allt gått tre år sen krisen 2008. Det ser också helt annorlunda ut än det gjorde i Japan efter det tidiga 90-talet då 300% av BNP i värde raderades ut och skapade en hel zombieekonomi med lönsamma men insolventa företag. När publika sektorn denna gång backar undan i väst behöver det inte ge samma negativa effekter som i Japan, utan kan – om inte skatterna höjs alltför kraftigt – istället ge utrymme för privata sektorn att låna och investera. Den finansiering staten tidigare sög upp kan banker och företag istället ta del av. Privata sektorn har bra balansräkningar och ett uppdämt behov att investera och anställa. Ekonomin är redo om bara idéerna är bra nog.
Det naturliga förloppet för en frisk och solvent ekonomi är ju att sätta arbetslösa i arbete genom start-ups i branscher där efterfrågan finns eller kan skapas. Processen med arbetsskapande och ekonomiskt uppsving känns alltid osäker per se, men inträffar ändå alltid förr eller senare när företag, banker och individer är redo.
Fler jobb ger högre vinster, fler konsumenter, högre BNP, lägre underskott, minskat sparbehov, högre aggregate demand, mer konsumtion, ökade investeringar, fler jobb… och så är den positiva cykeln igång. Minskad upplevd risk och högre tillväxt ökar viljan att låna och låna ut, vilket driver upp konjunkturen till en överhettning som sedan följs av en krasch. Den osäkra faktorn på uppsidan är om företag och individer är redo att ta över taktpinnen från publika sektorn, dvs om affärsidéerna finns, kunderna är villiga att spendera på dessa och företagen har mod och förmåga att finansiera sina idéer – och bankerna tillräckligt med utrymme bland alla regleringar. Tre års konsolidering talar för att det börjar bli dags. Risken är emellertid att banker och företag trots allt fortfarande är i Koos yin-fas med minimering av skulder istället för maximering av vinster, men jag tror inte det.
10 kommentarer:
Lite kul och positivt, men ta inte artikeln ordagrant eller som mina åsikter:
http://www.marketwatch.com/story/next-stop-dow-20000-2011-06-02
Jag är visseligen osäker på om konjunkturnedgången är permanent men tror också att marknaden övereagerat, med så mycket abnormaliteter ("oljechock", naturkatastrofer, stimulanser m.m.) så är det nog rätt att inte övertolka den "kortsiktiga" konjunkturens betydelse som guide för den långsiktiga. Jag gissar att botten är nära för Eurostoxx 50
Men vad sker egentligen om man börja ifrågasätta "den sista utposten", alltså Tyskland. Möjligens katastrof, men kan det inte istället innebära sura äpplet för obligationsägarna? Kan man inte förvänta sig köp av ECB och skulle inte i så fall ägarna av fordringarna tvingas välja mellan lägre ränta eller att sälja obligationerna till villiga tagare, men då till rabaterat pris (vilket väl borde innebära Euroförsvagning).
Min poäng är: Blir inte Eurozonen i ett avseende mer enhetlig vid ifrågasättande av Tyskland så att ECB kan agera som USA (nu kan väl tex grekiska obligationsköpare, vars obligationer löpt ut, ställa ulitmatum till Grekland: högre ränta tack, annars drar vi till Tyskland med våra euros).
En annan tanke: Kan det inte vara "bra" om krisen drar ut på tiden så att tillräcklig press sätts på Euroländerna att "dyka" tillräckligt för att få luft under vingarna. Det går ju inte att finjustera budgeten efter "normal" ekonomi utan osthyveln får löpa. Dyker man ordentligt så att man börjar en konjunkturuppgång vid ett ringa budgetunderskott så kan ju underskott snabbt bli till överskott vid uppgång.
Alltså, kan det inte vara bra med lite längre kris så att många "fjädrar spänns" (och förhoppningsvis att det slumpar sig så att några, och därefter resten via dominoeffekt, utlöses ungefär samtidigt?
Annars är jag rädd för japanscenario, med ständigt avbrutna konjunkturnedgångar.
Kul att du också nämner konsumtionsbehov, för en tanke jag haft är att det borde finnas uppdämt behov där också, och är det inte sannolikt att konsumenterna "rationaliserat" lite som storföretagen (kanske slänger mindre mat, lärt sig rutiner för att stänga av elementen mer frekvent osv.)
Dock fortfarande fårvånad att företagen kunnat rationalisera så hårt, och jag har inte hört någon entydig förklaring på det.
Är faktiskt lite småskeptisk, det kan väl inte vara så att dom har betraktat sin maskinpark lite som ruttna tomater och kört den hårdare, tex mindre underhåll (fast kanske fuskat med avskrivningar).
Fast har dom lyckats så är det bara att gratulera, med tanke på krisen är det väl troligt att dom inte heller kunnat/vågat köpa in alla maskiner för att optimera effektiviteten (alltså i många fall för få eller "fel" maskiner i för hållande till personalen) vilket väl borde kunne innebära ytterligare rationaliseringar senare.
Men jag är rädd för eventuellt sparpaket från USA och att det kanske inte är diskonterat, har vi kanske inte bara en ännu värre sommar att "se fram" emot än den förra?
Hur ser du förresten på USAs möjligheter/vilja att förekomma Feds räntehöjningar med budgetåtstramningar (vid räntehöjning blir det väl lite som förmögenhetsöverföring till de rika). Med tanke på de ideologiska svårigheterna med skattehöjningar i USA kan man ju misstänka att det ligger i korten att "köra" mycket över inflationen/låga räntor istället (genom att tex ständigt omdefinera inflationen). Kan man måhända också misstänka att t.o.m de tyska ledarna i smyg eller undermedvetet kompromissat med Euro-etablissemanget och "ställt in balansen" på att acceptera högre inflation?
När jag tänker på de försöken att trycka upp ekonomi och tillgångspriser kan jag inte låta bli att tänka på han i komedin Jönssonligan 4 som efter typ femtielfte försöket att få upp nåt värdefullt via mathissen utbrast ungefärligen:
"Nu ska skiten upp" (min egen kommentar: by hooks or by crooks).
So the market is being caned today after a few of the 100 executives from the New York area, ticked the "Decrease" box in a survey, answering the question "What is your evaluation of the level of general business activity?". I just double checked this with the New York Fed. Basically this move comes from less than 20 people checking a different box this time around than last month. And it's not necessarily the same people neither answering nor participating.
Om du är max bullish innebär det då att du inte har kunnat utökat dina positioner nu under nerstället?
Eller har du kunnat köpa och öka på marginellt?
marginellt. och kanske lite över max :) men säg det inte till någon
Du förrutsåg ju att just detta skulle ske, du skulle gå in för tidigt. Verkar ju besatt av tanken på att få rätt mot mr market. Surrad vid rodret, jag och min plånbok ser gärna att du lägger dig neutral i vart fall.
För att vara juste lade jag just dina pengar neutrala enligt begäran :)
Hallå?
Min gud, min gud.Varför har du övergivit mig?
Tjena, skulle vara intressant att höra vad du har för tankar om läget just nu?
Jag har inte sagt något för jag tänker exakt samma sak som jag gjorde den 13 juni. För mig har inget förändrats ur ett fundamentalt perspektiv. Lamt, pinsamt kanske du tycker, men så är det för mig.
Det finns förstås stora risker i nyhetsflödet kring främst USAs skuldtak och räddningspaket för Grekland och övriga PIIGS, men jag kan inte föreställa mig att man inte löser problemet. Nja, "löser" är fel ord, men vidtar åtgärder som lugnar marknaden och ger konjunkturen en chans.
Konjunkturen och vinsterna är nyckeln. Jag tror att den här mittcykelpausen snart är över. Andra är mer oroliga över svackan orsakad av Fukushima, höga oljepriser och åtstramning i Kina.
Skicka en kommentar