Visar inlägg med etikett tillväxt. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett tillväxt. Visa alla inlägg

fredag 19 april 2013

Reinhart & Rogoffs misstag

I dessa dagar av kritik och skadeglädje, samt ifrågasättande av austerity som nödvändig politik, över R&Rs slarviga behandling av data så vill jag påminna om att det inte bara är R&R som kommit fram till att hög skuld därefter är associerad med låg tillväxt. Se t.ex. mitt inlägg från den 24 juli 2012 om Bergh/Henrekson och Checherita/Rother.

Urvalda klipp från det inlägget:

Glöm inte Bergh/Henrekson och Checherita/Rother vars slutsatser var starkare än R&Rs:

B/H bidrar med pusselbiten att när den publika sektorn ökas med 10%-enheter av bnp minskas tillväxttakten med 0,5-1 procentenhet. Tänk på att en högre skuldkot betyder större publik ekonomi och ofta tvärtom så vi har två onda ting som potentiellt förstärker varandra i sin tillväxtförstöring när en regering försöker stimulera till tillväxt genom ökade underskott.


C/R utvidgade visade att ju större skuldkvot över 90% desto mer minskar tillväxttakten, exponentiellt mer. De visade också att den negativa effekten börjar tidigare, ur vissa aspekter långt tidigare, än vid 90%.


Här och här svarar för övrigt R&R på kritiken de senaste dagarna. Deras slutsatser kvarstår.  

onsdag 22 augusti 2012

Affärsvärldens dummaste citat

På sida 35 i dagens (22 aug) Affärsvärlden säger Agnetha Jönsson följande:

"En annan sanning är att tillväxten minskar när statsskulden överstiger 90 procent av BNP. Men hur kan det då komma sig att länder som Belgien, USA och Österrike växer snabbare ju mer skulden ökar? Kanske sambandet för utvecklade ekonomier i stället är det motsatta: att statsskulden ökar som en effekt av avtagande tillväxt."

DUMSTRUT PÅ, JÖNSSON!

Forskarna bakom "90%" har gått igenom hundratals finanskriser och tillväxtdata för dussintals länder, inklusive Belgien, USA och Österrike för att komma fram till sitt samband. Det är inte bara så att statistiken är säkerställd av R&R, ytterligare två närliggande uppsatser bekräftar, nyanserar och förstärker deras slutsatser*. Dessutom är det teoretiskt mest rimligt att skulderna tränger ut annars produktiv tillväxtfrämjande aktivitet.

Det är svårt att veta var man ska börja kritiken av Jönssons jönserier, men framför allt undrar jag hur Jon Åsberg kan släppa igenom detta fantastiska lågvattenmärke i sin tidning.


*Berg/Henrekson och Checherita/Rother. B/H fann att ju större stat desto lägre tillväxt. 10%-enheter större stat/bnp ger 0,5-1%-enhet lägre tillväxt. C/R fann att det inte bara är en tröskeleffekt vid 90% [som R/R fann] utan att 1. Effekten börjar långt tidigare och 2. Effekten inte är linjär utan accelererar till det värre

onsdag 7 april 2010

Bull från Goldman

Goldman Sachs har följande att säga idag. De pratar om Goldilocks och hur inflationen kommer överraska på nedsidan, tillväxten på uppsidan och samtidigt Fed hålla styrräntan kring noll längre än de felsta tror (sannolikt hela 2011). DET vore bullish för aktier... och här sitter jag med xxx full med säljisar:

Hatzius: Our most controversial call, that the Fed will keep short-term rates near zero through 2010 and, more likely than not, 2011 as well, rests on three pillars – slow growth, lower inflation & Fed’s dual mandate. Jan Hatzius: Our most controversial view remains that Fed officials will keep short-term rates near zero through 2010 and, more likely than not, 2011 as well. This forecast rests on three pillars:

a) A more "U-shaped" pattern for the recovery in GDP and employment in 2010, as the loss of the boost from the inventory cycle and fiscal stimulus outweigh the private sector healing, at least in the near term.

b) Lower inflation for any given level of GDP and employment, as our models say that inflation depends much more on the level than the change of the output/unemployment gap.

c) We take Fed officials at their word when they say that they pursue a dual mandate of inflation and maximum sustainable employment; in particular, the latter part of the mandate refers to the level of employment relative to potential, not the growth rate.


Our conviction in our Fed call remains high – less confidence in growth pillar – but more confidence in inflation & Fed’s dual mandate pillars. Hatzius cont’d: Where do we stand after the most recent data and Fed comments? a) We have become a little less confident in the low growth pillar. The nonmanufacturing ISM survey—which should be less affected by the inventory cycle than its factory counterpart—as well as the ongoing strength in the consumer spending data suggest that the growth of final demand might be picking up by more than built into our forecast.

This would likely mean somewhat faster growth in real GDP than the 2% in Q2 and 1½% in Q3/Q4 that we are currently forecasting. If so, the labor market would probably also recover a bit faster than our forecast, and the unemployment rate might well already have peaked. b) In contrast, our confidence in the inflation pillar has grown further. Most measures of underlying inflation have been very soft in recent months. The best illustration is probably the Dallas Fed’s trimmed-mean PCE index, a statistically based measure of core inflation that eliminates the most extreme price movements in each month. It has risen just 1.0% over the past year and only 0.6% (annualized) over the past 3 months.

Along similar lines, nominal wage growth has also slowed sharply in recent months, with average hourly earnings recording their first month-to-month fall since 2003 in March. c) We also feel very good about the policy pillar, especially following the FOMC minutes. They revealed that “nearly all” FOMC members were in favor of retaining the “extended period” language on interest rates; thus, other FOMC members disagree with KC Fed President Hoenig’s view that an early move to slightly higher rates is needed to prevent a renewed bubble. We were also struck by the view of “a few” members that tightening too early is more dangerous than tightening too late, given the zero bound on nominal rates. We couldn’t agree more.

måndag 21 september 2009

Pengar på väg in i marknaden eller inte?

Goldman konstaterar i sitt morgonbrev idag att "hedgefonder har fortsatt att öka sin långesponering under rallyt, men fortfarande inte är långa nog". I samma andetag påpekar g.s. också att "investerarnas skepsis dock tilltagit de senaste dagarna".

Som vanligt kan man inte dra några slutsatser av enstaka datapunkter eller ens enstaka informationsområden. Nu är jag dessutom [har blivit] long biased och kan inte hindra att mitt undermedvetna söker stödjande information, men jag tycker ändå att Goldmans information låter mer bra än dåligt för mitt case. Det viktiga i slutänden blir nog emellertid att följa med marknaden nedåt när väl Goldman pekar med hela handen och säger åt sina kunder att sälja. För ned ska det förr eller senare, men tills vidare kör jag stimulansspåret uppåt (hygglig tillväxt med hög arbetslöshet, låga räntor och fortsatta stimulanser).

fredag 15 augusti 2008

Två av problemen med USA

Bankerna har ökat kraven på låntagarna, men gamla lånelöften gör att åtstramningen ännu inte har märkts - snarare har lånetillväxten ökat p.g.a. ett antal faktorer (låntagarna passar på innan det blir omöjligt att låna, bankerna har tvingats ta upp tidigare undangömda lån, svårare att värdepapperisera)

Grafen över lending standards indikerar att det kommr bli riktigt svåra tider framöver och hittills har det alltså inte ens börjat.

Samtidigt är inflationen på sin högsta nivå på flera decennier, vilket hindrar centralbanken från att stimulera ekonomin så mycket som den skulle vilja.

Giftigt.

















Sen ska vi inte glömma att Europas tillväxt är den lägsta sen mätningarna började (Eurozone GDP). Senaste siffran är annualiserat -0,8% i andra kvartalet:


måndag 11 augusti 2008

Framsteg

Så här bra har vi det. Och det gäller inte bara belysning. Tack uppfinnare. Och inte alls tack till alla socialister som håller tillbaka utvecklingen. Citatet är från Tim harfords bok Logic of Life.

"A modern lightbulb, illuminating a room from 6pm until midnight every night for a year, produces the same amount of light as thirty-four thousand candles from the early nineteenth century. In the early nineteenth century, earning the money to buy thirty-four thousand candles would have taken an average worker all year. When I remind myself to turn off unnecessary lights, I am saving light that would have taken my grandfather's grandfather all his working hours to provide. For me, the saving is too small to notice"

Nordhaus's experiments suggested that as far as light was concerned, economic growth has been underestimated not by a factor of two or three but ten thousand times over...