onsdag 1 juni 2011

Fortsatt svag statistik, men jag tror på köp

Den ekonomiska statistiken överraskar allt mer på nedsidan. Citi Surprise Index är nu nere i -71,4 och det var INNAN dagens svaga siffror för ADP och ISM.
 
Jag tycker fortfarande att man handlar på samma sak om och om igen och att vändningen måste vara nära. Europaindex har stått och stampat sen mitten av maj, men jag (vill) anar en tendens till vändning uppåt. Hur länge kan man fortsätta att trycka kurserna på Grekland och bankreglering? Inte länge till tror jag.

6 kommentarer:

Anonym sa...

Ja att börserna sjunker pga alla problem är en sak men varför kan inte marknaden lyckas med att hålla en så "rak linje" som möjligt, dvs diskontera allt till nuvärde.
Detta gör mig genuint osäker på om problemen i USA är fullt ut diskonterade. Det borde väl bara vara en tidsfråga innan man (som i Europa för ca 1 år sedan) måste börja på allvar måste ta itu med skulder och underskott och jag är rädd att börserna då kanske faller hejdlöst på "nyhter" som bara borde vara en tidsfråga och att jag sitter med dumstruten med tron att detta var fullt ut diskonterat sen tidigare. Varför detta "flip-flop" beteende av marknaden?


Två frågor:
Är detta fullt ut diskonterat och varför är räntorna så låga, med Fed och Kina som stora ägara av obligationer kanske det inte krävs så många andra köpare för att hålla räntorna nere (om man antar att alla obligationer ägdes av Fed utom en enda på ett mindre belopp så borde man ju alltid kunna hitta någon som är villig att låna t.o.m. till negativ ränta då väl efterfrågekurvan inte borde vara helt elastisk). Är detta en delförklaring?

Peter Eek sa...

Vad kan jag säga? Jag gör mitt bästa och jag redovisar det här. Det är riktiga pengar, miljarder, och flera av er vet nog vem jag är men har den goda smaken att inte säga något.

Min bästa analys är (fortfarande) att allt negativt är diskonterat både en och två gånger. Varför det fortsätter ned fattar jag inte.

Jag tror att det bara är en soft patch, inte LÅGKONJUNKTUREN och i såna fall är aktier billiga.

Jag är dock lika rädd som du att nedgången bara fortsätter, att allt är en bubbla större än jag vågar ana och min långgambit visar sig helt fel efter decennier av rätt...

Peter Eek sa...

jag tror att räntorna är låga för man väntar en lågkonjunktur och att inflationen då inte kan få fäste. Damtidigt tror man att USA kommer komma tillrätta med sina underskott.

Anonym sa...

Ja, 1% ned på ett uttalande av nån offentlig chef, och så 1% på till på något annat lika diffust känns det som. Nån gång borde väl "fjärdern" vara tillräckligt nedtryckt för ett sving uppåt.
Jag har en del fundamentala funderingar.
Har det inte skett något positivt sedan finanskrisen? Har det inte skett effektiviseringar och besparingar i de offentliga sektorerna, och är inte budgetunderskotten "beräknade" på en ovanligt hög arbetslöshet. Hur ser ett genomsnittligt europeiskt budgetunderskott ut med a. lägre arbetslöshet och b. högre utnyttjande av den "teknologiska" delen av potentiell BNP.

Och måste inte företagen snart investera??!! Visst, överkapacitet för många företag givet dagens efterfrågan, men borde inte maskinerna nötts ned en del på nästan tre år!? Många konkurrenter till de börsnoterade bolagen borde väl vara ganska möra vid det här laget. Borde inte ekonomin kunna vända upp snabbt när "veden" är torr?

Jag brukar gå emot trenden men kan inte hjälpa att jag har en ond magkänsla, det känns som våren 2008---på nåt sätt. Men det jag fruktar mest är hur det ser ut i Kina. Vi vet ju vad Enron ställde till med. Jag har inga belägg för något, men om marknaden börjar ställa allvarliga och envisa frågor är inte jag den som stannar och tittar. Europa kan jag ta men det blir nog inte nådigt om det kraschar i Kina och ju mer det fördröjs genom användandet av deras stora kassa (genom felallokeringar), desto allvarligare lär väl en eventuell krasch bli.

Anonym sa...

Peter, följer du enskilda aktier också - vad säger du om Lundin Mining efter alla insiderköp?

Peter Eek sa...

Anonym: jag delar dina förhoppningar och farhågor. Det är precis de faktorerna som jag också funderar över.

När andra är negativa över arbetslöshet och underskott brukar jag påpeka just det du säger att det finns en stor potential i att arbetslösa får jobb. Det sker hela tiden en utveckling i bakgrunden där nya människor föds och får utbildning och ny teknik tillkommer som ökar produktiviteten.

Visst är skuldöverhänget störande, men man har haft flera år på sig att minska problemet och vändningen kommer när det är som mörkast - på riktigt, inte bara som ett talesätt.

Om Kina faktiskt är en bubbla (tomma städer, broar till ingenstans, låg produktivitet dold bakom en pressad valuta, allmän ineffektivitet pga pplanekonomi osv) så blir det jobbigt att vända upp världen förrän om ett par år kanske. Men på motsatt sätt finns en klar "risk" att Kina slutar strama åt nu när de bromsat en stund, att Indien fortsätter sin tilläxt, att kanske tom Afrika blir en relevant ekonomi.

Folk (och jag) jämför världen med Japan på 90-talet: en börs- och bostadsbubbla följdes av en tillgångspriskrasch som gjorde i stort sett alla bolag insolventa (negativt EK). 300% av BNP i värde försvann från balansräkningarna men företagen var lönsamma. Det har tagit 15 år att jobba sig tillbaka via hög export och höga vinster, men nu kan Japan vara redo igen.

Om världen faktiskt har samma problem så går det inte att exportera sig ur "hålet", men inget tyder på att balansräkningarna är lika skadade som de blev i Japan. Tvärtom är både företags och bankers BR historiskt sett riktigt starka. Det är "BARA" länders BR som är svaga, främst PIIGS, UK och US medan resten, särskilt Asiens med just Kina i spetsen, är starka.

Företagen är således redo att investera, de har pengarna, behovet är uppdämt efter några år, arbetslösheten är hög, den ekonomiska fjädern är som du säger spänd och aktier är ganska billiga. Dessutom brukar ekonomier och börser hitta tillbaka upp...

Det finns en massa plus och minus som alltid och inget är självklart och läget är lite ovanligt med massa politik, sparpaket, statsskulder, underskott, rekordhöga företagsmarginaler (som alltså kan falla), kvantitativa lättnader och nollränteplitik...

Men totalt sett väger det över till det positiva i min bok, särskilt givet de "låga" värderingarna på börsen.

Fast vad vet jag...? :)