Bizarro

I dagens bizarrovärld leder förstås dagens rubriker om EUs fallande BNP och stigande underskott och skulder inte till någon marknadsreaktion alls. EUs företrädare påpekar samtidigt med de mycket negativa fundamentala prognoserna att marknaden ser positiv ut "sees growing investor confidence". Det här är bland det sjukaste jag sett under mina decennier på marknaden.

Ett exempel: Häromdagen sa Spanien att de hamnar under 7% underskott för 2012. Idag säger EU att siffran är/blev 10,2% underskott

EU sees Greek unemployment 24,7% 2012, 27% 2013...
...sees Spanish UE 25% 2012, 26,9% 2013

...raises euro area jobless rate 2013 to 12.2% from earlier forecast 11.8%

...seees Greek debt 175,6% 2013, 175,2% 2014.... så det ser bra ut med target på 122% 2022 eller när det nu var. Facit är nog snarare att det blir 180% 2013 och 200% 2014...

sees Spain gov debt 95,8% in 2013, 101% in 2014 (och då tar de inte med de extra 75%-eneheterna som ligger dolt i regionerna mm). Sannolikt blir det förstås ännu sämre än 101+75.... så gissa snarare real gov debt 2014 blir ca 200%, men officiell kanske 105%, dvs klart förbi uthålliga nivåer.

...France 93,4% in 2013, 95% in 2014 (men sannolikt ännu sämre förstås)

...Italy 128,1% in 2013, 127% in 2014 (men gissa om valresultatet i helgen leder till bättre eller sämre prognoser..."

SLUTSATS: Europa ex Tyskland är bankrutt, men marknaden ser därmed bara möjligheter till ännu mer penningtryckande... och fortsätter att köpa aktier.

Affärsvärldens dummaste citat

På sida 35 i dagens (22 aug) Affärsvärlden säger Agnetha Jönsson följande:

"En annan sanning är att tillväxten minskar när statsskulden överstiger 90 procent av BNP. Men hur kan det då komma sig att länder som Belgien, USA och Österrike växer snabbare ju mer skulden ökar? Kanske sambandet för utvecklade ekonomier i stället är det motsatta: att statsskulden ökar som en effekt av avtagande tillväxt."

DUMSTRUT PÅ, JÖNSSON!

Forskarna bakom "90%" har gått igenom hundratals finanskriser och tillväxtdata för dussintals länder, inklusive Belgien, USA och Österrike för att komma fram till sitt samband. Det är inte bara så att statistiken är säkerställd av R&R, ytterligare två närliggande uppsatser bekräftar, nyanserar och förstärker deras slutsatser*. Dessutom är det teoretiskt mest rimligt att skulderna tränger ut annars produktiv tillväxtfrämjande aktivitet.

Det är svårt att veta var man ska börja kritiken av Jönssons jönserier, men framför allt undrar jag hur Jon Åsberg kan släppa igenom detta fantastiska lågvattenmärke i sin tidning.


*Berg/Henrekson och Checherita/Rother. B/H fann att ju större stat desto lägre tillväxt. 10%-enheter större stat/bnp ger 0,5-1%-enhet lägre tillväxt. C/R fann att det inte bara är en tröskeleffekt vid 90% [som R/R fann] utan att 1. Effekten börjar långt tidigare och 2. Effekten inte är linjär utan accelererar till det värre

Fortfarande neutral - hoppas på korrektion

Börsen fortsätter att jobba sig uppåt. Inflödena är stora både i Sverige och utomlands. Privatspararna verkar ha fått luft. Jag kan bara hoppas att det markerar slutspurten för den här gången - med betoning på "slut".

Jag hör "Goldilocks" nämnas allt oftare; styrräntorna ska hållas låga samtidigt som man ser allt fler tecken på ekonomisk återhämtning, bra bolagsrapporter, ökad vilja till investering, men fortfarande tveksam arbetsmarknad (vilket är det som håller styrräntorna låga). Om resultatprognoserna och ränteprognoserna håller är aktier billiga - det har jag sagt många gånger i vår. Orsaken till att jag ändå sålde när jag var inne i ett vinnande streak var min oro för stigande bond yields som skulle hämma tillväxten samtidigt som det gör aktier relativt sett mindre attraktiva. med andra ord motsatsen till Guldlocks lagomekonomi. För höga räntor och för låg tillväxt... på samma gång.

Nu vet jag inte vad jag ska tro, men mitt nästa move är nog att sälja - inte att köpa in mig på en korrektion. "Balansräkningen" med plus och minus kan ni hitta i tidigare inlägg. Den är densamma, jag bara tolkar den mer negativt nu.

Obligationerna ska ut på marknaden - från stater, bolag och banker och då måste man betala mer från utgivarnas sida, dvs högre ränta. Det blir mer attraktivt med bonds över aktier, det blir färre projekt som blir intressanta, tillväxten lägre, skatterna högre (för att minska underskotten när räntan stiger) osv. Flera länder ligger nära bristningsgränsen och lika enkelt som jag ville bortse från problemet förr, säger jag nu att vi snarare står på fel sida av tipping point. Grekland är bara första steget, första symptomet och medvetna om det gör man allt för att hindra dominobrickan från att falla (ändå stiger Greklands bond yield).

Om marknadsräntorna stiger (t.ex. pga bristande förtroende från investerarna) när många länder har både stora underskott och omkring 100% statsskuld så eskalerar problemet bortom kontroll, pga att allt högre räntekostnader äter upp allt mer av budgeten, om man inte genomför drakoniska besparingsprogram med djup recession som följd (vilket kräver ännu större besparingar och ännu djupare recession). Hittills har långräntorna hållits artificiellt låga genom centralbankernas QE, men växande centralbanksbalansräkningar och fortsatta underskott och stigande statsskulder har en bortre gräns där investerarna sätter stopp. Sånt här kan förstås alltid dröja fem år till innan det blir relevant och jag kan knappast säga att det är i maj 2010 korrektionen börjar, men det är många hundra miljarder mer än vanligt som ska finansieras under andra halvåret 2010 och det är oklart vem som egentligen ska köpa obligationerna...

Jag gillar ju tydligen att kämpa i motvind och nu ställer jag mig närmare säljknappen och planerar att successivt trycka ner mig i baissehålet. The trend is not my friend.