Börsen fortsätter att jobba sig uppåt. Inflödena är stora både i Sverige och utomlands. Privatspararna verkar ha fått luft. Jag kan bara hoppas att det markerar slutspurten för den här gången - med betoning på "slut".
Jag hör "Goldilocks" nämnas allt oftare; styrräntorna ska hållas låga samtidigt som man ser allt fler tecken på ekonomisk återhämtning, bra bolagsrapporter, ökad vilja till investering, men fortfarande tveksam arbetsmarknad (vilket är det som håller styrräntorna låga). Om resultatprognoserna och ränteprognoserna håller är aktier billiga - det har jag sagt många gånger i vår. Orsaken till att jag ändå sålde när jag var inne i ett vinnande streak var min oro för stigande bond yields som skulle hämma tillväxten samtidigt som det gör aktier relativt sett mindre attraktiva. med andra ord motsatsen till Guldlocks lagomekonomi. För höga räntor och för låg tillväxt... på samma gång.
Nu vet jag inte vad jag ska tro, men mitt nästa move är nog att sälja - inte att köpa in mig på en korrektion. "Balansräkningen" med plus och minus kan ni hitta i tidigare inlägg. Den är densamma, jag bara tolkar den mer negativt nu.
Obligationerna ska ut på marknaden - från stater, bolag och banker och då måste man betala mer från utgivarnas sida, dvs högre ränta. Det blir mer attraktivt med bonds över aktier, det blir färre projekt som blir intressanta, tillväxten lägre, skatterna högre (för att minska underskotten när räntan stiger) osv. Flera länder ligger nära bristningsgränsen och lika enkelt som jag ville bortse från problemet förr, säger jag nu att vi snarare står på fel sida av tipping point. Grekland är bara första steget, första symptomet och medvetna om det gör man allt för att hindra dominobrickan från att falla (ändå stiger Greklands bond yield).
Om marknadsräntorna stiger (t.ex. pga bristande förtroende från investerarna) när många länder har både stora underskott och omkring 100% statsskuld så eskalerar problemet bortom kontroll, pga att allt högre räntekostnader äter upp allt mer av budgeten, om man inte genomför drakoniska besparingsprogram med djup recession som följd (vilket kräver ännu större besparingar och ännu djupare recession). Hittills har långräntorna hållits artificiellt låga genom centralbankernas QE, men växande centralbanksbalansräkningar och fortsatta underskott och stigande statsskulder har en bortre gräns där investerarna sätter stopp. Sånt här kan förstås alltid dröja fem år till innan det blir relevant och jag kan knappast säga att det är i maj 2010 korrektionen börjar, men det är många hundra miljarder mer än vanligt som ska finansieras under andra halvåret 2010 och det är oklart vem som egentligen ska köpa obligationerna...
Jag gillar ju tydligen att kämpa i motvind och nu ställer jag mig närmare säljknappen och planerar att successivt trycka ner mig i baissehålet. The trend is not my friend.
torsdag 15 april 2010
onsdag 14 april 2010
DayTradern i graven pga Realtid
Sorgligt
-faktiskt mer nedstämmande än min egen icke-långa portfölj den senaste tiden
Jag kan fortfarande inte bestämma mig, utan ligger kvar neutral med nedsidesskydd. Jag vill att det ska ner, men jag vet inte om jag tror på det längre. Jag hoppas ändå lite fortfarande, men de positiva faktorerna är många och bra... och alltså inte på min sida.
-faktiskt mer nedstämmande än min egen icke-långa portfölj den senaste tiden
Jag kan fortfarande inte bestämma mig, utan ligger kvar neutral med nedsidesskydd. Jag vill att det ska ner, men jag vet inte om jag tror på det längre. Jag hoppas ändå lite fortfarande, men de positiva faktorerna är många och bra... och alltså inte på min sida.
onsdag 7 april 2010
Bull från Goldman
Goldman Sachs har följande att säga idag. De pratar om Goldilocks och hur inflationen kommer överraska på nedsidan, tillväxten på uppsidan och samtidigt Fed hålla styrräntan kring noll längre än de felsta tror (sannolikt hela 2011). DET vore bullish för aktier... och här sitter jag med xxx full med säljisar:
Hatzius: Our most controversial call, that the Fed will keep short-term rates near zero through 2010 and, more likely than not, 2011 as well, rests on three pillars – slow growth, lower inflation & Fed’s dual mandate. Jan Hatzius: Our most controversial view remains that Fed officials will keep short-term rates near zero through 2010 and, more likely than not, 2011 as well. This forecast rests on three pillars:
a) A more "U-shaped" pattern for the recovery in GDP and employment in 2010, as the loss of the boost from the inventory cycle and fiscal stimulus outweigh the private sector healing, at least in the near term.
b) Lower inflation for any given level of GDP and employment, as our models say that inflation depends much more on the level than the change of the output/unemployment gap.
c) We take Fed officials at their word when they say that they pursue a dual mandate of inflation and maximum sustainable employment; in particular, the latter part of the mandate refers to the level of employment relative to potential, not the growth rate.
Our conviction in our Fed call remains high – less confidence in growth pillar – but more confidence in inflation & Fed’s dual mandate pillars. Hatzius cont’d: Where do we stand after the most recent data and Fed comments? a) We have become a little less confident in the low growth pillar. The nonmanufacturing ISM survey—which should be less affected by the inventory cycle than its factory counterpart—as well as the ongoing strength in the consumer spending data suggest that the growth of final demand might be picking up by more than built into our forecast.
This would likely mean somewhat faster growth in real GDP than the 2% in Q2 and 1½% in Q3/Q4 that we are currently forecasting. If so, the labor market would probably also recover a bit faster than our forecast, and the unemployment rate might well already have peaked. b) In contrast, our confidence in the inflation pillar has grown further. Most measures of underlying inflation have been very soft in recent months. The best illustration is probably the Dallas Fed’s trimmed-mean PCE index, a statistically based measure of core inflation that eliminates the most extreme price movements in each month. It has risen just 1.0% over the past year and only 0.6% (annualized) over the past 3 months.
Along similar lines, nominal wage growth has also slowed sharply in recent months, with average hourly earnings recording their first month-to-month fall since 2003 in March. c) We also feel very good about the policy pillar, especially following the FOMC minutes. They revealed that “nearly all” FOMC members were in favor of retaining the “extended period” language on interest rates; thus, other FOMC members disagree with KC Fed President Hoenig’s view that an early move to slightly higher rates is needed to prevent a renewed bubble. We were also struck by the view of “a few” members that tightening too early is more dangerous than tightening too late, given the zero bound on nominal rates. We couldn’t agree more.
Hatzius: Our most controversial call, that the Fed will keep short-term rates near zero through 2010 and, more likely than not, 2011 as well, rests on three pillars – slow growth, lower inflation & Fed’s dual mandate. Jan Hatzius: Our most controversial view remains that Fed officials will keep short-term rates near zero through 2010 and, more likely than not, 2011 as well. This forecast rests on three pillars:
a) A more "U-shaped" pattern for the recovery in GDP and employment in 2010, as the loss of the boost from the inventory cycle and fiscal stimulus outweigh the private sector healing, at least in the near term.
b) Lower inflation for any given level of GDP and employment, as our models say that inflation depends much more on the level than the change of the output/unemployment gap.
c) We take Fed officials at their word when they say that they pursue a dual mandate of inflation and maximum sustainable employment; in particular, the latter part of the mandate refers to the level of employment relative to potential, not the growth rate.
Our conviction in our Fed call remains high – less confidence in growth pillar – but more confidence in inflation & Fed’s dual mandate pillars. Hatzius cont’d: Where do we stand after the most recent data and Fed comments? a) We have become a little less confident in the low growth pillar. The nonmanufacturing ISM survey—which should be less affected by the inventory cycle than its factory counterpart—as well as the ongoing strength in the consumer spending data suggest that the growth of final demand might be picking up by more than built into our forecast.
This would likely mean somewhat faster growth in real GDP than the 2% in Q2 and 1½% in Q3/Q4 that we are currently forecasting. If so, the labor market would probably also recover a bit faster than our forecast, and the unemployment rate might well already have peaked. b) In contrast, our confidence in the inflation pillar has grown further. Most measures of underlying inflation have been very soft in recent months. The best illustration is probably the Dallas Fed’s trimmed-mean PCE index, a statistically based measure of core inflation that eliminates the most extreme price movements in each month. It has risen just 1.0% over the past year and only 0.6% (annualized) over the past 3 months.
Along similar lines, nominal wage growth has also slowed sharply in recent months, with average hourly earnings recording their first month-to-month fall since 2003 in March. c) We also feel very good about the policy pillar, especially following the FOMC minutes. They revealed that “nearly all” FOMC members were in favor of retaining the “extended period” language on interest rates; thus, other FOMC members disagree with KC Fed President Hoenig’s view that an early move to slightly higher rates is needed to prevent a renewed bubble. We were also struck by the view of “a few” members that tightening too early is more dangerous than tightening too late, given the zero bound on nominal rates. We couldn’t agree more.
Pausen är över, länge leve pausen
Precis som när Fantomens son tar över så både lever pausen och är förbi samtidigt...
Jag har helt enkelt köpt säljoptioner nu på förmiddagen, som försäkring mot en större nedgång. Det betyder att jag framför allt vill att marknaden ska röra sig kraftigt åt något håll (nedåt så optionerna går in the money och deltat ökar och gör fonden rejält nettokort, eller uppåt så optionerna blir värdelösa men övriga aktier går upp och till att börja med motverkar optionsförlusterna och längre fram gör fonden lång). Det jag inte vill är att börsen ska stå stilla en månad - då har jag bara kastat pengar i sjön.
Eek, tillbaka i spelet
Jag har helt enkelt köpt säljoptioner nu på förmiddagen, som försäkring mot en större nedgång. Det betyder att jag framför allt vill att marknaden ska röra sig kraftigt åt något håll (nedåt så optionerna går in the money och deltat ökar och gör fonden rejält nettokort, eller uppåt så optionerna blir värdelösa men övriga aktier går upp och till att börja med motverkar optionsförlusterna och längre fram gör fonden lång). Det jag inte vill är att börsen ska stå stilla en månad - då har jag bara kastat pengar i sjön.
Eek, tillbaka i spelet
tisdag 6 april 2010
Koppar över 8000, S&P upp, starkare husmarknad, olja 87 USD...
Många positiva tecken i ekonomin och på börsen som sådan (t.ex. att den tolkar nyheterna positivt - se payrolls som på ett sätt var oväntat låga men ändå drev aktiern uppåt)... och jag står på fel fot (neutral).
Min tröst är att jag inte förlorar pengar, bara missade möjligheter. Det svåra blir nästa steg - dvs köpa in mig eller sälja emot. Att sälja är farligt frestande när jag väl har börjat (jag vill ju gärna visa för mig själv att första beslutet var rätt : ). Samtidigt tycker jag verkligen att aktier är billiga och tror på fortsatta stimulanser parallellt med (skakiga) förbättringar i ekonomin.
Å ena sidan, å andra sidan... Genuint osäker m.a.o., så nu är nog ett bra tillfälle att inte lyssna på mig. Jag återkommer om jag kommer på något som jag själv tycker är värt att tänka på.
Min tröst är att jag inte förlorar pengar, bara missade möjligheter. Det svåra blir nästa steg - dvs köpa in mig eller sälja emot. Att sälja är farligt frestande när jag väl har börjat (jag vill ju gärna visa för mig själv att första beslutet var rätt : ). Samtidigt tycker jag verkligen att aktier är billiga och tror på fortsatta stimulanser parallellt med (skakiga) förbättringar i ekonomin.
Å ena sidan, å andra sidan... Genuint osäker m.a.o., så nu är nog ett bra tillfälle att inte lyssna på mig. Jag återkommer om jag kommer på något som jag själv tycker är värt att tänka på.
torsdag 1 april 2010
Dumstrut på
Som sagt redan vid själva försäljningen - det var nog lite överilat. Just nu sitter jag med dumstruten, eftersom börsen bottnade ungefär när jag sålde igår och har stigit som en nyårsraket sen dess.
Jag har inga omedelbara planer på att köpa in mig i marknaden igen utan avvaktar minst några dagar hur kvartalet börjar. Känner jag mig själv rätt så kommer jag inte göra något alls innan rapportperioden är i full sving - och det kan lika gärna vara att jag säljer mer som att jag köper. Det beror på vad omvärld, marknad och mage säger.
Jag har inga omedelbara planer på att köpa in mig i marknaden igen utan avvaktar minst några dagar hur kvartalet börjar. Känner jag mig själv rätt så kommer jag inte göra något alls innan rapportperioden är i full sving - och det kan lika gärna vara att jag säljer mer som att jag köper. Det beror på vad omvärld, marknad och mage säger.
onsdag 31 mars 2010
Neutral
Jag sålde ner till neutral idag. Det kanske var en överreaktion, men det har börjat gro en kortsiktig oro i mig - en oro över alltför utbredd optimism manifesterad av marsrallyt. Q1-rapporterna kommer bli helt OK, men inte bra eller fantastiska och utblickarna möjligen försiktigt optimistiska, men hela tiden med brasklappar som kan slå hål på gryende optimism.
På lång sikt, 10 år, ser jag kampen mellan en våt lånefilt å ena sidan och teknologiutveckling och befolkningstillväxt å andra sidan. Den kampen kommer teknologiutvecklingen vinna med händerna bakbundna.
Vägen dit är lite svårare då underskott och skulder tvingar fram besparingar, höjda skatter och högre räntor. Det är inga kataklysmiska magnituder någonstans, inte ens i Grekland egentligen och absolut inte i USA.
För Greklands del t.ex. handlar det om att de gjort av med 113 kr om året när de egentligen bara tjänade 100. Lösningen är senare pension (varför inte höja den från 60 till tex 70. Livslängden har ju ökat. 60 år för 30-40 år sen är snarast som 90 idag så det är inte ens orättvist), lägre löner i den offentliga sektorn, privatiseringar och uppmuntran till entreprenörskap och handel.
Om det verkligen behövs kan staten sälja delar av sitt fastighetsinnehav (uppgår till värdet på hela statsskulden som alltså kan raderas ut över en natt i teorin) eller varför inte arrendera ut eller t.o.m. auktionera ut några sköna grekiska öar till Forbes miljardärslista. Grekland har inget stort problem, men grekerna är slappa och vill inte ge upp någonting. De känner sig "entitled" - precis som Tiger Woods sa och som amerikanerna gör, eller för den delen fransoserna, Berlusconi och hans landsmän och inte minst Sveriges ungdomar - de mest arbetslösa i västvärlden - sossarna och Djursholmsborna. Jag också förstås.
Många av oss tar mycket för givet, känner oss berättigade att inte behöva kämpa. Hela världen är en curlinggeneration - utom asiaterna just nu. Väst har inga problem att ta sig i kragen, det är bara det att vi inte riktigt har lust och därför driver vi vidare tills vi tvingas gå ur sängen och ta ett jobb.
Att minska en skuld på 100% och radera ett underskott på 10% är inte svårt alls. Jobba 15% mer bara. Minska offentliglöner, höj pensionålder, ta bort eller minska bidragen, kräv att arbetslösa söker jobb eller startar jobb eller åtminstone plockar burkar, städar och assisterar för att få mat och husrum. 15% är inget som ger upphov till armageddon, men förr eller senare har vi 200% skuld och 20% underskott och högre räntor. Då börjar kalkylen bli jobbigare - inga problem på individuell basis men kollektiv är inte lika flexibla pga att det alltid finns free riders som slackar i alla lägen.
För börsens del på kortare sikt så ser det billigt ut, men jag tvekar lite inför reaktionerna på Q1:orna samt på effekten av stimulansprogram som löper ut (husköp i USA, Feds obligationsköp, ECBs bankfinansiering) och stora obligationsemissioner (stater som Grekland och resten av PIGSen) samt bankobligationer (pga ny reglering som Basel III) för att inte tala om aktieemissioner (banker som behöver öka kapitalbasen, t.ex. via staten... som i Irland) och irlands obligationsemissioner för att finansiera köpet av de trasiga bankernas skadade bondportföljer. Vi har rapat upp den negativa sidan av kalkylen förr här på bloggen och jag har ofta viftat bort den. Nu känns det emellertid upplagt för en negativ rekyl så jag tar en paus placeringsmässigt.
På lång sikt, 10 år, ser jag kampen mellan en våt lånefilt å ena sidan och teknologiutveckling och befolkningstillväxt å andra sidan. Den kampen kommer teknologiutvecklingen vinna med händerna bakbundna.
Vägen dit är lite svårare då underskott och skulder tvingar fram besparingar, höjda skatter och högre räntor. Det är inga kataklysmiska magnituder någonstans, inte ens i Grekland egentligen och absolut inte i USA.
För Greklands del t.ex. handlar det om att de gjort av med 113 kr om året när de egentligen bara tjänade 100. Lösningen är senare pension (varför inte höja den från 60 till tex 70. Livslängden har ju ökat. 60 år för 30-40 år sen är snarast som 90 idag så det är inte ens orättvist), lägre löner i den offentliga sektorn, privatiseringar och uppmuntran till entreprenörskap och handel.
Om det verkligen behövs kan staten sälja delar av sitt fastighetsinnehav (uppgår till värdet på hela statsskulden som alltså kan raderas ut över en natt i teorin) eller varför inte arrendera ut eller t.o.m. auktionera ut några sköna grekiska öar till Forbes miljardärslista. Grekland har inget stort problem, men grekerna är slappa och vill inte ge upp någonting. De känner sig "entitled" - precis som Tiger Woods sa och som amerikanerna gör, eller för den delen fransoserna, Berlusconi och hans landsmän och inte minst Sveriges ungdomar - de mest arbetslösa i västvärlden - sossarna och Djursholmsborna. Jag också förstås.
Många av oss tar mycket för givet, känner oss berättigade att inte behöva kämpa. Hela världen är en curlinggeneration - utom asiaterna just nu. Väst har inga problem att ta sig i kragen, det är bara det att vi inte riktigt har lust och därför driver vi vidare tills vi tvingas gå ur sängen och ta ett jobb.
Att minska en skuld på 100% och radera ett underskott på 10% är inte svårt alls. Jobba 15% mer bara. Minska offentliglöner, höj pensionålder, ta bort eller minska bidragen, kräv att arbetslösa söker jobb eller startar jobb eller åtminstone plockar burkar, städar och assisterar för att få mat och husrum. 15% är inget som ger upphov till armageddon, men förr eller senare har vi 200% skuld och 20% underskott och högre räntor. Då börjar kalkylen bli jobbigare - inga problem på individuell basis men kollektiv är inte lika flexibla pga att det alltid finns free riders som slackar i alla lägen.
För börsens del på kortare sikt så ser det billigt ut, men jag tvekar lite inför reaktionerna på Q1:orna samt på effekten av stimulansprogram som löper ut (husköp i USA, Feds obligationsköp, ECBs bankfinansiering) och stora obligationsemissioner (stater som Grekland och resten av PIGSen) samt bankobligationer (pga ny reglering som Basel III) för att inte tala om aktieemissioner (banker som behöver öka kapitalbasen, t.ex. via staten... som i Irland) och irlands obligationsemissioner för att finansiera köpet av de trasiga bankernas skadade bondportföljer. Vi har rapat upp den negativa sidan av kalkylen förr här på bloggen och jag har ofta viftat bort den. Nu känns det emellertid upplagt för en negativ rekyl så jag tar en paus placeringsmässigt.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)