EuroStoxx50 under 50-dagars

SX5E: 2669.32
50-dagars: 2676.03

Sikte mot nya recent lows i SX5E? (2564 den 27 feb eller 2427 den 15 nov)

OMX: Hokus Pokus

Om man tittar på 20-dagars rullande medelvärde så kanske OMX rullar över nu:

För den som tänder på tekniskt

Björnterapi, payrolls

Jag skriver den här bloggen delvis som terapi och just nu behöver jag det. Och en bitpinne. Här kommer därför en terapisession:


En liten tröst är att mitt "valutacall" den 7 juni visade sig vara helt rätt. Jag trodde då också att börsen skulle vända upp med valutan: "Vi bottnade igår kl 16:50", skrev jag, vilket följdes av >10% uppgång för Eurostoxx50 på 2 veckor.


Sen låg jag tyvärr kvar lång hela vägen ner till botten 1 juli och lång hela vägen upp tils jag gick neutral rätt så vältajmat den 15 juli och hade därmed fått tillbaka vad jag förlorade på att ligga kvar i baissen andra halvan av juni.

Sen gick jag "Half in" på kortsidan den 2 augusti på ca 2800 i Eurostoxx50 september och ligger 1% back på den traden hittills.


Jag är inte mer än människa och även om jag förvaltar miljarder styrs jag av mina känslor, antagligen precis som den som förvaltar sina egna hundratusen.


En av mina konkurrensfördelar tror jag är att jag vet om det och har anammat det och just tillåter mig att lita på min intuition (en impuls till mitt medvetande att agera baserat på erfarenhet och information som ligger lagrad och bearbetad i mitt undermedvetna) istället för att följa strikta regler. När det blir fel vet jag i alla fall att det berodde helt och hållet på mig och inte på en regel som jag kanske t.o.m. ifrågasatte när beslutet togs.



TRO
Jag tror några saker just nu:


1. marknaden kommer fortsätta vara mer volatil än vi är vana vid. 2008-2009, 2010, maj 2010 kommer utgöra mallar för hur det blir även framöver

2. osäkerheten om var ekonomin är på väg kommer fortsätta pga politiskt brus (fiskala och monetära stimulanser som gör att man inte kan se den riktiga ekonomin tydligt)

3. frågan om deflation/inflation kommr inte avgöras än på länge och det kommer bidra till osäkerheten i (1) och (2)

4. Jag tror att vi ska från punkt A (nu) till punkt B (lägre) och sedan, mycket längre fram, till punkt C (mycket högre - jag är ju teknikoptimist). Det viktiga nu är hur vi tar oss från A till B, vilket antingen sker via (a) som är högre än nu eller via (b) som är lägre t.o.m. än (B). Jag tror för tillfället att vi ska till (B) via (b) och att vi således ska nedåt ganska rejält och alltså t.o.m. längre ned än jag egentligen tror :).



Jag förväntar mig snarast att jag börjar köpa för tidigt eftersom (b) ligger längre ned än jag finner motiverat.


Varför tror jag det här? Det är ju bara en lek med olika vägar till Rom... Går det ens att spekulera i vilken väg marknaden ska ta? Varför inte bara lägga sig lång och vänta? Jo, därför att det definitivt inte fungerar för en fond som redovisar kvartalssiffror till kunderna och för att det finns så mycket mer avkastning att hämta om man tajmar svängningarna hyggligt. Det har i alla fall knappast varit en vinnande strategi att sitta stilla i båten de senaste 5-10-15 åren...


Svaret finns i punkterna ovan. Ekonomins utveckling är ovanligt osäker och svårmätt avseende inflation och tillväxt. Marknadens reaktion på information är ovanligt volatil. Vi har nyligen haft en stor uppgång sedan mars 2009 och en ganska stor sedan bottnarna i maj, juni och juli. Bara det gör det upplagt för en sväng nedåt, om man inte vågar tro att informationen plötsligt blir tydligare och mer positiv.


Osäkerhet gör att placerare söker trygghet. Den har de funnit i obligationer och guld, vilket också speglas i fallande volymer för aktier - inte minst nu i juli. Till en början kan lägre volymer göra det lättare att handla upp kurserna (något håll ska det ju gå åt), men i nästa steg finns strukturellt mindre kapital kvar i aktiemarknaden varför kurserna ska vara lägre och också blir lättare att handla ned.



Så, i stort sett säger jag att eftersom det gått upp ska det gå ned... : ). Ja, det stämmer väl på ett plan. Grunden till varför jag gör det så enkelt är att jag tror det finns stora problem med ekonomin och marknaden som kommer tynga vinster och värderingar länge än och att man därför inte kan hoppas på mer än att kurserna står på samma nivå igen om några år. Vägen dit lär bli krokig och några av svängarna kommer ligga lägre än idag och jag tror att en av de första svängarna blir nedåt. Den första svängen t.o.m., dvs nu.



Några andra aspekter av riskerna utgörs av Kina och Ryssland (egentligen alla BRICs) som kanske inte längre blir de motorer de varit i världsekonomin senaste decenniet. kanske blir det en double whammy där de både tappar i påverkan av ekonomin och i påverkan av optimismen (värdering). Kina är viktigast och de går från att exportera disinflation till inflation, från investeringar till konsumtion. Det är bra på sikt, men det ökar osäkerheten på kortare sikt.

En sak som stör min negativism är teknisk analys. Folk pratar om Fibonacci retracement från nedgången 2006-2009 samt om 100-dagars glidande medelvärde. S&P 500 ligger precis vid båda nivåerna och ju tunnare marknad och ju fler som följer de här sakerna desto mer självuppfyllande blir det på kort sikt. Med payrolls-statistiken i eftermiddag kan index "bryta upp" eller "bryta ned" ovanligt våldsamt och därmed ställa till det för mig även om det blir kortvarigt.


Reaktionen på ADP i förrgår och claims igår visade att fokus ligger på arbetsmarknaden och på viss balans mellan köpvilja och rädsla. Statistiken i sig är förstås i det närmaste värdelös, men reaktionen på den är viktig. Trots att marknaden stiger i stort sett varje dag tycker jag att den känns tveksam. Första halvan av juli möttes av ett bakslag i andra halvan, sedan har det tuggat på uppåt med visst hinder sista veckan i juli. Efter uppstället första dagen i augusti har marknaden stått mer eller mindre stilla i fyra dagar. Jag upplever det som en tvekan och kanske en utmattning som följs av nedgång om inte ny positiv information tillkommer. Det kan förstås vara tvärtom - att det är en platå för vidare uppgång mot årshögsta..., men jag tycker att för mycket talar för motsatsen:


Skuldberg, sparbehov, låga obligationsräntor, exitstrategi från bankräddning, monetära stimulanser och QE, handelsvolymer, bilförsäljning, huspriser... Det är egentligen bara det senaste kvartalets bankrapporter som är positiva (OK, då, och typ alla andra företag också, men de bygger i grunden på ohållbara underskott på statsnivå).

Neutral

Resultatrapporterna är starka, marknaden är stark, banker är extra starka (UBS +9% idag t.ex.), amerikanska tioåringen har krupit över 3%-strecket och signalerar viss riskvilja och minskad oro för deflation, S&P har brutit upp genom 200-dagars, liksom europeiska bankindexet SX7P efter presentationen av de löjeväckande urvattnade Baselreglerna som presenterades igårkväll och likaledes löjeväckande stresstesterna i helgen.

Jag är fortfarande högst ambivalent inför utvecklingen och ligger kvar neutral. Jag hade tänkt skriva att jag ändå blir bearish (en contrarianreflex?), men fingrarna vill inte hacka ut orden på tangentbordet så jag låter bli. Ändå gnager det inom mig att det när som helst kan vända nedåt eftersom alla problem finns kvar. Problemen är dock av långsiktig och makroekonomisk karaktär och kan alltid skjutas lite till på framtiden. Här och nu gäller snarare att A) det finns gott om pengar, B) räntorna är låga och C) aktier är billiga på gällande prognoser. Jag gillar dock inte att springa med lämmelflocken mot stupet och hoppas att jag ska hinna vända i tid.

Neutral tills vidare.

Jag säger inte att det är lätt

Det är inte lätt och visst är jag villrådig och nervös. Tro inget annat även om jag ibland låter tvärsäker.

Jag vill gärna klänga mig fast vid långpositionerna och tro att jag ska orka köpa mer under den pågående korrektionen. Jag klänger mig vidskepligt fast vid olika glidande medelvärden och hoppas att någon annan ska köpa vid dessa nivåer. Jag tror och hoppas att stimulansprogrammen ska fortsätta (inte minst bidrag till första husköpet i USA som just nu debatteras), men jag hör hur mina argument ekar tomt när börsen faller.

Dollar och räntor och resultatrapporter är som julspöken för Mr Scrooge. Koppar, olja, emerging markets-index rasslar med kedjorna. Husprisrapporter (C/S augusti idag förresten), byggstarter och -tillstånd samt omsättningstal och lager för att inte tala om olika slags arbets- och arbetslöshetstal utgör ständiga orosmoment. Ovanpå allt detta flyter hela tiden en uppsjö av sentimentsindex: officiella ISM- och PMI-tal, konsumentförtroende från Rasmussen, conference board, olika analyshus, diffusionsidex på Beige book, på alla nämnda makroserier och lika många till, global kortränteutveckling, obligationsutbud och centralbanksköp av desamma...

Det är omöjligt att hålla reda på kaoset som utgör "marknaden". En del programmerar datorer att hitta mönster för detta, andra trejdar bara på momentum och ytligare teknisk analys, en tredje "känner av" dagens eller minutens flöden i en specifik aktie, jag kör på makroanalys, bolagsanalys och framför allt intuition.

Jag tror att den pågående korrektionen är ett skrämskott, att vi högst faller 5% till och att det här blir ett köpläge av samma slag som i mitten av juli tidigare i år, men är det idag eller är det 5% längre ned som tillfället kommer? Om jag ens får rätt...

Jag sitter still i båten nu. Jag behöver inte köpa mer. Men, om det faller ca 5% till på de stora indexen så tror jag att jag kommer öka. Kanske köpa mer bank som rasar mest just nu, kanske kapitalvaror och verkstad, men då får aktierna faktiskt se till att komma ned väsentligt mer än hittills. Det blir ju inte köpläge bara för att det känns lite jobbigt. Man måste få procenten med sig också innan det är köpdags.

Teknisk uppdatering (Fibonacci mm)

Den här bilden har jag visat några gånger i olika varianter. Dels är det den långa fallande trenden (som brutits [upp] under rallyt i år), dels glidande medelvärden (där 200-dagars bröts uppåt den 1 juni) samt Fibonacci retracement som visar hur stor andel av raset sen toppen för två år sedan som återhämtats i rallyt [mer än första F-motståndet på 23,6%, men mindre än det stora motståndet på 38,2%].

Om jag trodde på teknisk analys skulle jag säga att vi står inför en rejäl vidare uppgång nu till F 38,2% eller t.o.m. 50% med tanke på de andra indikatorerna. Det motsvarar ca 15-30% på eurostoxx 50 och säkert mer för OMX med tanke på vilket beta Sverige har visat sig ha den här gången.

Oron från i mars verkar som bortblåst. De svenska bankerna är solida enligt Riksbanken och Finansinspektionen, Lettland i tillräckligt gott skick, de amerikanska bankerna ännu bättre och betalar tillbaka stödpengar, konsumenter och företagsledare är positiva och inflödena till aktiefonder till synes utan gräns. Det är nästan spöklikt hur jag kan se så annorlunda på informationen omkring mig. Industriproduktionen i allt från Finland till Japan och Frankrike faller med 20-30% i årstakt, detaljhandelsförsäljningen i USA sämre och sämre med tidigare helt osedda negativa nivåer på nominell försäljningstakt osv…

Lite hokus-pokus om USA-marknaden

Teknisk analys är nästan bara hokus-pokus, men inte helt. Det har trots allt en del att göra med mänsklig psykologi. I slutändan är det fundamenta som styr, men under fundamentala rörelser från punkt A till punkt B, kan fluktuationerna förklaras av flockbeteende och annan masspsykologi.

I grafen över S&P 500 har jag markerat Fibonaccinivåerna och 50-MVA och 200-MVA där "retracement 38,2%" och 200-dagars glidande medelvärde anses viktigast. Båda pekar på att vi ska mot nivån ca 1000 i indexet (nu 786), vilket också råkar sammanfalla med var vi hamnade efter det stora raset i oktober. Planeterna har ställt sig i linje som astrologerna kanske skulle säga. Innan det kan ta fart måste vi bara igenom det mindre motståndet i form av 50-dagars glidande medelvärde och det verkar vara det vi kämpar med just nu (800 i S&P 500).