Neutral

Jag sålde ner till neutral idag. Det kanske var en överreaktion, men det har börjat gro en kortsiktig oro i mig - en oro över alltför utbredd optimism manifesterad av marsrallyt. Q1-rapporterna kommer bli helt OK, men inte bra eller fantastiska och utblickarna möjligen försiktigt optimistiska, men hela tiden med brasklappar som kan slå hål på gryende optimism.

På lång sikt, 10 år, ser jag kampen mellan en våt lånefilt å ena sidan och teknologiutveckling och befolkningstillväxt å andra sidan. Den kampen kommer teknologiutvecklingen vinna med händerna bakbundna.

Vägen dit är lite svårare då underskott och skulder tvingar fram besparingar, höjda skatter och högre räntor. Det är inga kataklysmiska magnituder någonstans, inte ens i Grekland egentligen och absolut inte i USA.

För Greklands del t.ex. handlar det om att de gjort av med 113 kr om året när de egentligen bara tjänade 100. Lösningen är senare pension (varför inte höja den från 60 till tex 70. Livslängden har ju ökat. 60 år för 30-40 år sen är snarast som 90 idag så det är inte ens orättvist), lägre löner i den offentliga sektorn, privatiseringar och uppmuntran till entreprenörskap och handel.

Om det verkligen behövs kan staten sälja delar av sitt fastighetsinnehav (uppgår till värdet på hela statsskulden som alltså kan raderas ut över en natt i teorin) eller varför inte arrendera ut eller t.o.m. auktionera ut några sköna grekiska öar till Forbes miljardärslista. Grekland har inget stort problem, men grekerna är slappa och vill inte ge upp någonting. De känner sig "entitled" - precis som Tiger Woods sa och som amerikanerna gör, eller för den delen fransoserna, Berlusconi och hans landsmän och inte minst Sveriges ungdomar - de mest arbetslösa i västvärlden - sossarna och Djursholmsborna. Jag också förstås.

Många av oss tar mycket för givet, känner oss berättigade att inte behöva kämpa. Hela världen är en curlinggeneration - utom asiaterna just nu. Väst har inga problem att ta sig i kragen, det är bara det att vi inte riktigt har lust och därför driver vi vidare tills vi tvingas gå ur sängen och ta ett jobb.

Att minska en skuld på 100% och radera ett underskott på 10% är inte svårt alls. Jobba 15% mer bara. Minska offentliglöner, höj pensionålder, ta bort eller minska bidragen, kräv att arbetslösa söker jobb eller startar jobb eller åtminstone plockar burkar, städar och assisterar för att få mat och husrum. 15% är inget som ger upphov till armageddon, men förr eller senare har vi 200% skuld och 20% underskott och högre räntor. Då börjar kalkylen bli jobbigare - inga problem på individuell basis men kollektiv är inte lika flexibla pga att det alltid finns free riders som slackar i alla lägen.

För börsens del på kortare sikt så ser det billigt ut, men jag tvekar lite inför reaktionerna på Q1:orna samt på effekten av stimulansprogram som löper ut (husköp i USA, Feds obligationsköp, ECBs bankfinansiering) och stora obligationsemissioner (stater som Grekland och resten av PIGSen) samt bankobligationer (pga ny reglering som Basel III) för att inte tala om aktieemissioner (banker som behöver öka kapitalbasen, t.ex. via staten... som i Irland) och irlands obligationsemissioner för att finansiera köpet av de trasiga bankernas skadade bondportföljer. Vi har rapat upp den negativa sidan av kalkylen förr här på bloggen och jag har ofta viftat bort den. Nu känns det emellertid upplagt för en negativ rekyl så jag tar en paus placeringsmässigt.