Dagens Hussman visar tydligt hur Phillipskurvan inte finns,
dvs det finns ingen exploaterbar relation mellan inflation och arbetslöshet. Hussman
visar också att det saknas korrelation mellan penningmängd och aktiepriser
(S&P 500), dvs QE fungerar inte.
Innan 2008 var korrelationen låg, noisy
och svagt negativ. Därefter har S&Ps diagonala utveckling korrelerat väl
med penningmängdens likaledes diagonalitet, liksom med längden på ett normalt
barn 0-4 år samma period eller helt enkelt en ritad diagonal linje (95% korrelation).
Hussman vill visa att samvariationen är en tillfällig slump styrd av
vidskeplighet och beror inte på något mekaniskt förhållande mellan storheterna.
Till sist slår Hussman hål på myten om wealth effect och
visar att samvariationen mellan BNP och aktiepriser är dels mycket låg och
tillfällig, dels till sin helhet beror på enbart de 30% av tiden som ägnas åt
cyklisk återhämtning från nedpressade nivåer – dvs under 70% av tiden finns
absolut noll wealth effect och i vilket fall som helst är inte relationen
möjlig att utnyttja på något sätt.
Hussman påpekar också att medianaktien i S&P 500 nu är dyrare än någonsin, mer övervärderad än någonsin, dvs dyrare än på topparna år 2000 och 1929. Även genomsnittsaktien i de två mittersta kvartilerna av de 500 aktierna i S&P 500 är dyrare än någonsin. Man kan fortfarande rimligen göra 2,5% avkastning om året i 10 år på att köpa S&P 500 (tack vare utdelningar) om man har is i magen, men då får man vara beredd på ett par 50%-iga nedställ på vägen...