Kina och kinas vinster kan växa snabbare än många tror - men det är inte självklart positivt

Spridda tankar efter lunchen igår


Lehmankrisen ligger delvis bakom gåtan med svag ekonomi men starka vinster i USA. När finanssystemet nästan kraschade och företagandet stod stilla pga brist på likviditet fick arbetsgivarna fritt mandat att rationalisera. Många arbetstillfällen outsourcades och lönehöjningarna hölls låga. 16 miljoner jobb försvann grovt räknat i väst och lika många skapades i öst. Vinstmarginalerna i USA steg till all time high, men försäljningen hölls uppe tack vare stimulanser (låga räntor, matkuponger mm). Shoppingen fortsatte alltså trots arbetslöshet och svag ekonomi.

I Kina var situationen nästan motsatt. Där var vinstmarginalerna rekordlåga och arbetsskapandet fortsatt högt. För varje år som går suger Kina även i sig av outsourcarnas know how. Hittills har Kinas snabba tillväxt varit mycket positiv för USA och Europa men om Kina kommer ikapp kunskapsmässigt så kommer landets företag börja knapra marknadsandelar – inte minst i Kina. Det kommer bli svårare för företag som Caterpillar och Atlas Copco att sälja sina produkter i Kina, men kanske även i resten av världen i takt med att förtroendet för kvaliteten på Kinesisk utrustning stiger.

Majoriteten idag tror att USA snart kommer in i en ordentlig tillväxtfas igen, att Europa förbättras från en låg nivå och att Kina saktar in. Uppsidan man hoppas på är att Europa går in i en självförstärkande positiv spiral och kanske återhämtar sig ännu lite snabbare än man just nu vågar räkna med samt att Kinas inbromsning blir mild.

Det contrarian som framkom på lunchen är att Kinas tillväxt kan bli klart bättre än väntat, trots kreditproblem, minskande befolkning och mindre shadow banking. Tillväxten skulle då komma från att kinesiska företag tar marknadsandelar och dessutom samtidigt stärker sina vinstmarginaler. Då kan det bli nästan precis tvärtemot consensus; Kina går bättre men USA och Europa går sämre än väntat, då exporten uteblir och tidigare outsourcingfördelar försvinner p.g.a. stigande prisläge i Kina. Vinstmarginalerna i väst kan då bli radikalt lägre än väntat och skulle passa in i Hussmans syn på mean reversion, dvs en normalisering av vinstmarginalerna som ligger åtminstone 70% över sina historiska genomsnitt i USA.

Sverige har stimulerat ekonomin och fått mycket mer medvind än de flesta inser. Skatterna har successivt sänkts under flera år samtidigt som räntorna fallit (utom faktiska boräntor precis på slutet), bostadspriserna fortsatt uppåt och ROT- och RUT-avdrag samt restaurangmomssänkning gett ytterligare drag. Sveriges ekonomi är också extremt exportberoende och oproportionerligt exponerat mot Kina och övriga Asien. Det har gynnat Sverige de senaste åren när övriga världen gått relativt svagt. Nu närmar sig emellertid Sveriges handelsbalans nollan för första gången sedan tidigt 90-tal vilket pekar på minskad konkurrenskraft för svensk industri. Sverige är både exportkänsligt och arbetslöshetskänsligt pga våra generösa arbetslöshetsersättningar. Det har sett bra ut för Sverige ovanligt länge, men det kan gå snabbt utför om exporten till Asien avstannar och arbetslösheten stiger.

Institutionella placerare har fokuserat mer och mer på ”quality”, på stabila bolag som växer lagom mycket och betalat högt för dessa. Många av dessa företag har stor exponering mot emerging markets (BRICS mm som har haft ett osedvanligt positivt decennium och drivit bra omsättning och resultat) vilket innebär att det egentligen inte är "quality" man har köpt utan ovetandes hamnat i emerging markets-beroende aktier. Som det ser ut nu så krisar Indien pga underskott och fallande valuta, Brasilien har inte lyckats studsa tillbaka till tidigare tillväxttal och Kina kan vara på väg mot en inbromsning, omställning av ekonomin från investering till konsumtion samt börjar ta marknadsandelar av internationella företag istället för att förse dem med en marknad. De stora kapitalallokerarna riskerar att tas helt på sängen av en placeringsmässig emerging markets-kris.

Det jag tar med mig från lunchen är lite nya tankar om mekanismerna för att nå lägre företagsvinster och aktievärderingar samt att det trots alla problem i Kina kanske finns en spännande väg att börja köpa aktier där. Trots 10% BNP-tillväxt per år står börsen på samma nivå som för 13 år sen och bara 33% högre än för 20 år sen (+1,4% per år). Det var förstås rejäla bubblor som låg bakom topparna 1993 och 2000 (för att inte tala om 2007 (börsen har fallit 2/3 sen dess), men det är väldigt länge som börsen gått sidledes nu medan ekonomin vuxit med 10% per år. Värderingarna ser också rimligare ut nu. 1999-2001 låg P/E-talet på 55-60, sju år senare på 45 och nu på 11. Man kan förstås inte lita på vinsterna och framtidsutsikterna är trots allt ganska osäkra i en korrupt planekonomi med spökstäder och dolda kreditförluster…

MEN om Kina faller ett snäpp tillsammans med USA och Europa så kanske det är i Kina man ska inleda sitt köpande.

Kina -13,5% sedan februari highs

Jag tycker inte utvecklingen i Kina bådar gott.

Visserligen kör Kina ganska tight med sin penningpolitik, USA extremt lätt och Europa mittimellan och aktiemarknaderna beter sig konsekvent med det, men Kinas ekonomiska tillväxt utgör samtidigt fundamentet för vinsterna i övriga världen.

Hur länge håller korthuset (dvs de globala aktiemarknaderna - inte minst USAs)?

Yen 94 igen (från 104)

JPY har gått från 104 till 94 på knappt tre veckor.

Jag hade gärna slagit vad för tre veckor sen om att den skulle gå till 114. Japan är det mest skuldbelagda landet i den utvecklade världen, kanske i världen, punkt. Dessutom trycker de pengar som om det inte fanns någon morgondag och Abe har idéer om att spara mindre och slösa mer för att få fart på tillväxt och inflation. På sikt borde kanske 114 snarare vara 214 för att göra min poäng klar.

I det perspektivet är den plötsliga rörelsen till 94 fullständigt absurd. Därmed passar den perfekt in i det nya normala, dvs weirdo-bizarro där inga korrelationer är vettiga.

Annars föll Nikkei 6,5% inatt och Shanghai Comp 3,5%... Det är i alla fall rimligt, givet den globala ekonomins tillstånd.

KKK

Kina, koppar, Korea: marknadsindikatorerna faller, men inte marknaden

Vad är fel med den här bildserien?

Kina

Koppar

Korea

S&P 500

Farsen fortsätter sista dagen i Q1

Marknadsfarsen fortsätter på alla håll och plan

I Cypern jublar CNBC över hur lugnt det är och att ingen bank run verkar äga rum (duh! det är ju olagligt att ta ut mer än 300 EUR)

I Kina föll börsen 3% inatt på att bankerna inte längre får lura kunderna att köpa högrisk-WMP (snarast en slags pyramidspel men som faktiskt under vissa förutsättningar kan går rätt) istället för deposits

Kopparpriset ligger relativt stilla på en halvlåg nivå (klart under 200d)

Japanska 10-åringen föll till 0,51% inatt. Ja, för det är tydligen helt riskfritt att köpa 10-åriga bonds i ett land som har dubbla Cyperns statsskuldsnivå.

Finans-CDSer tickar på uppåt i ganska snabb takt och PIIGS-CDSer följer efter men betydligt långsammare. De här två förstärker varandra pga att den enas risk förvärrrar situationen för den andra. Alltså: om bankerna försvagas så ökar risken att staten måste göra en bailout, vilket skulle förvärra statens skuldsituation och därmed lyfter CDS-spreadarna och räntan, vilket i sin tur förstör bankernas balansräknngar (eftersom de äger en massa övervärderade statsobligationer). Nu är det upp till ECB och Draghi att visa att de verkligen ska göra vad som helst för att stoppa den här processen innan euron bryts upp.

Europaindex är flat i mars, USA är upp 3%. VIXen har fallit två-tre enheter i mars och tydligen är det fortsatt riskfritt att köpa aktier... Ungefär som det var riskfritt att få 6% på sitt bankkonto i Cypern fram till för två veckor sedan.

Jag vill egentligen att det ska gå bra för folk, men just nu hoppas jag att alla som tar dum marknadsrisk, på hopp om att centralbankerna ska trolla med knäna, ska gå i personlig konkurs när verkligheten kommer ifatt.

Diverse indikatorer... lite bearish kanske

Kina -1% idag igen, nu minus 7,5% sedan årstoppen och under 50-dagars. Femårsgrafen ser inte munter ut.

Koppar kämpar med sitt 200d, men höll sig fortsatt under i natt

Euron håller 1.30 mot USD. Den kursen har nästan sett manipulerad ut de senaste veckorna, som om 1.30 är viktigt för någon. Håll ögonen på om den skulle bryta ned för det kan betyda att man på allvar blir orolig för situationen i Europa igen (Frankrikes underskott, Cyperns bailout, Greklands generalstrejk, Italiens omval). På den andra sidan finns förstås möjlighet till problem i USA och USD istället (sequestration, budgetnedskärningar, skuldtak) och på ett helt annat håll frågan om Japans monetära stimulanser och JPY.

VIXen studsade som en död katt från 11,50 till nästan 13 igår; mycket i procent men fortfarande på en sjukt låg nivå givet situationen i världen.

Guldet har fått lite fart igen. Jag är kluven. Å ena sidan tror jag på fortsatt ekonomiska problem och därmed alltmer monetära stimulanser (vilket borde gynna guld). Å andra sidan tror jag att guldet fortsatt är tillfälligt överköpt och att myndigheterna vill hålla nere priset. Just nu kan guldet bete sig som vilken belånad finansiell tillgång som helst och då vill jag köpa billigare ganska tidigt i en aktienedgång.

S&P orkade inte gå upp och orkade inte utmana sitt ATH igår. Däremot lyckades man hämta upp index från dagslägsta kl 19 till en tämligen hög nivå kl 20. Ge upp och dö snart då!

På östfronten inget nytt

KKK
Kina ner
Korea ner
Koppar..., nja flat kan vi säga, men fortfarande under 200d

Marknaden fortsätter att sända svaghetssignaler, men VIXen gör tvärtom och når nya lows (11,5 igår, men stängde på 11,56). Enligt VIX så KAN inget dåligt hända den närmaste tiden.

Under tiden sätter den amerikanska marknaden nya highs och tom S&P närmar sig sitt 2007 ATH.

Negativa signaler

Koppar ned igen i natt (7693 och "ser ut" att vara på väg att bryta ned på allvar)
Kina ned (svag statistik i helgen: låg industriproduktion, svagare retail sales, färre nya lån)
Market cap USA / nominell BNP signalerar svag aktiemarknad kommande 5-10 år
Cementstatistiken i Kina är fortfarande helt uppåt väggarna (och sannolikt inte uthållig)

JP Morgan: [Chinese] cement usage per person stood at 1600kg in 2012. Contrast this with Spanish and Irish experience. At the peak of Spanish housing bubble in 2006 it recorded 1280kg. Now it stands at 290kg

Penningmängden i Kina kommer inte rädda dig

En makrobekant på Nomura påpekade förra veckan (och idag) att kraftigt stigande M2 i Kina räddade oss alla 2009. Det var dock ett av Kinas största policymisstag någonsin (det blev en penningmängdsbubbla som skapade inflationstryck och extremt dålig tillgångskvalitet i Kina, dvs framtida kreditförluster) och det gör de inte om.

Det betyder att 2012-2013 är något helt annat än 2009-2010, dvs hopp om samma slags makroförbättring som då är ogrundade.

Just nu är det extrema inflöden i EM-fonder, implicit pga hopp om stigande tillväxt i Kina efter bara ett kvartal med något högre tillväxt (men fortfarande låg). Observera att det kvartalet är den nya politbyråns första kvartal vilket gjorde det självklart att det skulle komma in bättre.

VIX föll under 12,5 i fredags. Sjukt! Tydligen ställer makrofonder ut stora mängder calls vilket skapar ett säljtryck i VIX och ytterligare stop loss-tryck i VIXen, vilket ger intrycket av totalt lugn i världen och på börserna. Det här liknar 1987 mer och mer, eller åtminstone 1998.

Diverse iakttagelser

Kina är upp mer än 10% från botten
Japan upp nästan 15% på en månad
Europa upp 9% (och euron är 4% starkare mot USD)
USA knappt 5%

Men Baltic Dry är ned 29% sedan 28 november
JPY har försvagats nästan 10% på 3 månader
Bensinpriset i USA fortsätter nedåt, ned 16% från toppen i september, -5% senaste månaden

VIX går mest sidledes men visar kanske vissa tendenser att stiga; igår 17,0, i september under 14, i november 15.

EUR/SEK: nästan 8,80, upp 7,5% sedan augusti. Det börjar bli dyrt att semestra i Europa igen... Man kan inte tro att det är kris där och stabilt här.

BBB spread: 181 från 167 i oktober, som lägst 170 i november och en spike till 191 den 23 november. vissa tendenser att ha vänt en fallande trend, precis som VIX, men egentligen mest sidledes. Low point i maj 2011 var också ca 167 innan den drog till 270 i minikrisen den sommaren. Sedan desss har trenden varit nedåt.

Kinas exporttillväxt kollapsar och Monti avgår

Italienska räntor stiger snabbt idag pga oron för minskad stabilitet i Italien och risk för försämrat samarbetsklimat mellan Italien och EU om politiken tar en populistisk vändning (då Berlusconi kommer ställa upp i premiärministervalet).

Kinas export växte endast 2,9% i november (+11,6% i oktober och förväntat +9% i nov) och Japans BNP i Q3 föll -0,9% QoQ (-0,8% väntat) och -3,5% i årstakt (-3,3% väntat).

Kinas industriproduktion (lättstyrd och lättmanipulerad) och detaljhandel var dock starka. Exportsiffrorna är emellertid svårare att manipulera och säger nog mer om ekonomins faktiska tillstånd.

OMX håller emot fantastiskt bra idag trots tidigare styrka och viss svaghet i Europa i kölvattnet av Montis besked. Privat ligger jag kvar i det närmaste maximalt kort via XACT BEAR

Varför SHCOMP är svagt...

Så här säger en av mina kontakter och specialister på Kina

My contacts in corporate finance in China confirm for China A shares, there are around 800 companies waiting to have approval from CSRC to list in China (China Securities Regulatory Commission), which means there is a built-up IPO pipeline monster in wait not seen in modern history.

Hans tolkning är att när det här är avklarat är det desto mer attraktivt att köpa kinesiska aktier.

SHCOMP 1973

Shanghai composite index (1973) stängde i morse på sin lägsta nivå sedan 2006 (om man bortser från botten av kraschen 2008/2009). Indexet stod högre 2000-2001 än det gör nu. Sedan toppen för 20 år sedan i februari 1993 (på ca 1560) har index bara stigit med drygt 25%.

För att ge lite perspektiv: Under tiden har ekonomin vuxit med många hundra procent...

Mer om Kinavalet

För symmetrins skull är det bäst att ta med FTs syn på Kinavalet

1. INGEN vet vad som händer i Kinas val
2. Kongressen består av 2270 viktiga personer som utser 370 ännu viktigare som i sin tur utser två dussin jätteviktiga som sen utser 7-9 superviktiga personer; The Politburo Standing Committee (PSC)
3. I stort sett håller FT med om det jag skrev häromdagen, dvs att det blir konservativa krafter som dominerar PSC istället för reformvänliga


************************
The REALLY easy bluffer's guide to China's regime change is: wave your hands airily (or email/IM equivalent) and declare that nobody knows. Because, nobody really does (at least, no-one who will tell you).


So, as a service to our loyal readers, we've attempted to compile a guide to some of the best guides to the incredibly opaque world of Chinese politics ahead of the 18th National Congress that starts in Beijing tomorrow.

Let's start with the Politburo Standing Committee.

The New York Times describes the PSC vividly thus:

The committee is a group of aging men with dyed hair and dark suits who make all major decisions about the economy, foreign policy and other issues. Their meetings are not publicized in the state news media. The party chief often presides, but they operate by consensus, which means decisions are generally made only when the members reach agreement.

They also must solicit the input of retired members, now more than a dozen, who at times exert considerable influence, most of all Mr. Hu’s 86-year-old predecessor, Jiang Zemin. Mr. Jiang and other elders are deeply engaged in the backstage negotiations to appoint the next generation of leaders.

Next, the Congress itself.

Reuters has put together one of its wonderful factboxes explaining some of the, well, facts about the 18th National Congress:

- The 18th Congress is a gathering of China's most powerful people: incumbent state leaders, cabinet ministers, top military generals, provincial party chiefs and governors, mayors of major cities as well as managers of large state-owned enterprises and state bankers.

- A total of 2,270 delegates were selected to attend this year's congress.

- About 30 percent of the delegates were carefully selected by regional officials as "grassroots" role models from all walks of life, including farmers, workers, teachers, doctors and scientists.

What happens therein:

- The five-yearly congress elects about 370 full and alternate members of the party's elite Central Committee in a session lasting about one week, drawing from a pre-selected pool of candidates expected to be only slightly larger than 370.

[Yes, that's right... 370 are 'elected' from a pool of slightly more than 370.]

- The new Central Committee's first session, held the day after the congress ends, then selects some two dozen members of the decision-making Politburo, again drawing from a list of candidates already selected by the party's leadership over months of political jockeying.

- The new Politburo Standing Committee, the party's top echelon of power which currently has nine members, will then be unveiled after the one-day Central Committee plenum ends. It is widely expected to be shrunk to seven, facilitating decision-making needed to push through key reforms.

Got that? The day after the Congress ends, the Politburo is selected (or, announced). And the day after that, the PSC is announced.

The thing is, we don't know exactly when the Congress ends -- in fact, the start date was only quite recently confirmed (many had expected it to be held in late October). The Congress itself is expected to be about a week long, so the PSC composition will probably be known around November 15.

Back to Reuters. Some other stuff happens during the Congress itself:

- A series of other appointments will also be made over the congress period, and in some cases before it. These include provincial party chiefs and governors and heads of some state-owned enterprises.

- Vice President Xi Jinping is set to take over as party general secretary from President Hu Jintao at the end of the congress. Xi then takes over as head of state in March at the annual full meeting of parliament.

So it's a transition of power at many levels and in many areas.

Including -- perhaps -- the military:

One uncertainty is whether Hu will also give up his job as military chief. His predecessor, Jiang Zemin, stayed on in that role for two years after stepping down as party chief.

Which forces will gain power?

There have been numerous stories in both the English and Chinese-language media claiming to have the goods on the composition of the PSC. Interestingly, most are careful to note that things could still change.

With the proviso that we have NO idea, here are a few of our favourites:

The "reformers" or the status quo? A theme in several reports out of China has been that former president Jiang Zemin has been wielding significant power behind the scenes -- at the expense of current president Hu Jintao and his proteges. At the same time there are reports that some reform-minded contenders have seen their chances lessened of late.

Here's an FT profile of one of the reformers, Wang Qishan, who was thought to be a shoo-in for the PSC until quite recently:

Long seen as a pro-market reformer, Mr Wang has given tantalising hints that he might also push for political reforms with a series of comments in recent months about the importance of the rule of law.

It's now seen by some observers as possible that Wang won't get a powerful role at all:

Some observers believe he might be sidelined as head of the Chinese People’s Political Consultative Congress, a toothless advisory body.

Another rumour – and one that would be much more to Mr Wang’s liking – is that he might be named chairman of the National People’s Congress, the country’s parliament. That post technically ranks second in the Communist party hierarchy, but the parliament is today seen as little more than a rubber-stamp body.

This report from the South China Morning Post says other reformers may also be out of the running:

However, the sources said that the Politburo Standing Committee's likeliest line-up was now packed with conservatives including vice-premier and Chongqing party chief Zhang Dejiang, 65, propaganda chief Liu Yunshan, 65, Shanghai party boss Yu Zhengsheng, 67, and Tianjin party chief Zhang Gaoli, 65.

They said the biggest surprise was the omission of two reform-minded protégés of party general secretary Hu Jintao - party organisation department head Li Yuanchao, who turns 62 this month, and Guangdong party chief Wang Yang, 57 - mainly due to their relative youth and opposition from conservative party elders, including former premier Li Peng.

Bo Xilai:

You'll have heard about the Bo Xilai/Gu Kailai scandal which first came to world attention in February -- if not, read Jamil Anderlini's FT Magazine story or his ebook. But how's it relevant to the leadership transition? Bo was expected to ascend to the PSC at this Congress, so the political ramifications were high in this account of murder, corruption and spying. Bo's political style -- populist anti-corruption crackdowns and encouraging the singing of revolutionary songs -- sat uncomfortably with some elements of the Chinese Communisty Party, which isn't keen on personality cults these days.

As Jamil wrote back in July, the handling of Bo and Gu's cases was a delicate matter coming just before the Congress, although some felt his absence had a net benefit:

Some analysts are even saying that without Bo’s destabilising presence, a more harmonious and effective leadership will emerge.

“Bo and his ambition were seen as the most dangerous force in Chinese politics and people inside the party always compared him to Hitler,” said one senior Chongqing official who worked closely with Bo. “He was a Marxist-Leninist who opposed western liberal democracy, but the irony is that if the Chinese people were allowed to vote, he probably would have been elected president.”

Spänning i Kinas val

The Telegraph:

I "det viktiga valet" den här veckan verkar det som om gamle Jiang Zemin (86) har fått sina lärljungar på plats som ledare för ekonomin, propagandaapparaten och även partiet.


Stackars Xi Xinping (president) och Li Keqiang (premiärminister) verkar få händerna bakbundna av Jiangs konservativa hejdukar.

Läckor gör gällande att reformisterna Wang Yang och Li Yuanchao strukits från partiets topplista och att Hu Jintaos reformplaner därmed riskerar att hindras väsentligt.

Rolig Putin

Vad vill Putin med följande uttalanden i eftermiddag?

Asien saktar in
Bra att Kina saktar ned sin ekonomi för att undvika bubblor
Man kan dö av tristess av att lyssna på EU-27-anföranden


Han säger massa bra saker, men varför?

Stimulanser i Kina

Kinas elproduktion är svag, men siffror på BNP mm är starka. FAI kan också lätt manipuleras, men det ser i alla fall ut som om Kina försöker stimulera ekonomin. Med tanke på elektricitetsstatistiken verkar det inte fungera...

Kinesisk elproduktion endast +1,5% yoy

+1,5% elproduktion är det lägsta på tre månader och pekar på en BNP-tillväxt under 7,0%.

Redovisad BNP-tillväxt för Q3 blev istället väntade 7,4% och månadsdata på industriproduktion och detaljhandel tydde på en förstärkning i september vs juli och augusti. Dessa siffror som bygger på statistiska urval är lättare att manipulera och kan användas för att skapa positivt sentiment inför Q4. Elproduktionen visar alltså på det motsatta och bygger på landets totala elproduktion, inte en uppskattning och extrapolering från ett urval (där urvalet dessutom har anledning att manipuleras).


Från Reuters december 2010:

Li Keqiang, head of the Communist Party in northeastern Liaoning province at the time, was unusually candid in his assessment of local economic data at a dinner with then-U.S. Ambassador to China Clark Randt, according to a confidential memo sent after the meeting and published on the WikiLeaks website.


The U.S. cable reported that Li, who is now a vice premier, focused on just three data points to evaluate Liaoning's economy: electricity consumption, rail cargo volume and bank lending.

"By looking at these three figures, Li said he can measure with relative accuracy the speed of economic growth. All other figures, especially GDP statistics, are 'for reference only,' he said smiling," the cable added.

Li is widely expected to succeed Wen Jiabao as premier in early 2013, a position that will put him in charge of policy making in the world's second-biggest economy.

A news official in the Chinese foreign ministry declined to comment on the specific cable and referred to comments last week in which a ministry spokesman called on the United States to resolve issues related to the leaks.

A spokesman for the U.S. Embassy to China was not immediately available.

Chinese economic numbers, especially at the provincial level and lower, have long been viewed with suspicion by analysts.

"That China's GDP is not reliable, especially for local GDP, that is nothing new," said an economist with a foreign bank who requested anonymity because of the sensitivity of discussing top national leaders.

"Some of the volume data, such as power and rail freight and even (bank) credit, are interesting because there is less incentive to massage them at the local level. But they reveal only part of the truth, not the entire truth," he said.

"This would be a useful measure for steel and cement production. I'm not sure how well it would measure retail sales."

Li would naturally have been most interested in heavy industry in his stewardship of Liaoning's economy. The province is one of China's top producers of steel, petrochemicals and machinery.

STATS Skeptic
Li has also gone on the record before to ask for more from the government's statisticians.

During a 2009 visit to the National Bureau of Statistics, Li asked whether China calculated GDP on a monthly basis.

Li pressed on when he was told that data was gathered quarterly and that monthly calculations were difficult.

"Do Western nations make monthly calculations?" he asked, according the NBS website.

The U.S. embassy memo, sent on March 15, 2007, described Li as engaging and well informed. It said that he was trying to create a "harmonious society" by providing new housing to the poor and creating jobs for every household.

Li noted public dissatisfaction with education, health care and housing but said that official corruption was the biggest source of anger, the cable said.

He was reported as saying that the most effective way to combat corruption was to create transparent rules and to ensure adequate supervision, while also educating officials.

"Part of this education involves prison tours that force bureaucrats to visit incarcerated officials convicted of graft in order to witness first-hand the consequences of malfeasance," the cable said.

Blandade data och tankar

Blandade data idag: Stark export i Kina (kalendereffekter), svag industriproduktion i Japan, lägre Empire i USA, starkare retail sales i USA.

Svårt att dra några slutsatser, men börsen är upp på låga volymer, Citigroup är upp på en lite oklar rapport där banken ökat exponeringen mot PIGS med någon miljard dollar, IMF vill ge Grekland två extra år på sig att uppfylla lånekraven...

Bland lite äldre data märks Hourly Earnings i USA som uppisar sin lägsta uppmätta tillväxttakt någonsin (dvs sedan 1965), så USAs konsumenter verkar låta sig luras av the Bernanks sirensång om att låna och konsumera mera.

Marknaden är fortfarande i money printing mode och vill helt enkelt upp oavsett bra eller dåliga eller inga nyheter.

Hur länge håller det?

På annat håll märker jag att guld har rekylerat ned något och "mina" guldinnehav står 2,5% lägre än när jag sålde. Jag vill se -10-15% innan jag köper igen.

Positiv information om fattigdomen i Asien

Varning för positiv information:

Fattigdomen i Asien fortsätter att falla.

Worldbank report, October.