torsdag 18 mars 2010

Baissecase

Baisseargumenten är ganska enkla och de flesta börsintresserade kan rapa upp dem i sömnen. De viktigaste inslagen i baissecaset är nationella och privata skuldbördor samt hög arbetslöshet och alltför låga korträntor. Detta medför bl.a:

Högre långräntor när statsskulderna ska förnyas (medför crowding out av företagens obligationer, färre investeringar och lägre tillväxt)

Högre skattesatser för att minska statsskulden (medför lägre tillväxt om företagen beskattas och minskad konsumtion, vilket leder till lägre tillväxt, om löneskatter och liknande höjs)

Högre korträntor och minskad QE (billiga likviditetstillskott via banksystemet) för att normalisera räntepolitiken och minska risken för nya bubblor (aktier, fastigheter). Detta medför lägre tillväxt pga ökade finansieringskostnader för företag och privatpersoner.


Hög arbetslöshet betyder lägre privatinkomster, lägre konsumtion och mindre anledning för företagssektorn att investera eller anställa för tillväxt

Högre kort- och långräntor samt hög arbetslöshet ökar också risken för skuldspiraler som leder till personliga konkurser, företagskonkurser och statsskuldskriser. Alla dessa skeenden riskerar att leda till permanent minskad ekonomisk potential inom ett land och mellan länder.

I all enkelhet skulle man kort kunna uttrycka det som att stora delar av världen har levt över sina tillgångar och nu krävs en period med tillväxt under det normala för att återställa obalanserna. Denna låga tillväxt avspeglas även i företagens vinstutveckling och bolagens värdering på börsen. Värderingsfaktorn pressas även av placeringsalternativet obligationer i takt med stigande räntor.

Grekland är bara ett exempel på vad som kan hända när ett litet land levt över sina tillgångar och dragit på sig stora lån... dessutom under bedräglig informationsgivning till sina långivare. Grekland lånade mer än någon förstod och till en mycket låg euroränta. Egentligen skulle landet successivt fått allt högre lånekostnader och det hade kanske stoppat dem från att fortsätta. Nu blev det istället som om Sven Svensson fick låna över 100% på lägenheten och att hans levnadsomkostnader+räntekostnader motsvarade 113% av Svens inkomst. Att han i det läget blev påkommen och hänvisad till SMS-lån ökar kostnaderna ytterligare och gör situationen omöjlig om inte Sven klipper sig och skaffar ett jobb (slutar gå i pension så tidigt eller skaffar ett extra jobb, köper kläderna hos Grosshandlarn istället för på NK samt lagar maten hemma och sparar Mathias Dahlgren till speciella tillfällen)

Efter Grekland kommer Irland, Spanien, Portugal och på kö står t.o.m. England och USA med stora budgetunderskott och hög arbetslöshet och nästan bara Kina som finansierar alltihop.

Nu ska jag se på TV så jag avbryter för det en stund. Fortsättning följer... men den kommer handla om varför jag ändå är bullish.


Fortsättning kl 23.10:
Jag är positiv till aktier p.g.a. några faktorer i kombination, nämligen teknologi, populationstillväxt, brist på investeringsalternativ, politikers maktbegär (och resulterande stimulanspaket) och utgångsläge i värdering och vinster.

Egentligen är det meningslöst att göra en balansräkning på det här sättet och på den här abstraktionsnivån och ännu mer meningslöst att försöka kommunicera den i ett litet blogginlägg. Portföljförvaltarjobbet måste levas och upplevas.

Jag ägnar hela dagarna åt att läsa och bearbeta all möjlig slags information, vilken leder fram till konkreta aktieidéer och en hyggligt konkret makrobild. Men mer än en vetenskaplig lägeskarta rör det sig om intuition, ja nästan en "tro" -som jag har lärt mig att lita på. Alltså är min sanna tågordning 1) ge förutsättningar för intuitionen att jobba [läs allt jag kommer över] 2) klä resultatet i ekonomiskt sammanhängande information [Excel, anteckningar] 3) investera 4) upprepa 1-2 och se om 3) portföljen borde ändras.

Som det är nu är jag helt enkelt bullish och det klär jag i tro på åtminstone någon tillväxt och med tiden t.o.m. stark tillväxt (om flera år) pga ökad population som utnyttjar allt bättre teknologi samt fortsatt låga räntor (trots skuldproblemet) och berättigar mina köp med ettåriga vinstprognoser som är i linje med marknadsförväntningarna och längre prognoser som är minst lika bra som genomsnittet tror. Typ, nåt sånt.

Inom mig gnager dock ständigt en oro för att den stora baissen ska manifestera sig, men en mer dominerande sida säger att den redan har varit och nu har vi "bara" en wall of worry att klättra uppför, dvs många är oroliga för många, stora och välkända faktorer... men det ligger redan i kurserna.

Tillägg fredag kl 11:
Mitt viktigaste arbete görs alltid på bolagsnivå, där jag försöker förstå värdedrivarna och omvärlden (Porter, typ) för företaget och se om jag vågar tro att jag kan spå de kommande kvartalen eller året bättre än andra investerare och analytiker. Det gör jag genom att prata med alla inblandade och se hur insatta de verkar och om de faktiskt förstått investeringscaset till fullo samt jämföra mina resultatmodeller med säljsideanalytikers och vad marknaden verkar räkna med.

När jag gör detta i tillräckligt många olika branscher uppstår en makrobild som jag tillsammans med konkret makroanalys använder för att rita en större karta, få ett helikopterperspektiv på ekonomi och börs och se om det i sin tur är konsekvent med min syn på de individuella bolagen.

Jag sitter alltså inte bara med FT och Economist i knät och en kopp kaffe i handen och väntar på gudomlig inspiration. Intuitionen kräver svett och timmar och ett ständigt pusslande, letande, jämförande och diskuterande, men knappast exakta DCF-värden.

Som jag har sagt är jag också rädd för låg tillväxt, för inflation, för jordbävningar och klåfingriga analytiker, men just nu har jag större tro på uppsidan - även på lite längre sikt. Dock ska sägas att det kommer alltid rekyler på vägen. Den kan bli 5,10 eller 20 procent och det gäller att inte vara för tungt investerad då. Typ 2-3 gånger om året brukar rekylerna bli så stora att de behöver undvikas. Även om vi nyss hade en (-14% i europaindex på knappt en månad) så kan det komma en till snart. Jag tror dock inte det. Folk är för uppdaterade på baissecaset och skyddade för nedgång för det.

5 kommentarer:

Peter sa...

Man ska heller inte glömma regleringsivern (Basel III) i banksektorn, som riskerar att ställa FÖR stora krav på bankernas kapital och likviditet i ett svårt läge.

Jag tror dock att förslagen till slut blir så utspädda och uppskjutna att credit crunch-effekterna på samhället (mest SMEs) och lägre vinster för bankerna (knappast... de kommer skjuta vidare kapitalkostnaderna på sina kunder om regleringarna blir omfattande) blir klart mindre än vad som befaras.

juice sa...

Hej,
Jag heter Patrick och är en av initiativtagarna bakom marknadsbrevet Börsgolvet. Jag skulle behöva komma i kontakt med dig angående din blogg, kontakta mig därför gärna på info@borsgolvet.se för vidare kontakt.

Mvh
Patrick

peter eek sa...

Hej Patrick

Skicka ett mail till peter.von.eek@hotmail.com

Dade sa...

Hej Peter,

När jag läser om hur du hittar och utvärderar dina case låter det mycket som George Soros´teori om reflexivity. Stämmer det?

Peter Eek sa...

Dade: ja det kan man säga