Mitt arbete går förstås vidare: Varje dag analyserar jag företag, besöker företagsledare, bygger modeller, gör omplaceringar i portföljen, funderar på makro, plöjer säljsidans analyser, läser Hussmann, lyssnar på Schiff, försöker pressa mig att hitta köpidéer osv. Jag verkar emellertid inte ha några bra idéer som går att tillämpa på uppsidan så som världen ser ut nu. Jag uppdaterar min lista över köpidéer som ska sättas i verket efter raset, men tills dess finns inget att göra. Slaget om framtidens avkastning står inte nu, mer än mentalt; det gäller att hålla ut tills det blir läge igen.
Alltså - cirkulera för här finns inget värt att se förrän marknaden har fallit rejält.
Uppdatering: normaliserad Shiller P/E är nu 29, dvs nästan 100% över det historiska snittet...
Visar inlägg med etikett värdering. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett värdering. Visa alla inlägg
måndag 14 oktober 2013
torsdag 21 februari 2013
OMX - billigt eller inte?
Oavsett vad kursgrafen säger... är OMX billigt eller inte? Nja, den är inte på sitt dyraste, men P/S på 1,6 börjar bli lite stretchat om man ska ta hänsyn till att många länder är i recession och på väg in i djupare recession medan andra precis doppar ned i negativ tillväxt.
Antag bara att vi ska ned till 1,25x och att sales samtidigt ska falla några procent. Då ska OMX-index ned 25%.
Antag bara att vi ska ned till 1,25x och att sales samtidigt ska falla några procent. Då ska OMX-index ned 25%.
måndag 10 december 2012
Hussman om aktier och guld
Hussman om marknadens avsaknad av oro vs. problemen för fundamenta: "...a fairly dramatic disparity between continued economic and valuation headwinds (particularly on a “cyclical” horizon of 18-24 months) and complacent short-term conditions that rest on the continuation of massive monetary and fiscal imbalances..."
Hussman jämför 2012 med 2000 och 2007 som lugnet innan stormen: "...corrections in 2012 have been fairly shallow...we also observed that in 2000 and 2007 – when it would have been tragic to confuse the postponement of bad outcomes with an escape from them."
Hussman om strömmen av makrodata - stabil på låg nivå och ser ut som innan den senaste recessionen: "...data has been very mixed...most recent data as being negative but stable – not accelerating to the downside...focus on the overall levels and the persistence of those levels...about where it was at the beginning of the last recession."
Hussman noterar att ledande indikatorer indikerar negativa payrolls framöver (kanske inte 'printen' men efter revidering): "...average of overall, new orders, order backlog, and employment components of those surveys []. Overall, we observe a significant weakening of these measures, which is consistent with our expectation of employment losses in the months ahead."
Hussman om aktievärdering och börsutsikter (potentiellt -15% per år i 4 år framöver om det ska påminna om tidigare björnmarknader) "For the more pessimistic, a Shiller P/E of 7 reached 4-years from today would result in a prospective market loss of -14.9% annually over that 4-year period."
Till slut, angående guldpriset och guldaktier är Hussman försiktig, men noterar att relationen mellan guldpris och guldaktier samt utdelningen i gruvbolag är sådan att om man tror på uthålligt högt guldpris så är det (gruv-) aktierna man ska köpa, inte guldet. Jag har tidigare dragit motsatt slutsats men är benägen att ändra mig till en 50/50-fördelning istället vid mitt nästa guldköp:
Hussman: "ratio of the spot gold price to the Philadelphia Gold Index (XAU) is presently near the historic high it reached during the credit crisis, and several gold shares presently have higher dividend yields than the S&P 500 itself – a remarkable change from historical norms. Though our allocation to precious metals shares remains moderate given the potential for investors to continue treating them as a “risk on” asset, any shift toward expectations of durably elevated gold prices (even without higher levels than at present) seems likely to primarily benefit the shares rather than the metal"
Hussman jämför 2012 med 2000 och 2007 som lugnet innan stormen: "...corrections in 2012 have been fairly shallow...we also observed that in 2000 and 2007 – when it would have been tragic to confuse the postponement of bad outcomes with an escape from them."
Hussman om strömmen av makrodata - stabil på låg nivå och ser ut som innan den senaste recessionen: "...data has been very mixed...most recent data as being negative but stable – not accelerating to the downside...focus on the overall levels and the persistence of those levels...about where it was at the beginning of the last recession."
Hussman noterar att ledande indikatorer indikerar negativa payrolls framöver (kanske inte 'printen' men efter revidering): "...average of overall, new orders, order backlog, and employment components of those surveys []. Overall, we observe a significant weakening of these measures, which is consistent with our expectation of employment losses in the months ahead."
Hussman om aktievärdering och börsutsikter (potentiellt -15% per år i 4 år framöver om det ska påminna om tidigare björnmarknader) "For the more pessimistic, a Shiller P/E of 7 reached 4-years from today would result in a prospective market loss of -14.9% annually over that 4-year period."
Till slut, angående guldpriset och guldaktier är Hussman försiktig, men noterar att relationen mellan guldpris och guldaktier samt utdelningen i gruvbolag är sådan att om man tror på uthålligt högt guldpris så är det (gruv-) aktierna man ska köpa, inte guldet. Jag har tidigare dragit motsatt slutsats men är benägen att ändra mig till en 50/50-fördelning istället vid mitt nästa guldköp:
Hussman: "ratio of the spot gold price to the Philadelphia Gold Index (XAU) is presently near the historic high it reached during the credit crisis, and several gold shares presently have higher dividend yields than the S&P 500 itself – a remarkable change from historical norms. Though our allocation to precious metals shares remains moderate given the potential for investors to continue treating them as a “risk on” asset, any shift toward expectations of durably elevated gold prices (even without higher levels than at present) seems likely to primarily benefit the shares rather than the metal"
fredag 7 december 2012
Höga PE och extremt höga vinster
Vad händer om båda normaliseras eller t.o.m. undershoot?
Extremt höga vinster:
Extremt höga vinster:
Höga värderingar:
måndag 17 september 2012
Hussman
Citat från dagens Hussman. Man kan lugnt säga att jag känner med honom.
Nu signalerar marknaden sina värsta utsikter för kommande 2 veckor till 18 månader på åtminstone 100 år enligt Hussmans modeller.
As of Friday, our estimates of prospective return/risk [blended 2 weeks to 18 months] for the S&P 500 have dropped to the single lowest point we’ve observed in a century of data.
…we have a very mature market advance, at a high Shiller P/E, atop nearly every upper Bollinger band (two standard deviations above the 20-period average at daily, weekly, and monthly resolutions), in an environment of lopsided bullishness.
We continue to view QE as being of no real economic benefit
As I noted in July, the probable upside benefit to QE3 was likely to be limited to the upper Bollinger band of the S&P 500 on weekly and monthly resolutions. And here we are.
Last week, we observed a syndrome of evidence that matches only a handful of market extremes in history, including August-December 1972, August 1987, April-July 1998, July 1999, and March 2000, and April-July 2007.
It has certainly been frustrating to remain defensive in a market that has scaled higher as our measures of market conditions have deteriorated from the most negative 2% of historical instances in early-March, to the most negative 0.5% of instances in recent weeks, to the most negative single instance we can identify.
Undoubtedly, the most favorable outcome would entail a market loss deeply in excess of 20% followed by an improvement in market internals – which is the typical way that a market cycle is completed. That would allow a good deal of latitude for the market to advance without shifting back to an overvalued, overbought, overbullish condition or some other hostile syndrome. We certainly don’t need stocks to become undervalued in order to establish a constructive position
Nu signalerar marknaden sina värsta utsikter för kommande 2 veckor till 18 månader på åtminstone 100 år enligt Hussmans modeller.
As of Friday, our estimates of prospective return/risk [blended 2 weeks to 18 months] for the S&P 500 have dropped to the single lowest point we’ve observed in a century of data.
…we have a very mature market advance, at a high Shiller P/E, atop nearly every upper Bollinger band (two standard deviations above the 20-period average at daily, weekly, and monthly resolutions), in an environment of lopsided bullishness.
We continue to view QE as being of no real economic benefit
As I noted in July, the probable upside benefit to QE3 was likely to be limited to the upper Bollinger band of the S&P 500 on weekly and monthly resolutions. And here we are.
Last week, we observed a syndrome of evidence that matches only a handful of market extremes in history, including August-December 1972, August 1987, April-July 1998, July 1999, and March 2000, and April-July 2007.
It has certainly been frustrating to remain defensive in a market that has scaled higher as our measures of market conditions have deteriorated from the most negative 2% of historical instances in early-March, to the most negative 0.5% of instances in recent weeks, to the most negative single instance we can identify.
Undoubtedly, the most favorable outcome would entail a market loss deeply in excess of 20% followed by an improvement in market internals – which is the typical way that a market cycle is completed. That would allow a good deal of latitude for the market to advance without shifting back to an overvalued, overbought, overbullish condition or some other hostile syndrome. We certainly don’t need stocks to become undervalued in order to establish a constructive position
måndag 30 juli 2012
Hussman håller i sin negativa stans
Dagens Hussman:
1) S&P 500 är det 99,4% dyraste av alla mätpunkter, dvs endast 0,6% av datapunkterna har varit lika dyra som nu eller dyrare (dessa extrema mätpunkter är från perioden runt år 2000). Måttet rent absolut är att han räknar med 4,7% årlig nominell avkastning på börsen kommande 10 år. Det blir 58% på 10 år och kan låta frestande. Det är dock mer sannolikt att kommande 1-2 år blir kraftigt negativa, t.ex. först -40% och därefter +13% per år resten av tiden.
2) Marknaden verkar tro att centralbankerna har hittat ekonomins heliga Graal som gör att vi inte behöver uppleva recessioner eller ekonomiska problem någonsin igen – för då trycker man bara mer och mer pengar tills problemet är löst.
3) ”Reversibel centralbankslikviditet kanske kan kallas monetärpolitik men icke-reversibelt penningtryckande är helt enkelt fiskalpolitik”
4) Hussman tror att S&P i värsta fall pressas upp till 1430 (+3%) kommande veckor av defensiva pengar som ger upp väntan på nedgången. Detta sker typiskt sett med sämsta tänkbara timing, precis som det gjorde t.ex. år 2000, tidigt 2001 samt 2007 till tidigt 2008.
5) Tyvärr orsakar politiker och centralbanker omotiverad optimism, spekulation, moral hazard (stort risktagande med andras pengar) och felallokeringar av kapital som ger upphov till än värre recessioner och börsras än som annars vore fallet.
6) Hussman anser fortfarande att vinstmarginalindex på ca 150-170 jämfört med snittet på 100 är en anomali som beror på extrema publika underskott och låg privat sparkvot. Följaktligen kommer vinsterna snart kollapsa. Precis som inför år 2000 skrattar folk åt honom. Inte jag.
1) S&P 500 är det 99,4% dyraste av alla mätpunkter, dvs endast 0,6% av datapunkterna har varit lika dyra som nu eller dyrare (dessa extrema mätpunkter är från perioden runt år 2000). Måttet rent absolut är att han räknar med 4,7% årlig nominell avkastning på börsen kommande 10 år. Det blir 58% på 10 år och kan låta frestande. Det är dock mer sannolikt att kommande 1-2 år blir kraftigt negativa, t.ex. först -40% och därefter +13% per år resten av tiden.
2) Marknaden verkar tro att centralbankerna har hittat ekonomins heliga Graal som gör att vi inte behöver uppleva recessioner eller ekonomiska problem någonsin igen – för då trycker man bara mer och mer pengar tills problemet är löst.
3) ”Reversibel centralbankslikviditet kanske kan kallas monetärpolitik men icke-reversibelt penningtryckande är helt enkelt fiskalpolitik”
4) Hussman tror att S&P i värsta fall pressas upp till 1430 (+3%) kommande veckor av defensiva pengar som ger upp väntan på nedgången. Detta sker typiskt sett med sämsta tänkbara timing, precis som det gjorde t.ex. år 2000, tidigt 2001 samt 2007 till tidigt 2008.
5) Tyvärr orsakar politiker och centralbanker omotiverad optimism, spekulation, moral hazard (stort risktagande med andras pengar) och felallokeringar av kapital som ger upphov till än värre recessioner och börsras än som annars vore fallet.
6) Hussman anser fortfarande att vinstmarginalindex på ca 150-170 jämfört med snittet på 100 är en anomali som beror på extrema publika underskott och låg privat sparkvot. Följaktligen kommer vinsterna snart kollapsa. Precis som inför år 2000 skrattar folk åt honom. Inte jag.
måndag 14 februari 2011
P/E-tal
Ska PE-talet upp eller ned under året? Jag tror att det ska ned (och att vinstprognoserna dessutom ska justeras ned), men mitt huvudspår är att detta sker under senhösten. Bilden gäller S&P 500, men kan i stort appliceras även på Eurostoxx och OMX.
Morgan Stanley (Minack) skrev följande häromdagen:
Equity markets can rise in tightening phases. However, it's typical that the PE contracts (Exhibit 6). Put another way, the early stage of recovery is the sweet spot where earning forecasts rise without a PE penalty. Once recovery seems assured, rising rates can lead to PE compression that, at a minimum, slows the rally. However, the PE compression can completely offset higher earnings [dvs ge fallande kurser]. This fits with Adam Parker's view that US equities will de-rate this year
Morgan Stanley (Minack) skrev följande häromdagen:
Equity markets can rise in tightening phases. However, it's typical that the PE contracts (Exhibit 6). Put another way, the early stage of recovery is the sweet spot where earning forecasts rise without a PE penalty. Once recovery seems assured, rising rates can lead to PE compression that, at a minimum, slows the rally. However, the PE compression can completely offset higher earnings [dvs ge fallande kurser]. This fits with Adam Parker's view that US equities will de-rate this year
torsdag 28 maj 2009
BNP i Sverige
Nu måste det ha vänt upp (OBS: ironi). Svensk BNP för Q1 förväntas falla med 6,9% i årstakt. Siffran presenteras imorgon. Det är klart att svenska småföretag och svenska konsumenter mår bra när det ser ut så här.
Skämt åsido. Man kan inte använda BNP-siffran till någonting när det gäller aktiehandel, men ur ett absolutvärderingsperspektiv - kombinerat med att det ser likadant ut i nästan resten av världen - undrar jag hur analytiker och numera rätt många investerare kan tro att vinstmarginalerna och avkastningstalen ska ligga kvar strax under rekordnivåerna framöver, alternativt studsa upp till highs igen redan 2010 eller 2011.
Med det som förväntansbild och med redan vare sig billiga eller dyra aktier på de prognoserna så kan jag bara dra en slutsats för aktier och det är att de ska falla innan de kan stiga på allvar. Nya lows är det enda rimliga, men jag kan acceptera bara ett rejält fall också och därefter en mycket långsam och skakig konsolideringsfas/uppgång.
onsdag 20 maj 2009
Goldilocks uppgång och fall
Finansbubblan 1982-2007
Under den nyligen avslutade (förhoppningsvis) finansbubblan som varade i omkring 25 år (1982-2007) var den ekonomiska volatiliteten ovanligt låg, kanske som en följd av centralbankernas arbete, kanske som en effekt av globalisering och tillväxt i emerging markets. Oavsett orsakerna blev följden successivt en allt lägre riskaversion och fallande räntor.
Låga räntor och en upplevd lägre risk ledde båda två till en ökad vilja att utnyttja lån i allt högre grad. Effekten förstärktes samtidigt av avreglering av finansindustrin.
Bankerna lånade ut allt mer i förhållande till sitt Eget Kapital. Dessutom värdepapperiserades lånen eller hanterades vid sidan av balansräkningen. På så sätt kunde bankerna skapa allt högre vinster i finanssektorn och också nyttja dessa till ytterligare ökad utlåning. Förutom bankerna skapades gradvis ett skuggbanksystem av hedgefonder, Private Equity-bolag mm som spädde på utbudet av lån.
Låga räntor (en följd av lägre riskuppfattning och utbudet av lån) gjorde att konsumenter lånade till hus, bilar, resor, aktier mm. Priserna på de lånefinansierade tillgångsköpen (fastigheter och aktier) steg och förhöjde ytterligare känslan av välstånd och trygghet och minskade därmed benägenheten att spara. Istället lånade man ännu mer till kapitalvaror och konsumtion.
Minskat sparande och ökat lånande innebar att företag kunde sälja mer utan att betala motsvarande mer i lön, varför företagsvinsterna som andel av BNP ökade (högre marginaler helt enkelt). De låga räntorna underlättade också företagens investeringar och kapitalets övertag över arbetskraften (understött av Kinas urbanisering och merkantilism som skapade och exporterade desinflation) så att lönerna faktiskt också hölls låga samt priserna på konsumtionsvaror.
Till råga på allt bidrog globaliseringen till ytterligare vinstökning genom ökade volymer, effektiva leveranskedjor, lågkostnadsproduktion och skalfördelar. Och för bankernas räkning medförde ökad valutahandel, obligationshandel, aktiehandel, M&A-aktivitet, hus- och bilfinansiering mm ytterligare högre vinster.
Goldilocks
Så långt gav alltså stabila ekonomier under centralbanksparadigmet och upplevd trygghet upphov till lägre räntor, ökat utbud och efterfrågan på lån, större företagsvinster och minskat sparande - och som en extra bonus stördes inte bonanzan av inflation eftersom löner och priset på konsumtionsvaror hölls nere (av Kina och kapitalet). Det var denne den bästa av världar som kallades "Goldilocks".
Goldilocks funderade så bra att det som lett fram till situationen fick en turboeffekt - riskerna upplevdes som ännu lägre samtidigt som inflationen och räntorna föll ytterligare och tillgångspriserna (aktier, bostäder) gick upp ännu mer.
Search for Yield
De låga räntorna gav ovanpå alltihop upphov till en jakt på avkastning där investerare var beredda att investera i nästan vad som helst - det var ju i alla fall bättre än räntan. Dessutom verkade alla investeringar riskfria (köp alltid på nedställ var det allmänna rådet under perioden 1982-2007) så det var inte så noga att kolla upp det finstilta eller underliggande risker i en investering. Och när det gällde bostäder var nästan alla överens om att de inte kunde falla i pris, åtminstone inte sett över en hel 12-månadersperiod.
Subprime
Kombinationen av inställningen till risk, avkastning och bostadspriser, tillsammans med Bill Clinton-administrationens önskan att ge alla del av den amerikanska drömmen, ledde till subprimelånen. Clinton lagstiftade att alla skulle ha rätt att låna till ett hus, oavsett fast inkomst eller inte, kredithistorik mm. Lån till personer som normalt inte skulle fått lån kallades politiskt korrekt "sämre än det bästa" eller helt enkelt "subprime". Andra namn var LIAR eller NINJA loans, efter förkortningarna som anspelade på frånvaron av tillgångar, jobb och inkomst samt lögner om desamma. 2007 hade en större andel av befolkningen än någonsin äganderätt till sin egen bostad - en onaturligt stor andel av befolkningen skulle det visa sig...
LÖGN-lånen buntades ihop till korgar (CDO) som delades upp i delar av hög säkerhet (t.ex. AAA) och låg säkerhet (t.ex. BB) och såldes till institutioner på jakt efter avkastning (alla man kan tänka sig; försäkringsbolag, kommunpensionskassor, hedgefonder osv). De sämre delarna av buntarna slogs i sin tur ihop (CDO^2) och delades upp i bra och dåliga delar. Plötsligt hade man ett instrument som byggde på lån till "a nigger with a straw hat" utan jobb där man valt ut de sämsta delarna av dessa värdelösa högrisklån och sen skurit den bästa biten av skiten. Processen gjordes ofta om ytterligare en gång (CDO^3) och ingen kunde lista ut vad risken egentligen var med ett sådant värdepapper eller för den skull ta reda på vem som ägde dem. Institutionerna som beviljat lånen hade för länge sedan släppt kontakten med både lånepappren och låntagarna och njöt bara av de avgifter de tjänat på processen och investerade en del av vinsterna i lobbyverksamhet för att säkra politikernas stöd.
Bubblan spricker
Till slut var systemet spänt till bristningsgränsen. Det fanns maximalt med lån på alla nivåer i systemet och allt hängde på huspriserna, räntan och jobbsituationen. Minsta nedgång i huspriser eller uppgång i ränta eller erbetslöshet skulle starta en dominoeffekt där bricka efter bricka föll i ökande takt och till slut rev ner hela Goldilocks och systemet med höga lån, lågt sparande och stigande tillgångspriser.
Deleveragingprocessen är välrepeterad: Några subprimelåntagare kunde inte längre serva sina lån, inte ens efter flera förlängningar, negativa amorteringar (dvs ökat lån för att serva räntan) mm. De fick lämna in nycklarna och långivaren skickade ut bostaden på marknaden. Detta pressade priset och nästa låntagare fick problem (kanske var han mitt i ett bostadsbyte eller en skilsmässa eller blev arbetslös) när han måste sälja huset till ett lägre pris än förväntat. Ytterligare hus kom ut på marknaden och prisfallet tilltog. Dessa defaults medförde förluster för innehavarna av CDO:er och inte minst för de som garanterat CDO:ernas värdebeständighet eller hade köpt andra derivat med koppling till olika huspapper.
En negativ spiral av fallande huspriser och stigande arbetslöshet
Bankerna hade klantigt nog behållit ganska mycket av dessa papper och gjorde förluster som både minskade deras utlåningskapacitet och -vilja samt gjorde andra banker tveksamma till att göra affärer med nämnda förlustbanker. När interbankverksamheten således stannade av fick vanliga företag svårt att finansiera sin dagliga verksamhet (rörelsekapital, transportfinansiering, brygglån mm) och tvingades säga upp personal, precis som bankerna som måste spara och säga upp personal efter sina stora förluster och minskad aktivitet inom bland annat subprime och CDOs. Stigande arbetslöshet tvingade fram ytterligare bostadsdefaults och ännu fler hus på marknaden med ytterligare fallande priser som följd, mer defaults, mindre konsumtion, fler uppsägningar även hos vanliga företag osv.
Stimulans har brutit spiralen
Den här negativa spiralen har nyligen (tillfälligt) brutits genom en ofattbar stimulansåtgärd i form av låga räntor, lånegarantier, skattesänkningar, och fiskala paket.
Frågan är vad som är diskonterat... och oavsett vad som är diskonterat och motiverat på lite längre sikt.. vad som kan väntas på kortare sikt. Det är mycket svårare att säga och uppenbarligen är min tajming off just nu så ni borde ändå inte lyssna på mig. jag kan bara säga att aktier går upp och de går ner. Nu har de gått upp mycket och ganska länge (>2 månader) och kan under alla omständigheter uppvisa en rejäl negativ rekyl oavsett var de ska i slutändan. Dessutom räknar jag ju med att slutmålet är mycket längre ned varför jag gärna satsar vidare på att det snart vänder ned både på kort och lång sikt.
Slutstationen
Det ekonomiska maskineriet är allvarligt förändrat jämfört med under bubbelåren; produktionskapitalet är felriktat (mot hus vi inte vill ha eller behöver, mot iPods vi egentligen inte har råd med, mot bilar vi verkligen har för många av för att inte tala om mängden bankanställda och husmäklare osv) och behöver ställas om, men arbetskraftens specialisering och trygghetssystemet försvårar omställningen och gör att ekonomins medelsiktiga potential är mycket lägre än förr.
Ett nytt paradigm med lägre lånevilja och utlåningsvilja, med lägre kapacitet för lån och utlån pga högre arbetslöshet och krav på ökad kapitalbas hos bankerna och skuggbanksystemets död samt ökad sparvilja gör att omsättnings- och vinstpotential blir lägre än förr, när lån drev fram mer omsättning än lönerna motiverade. Nu verkar systemet åt andra hållet med vilja att betala ner sina lån och öka sparandet med minskad konsumtion som följd. Företag och banker har därmed en väsentligt lägre vinstpotential än under bubblan.
Framtida vinstpotential är väsentligt lägre än under bubblan
Framtida toppvinster kommer inte nå upp till toppåret 2007, inte ens till den underliggande potentialen för 2007 eftersom en del jobbmöjligheter permanent försvunnit inom finans, elektronik, fordon och bostäder. Dessutom kommer de närmaste årens vinster hållas nere av nedskrivningar, kreditförluster och neddragningseffekter just när sparandet ökar mot sin uthålliga nivå. När vi närmar oss ett normaltillstånd om några år kommer sedan som sagt vinstpotentialen vara lägre än förr.
Enligt Morgan Stanley var vinsterna förrförra året omkring 75 procent över trend och nu förstås långt under trend. Många gör misstaget att tro att det är den gamla vinsttoppen som är målet snarare än trendlinjen som låg 45 procent lägre ned. Dessutom räknar jag ju med att trenden, potentialen har fallit pga kapitalförstöringen som alla felinvesteringar medfört (felinvesteringar i produktionskapital vi inte vill ha, inriktat mot för många hus, bilar, elektronikprodukter och fordon t.ex.).
Aktier i framtiden?
Frågan är sen vad man är beredd att betala för dessa sub-par-vinster och sub-par-tillväxt. jag misstänker att framtida P/E-tal blir lägre än vi vant oss vid. Oväntat låga vinster, låg tillväxt och lägre värdering av dessa tror jag inte är diskonterat i dagens priser. Vad som snarare är diskonterat är en fortsatt tro på centralbankernas allsmäktighet, att låga räntor ska rädda oss alla, att stimulanspaketen fått fart på lagercykeln och att husköpandet snart kommer igång igen och att låne- och konsumtionsfesten snart kan fortsätta där den tog en paus.
Nja, allt detta är förstås inte diskonterat för kurserna står ju en bit under toppen och det leder oss tillbaka till dagens dilemma. Köpa eller inte?
Under den nyligen avslutade (förhoppningsvis) finansbubblan som varade i omkring 25 år (1982-2007) var den ekonomiska volatiliteten ovanligt låg, kanske som en följd av centralbankernas arbete, kanske som en effekt av globalisering och tillväxt i emerging markets. Oavsett orsakerna blev följden successivt en allt lägre riskaversion och fallande räntor.
Låga räntor och en upplevd lägre risk ledde båda två till en ökad vilja att utnyttja lån i allt högre grad. Effekten förstärktes samtidigt av avreglering av finansindustrin.
Bankerna lånade ut allt mer i förhållande till sitt Eget Kapital. Dessutom värdepapperiserades lånen eller hanterades vid sidan av balansräkningen. På så sätt kunde bankerna skapa allt högre vinster i finanssektorn och också nyttja dessa till ytterligare ökad utlåning. Förutom bankerna skapades gradvis ett skuggbanksystem av hedgefonder, Private Equity-bolag mm som spädde på utbudet av lån.
Låga räntor (en följd av lägre riskuppfattning och utbudet av lån) gjorde att konsumenter lånade till hus, bilar, resor, aktier mm. Priserna på de lånefinansierade tillgångsköpen (fastigheter och aktier) steg och förhöjde ytterligare känslan av välstånd och trygghet och minskade därmed benägenheten att spara. Istället lånade man ännu mer till kapitalvaror och konsumtion.
Minskat sparande och ökat lånande innebar att företag kunde sälja mer utan att betala motsvarande mer i lön, varför företagsvinsterna som andel av BNP ökade (högre marginaler helt enkelt). De låga räntorna underlättade också företagens investeringar och kapitalets övertag över arbetskraften (understött av Kinas urbanisering och merkantilism som skapade och exporterade desinflation) så att lönerna faktiskt också hölls låga samt priserna på konsumtionsvaror.
Till råga på allt bidrog globaliseringen till ytterligare vinstökning genom ökade volymer, effektiva leveranskedjor, lågkostnadsproduktion och skalfördelar. Och för bankernas räkning medförde ökad valutahandel, obligationshandel, aktiehandel, M&A-aktivitet, hus- och bilfinansiering mm ytterligare högre vinster.
Goldilocks
Så långt gav alltså stabila ekonomier under centralbanksparadigmet och upplevd trygghet upphov till lägre räntor, ökat utbud och efterfrågan på lån, större företagsvinster och minskat sparande - och som en extra bonus stördes inte bonanzan av inflation eftersom löner och priset på konsumtionsvaror hölls nere (av Kina och kapitalet). Det var denne den bästa av världar som kallades "Goldilocks".
Goldilocks funderade så bra att det som lett fram till situationen fick en turboeffekt - riskerna upplevdes som ännu lägre samtidigt som inflationen och räntorna föll ytterligare och tillgångspriserna (aktier, bostäder) gick upp ännu mer.
Search for Yield
De låga räntorna gav ovanpå alltihop upphov till en jakt på avkastning där investerare var beredda att investera i nästan vad som helst - det var ju i alla fall bättre än räntan. Dessutom verkade alla investeringar riskfria (köp alltid på nedställ var det allmänna rådet under perioden 1982-2007) så det var inte så noga att kolla upp det finstilta eller underliggande risker i en investering. Och när det gällde bostäder var nästan alla överens om att de inte kunde falla i pris, åtminstone inte sett över en hel 12-månadersperiod.
Subprime
Kombinationen av inställningen till risk, avkastning och bostadspriser, tillsammans med Bill Clinton-administrationens önskan att ge alla del av den amerikanska drömmen, ledde till subprimelånen. Clinton lagstiftade att alla skulle ha rätt att låna till ett hus, oavsett fast inkomst eller inte, kredithistorik mm. Lån till personer som normalt inte skulle fått lån kallades politiskt korrekt "sämre än det bästa" eller helt enkelt "subprime". Andra namn var LIAR eller NINJA loans, efter förkortningarna som anspelade på frånvaron av tillgångar, jobb och inkomst samt lögner om desamma. 2007 hade en större andel av befolkningen än någonsin äganderätt till sin egen bostad - en onaturligt stor andel av befolkningen skulle det visa sig...
LÖGN-lånen buntades ihop till korgar (CDO) som delades upp i delar av hög säkerhet (t.ex. AAA) och låg säkerhet (t.ex. BB) och såldes till institutioner på jakt efter avkastning (alla man kan tänka sig; försäkringsbolag, kommunpensionskassor, hedgefonder osv). De sämre delarna av buntarna slogs i sin tur ihop (CDO^2) och delades upp i bra och dåliga delar. Plötsligt hade man ett instrument som byggde på lån till "a nigger with a straw hat" utan jobb där man valt ut de sämsta delarna av dessa värdelösa högrisklån och sen skurit den bästa biten av skiten. Processen gjordes ofta om ytterligare en gång (CDO^3) och ingen kunde lista ut vad risken egentligen var med ett sådant värdepapper eller för den skull ta reda på vem som ägde dem. Institutionerna som beviljat lånen hade för länge sedan släppt kontakten med både lånepappren och låntagarna och njöt bara av de avgifter de tjänat på processen och investerade en del av vinsterna i lobbyverksamhet för att säkra politikernas stöd.
Bubblan spricker
Till slut var systemet spänt till bristningsgränsen. Det fanns maximalt med lån på alla nivåer i systemet och allt hängde på huspriserna, räntan och jobbsituationen. Minsta nedgång i huspriser eller uppgång i ränta eller erbetslöshet skulle starta en dominoeffekt där bricka efter bricka föll i ökande takt och till slut rev ner hela Goldilocks och systemet med höga lån, lågt sparande och stigande tillgångspriser.
Deleveragingprocessen är välrepeterad: Några subprimelåntagare kunde inte längre serva sina lån, inte ens efter flera förlängningar, negativa amorteringar (dvs ökat lån för att serva räntan) mm. De fick lämna in nycklarna och långivaren skickade ut bostaden på marknaden. Detta pressade priset och nästa låntagare fick problem (kanske var han mitt i ett bostadsbyte eller en skilsmässa eller blev arbetslös) när han måste sälja huset till ett lägre pris än förväntat. Ytterligare hus kom ut på marknaden och prisfallet tilltog. Dessa defaults medförde förluster för innehavarna av CDO:er och inte minst för de som garanterat CDO:ernas värdebeständighet eller hade köpt andra derivat med koppling till olika huspapper.
En negativ spiral av fallande huspriser och stigande arbetslöshet
Bankerna hade klantigt nog behållit ganska mycket av dessa papper och gjorde förluster som både minskade deras utlåningskapacitet och -vilja samt gjorde andra banker tveksamma till att göra affärer med nämnda förlustbanker. När interbankverksamheten således stannade av fick vanliga företag svårt att finansiera sin dagliga verksamhet (rörelsekapital, transportfinansiering, brygglån mm) och tvingades säga upp personal, precis som bankerna som måste spara och säga upp personal efter sina stora förluster och minskad aktivitet inom bland annat subprime och CDOs. Stigande arbetslöshet tvingade fram ytterligare bostadsdefaults och ännu fler hus på marknaden med ytterligare fallande priser som följd, mer defaults, mindre konsumtion, fler uppsägningar även hos vanliga företag osv.
Stimulans har brutit spiralen
Den här negativa spiralen har nyligen (tillfälligt) brutits genom en ofattbar stimulansåtgärd i form av låga räntor, lånegarantier, skattesänkningar, och fiskala paket.
Frågan är vad som är diskonterat... och oavsett vad som är diskonterat och motiverat på lite längre sikt.. vad som kan väntas på kortare sikt. Det är mycket svårare att säga och uppenbarligen är min tajming off just nu så ni borde ändå inte lyssna på mig. jag kan bara säga att aktier går upp och de går ner. Nu har de gått upp mycket och ganska länge (>2 månader) och kan under alla omständigheter uppvisa en rejäl negativ rekyl oavsett var de ska i slutändan. Dessutom räknar jag ju med att slutmålet är mycket längre ned varför jag gärna satsar vidare på att det snart vänder ned både på kort och lång sikt.
Slutstationen
Det ekonomiska maskineriet är allvarligt förändrat jämfört med under bubbelåren; produktionskapitalet är felriktat (mot hus vi inte vill ha eller behöver, mot iPods vi egentligen inte har råd med, mot bilar vi verkligen har för många av för att inte tala om mängden bankanställda och husmäklare osv) och behöver ställas om, men arbetskraftens specialisering och trygghetssystemet försvårar omställningen och gör att ekonomins medelsiktiga potential är mycket lägre än förr.
Ett nytt paradigm med lägre lånevilja och utlåningsvilja, med lägre kapacitet för lån och utlån pga högre arbetslöshet och krav på ökad kapitalbas hos bankerna och skuggbanksystemets död samt ökad sparvilja gör att omsättnings- och vinstpotential blir lägre än förr, när lån drev fram mer omsättning än lönerna motiverade. Nu verkar systemet åt andra hållet med vilja att betala ner sina lån och öka sparandet med minskad konsumtion som följd. Företag och banker har därmed en väsentligt lägre vinstpotential än under bubblan.
Framtida vinstpotential är väsentligt lägre än under bubblan
Framtida toppvinster kommer inte nå upp till toppåret 2007, inte ens till den underliggande potentialen för 2007 eftersom en del jobbmöjligheter permanent försvunnit inom finans, elektronik, fordon och bostäder. Dessutom kommer de närmaste årens vinster hållas nere av nedskrivningar, kreditförluster och neddragningseffekter just när sparandet ökar mot sin uthålliga nivå. När vi närmar oss ett normaltillstånd om några år kommer sedan som sagt vinstpotentialen vara lägre än förr.
Enligt Morgan Stanley var vinsterna förrförra året omkring 75 procent över trend och nu förstås långt under trend. Många gör misstaget att tro att det är den gamla vinsttoppen som är målet snarare än trendlinjen som låg 45 procent lägre ned. Dessutom räknar jag ju med att trenden, potentialen har fallit pga kapitalförstöringen som alla felinvesteringar medfört (felinvesteringar i produktionskapital vi inte vill ha, inriktat mot för många hus, bilar, elektronikprodukter och fordon t.ex.).
Aktier i framtiden?
Frågan är sen vad man är beredd att betala för dessa sub-par-vinster och sub-par-tillväxt. jag misstänker att framtida P/E-tal blir lägre än vi vant oss vid. Oväntat låga vinster, låg tillväxt och lägre värdering av dessa tror jag inte är diskonterat i dagens priser. Vad som snarare är diskonterat är en fortsatt tro på centralbankernas allsmäktighet, att låga räntor ska rädda oss alla, att stimulanspaketen fått fart på lagercykeln och att husköpandet snart kommer igång igen och att låne- och konsumtionsfesten snart kan fortsätta där den tog en paus.
Nja, allt detta är förstås inte diskonterat för kurserna står ju en bit under toppen och det leder oss tillbaka till dagens dilemma. Köpa eller inte?
måndag 4 maj 2009
Ligger neutral, ser platå (kanske)
Marknaden kan med riktigt god vilja anses etablera en platå (se kurvan med avtagande tempo i uppgången). Alternativt kan man (välja att) se att marknaden accelererar uppåt efter nedgången den 20e april.
I vilket fall som helst så brottas jag med min marknadssyn just nu. Jag ligger neutral i marknaden efter att ha prövat kortsidan några veckor (sedan pilen i grafen [S&P 500 future] i mitten av april), men är fortsatt i grunden negativ till utsikterna för aktiemarknaden. Jag vill hitta rätt läge för att inta en kortposition igen och jag vet hur svårt (och farligt) det är att göra direkt efter en nedgång. Mentalt känner jag mig tvungen att sälja innan det faller, dvs medan momentum fortfarande är positivt. Frågan är bara när.
Det verkar som om effekterna av stimulansåtgärder världen över lär ta ett tag innan de avklingar, inflöden i fonder har precis vänt upp och det finns en allmän feel-good-faktor hos beslutsfattare och konsumenter nu när det ser ut som om ekonomin inte faller fritt och hotet om 30-talsdepresssion är avvärjt. Jag håller dock inte med marknaden om hur bolagen ska värderas i det nya scenariot, men kanske måste jag vänta till aktier blir riktigt dyra igen innan jag kan sälja igen, istället för som jag först trodde – att det räckte med normalpris i en värld som sparar mer, växer långsammare och tillåter lägre vinstmarginaler.
-Surt sa räven
I vilket fall som helst så brottas jag med min marknadssyn just nu. Jag ligger neutral i marknaden efter att ha prövat kortsidan några veckor (sedan pilen i grafen [S&P 500 future] i mitten av april), men är fortsatt i grunden negativ till utsikterna för aktiemarknaden. Jag vill hitta rätt läge för att inta en kortposition igen och jag vet hur svårt (och farligt) det är att göra direkt efter en nedgång. Mentalt känner jag mig tvungen att sälja innan det faller, dvs medan momentum fortfarande är positivt. Frågan är bara när.
Det verkar som om effekterna av stimulansåtgärder världen över lär ta ett tag innan de avklingar, inflöden i fonder har precis vänt upp och det finns en allmän feel-good-faktor hos beslutsfattare och konsumenter nu när det ser ut som om ekonomin inte faller fritt och hotet om 30-talsdepresssion är avvärjt. Jag håller dock inte med marknaden om hur bolagen ska värderas i det nya scenariot, men kanske måste jag vänta till aktier blir riktigt dyra igen innan jag kan sälja igen, istället för som jag först trodde – att det räckte med normalpris i en värld som sparar mer, växer långsammare och tillåter lägre vinstmarginaler.
-Surt sa räven
tisdag 20 januari 2009
Gör det själv-analys
Hur du gör din egen bankanalys
Börja med siffrorna och vänta med kvalitetsbedömningarna
A. Hur mycket har banken lånat upp och till vilket pris och på vilket sätt? De har sålt obligationer av olika slag, de har tagit emot pengar på bankkonton och de har lånat pengar från andra banker.
B. Hur mycket har de lånat ut, till vem och till vilket pris? De har lånat ut till husköpare, till företag samt till dig och mig – det senare utan säkerheter – och placerat en del i obligationer (i vissa fall subprimerelaterade skräpobligationer). Dessutom tar bankerna ibland ut avgifter för att försäkra någan annans riskfyllda verksamhet, t.ex. garanterade Swedbank Lehmans garanti av ett fastighetsbygge till ett belopp om ca 10 miljarder sek.
C. Hur mycket har banken i eget kapital (glöm finliret med tier 1-kapital, kärnkapital, hybrider osv – fokusera på vilka pengar banken faktiskt har i legalt eget kapital, kanske helst exklusive goodwill också)
1. Vilka vinster gör banken på inlåning respektive utlåning, dvs vilken räntespread lyckas de ta?
2. Vilka övriga vinster gör banken på verksamhet som courtage, växlingsavgifter, avtalsavgifter, försäkring, kapitalförvaltning mm. Kolla vad de gjort de senaste fem åren och justera för börsnivå och konjunktur.
3. Vad händer med kostnaderna för personal, system och lokaler. Ta samma kostnader som den senaste tiden. Om du är positivt lagd kan du minska kostnaderna lite. Hur många vill du sparka? Hur mycket måste banken betala i premier till staten för eventuella garantiprogram?
4. Vad blir alltså vinsten givet 1-3
5. TA EN PAUS INNAN VI RÄKNAR PÅ FÖRLUSTER
6. Vem hade banken lånat ut till? Spalta upp så gott det går i ”normala” låntagare med god säkerhet och ”andra” mer osäkra och konjunkturkänsliga låntagare, t.ex. fastighetsbolag, private equity, shipping, olja, geografier som Baltikum (depression/devalvering), Ukraina, Irland, Spanien
7. Nu kommer det svåra, finliret: åsätt sannolika kreditförluster på de olika kategorierna. Hur många procent av utlånat belopp (se B) kommer aldrig betalas tillbaka? Normalt rör det sig om 0,10-0,30% som försvinner som en normal del av bankverksamheten, men i Europa är genomsnittet snarare 0,50% och i Sverige på 90-talet närmare 10%. I Baltikum pratar man officiellt om 1% per år men de flesta analytiker tror på 2-3% per år och kanske 10% totalt över några år. JP Morgan tog nyligen 45% (!) i nedskrivning på sina lån till Private Equity. Ingen kommer stämma dig om du har fel, men 0,20% på totalen är nog helt fel och 4% sannolikt för mycket –åtminstone ett enskilt år. 1-2% är nog rimligt ett svårt år eller två och därefter kanske 0,3-0,4% per år ett tag
8. Det svåraste är ändå att fundera över hur säkra obligationsinnehaven och garantiåtagandena är. Det är omöjligt att säga utan måste tas från fall till fall. Kom i alla fall ihåg att det kan bli förluster här också. I Swedbanks Lehmanfall dessutom sannolikt stora förluster.
9. NU har du kommit fram till totala kreditförluster och kan räkna ut vinsten före skatt
10. Dra skatten (28% typ, men beror lite på landsexponering och vinst/förlust-fördelning mellan länderna)
11. Du är framme vid VINST EFTER SKATT som ska delas med antalet aktier och sen åsättas ett P/E-tal. Alternativt räknar du ut Avkastning på Eget Kapital och funderar på om tex 8% är rimligt och åsätter kapitalet en bokmultipel. Om 8% motsvarar ditt krav kan du betala 1x bok. Om ditt krav är 10% är aktien värd 0,8x bok.
12. En viktig sista justering är emellertid antalet aktier. Vi vet vad det är nu, men hur många är aktierna i framtiden? Tänk om banken ger ut fler aktier… hur vet vi det?
13. Jo, banken har krav på sig enligt lag, enligt kunder, enligt marknaden och enligt kreditvärderingsinstitut på sin kapitalbuffert. Enligt C, ovan, tar du det egna kapitalet och delar med totala tillgångar. Om det understiger ett visst värde krävs mer kapital som tas in genom nyemission. Ska du finlira här måste du veta en massa om Tier 1, riskvikter, Basel I och II, hybridkapital, kreditratingar, upplåningskostnader, CDS-spreadar mm. Utgå från att banken i dagssläget har ungefär lagom till i underkant med kapital så varje förlust måste kompenseras med nytt eget kapital genom aktieemission.
14. Räkna med att marknaden är tveksam till att sätta in pengar och emissioner måste göras med rabatt. Gissa på en rabatt och räkna ut hur många nya aktier som krävs för att få in önskat belopp.
15. Nu har du ett nytt antal aktier att dividera vinsten med för att få fram vinst per aktie efter emission. Tänk på att banker i framtiden blir hårt reglerade, kommer ses med misstänksamhet osv och handlas till lägre multiplar än historiskt. Jag tror P/E 8 är rimligt i framtiden för en bank, men du gör ditt eget val. 12 kanske också funkar även om det sällan gjort det förr.
16. Exempel: räkna på tex 2012 som normalår, använd din vinst per aktie 2012 och räkna ut ett aktievärde per 2012 med din valda multipel. Fundera sedan på vad du vill köpa aktien för IDAG om det ska vara ok med det värde den kommer ha först 2012.
Voilà!
Sen är det inte så enkelt som A-C och 1-16 får det att låta. Det krävs mycket finlir, detaljer och känsla för omvärld och konjunktur, enstaka kunder, kundgrupper och bokföring. Men du kan få en känsla för vad som ska till för en kurs på 100, 30, 10 eller 0 i en viss bankaktie.
Lycka till!
Börja med siffrorna och vänta med kvalitetsbedömningarna
A. Hur mycket har banken lånat upp och till vilket pris och på vilket sätt? De har sålt obligationer av olika slag, de har tagit emot pengar på bankkonton och de har lånat pengar från andra banker.
B. Hur mycket har de lånat ut, till vem och till vilket pris? De har lånat ut till husköpare, till företag samt till dig och mig – det senare utan säkerheter – och placerat en del i obligationer (i vissa fall subprimerelaterade skräpobligationer). Dessutom tar bankerna ibland ut avgifter för att försäkra någan annans riskfyllda verksamhet, t.ex. garanterade Swedbank Lehmans garanti av ett fastighetsbygge till ett belopp om ca 10 miljarder sek.
C. Hur mycket har banken i eget kapital (glöm finliret med tier 1-kapital, kärnkapital, hybrider osv – fokusera på vilka pengar banken faktiskt har i legalt eget kapital, kanske helst exklusive goodwill också)
1. Vilka vinster gör banken på inlåning respektive utlåning, dvs vilken räntespread lyckas de ta?
2. Vilka övriga vinster gör banken på verksamhet som courtage, växlingsavgifter, avtalsavgifter, försäkring, kapitalförvaltning mm. Kolla vad de gjort de senaste fem åren och justera för börsnivå och konjunktur.
3. Vad händer med kostnaderna för personal, system och lokaler. Ta samma kostnader som den senaste tiden. Om du är positivt lagd kan du minska kostnaderna lite. Hur många vill du sparka? Hur mycket måste banken betala i premier till staten för eventuella garantiprogram?
4. Vad blir alltså vinsten givet 1-3
5. TA EN PAUS INNAN VI RÄKNAR PÅ FÖRLUSTER
6. Vem hade banken lånat ut till? Spalta upp så gott det går i ”normala” låntagare med god säkerhet och ”andra” mer osäkra och konjunkturkänsliga låntagare, t.ex. fastighetsbolag, private equity, shipping, olja, geografier som Baltikum (depression/devalvering), Ukraina, Irland, Spanien
7. Nu kommer det svåra, finliret: åsätt sannolika kreditförluster på de olika kategorierna. Hur många procent av utlånat belopp (se B) kommer aldrig betalas tillbaka? Normalt rör det sig om 0,10-0,30% som försvinner som en normal del av bankverksamheten, men i Europa är genomsnittet snarare 0,50% och i Sverige på 90-talet närmare 10%. I Baltikum pratar man officiellt om 1% per år men de flesta analytiker tror på 2-3% per år och kanske 10% totalt över några år. JP Morgan tog nyligen 45% (!) i nedskrivning på sina lån till Private Equity. Ingen kommer stämma dig om du har fel, men 0,20% på totalen är nog helt fel och 4% sannolikt för mycket –åtminstone ett enskilt år. 1-2% är nog rimligt ett svårt år eller två och därefter kanske 0,3-0,4% per år ett tag
8. Det svåraste är ändå att fundera över hur säkra obligationsinnehaven och garantiåtagandena är. Det är omöjligt att säga utan måste tas från fall till fall. Kom i alla fall ihåg att det kan bli förluster här också. I Swedbanks Lehmanfall dessutom sannolikt stora förluster.
9. NU har du kommit fram till totala kreditförluster och kan räkna ut vinsten före skatt
10. Dra skatten (28% typ, men beror lite på landsexponering och vinst/förlust-fördelning mellan länderna)
11. Du är framme vid VINST EFTER SKATT som ska delas med antalet aktier och sen åsättas ett P/E-tal. Alternativt räknar du ut Avkastning på Eget Kapital och funderar på om tex 8% är rimligt och åsätter kapitalet en bokmultipel. Om 8% motsvarar ditt krav kan du betala 1x bok. Om ditt krav är 10% är aktien värd 0,8x bok.
12. En viktig sista justering är emellertid antalet aktier. Vi vet vad det är nu, men hur många är aktierna i framtiden? Tänk om banken ger ut fler aktier… hur vet vi det?
13. Jo, banken har krav på sig enligt lag, enligt kunder, enligt marknaden och enligt kreditvärderingsinstitut på sin kapitalbuffert. Enligt C, ovan, tar du det egna kapitalet och delar med totala tillgångar. Om det understiger ett visst värde krävs mer kapital som tas in genom nyemission. Ska du finlira här måste du veta en massa om Tier 1, riskvikter, Basel I och II, hybridkapital, kreditratingar, upplåningskostnader, CDS-spreadar mm. Utgå från att banken i dagssläget har ungefär lagom till i underkant med kapital så varje förlust måste kompenseras med nytt eget kapital genom aktieemission.
14. Räkna med att marknaden är tveksam till att sätta in pengar och emissioner måste göras med rabatt. Gissa på en rabatt och räkna ut hur många nya aktier som krävs för att få in önskat belopp.
15. Nu har du ett nytt antal aktier att dividera vinsten med för att få fram vinst per aktie efter emission. Tänk på att banker i framtiden blir hårt reglerade, kommer ses med misstänksamhet osv och handlas till lägre multiplar än historiskt. Jag tror P/E 8 är rimligt i framtiden för en bank, men du gör ditt eget val. 12 kanske också funkar även om det sällan gjort det förr.
16. Exempel: räkna på tex 2012 som normalår, använd din vinst per aktie 2012 och räkna ut ett aktievärde per 2012 med din valda multipel. Fundera sedan på vad du vill köpa aktien för IDAG om det ska vara ok med det värde den kommer ha först 2012.
Voilà!
Sen är det inte så enkelt som A-C och 1-16 får det att låta. Det krävs mycket finlir, detaljer och känsla för omvärld och konjunktur, enstaka kunder, kundgrupper och bokföring. Men du kan få en känsla för vad som ska till för en kurs på 100, 30, 10 eller 0 i en viss bankaktie.
Lycka till!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)