onsdag 8 juni 2011

Ekonomiska överraskningar

Citi surprise index (US) fortsatte nedåt rejält efter förra inlägget (pilen). På sistone har det emellertid kommit en liten studs (inringad) så kanske finns det ett litet hopp nu även om börsen nästan verkar kapitulera idag.
 
I övrigt hinner jag inte skriva mer utan hänvisar till kommentarsfältet (förra inläggets kommentarer bifogade)
 
 
Anonym sa...
Ja att börserna sjunker pga alla problem är en sak men varför kan inte marknaden lyckas med att hålla en så "rak linje" som möjligt, dvs diskontera allt till nuvärde.
Detta gör mig genuint osäker på om problemen i USA är fullt ut diskonterade. Det borde väl bara vara en tidsfråga innan man (som i Europa för ca 1 år sedan) måste börja på allvar måste ta itu med skulder och underskott och jag är rädd att börserna då kanske faller hejdlöst på "nyhter" som bara borde vara en tidsfråga och att jag sitter med dumstruten med tron att detta var fullt ut diskonterat sen tidigare. Varför detta "flip-flop" beteende av marknaden?


Två frågor:
Är detta fullt ut diskonterat och varför är räntorna så låga, med Fed och Kina som stora ägara av obligationer kanske det inte krävs så många andra köpare för att hålla räntorna nere (om man antar att alla obligationer ägdes av Fed utom en enda på ett mindre belopp så borde man ju alltid kunna hitta någon som är villig att låna t.o.m. till negativ ränta då väl efterfrågekurvan inte borde vara helt elastisk). Är detta en delförklaring?

3 juni 2011 07:16

 

Anonym Peter Eek sa...
Vad kan jag säga? Jag gör mitt bästa och jag redovisar det här. Det är riktiga pengar, miljarder, och flera av er vet nog vem jag är men har den goda smaken att inte säga något.

Min bästa analys är (fortfarande) att allt negativt är diskonterat både en och två gånger. Varför det fortsätter ned fattar jag inte.

Jag tror att det bara är en soft patch, inte LÅGKONJUNKTUREN och i såna fall är aktier billiga.

Jag är dock lika rädd som du att nedgången bara fortsätter, att allt är en bubbla större än jag vågar ana och min långgambit visar sig helt fel efter decennier av rätt...

4 juni 2011 00:49

 

Anonym Peter Eek sa...
jag tror att räntorna är låga för man väntar en lågkonjunktur och att inflationen då inte kan få fäste. Damtidigt tror man att USA kommer komma tillrätta med sina underskott.

4 juni 2011 00:50

 

Anonym Anonym sa...
Ja, 1% ned på ett uttalande av nån offentlig chef, och så 1% på till på något annat lika diffust känns det som. Nån gång borde väl "fjärdern" vara tillräckligt nedtryckt för ett sving uppåt.
Jag har en del fundamentala funderingar.
Har det inte skett något positivt sedan finanskrisen? Har det inte skett effektiviseringar och besparingar i de offentliga sektorerna, och är inte budgetunderskotten "beräknade" på en ovanligt hög arbetslöshet. Hur ser ett genomsnittligt europeiskt budgetunderskott ut med a. lägre arbetslöshet och b. högre utnyttjande av den "teknologiska" delen av potentiell BNP.

Och måste inte företagen snart investera??!! Visst, överkapacitet för många företag givet dagens efterfrågan, men borde inte maskinerna nötts ned en del på nästan tre år!? Många konkurrenter till de börsnoterade bolagen borde väl vara ganska möra vid det här laget. Borde inte ekonomin kunna vända upp snabbt när "veden" är torr?

Jag brukar gå emot trenden men kan inte hjälpa att jag har en ond magkänsla, det känns som våren 2008---på nåt sätt. Men det jag fruktar mest är hur det ser ut i Kina. Vi vet ju vad Enron ställde till med. Jag har inga belägg för något, men om marknaden börjar ställa allvarliga och envisa frågor är inte jag den som stannar och tittar. Europa kan jag ta men det blir nog inte nådigt om det kraschar i Kina och ju mer det fördröjs genom användandet av deras stora kassa (genom felallokeringar), desto allvarligare lär väl en eventuell krasch bli.

7 juni 2011 03:39

 

Anonym Anonym sa...
Peter, följer du enskilda aktier också - vad säger du om Lundin Mining efter alla insiderköp?

8 juni 2011 07:56

 

Anonym Peter Eek sa...
Anonym: jag delar dina förhoppningar och farhågor. Det är precis de faktorerna som jag också funderar över.

När andra är negativa över arbetslöshet och underskott brukar jag påpeka just det du säger att det finns en stor potential i att arbetslösa får jobb. Det sker hela tiden en utveckling i bakgrunden där nya människor föds och får utbildning och ny teknik tillkommer som ökar produktiviteten.

Visst är skuldöverhänget störande, men man har haft flera år på sig att minska problemet och vändningen kommer när det är som mörkast - på riktigt, inte bara som ett talesätt.

Om Kina faktiskt är en bubbla (tomma städer, broar till ingenstans, låg produktivitet dold bakom en pressad valuta, allmän ineffektivitet pga pplanekonomi osv) så blir det jobbigt att vända upp världen förrän om ett par år kanske. Men på motsatt sätt finns en klar "risk" att Kina slutar strama åt nu när de bromsat en stund, att Indien fortsätter sin tilläxt, att kanske tom Afrika blir en relevant ekonomi.

Folk (och jag) jämför världen med Japan på 90-talet: en börs- och bostadsbubbla följdes av en tillgångspriskrasch som gjorde i stort sett alla bolag insolventa (negativt EK). 300% av BNP i värde försvann från balansräkningarna men företagen var lönsamma. Det har tagit 15 år att jobba sig tillbaka via hög export och höga vinster, men nu kan Japan vara redo igen.

Om världen faktiskt har samma problem [som Japan hade] så går det inte att exportera sig ur "hålet", men inget tyder på att balansräkningarna är lika skadade som de blev i Japan. Tvärtom är både företags och bankers BR historiskt sett riktigt starka. Det är "BARA" länders BR som är svaga, främst PIIGS, UK och US medan resten, särskilt Asiens med just Kina i spetsen, är starka.

Företagen är således redo att investera, de har pengarna, behovet är uppdämt efter några år, arbetslösheten är hög, den ekonomiska fjädern är som du säger spänd och aktier är ganska billiga. Dessutom brukar ekonomier och börser hitta tillbaka upp...

Det finns en massa plus och minus som alltid och inget är självklart och läget är lite ovanligt med massa politik, sparpaket, statsskulder, underskott, rekordhöga företagsmarginaler (som alltså kan falla), kvantitativa lättnader och nollränteplitik...

Men totalt sett väger det över till det positiva i min bok, särskilt givet de "låga" värderingarna på börsen.

Fast vad vet jag...? :)

8 juni 2011 08:39

4 kommentarer:

Anonym sa...

Fast undrar var det uppdämda behovet är som störst. Jag har köpt aktier mycket på tanken att när väl ekonomin vänder upp och styrräntorna höjs, så borde det vara de bolag som öker vinsterna mest som kan övervinna "räntegravitationen" samt kan föra över ökade löner, råvarukostnader m.m till kunderna, centralbankerna kan ju inte höja räntan specifikt för ett bolag utan måste ju lägga sig på nåt slags genomsnitt. Jag är således intresserad av bla Nobia (ej Nokia)(någon stor konkurrent till Nobia i GB gick t.o.m. i konkurs tror jag), Husqvarna, Lindab m.m. Men efter ett tursamt 2009 så har jag fått bang om och om igen av Atlas och kompani, inte mycket bang men så där plågsamt utdraget och börjar nu misströsta, tänker jag fel?

Det skulle alltså vara intressant å veta hur du ser på Stockholm/Tyskland mot övriga Europa. Ska SKF, Atlas m.fl. verkligen fortsatta sin marsch?

Du skriver också att vi inte kan exportera oss ut ur eländet, men borde man inte i högre grad sätta press på fordringshavarna (främst Kina) genom ökad inflationsrisk (eller högre risk för inställda betalningar). Om vi istället utgår ifrån extremfallet att alla spelar Lotto för allt dom äger och har, en ensam vinnare tar allt. En sådan ekonomi är knappast dimensionerad för den "nya" efterfrågan då Lottovinnaren inte vill köpa bilar eller kylskåp för alla pengarna utan spara det mesta. Hur löser man en sån situation utan inflation eller konfiskering (dvs betalningsinställelse, förmögenhetsskatt etc).
Det verkar nånstans som om en varaktig vändning uppåt är beroende av att maskinerna/kapaciteten generellt nöts ned till en sådan nivå att det matchar vad fordringshavarna är beredda att köpa per år och hur lång tid kan det ta?
Om fordringshavarna inte vill köpa "fullt ut" eller "rätt" produkter, så kan väl skuldtagarna inte arbeta av skulderna utan förlorar sina jobb, fordringshavarna reagerar väl då på de sämre ekonomiska utsikterna genom att köpa mindre och så rullar det på nedåt.... tills någon slags jämvikt uppnås (då trots allt fordringshavarnas efterfrågan åtminstone borde vara mer okänslig än skuldtagarnas och alltså inte minska i samma takt, samtidigt som kapacitet försvinner i slitage m.m.
Oljekrisen på 70-talet är ju en annan paralell.

Peter Eek sa...

Ekonomi: Producera maximalt med begränsade resurser. Alla producerar/säljer och alla konsumerar/köper. Man kan göra det inom ett land eller mellan länder. Gör man det mellan länder behövs någn slags balans över tiden så varje land säljer lika mycket som det köper.

För att få upp aktiekurserna krävs mer produktion med minst samma marginal => mer vinst. Dessutom behövs minst samma värdering (P/E)av den vinsten.

"Lösningen" på allas problem är att utnyttja bättre verktyg och bättre arbetsmetoder så samma antal personer kan producera mer varor och vinst. Samtidigt behövs hygglig stabilitet (t.ex. rimligt låg inflation) och framtidstro (ej oro för recession, framtida amorteringar o dyl) för att skapa intresse för börsinvesteringar.

Detta är ingen nyhet utan bara en extremt enkel beskrivning av ekonomi och börs. Lösningen är i vilket fall "enkel". Producera mer om det går. DET ÄR den framgång vi alltid strävar efter. Om man producerar rätt saker så finns alltid köpare. Efterfrågan är i praktiken oändlig. Om jag kunde bygga en planet tillräckligt billigt så kan jag också sälja den, till exempel till mig själv. Robinson Crusoe gjorde något liknande fast han byggde bara en liten bondgård på en ö och sålde till sig själv.

Till saken: Hela världen kan inte exportera sig ur problemet samtidigt. Enstaka länder kan dock det, tex Sverige och Tyskland, om våra produkter är konkurrenskraftiga.

Nyckeln till alltihop är 1. resurser ska inte förslösas, vare sig i form av arbetslösa, underutbildade eller onyttig produktionsutrustning (broar till ingenstans eller skrivmaskinsfabriker efter PCns intåg) och 2. sparade medel ska användas till investeringar - inte ligga i madrasser eller guld

Under några år investerades i fel saker, onyttig produktion: för många hus, bilar tex och nu ligger rädda pengar i kontanter och guld. Felinvesteringarna och rädslan har skapat svaga balansräkningar (när huspriserna föll) och arbetslöshet (när färre hus och bilar skulle byggas och byggarna har fel utbildnng för att göra något annat och folk är för rädda för att anställa/investera)

Det har varit ett dödläge ett tag, men efter några år brukar det lösa sig ... på något sätt... Folk tar sig i kragen, söker jobb, startar företag, ser sig omkring och ser behov som kan fyllas. Företagsledare kan inte hålla sig från att skapa iPads eller vad det än är som kan få folk till affärerna, så de bygger fabriker och anställer folk (så dessa får råd att köpa iPadsen och det blir 10% över i mellanskillnad till ägaren)

Min enkla tro nu är att vi efter 4 konstiga år är på väg in i en normal cykel vilket innebär tillväxt och vinster för tung industri och därmed banker som lånar ut. Därefter följer konsumtionsvaror. Det som borde gå sämre är telekom, hälsovård mm när pengarna roterar ur det defensiva och in i det cykliska på marginalen.

Anonym sa...

Det låter som att du lämnat ditt tidigare scenario med skuld-krasch före den gyllene tillväxten?

Peter Eek sa...

ja, åtminstone tills vidare