Fortfarande bearish

Inget nytt (?)
Det händer förstås en massa saker - statistik presenteras, bolag rapporterar, aktiekurser rör sig - men jag blir helt enkelt inte påverkad. Jag har fått korn på nedsidan och då är jag som en grävling; jag biter mig fast och håller kvar hur mycket stryk jag än får. Nja, det finns en gräns förstås, men vi är inte särskilt nära den gränsen - trots dagens rörelse.

Ett axplock av negativa faktorer
Claims fortsätter att vara höga, payrolls låga, housing starts och permits låga o.s.v. Förvaltarundersökningar visar att förvaltarna just nu ligger överviktade aktier, särskilt i Europa, och att nästan alla (86%) är övertygade om att det inte blir någon double dip. Jag tror visserligen inte heller det som huvudscenario, men bara det att nästan ingen gör det ökar risken för aktienedgång vid en antydan till dubbeldopp i ekonomin.

Tioårsräntan i USA ligger kring 2,6% och i Europa ännu lägre. Detta är en tydlig signal om låg tillväxt och eller låg inflation, eller möjligen t.o.m. deflation - en signal som går på tvärs med optimismen på aktiemarknaden (som handlas till ungefär normala historiska multiplar, trots abnormalt höga vinstmarginaler, vilka i sin tur bygger på globala obalanser och ovanligt stora utlandsvinster. Egentligen är alltså aktier historiskt sätt t.o.m. lite dyra, vilket är anmärkningsvärt i ljuset av t.ex. arbetslöshet, långräntor, fallande sentimentsundersökningar, stigande sparkvoter och enorma skuldbördor).

Även t.ex. aktier och råvaror signalerar faktiskt viss nedsida: de har nyligen fallit under långa glidande medelvärden, eller misslyckats med att bekräfta uppsida i esoteriska tekniska system som Fibonacci. Utvecklingen i maj-juli, med kraftiga svängningar på knapphändig information och med mycket låga handelsvolymer, talar också för en underliggande nervositet, obeslutsamhet (vad gör man egentligen med aktier efter en finanskris och den initiala studsen?) och kanske oro inför den asymmetriska risken som en förnyad nedgång innebär. Det får ju helt enkelt inte falla igen för då faller det ordentligt och utan att regeringarna har råd att ta hand om problemen.

Både västvärlden och Kina står på mycket ostadig grund. I väst har vi försökt kickstarta ekonomin med bidrag, skattesänkningar, monetär expansion osv och lyft statsskulder och underskott till ohållbara nivåer som kräver tillväxt för att inte sluta i härdsmälta. Samtidigt är arbetslösheten hög och sparviljan likaså. Om inte företagen vågar investera och anställa så vågar inte folket spendera och då finns heller ingen anledning att investera. Staten måste öka intäkterna eller börja spara för att inte skulderna skall accelerera bortom kontroll. Sparvägen leder till minskad ekonomi och ytterligare sparbehov och allt mindre anledning för företagen att investera och desto större anledning för individer att hålla i slantarna. Det är svårt att säga var en sådan nedåtgående spiral slutar, men 30-talet, 70-talet och Japan under de sneaste decennierna utgör hyggliga mallar för hur det kan se ut.

Många hoppas på att Kina ska lyfta oss ur problemen. de vrider ju om ekonomin från investering till konsumtion nu och då kan väl väst få exportera produkter dit..., eller? För det första så innebär en sådan omställning i sig enorm osäkerhet och desto större anledning att hålla sig från aktier och andra risktillgångar. För det andra är Kinas planekonomi ett minfält i sig. Planstyrning ÄR SÄMRE än marknadsekonomi när det gäller att bygga en stabil och anpassningsbar ekonomi.

I Kina har fokus på att växa med minst 8% realt om året för att kunna hantera urbaniseringen utan upplopp varit viktigare än allt annat. Det förklarar varför de hållit valutan billig, överskotten stora och satsat allt mer på investeringar i "infrastruktur" för att till varje pris uppvisa denna tillväxt på pappret. Mycket av infrastruktursatsningen har styrts av lokala småpåvar och kan sammanfattas med "en del bra grejer och en del broar till ingenstans eller för den delen den ökända tomma staden". Optimister menar att bara de fortsätter växa så fylls kapaciteten. Problemet är bara att Kina HAR JU INTE vuxit innan heller egentligen. Den tillväxten är ju i sig en illusion av "tomma broar" - och mer tillväxt av samma sort (sannolikt av allt sämre kvalitet) gör bara problemet och behovet av hög och äkta tillväxt ännu större.

I korthet kan sägas att Kina var tvunget att växa med en viss takt för att hålla ihop landet. Tillväxten kunde manipuleras medelst valutakontroll, merkantilism och kommandoekonomi, men var inte genuin och skapade behov av fortsatt tillväxt (egentligen fanns dock som sagt inte tillväxten från början) för att fylla den tomma infrastrukturen (t.ex. utnyttjas vägarna bara 12% så mycket som i västvärlden). Utan denna tillväxt vänds Kinas positiva spiral och landet får börja om från en mer realistisk nivå - precis så som alla andra emerging markets har utvecklats i språng framåt och tillbakagångar. En del av Kinas problem ligger i deras fastighetsbubbla som blåsts upp av artificiellt låga räntor. Då USA haft en reell bostadsränta på några procent har Kina haft en negativ dito på i storleksordningen 10-15% under flera decennier. Det har skapat en bubbla av oanade proportioner (De kinesiska storstädernas bostäder kostar 2-3x så mycket i förhållande till inkomsterna som i västvärlden och kräver tillväxt för att vara rimliga. Problemet är att tillväxten har skapats av fastighetsbubblan, precis som överkonsumtionen i USA och Europa gjorde genom fiktiva vinster på fastigheter).

Alltså: även Kina är ett korthus och om tillväxten faller så faller Kina och då faller väst. Och Kinas tillväxt faller om väst inte tar fart och konsumerar kinesiska produkter. Systemet är kaputt och i vanliga fall kunde man trott att det lätt kunde fortsatt 10 år till. Nu har emellertid första dominobrickan fallit (USAs husbubbla 2008) och då är det nästan omöjligt att stoppa de övriga dominobrickorna. Årets rörelser för aktier, råvaror och obligationer bekräftar detta. Visst kan det komma glädjeuppställ så ta inte för stora kortpositioner, men på det stora hela SKA MAN LIGGA KORT i den här omgivningen och det tänker jag också göra.

Säljer

Orkar marknaden hämta sig en gång till i bear-rallyt? Jag tror inte det. Jag dubblar därför min kortposition till -25% nu, trots att jag inte riktigt fått momentum med mig på det sätt jag ville (ännu).

ADP employment change

Förlöparen till payrolls, ADP, blev just -491k (väntat -645k), dvs väsentligt bättre. Senast var den -742k så här kan vi verkligen snacka om grönt skott. Marknaden rusar. Jag är lika nöjd, liknöjd, för det.

Jag tror ändå att det bara är fortsättningen på vad som kommer visa sig vara ett bear market rally när stimulanseffekterna dör ut och man ser att det inte fanns någon riktig efterfrågan på vare sig varor eller krediter efter regeringsåtgärderna.

Går neutral

Jag är Peter Eeks smärta.

Jag ändrar inget av min tidigare analys, men stop-loss-disciplin behövs. Jag tar nya tag inom kort. Jag hade egentligen tänkt sälja mer på det här uppstället och gå 1/1 kort men jag backar faktiskt på det nu. Köper istället och lägger mig neutral.

Det känns inte bra och jag tror inte på det själv, men jag behöver lugn och ro för att kunna fatta bättre beslut sen.

För varenda sekund och marknadstick som går nu (särskilt nedåt) kommer jag känna mig som en åsna ett tag. Kanske får jag känna mig smartare längre fram igen.

Marknaden kan helt enkelt vara irrationell längre än jag står ut.

Fler starka rapporter

De positiva makrosignalerna på sistone avspeglas nu bolagsrapporterna. Förutom GS, Wells, JP Morgan, Barclays häromveckan kommer nu Nokia, Trelleborg, General Electric, Citibank. Idel stora bolag vars rapporter marknaden tar emot positivt. Ovanpå allt positivt försvagas kronan och ger ytterligare skjuts uppåt åt svenska verkstadsbolag, vilket i sin tur minskar riskerna för bankerna som följer med upp.

Nåja, jag får tillfälle att sälja mer, vilket jag också gör i små doser varje dag nu. Får jag rätt sen ska jag med glädje leta upp någon börsförlorare på gatan och hånskratta åt honom. Jag har ingen empati för folk som förlorar pengar när de är giriga – precis som ingen ska skänka mig en extra tanke en svår dag som idag. Investors are grown up people. Jag också.

Låga claims. Starka rapporter. Positivt för börsen

Jag hade helt fel på claims som bara blev 610k (jag trodde 700k). Continuing claims var visserligen mycket sämre på 6022k (väntat 5893k), men jag kan inte blunda för att ännu ett tal ser ut att bekräfta hypotesen att fallet för ekonomin bromsar och att botten är nära.

Nokias och JP Morgans rapporter tas också emot mycket positivt, så just nu står jag med dumstruten och ser på när andra tjänar pengar.

Säljer lite till. Går selektivt kort

Jag säljer lite till. Går selektivt kort i de mest utsatta branscherna, t.ex. bank och verkstad.

Det kan vara för tidigt. Momentumköpare och andra hoppfulla kanske håller ut till Q2, men varför chansa? Jag har nog råd att "övervintra" (översomra?) ett visst uppställ till innan det faller. Förhoppningsvis behöver jag inte lida, men jag är beredd mentalt på att inte ha prickat toppen på bearrallyt perfekt.

Dags att minska risken (kanske)

Svaga retail sales i USA (mars) nyss. Marknaden reagerar negativt. Jag har svårt att bestämma mig. Hur viktigt är det egentligen, och hur viktig är signalen marknaden ger som bryr sig om siffran? Min instinkt säger att det bara är en ”brevlåda”, dvs ett riktigt bra grepp på en klättervägg - Ta rejält tag och häv dig upp för orosmuren. Samtidigt… en gnagande känsla i maggropen…

Jag stannar lång, men skulle nog rekommendera att ligga mindre lång nu än för två veckor sen.

Goldman tar in pengar

Så Goldman passar på att ta in pengar efter en mycket stark Q1-rapport… 1) till en fond för köp av PE-utförsäljningar och 2) för att lösa ut regeringen (TARP) så de kan fortsätta locka folk med bonusar

Det är förstås ett gyllene tillfälle att vara den enda investmentbanken med fri lönesättning om man fortfarande tror på affärsmodellen.

Annars ser uppstället från i torsdags ut att hålla och bearrallyt kan fortsätta. Jag sitter still på långsidan, men tittar mig lite omkring för även om bankrapporterna blir starka i Q1 så kan verkstadsrapporterna bli desto sämre. Håller verkligen börsen för det efter de senaste 5 veckornas uppgång?

Jag har ju sagt tidigare att jag tror det och jag kan fortfarande se 15% uppsida för marknaden (och mycket mer för enskilda aktier), men lite obehagligt är det förstås. Å andra sidan; Wall of worry kan ju inte bara vara en sak som drabbar andra, så bara för att det känns lite otryggt behöver inte det betyda att marknaden ska ned inom kort.

Hursomhelst, jag börjar vackla lite i min övertygelse. Det kanske inte är läge att ha full långexponering längre helt enkelt. Fast, EN dag till går ju alltid : )

En nästan perfekt vecka

Börsen tog ett bekräftande steg uppåt trots en relativt hård attack i inledningen. S&P 500 stängde på 856,55, så nära intradaghögsta för veckan som går att komma (absolut högsta nivå 856,91 infann sig drygt 1,5 minuter innan stängning för den nyfikne). Trots all negativ info under veckan och inte särskilt imponerande rapporter från Alcoa och Wal-Mart, så räckte det att Wells Fargo/Wachovia presenterade positiva data för att lyfta bankerna 10-30% på eftermiddagen och dra igång ett rally på flera procent för S&P och stänga på veckohögsta.

Tidigare i veckan visade jag för en bekant hur "köppanik" ser ut på marknaden. Mönstret har visat sig intradag många gånger senaste 4-5 veckorna, men inte på makronivå ännu. Om jag får rätt kan det snart bli så och vi får se ett successivt stigande uppgångstempo, en acceleration på veckobasis istället för intradag. Vid 1000 på S&P har börsen stigit 50% sen början av mars. Köppanik hos privatpersoner, mutual funds och hedgefonder skulle kunna driva börsen dit redan i april. Just nu känns det svårt att föreställa sig en så snabb uppgång, men det handlar trots allt bara om 143,5 punkter till, eller knappt 17% och det är faktiskt inte så mycket för en bounce efter ett av tidernas största ras. Sen blir det svårare.

Det heter Wall of worry av en anledning

Till att börja med:

Jag VET inte hur det ska gå. Och se upp med mer eller mindre kamouflerade charlataner som slänger sig med klyschor som "Wall of Worry", dvs såna som jag.

1. Finanskrisen, som katalyserat en global recession som i sin tur feedar tillbaka och fördjupar finanskrisen, är inte på långa vägar över. Vinster, huspriser, BNP ska en bra bit ned framöver och står sannolikt inför en ovanligt långsam återhämtning därifrån. Aktiekurser ska då sannolikt också väsentligt lägre än förra botten i februari (november för OMX).

2. Jag däremot tror att det ska upp på kort sikt (1 månad framåt, typ) och jag är positionerad för det så jag talar i egen bok. Nedgången de senaste dagarna (i april har S&P 500 redan hunnit stiga 9% från 780 till 850 och därifrån fallit 4,5% till 810) stämmer väl in i min förväntan om hur uppgången ska se ut i april; Det är en orosfylld tid och uppgången ska/kommer stöta på ständiga hinder i form av negativa nyheter om bolag och ekonomier. Jag blir väl (nästan) lika stressad som alla andra av utvecklingen, men jag har i alla fall en idé och en plan och känner igen mig i landskapet och har råd att vara kall när det ser svårt ut.

Jag hör kommentarer från kompisar med några hundra miljoner till offentliga uttalanden från Gardell och Soros som alla speglar samma syn på världen. Att det ska ned nu. Mest för att de inte hunnit med att köpa och för att de tycker att världen ser så negativ ut att aktiekurser måste ned. På ett sätt kan man säga att de missat att kurserna redan fallit : ).

Vissa av dem har precis kommit på signifikansen och magnituden av det jag skriver i punkt 1) ovan och andra (särskilt Soros förtjänar uppskattning) identifierade visserligen allvaret för länge sedan, men gör misstaget att inte inse att aktier lätt kan stiga mot en bakgrund av ekonomiska data som försämras i en avtagande takt. Soros har dock sannolikt råd att vänta ut den riktiga botten, medan övriga bara är senkomna och oroliga själar som inte kan ta risk.

Soros har som sagt råd och sannolikt en bra analys och förståelse i botten. Jag däremot vill tajma den i mina ögon pågående uppvågen för att sedan sälja med sikte mot den riktiga botten. Dessutom har jag inte råd att förstöra mina kvartalsrapporter.

Dessutom håller jag en liten beredskap för att det blir nästan lika tokigt som 2003-2007 och 1932-1937 och alltså blir en rejäl uppgång innan den riktiga kraschen. Om det senare scenariot infrias har ingen råd att ligga kort hela vägen.

Ned Davis: only a dead cat bounce

Flera bedömare citerar följande idag:

"...of the 34 bull markets identified by Ned Davis Research, only one of them produced a greater gain in its first two weeks than in the recent rally. That was the one that began on November 13, 1929, and is hardly one that the bulls would want to brag about. That bull market lasted just five months."

Budskapet är att uppstället i mars är för snabbt för att tas på allvar. Historiskt har bull markets börjat långsammare och när ett uppställ har börjat så snabbt som nu har det nästan alltid vänt ner inom kort. Vad många inte tänker på är dock att det kan hålla i upp till ett halvår i alla fall utan att bryta historiska mönster - inte nödvändigtvis bara 2-3 veckor. Jag tolkar det mest som "surt sa räven"-symptom, dvs att många har missat rallyt och därför vill tro att det inte ska kunna fortsätta. Just därför kanske det har goda förutsättningar att gå upp en omgång till innan det är över... men det är som sagt ett farligt spel.

Marknaden fortsätter att klättra uppför Wall of worry.

Här är några negativa punkter på sistone:
* Tyskland sänker sin BNP-prognos till minus 4-4,5% för 2009 (från minus 2-2,5 ca) [läckte igår].
* Värdshandeln spås minska med 9% i år
* Global industriproduktion föll med en årstakt på 36,5% i januari (rekord), -34,5% i Europa och i februari i USA med 16,1%

Men, aktiemarknaden skakar av sig det här - det är inte tillräckligt negativ info. Det är inte ökande takt på den negativa infon. Geithners detaljer igår ger jag inte mycket för. Det är fortfarande inget som säger att handeln med skuldpapper kommer igång bara för att staten subventionerar lån för att köpa pappren. Om bankerna som ska sälja instrumenten inte kan göra det utan att realisera så stora förluster att det egna kapitalet hotas, så kommer de inte sälja. Och om hedgefonderna som förväntas köpa inte tycker att de får instrumenten billigt nog hjälper inte ens 6x leverage till förmånliga villkor.

Nyckeln är huspriserna. Och just nu visar husmarknaden i USA visst liv (igår existing home sales, häromdagen housing starts) och det räcker för marknaden (eftersom den fallit historiskt mycket). OBS! jag tror inte botten är nådd vare sig för huspriser eller aktier, men jag tror att livstecknen på olika marknader och för olika sentimentsindex och liknande är tillräckligt för att lyfta aktiemarknaderna en bit till innan vi ska ner igen. Jag tror rallyt stannar på ca 50-60% från botten för S&P500 och EuroStoxx50. OMX kanske går hälften så mycket.

Saker som jag kanske borde kommentera, men inte orkar är:

* Wanja Lundby-Wedin som gör bort sig offentligt. Har hon inte lärt sig "pudeltricket"?

* G20-mötet: precis som i november kommer det bli en massa dyrt snömos, men vem vet om inte marknaderna gillar det i alla fall. I november bedyrade de 20 länderna att man med kraft skulle hindra protektionistiska åtgärder. Sedan dess har 17 av 20 länder infört protektionistisk lagstiftning (enlgit FT idag)

* Huspriserna i Sverige. Sjuka helt enkelt. Det kommer sluta riktigt illa för vissa [de som lånar miljoner de inte kan spara ihop till och som tror att 2% ränta max blir 3% i framtiden]. I Sverige kan huspriser aldrig falla?

Annars: Det är skönt att ligga lång för en gångs skull. Det har varit några behagliga veckor nu med bra vinster för mig och färre folkmassor med högafflar och facklor : ), efter över ett års nervslitande blankande, med politiker och vanligt folk som klagat och lagstiftat mot mig för att hindra naturens gång. Många har fortfarande inte förstått att blankare inte sänker kurserna. Blankare tar position innan det faller och sen sänker long-only kurserna när de till slut förstår hur det ligger till med ekonomin för företaget.

Fortsätter björnrallyt eller inte?

Det här är typiskt för vad jag får höra från strateger och andra tyckare i marknaden:

Karim Moussalem, Goldman Sachs: we've seen it multiple times before... at bottoms and tops (more often bottoms in the past year or so...) huge pick up in volumes, 95% to the buyside. Financials are on fire with the majority of buyers covering shorts, a lot of vol traders were short delta short vol and are being forced to buy back their delta which is exacerbating the move. And as the short leg in financials is being taken off, people are selling the long legs (defensives, healthcare, telcos, f&b). A lot of pain around. Think people are not paying enough attention to the big $ sell off. Don't think this is constructive equities. Sell the rally.

Den här gången är fler än vanligt skeptiska till uppgången/rekylen/död-katt-studsen/björnrallyt eller vad du vill kalla det. Det är faktiskt just det som skapar bättre förutsättningar för att uppgången ska vara längre än tidigare.

Det är klart att jag är lite orolig. INGEN kan förutspå marknadsrörelserna även om jag haft några bra decennier. Det handlar bara om sannolikheter och psykologi och sannolikt har vissa likheter med Texas Hold’em (jag spelar inte poker, men vad jag hör verkar det finnas intressanta paralleller). Jag tror att jag sitter med ett ganska högt par och ett högt tredjekort på hand vad gäller bear rallyt inför floppen (?), men inget hindrar att marknaden har bättre kort på hand eller att korten på bordet innehåller en omedelbar ekonomisk härdsmälta av något slag, en riktig nukleär variant, en kärnvapenattack, en tsunami, jordbävning i Tokyo eller helt enkelt bara riktigt svag efterfrågan och vinster.

Med tanke på att jag känner att jag har en stege på gång avseende slutstationen och att den innehåller ett mycket negativt ekonomiskt scenario, så är det extra farligt att först satsa på uppgång när jag redan tror på en kraftig nedgång därefter, men WTH! Alla måste gambla lite - så det känns att man lever.


Tillägg 9:26
Här är ett annat exempel på vad tyckarna (ur Minacks kvällsbrev igår [Morgan Stanley]) säger just nu:

The S&P 500 (SPX) can rally to as high as 900-1000 without breaking the bear trend, so it's not surprising you have lots of asset classes still looking sick even as stocks go up. The fact is that stocks still are sick; they just happen to be going up.

Sakta och osäkert klättrar vi på väggen av oro

Fed började med QE igår; de ska köpa treasuries för upp till 300bn USD. De första effekterna på marknaden var stigande aktiekurser, fallande dollar och kraftigt fallande långräntor (se amerikansk 10-åring på bilden).



Jag struntar i grund och botten i de fundamentala effekterna i det här skedet. Visst underlättar det för amerikanska låntagare och amerikanska exportföretag, men det löser inte problemet med gamla felinvesteringar och överkapacitet (hus, maskiner mm). Däremot kan det ge bränsle åt uppgången - vilken är tvekande precis som sig bör. Jag hör att hittills är det mest vi hedgehogs som har köpt medan de stora långfonderna, försäkringsbolagen m.fl. fortfarande tvekar.



När de bestämmer sig för om de ska med i rallyt eller om de ska passa på att sälja så avgörs riktningen och jag tror inte att de väljer att sälja. Om de istället börjar köpa, ja då kan det här rallyt bli riktigt starkt och långt.



Tyvärr blir det mest en massa "tro" och svammel i det här läget. Det finns inget riktigt fundamentalt att hålla sig i när man spelar ett bear rally. Det är en tro att vara smartare och snabbare än de sista idioterna och det är farligt. Jag investerar ju i grunden i något jag inte tror på; dyra aktier som står inför fallande vinster i en svag ekonomi som genomgår deleveraging och downsizing.



Det som trots allt gör att jag håller i på långsidan i den här skakiga uppgången är bl.a. följande mönster i inälvorna/benhögen/kaffesumpen/tebladen:



* Kopparpriset fortsätter uppåt


* Kinesisk PMI har stärkts betydligt


* (10-årsräntan bottnade innan Fed började med sitt QE igår - svårt veta hur man ska tolka ränterörelsen i en helt ny typ av åtgärd)


* Det har inte varit något rejält bear rally på länge och nu har många bottenfiskare tystnat, vilket skapar ett läge för successivt panikköpande när man "inser" att det är nu det har vänt



* Marknaden "uppför" sig på rätt sätt för en längre uppgång; tvekande, med mothugg, men insprängda panikrallyn och nästan dagligen nya highs vecka efter vecka.

OBS dock att svenska aktier INTE har samma självklara uppsida som resten av världen. OMX outperformade resten av världen med över 15% i febrauri och det gapet ska stängas på något sätt så se upp om du investerar i svenska verkstadsbolag - särskilt nu när dollarn försvagas igen.

Terminerna i S&P och EuroStoxx nu på morgonen visar på någon procent lägre kurser än USA-stängningen igår så QE-rallyt avtar, men pausen är inte oroande.

Ångvälten har stannat och jag ligger på alla fyra

...och plockar sedlar som ligger på backen. Få verkar våga ta pengarna och tror att det inte kan vara sant. Jag har ryggen mot välten och hoppas att jag hör när den startar. Nu är det inte småmynt framför en rullande ångvält. Nu är det fina pengar som ligger på tom gata med en lite obehagligt tyst ångvält intill. Hur länge står den stilla? 1 dag, 1 vecka, 1 månad, resten av året? Ja, kanske resten av året - kanske ännu längre.

IBD/TIPP optimism index kom in bättre än väntat för en knapp timme sedan. Nu börjar bullen få fart.. frågan är som alltid hur länge, men jag vågar satsa på att den håller ett bra tag den här gången.

Dr Koppar är bull, men varför?

Världen befinner sig i recession. Oro och rädsla präglar investerare. BNP, industriproduktion, export, sysselsättning faller med oanad hastighet i USA, Japan, Korea, Baltikum, Sverige, Kina (inte BNP ännu, men den statistiken lätt kan manipuleras av myndigheterna). Varje dag hör vi talas om nya konkurser, uppsägningar, kapitalförluster, husprisras (utom i Sverige… ännu). Flera onda spiraler håller full fart mot avgrunden: lägre priser på hus, tvångsförsäljningar, ökat utbud, ännu lägre priser. Samma sak för aktier (belånade portföljer som t.ex sparbanksstiftelserna även om de i slutändan inte skickade ut aktierna på marknaden… ännu). Bankerna gör kreditförluster på hus, husderivat, andra obligationer och aktier vilket minskar kapitalbasen hos bankerna och utlåningsutrymmet och därmed köpkraften i samhället. Företag som vill investera får inte tag på kapital och många vill inte eftersom efterfrågan är svag. Global handel minskar, effektivitet och skalfördelar minskar, omsättning och marginaler faller.

AIG redovisade nyligen en kvartalsförslust på 62 mdr USD, T.o.m. Warren Buffett verkar lite orolig över ekonomin (”in shambles”), IF Metall är en i raden av lönesänkare (vilket är en förutsättning för deflationsspiral)

Varför är jag då bullish?

Jo, Kinas elektricitetsproduktion ökade i februari och deras bilförsäljning steg 25% samma månad. Kopparprisets 50-dagarssnitt bottnade 24 februari och motsvarande för olja 3 mars. Den europeiska 10-årsräntan bottnade 15 januari och nyligen igår och 50-dagars bottnade den 24 februari.

Det här är bara måttstockar på det allmänna investerarsentimentet och till viss del den underliggande ekonomiska utvecklingen och utgör ingen anledning att bli positiv på lång sikt. Vi har inte nått botten på den riktiga björnmarknaden. Den ligger flera år bort, men vi kanske har nått en väsentlig botten att dra igång ett ordentligt bear market rally på minst 50% från. En sådan skulle typiskt visa sig i koppar, räntor och andra råvaror. Om vissa andra aktivitetsindex för bilar, transport (Baltic Dry) och snart kanske också sentimentssurveys som ISM, Consumer confidence mm visar livstecken så kan nog aktieinvesterarna visa lite animal spirits och köpa på allvar. Vi får se hur länge det håller.

Bear rally

Så kör vi ett varv till….

Marknaden leker kråkan som skulle ut och åka. Det går hit och dit tills det slinker ner i diket. Jag VET inte detta, men jag anser mig ha väldigt goda skäl att tro att kurserna ska lägre och det inom kort.

Till dess är det bara att utnyttja uppställen till att sälja mer.

Flera verkstadsföretag kom in med riktigt svaga rapporter idag, tex Sandvik. I helgen var det köer till lettiska bankkontor som hade slut på euro, vilket signalerar att folket räds en devalvering. När en sån process har inletts då slutar det med en devalvering också. Om svenska bankers 500 miljarder utlånade till balter plötsligt har 10, 20, 30, 40, 50 procent mindre i säkerheter efter en develvering finns hål i balansräkningarna på 50-250 miljarder. Det kan bara hanteras genom att stater tar över ägandet av bankerna. Till kursen noll kronor. Trots att dessa ”nyheter” pekar på kraftiga vinsttapp eller förluster framöver för stora delar av index så stiger aktierna som om de höll på att ta slut.

Jag tror att det är short covering, tekniska faktorer, månadsskifte, typiskt björnrally från nedpressade nivåer, falsk start (alldeles för tidigt), ISM-hopp (en del sentimentsundersökningar har vänt upp senaste veckan) osv. Det spelar egentligen ingen roll vad orsaken är – sånt här händer titt som tätt i nedgångsperioder. Förklaringarna är efterkonstruktioner och bortförklaringar. Jag är ändå trygg i min analys av bolagsvinsterna och emissionsbehoven. Den som köper aktier nu kommer få uppleva vad det innebär att kissa i byxorna på vintern. Under tiden står jag och huttrar…

Tuffa tider

Mycket att göra och mycket att förlora. Det är därför jag skriver mer sällan nu.

Att jag ligger kort är ingen hemlighet och därmed förlorar jag förstås en del pengar dessa dagar. Livet som förvaltare är inte alltid en dans på rosor även om jag nästa började tro det efter de senaste åren.

Nu tillbringar jag dagarna med en extra kopp kaffe då och då eller något att tugga på för att få dagarna att passera fortare. Jag läser förstås en massa som vanligt och försöker hitta inspiration till köpidéer, något som kan visa att jag har fel...

Kanske har vi sett säljkulmen för den här gången – redan innan den svenska rapportsäsongen tog fart. Bankrapporterna kan nog t.o.m. bli riktigt bra när det är dags om två veckor (låneväxten är extremt hög och marginalerna de bästa på länge, valutaavdelningarna drar in stora pengar på de stora och snabba valutakursfluktuationerna, medan (erkännande) av kreditförlusterna kan skjutas på framtiden.

Ändå ligger jag kort. Varför?

Jo. Det är en bear market och jag vill inte förlora min position och sitta utan exponering när den stora rörelsen kommer. Visst riskerar jag att rallyt varar för länge, men det kan jag ta (inom rimliga gränser), men det är det värt för sannolikheten att jag har rätt i min analys av problemen för verkstad, bank, tjänsteföretag, skog, rederi mm. De grundläggande förutsättningarna för en stark ekonomi har förändrats och marknadens värdering av vinstförutsättningarna är helt enkelt fel. Visst tar det tid för fundamenta att synas i aktiekurser och marknaden kan vara irrationell längre än jag kan vara vare sig likvid eller solvent, MEN nu har jag några faktorer på min sida. Väldigt många är insolventa på ett eller annat sätt (banker, företag, husägare, arbetslösa) och alla dessa behöver spara. Det betyder att det inte finns utrymme för chansningar och osäkra investeringar. Detta grundläggande problem för marknaden i kombination med fallande vinster leder snabbare än annars till mer korrekta värderingar.

Hade jag varit kort 1996-2006 i väntan på huskraschen hade det förstås inte gått, men nu har redan första dominobrickan fallit och då kommer nästa och nästa automatiskt. Är du snabb och modig spelar du de korta rallyna, men jag plockar inte småmynt framför en ångvält hur många de än är. Jag säljer saft vid sidan om och tjänar pengar, tryggt, baserat på grundläggande förutsättningar om arbete, temperatur och tillgång på pengar.