Trött på floskler

I morse var jag trött när jag gick upp trots att jag sovit lika länge som jag brukar. D-vitaminbrist? Det kanske är dags att börja knapra piller igen i väntan på våren?

På morgonmötet drabbades jag av en frånvarandekänsla, en alienering, ett ointresse för våra diskussioner om världen och marknaden. Jag kände bara att de andra oförtrutet pratade om marknaden som om de visste vad som drev den, om världen som om de hade en aning om vad som kommer hända och hur det kan påverka marknaden trots att vi alla bevisligen haft så fel så länge.

Jag uttrycker mig också ofta som om det både finns sanningar och att jag har lite koll på vilka dessa är - inte minst här på bloggen. Ibland slås jag ändå mer än annars av hur meningslöst det är. Just nu diskuterar vi saker som valet av ordförande till USAs centralbank och vad som kommer hända med penningtryckandet och vad det i sin tur får för effekt på tillväxt, aktier och räntor. Vi pratar om det tyska valet, om det förestående kriget i Syrien och hur allvarligt och utdraget det eventuellt blir, vilka länder som kan dras in och förstås huruvida riskaversion eller stimulanseffekten kommer överväga för ekonomi och börs. Vi pratar om skuldtaket i USA och om det kan vara så att ett krig gör det enklare att lyfta skuldtaket. Vi pratar om valutakrisen i Indien och om lånetillväxten i Kina är tillräcklig för att upprätthålla minst 7,5% BNP-tillväxt framöver. Vi pratar om hur den amerikanska husmarknaden tappar tempo.

Vi pratar däremot nästan inte alls om läckorna i Fukushima. Vi pratar absolut inte om t.ex. jordbävningar, meteoritnedslag, kollapsande pyramidspel, dåliga student- och billån i USA, svenska huspriser eller för den skull västvärldens och Japans totala skuldbördor. Vi pratar inte heller om USAs framtida ofinansierade budgetproblem i form av pensioner, hälsovård mm.

Vi pratar om att nu tar det fart igen, om att arbetslösa får jobb igen, kan låna mer och konsumera mer och att företagen därmed producerar mer, anställer fler, investerar mer. Vi pratar om att aktier är rimligt värderade, om att de ska upp mycket om den positiva ekonomiska spiralen tar fart - uppnår uthållig "flykthastighet". Ekonomer svänger sig ofta med uttryck lånade från fysiken för att få flumteorierna att låta vetenskapliga. Vi har förstås egentligen ingen aning om vad som sker eller kommer att ske; vi bara extrapolerar från en suddigt "nu" till ett något mindre suddigt närliggande "senare" och struntar i den riktiga "framtiden".

Just "nu" är Europakrisen över, banksystemet säkert, Japans statsskuld på snart 250% av BNP bortglömd. "Senare" gissar vi att vinsterna har stigit lite, att värderingsmultiplarna bibehållits, att aktier därmed stigit. Innan dess gissar vi att den nuvarande "korrektionen", dvs den lilla, kontrollerade nedgången som varat i några veckor förlängs precis lagom så vi kan köpa lite billigare än idag men utan att behöva bli rädda att nedgången skapar oro som föder sig själv och skickar ner marknaden på allvar.

Jag hatar det.

Det är meningslöst.

Marknaden och det ekonomiska systemet är enligt alla objektiva mått helt utom kontroll. Problemet som gör att omstarten dröjer är att alla styrande har all anledning att försöka få systemet att hålla bara en liten stund till. Man sparkar burken framför sig på vägen, men man blir aldrig av med den.

Innan det rasar på allvar, som 2002, som 2008 så kan jag helt enkelt inte investera på ett rimligt och normalt sätt. Att köpa aktier nu är som att plocka småmynt framför en ångvält. Det kan mycket väl gå bra. pengarna ligger på gatan. Det är gratis, känns bra, man har gott sällskap, det är kul, men så plötsligt fastnar fingrarna och risken är att man blir av med hela armen eller ännu värre. I den miljön kan jag bara inte fungera som investerare. Det är inte rätt mot mig och inte mot mina kunder. Jag komme rinte hålla på med det här mycket längre. 1 år, max 2.

Eller så ordnar det sig om jag äter mer D-vitamin. Och om det kraschar förstås... givet att jag inte just då gett upp och anslutit mig till myntplockarna.

Sommarstiltje... och melt-up

För mig är det dock melt-down. Min ekonomi smälter ihop som en glass på stranden. Livet som kort är nasty, brutish and...short.

Jag kan se uppsidan. Jag kan se att det finns en massa outnyttjad arbetskraft och stor uppsida till gamla highs (som uppenbarligen gick att nå för flera år sedan trots färre människor och mindre centralbalansräkningar och mindre lån och pengar generellt). Världen växer alltid och teknologin/produktivitetsförutsättningarna ackumuleras hela tiden. Det blir mer folk, mer (industri)kapital och mer pengar i omlopp för varje år.

Det ska leda till högre börstoppar också.

Även om USA har rekordmarginaler i sin företagssektor, vilket antagligen inte är uthålligt, så ser det helt annorlunda ut i Europa och Sverige för den delen. Här kan det finnas 20% uppsida på marginalerna utan att se direkt konstigt ut. Arbetslösheten är också mycket högre här och t.ex. bilförsäljningen (som ser ut att ha gjort en liten krok uppåt på sistone) har mycket långt kvar till gamla toppar.

Kort sagt så ser jag argumenten för 30% uppsida på börsen.

Å andra sidan har vi fem års börshausse bakom oss, OMX-index står 125% högre än botten 2008 och sen tillkommer utdelningar, OMX är upp 50% bara sedan botten 2011 och har dessutom i den senaste skjutsen uppåt rusat 13% på bara drygt en månad. Bortglömd är redan junikorrektionen på -12%, aprilkorrektionen på -6%, för att inte tala om vårkorrektionen 2012 på -16,5% innan Draghi räddade Europa och världen.

Även om haussen fortsätter så kommer det komma en liten korrektion på 5-15% igen och det är mer sannolikt att den kommer snarare än senare. De kommer helt enkelt lite då och då.

Frågan är om jag ska täcka mig då... men känner jag mig själv så gör jag inte det för jag är fortfarande rädd att missa den riktiga nedgången - den som överraskar alla, den som drivs av deleveraging, kanske av högre marknadsräntor som gör att husmarknaden slukar all tillgänglig konsumtionskraft, den som börjar försiktigt men knuffar dominobricka efter dominobricka i en fallande spiral av minskande konsumtion, fallande försäljning och marginaler, ökande arbetslöshet, ökat sparbehov och runt igen varv efter varv, boostat av tvångsförsäljningar på de finansiella marknaderna och negativ förmögenhetseffekt.

Jodå, jag är lika baissig fortfarande, precis i linje med Hussman:

We don't alter our discipline and strategy just because it's frustrating to follow at the moment


The euphoric and overextended advance… simply increases the depth of the likely losses (ahead)

Remember euphoria and "resilience to corrections" are part of the (topping out) process

Mindre lysande placeringar

Pga svag förvaltning i fonden har jag inte fått några större utdelningar och jag har samtidigt tappat pengar i mina privata placeringar på att jag varit för negativ.

Sedan maj 2012 har mitt net worth minskat med över 7 miljoner. Det har svängt kraftigt bara de senaste månaderna, trots ganska begränsade privatplaceringar. 22 mars- 3 april tappade jag 900k men tjänade sen 750k de kommande 4-5 dagarna bara för att tappa 850k på två dagar. Nästföljande 10 dagar tjänade jag 1,3 milj men tappade dubbelt så mycket (-2,6m) på de fem veckorna 23 april-28 maj. Den senaste veckan har jag så tjänat drygt 1 miljon (29 maj-5 juni). Det blir snabbt lite meningslöst att fundera på vad köttet kostar i affären eller om man ska slå till på förrätt innan huvudrätten på restaurangen... : )

Portföljmässigt har jag varit för envist bearish, särskilt hela 2012 då majoriteten av förlusterna gjordes, både för fonden och privat. Tyvärr har jag dessutom lyckats vara för bullish i precis fel perioder, dvs jag har lyckats ge upp kortpositionerna i portföljen vissa perioder och precis då har marknaden förstås fallit. Det gäller inte minst halva 2011, men även i år 2013. Suck. Privat har jag dock legat kort precis hela vägen och förlorat ännu mer på det...

Jag är en sån loser, visserligen en ganska rik loser och med ett tidigare bra track record men ändå en riktig loser de senaste 3 åren. Det suger verkligen mentalt att ha fel hela tiden och att det beror på herrarna Bernanke och Draghis galna monetära experiment. Samtidigt kan jag inte skylla på dem. Det är JAG som BORDE ha förstått vad de skulle göra - inte minst med tanke på att de var ganska tydliga. Mitt problem var 1) att jag inte var övertygad om att de skulle gå så långt i sitt vansinne och 2) jag ändå inte trodde att det skulle hålla så långt, dvs jag trodde att aktiemarknaden skulle falla trots QE.

2012 - året då jag blankade bort mig. Fan. Jag skulle inte ha spenderat så mycket tid med Mayakalendern.

De få saker jag gjort rätt det senaste året är att ligga lång guld en period 2012 och tjänade 13,5% på det efter courtage samt att jag är lång pundet mot SEK och har tjänat 10% på det hittills. Jag köpte på 9,77 och har 3x hävstång.

Just nu är jag kluven till aktier. Om man ska se till de senaste 4 åren så ska man köpa på den här dippen. Samtidigt ökar sannolikheten hela tiden för att det är dags för den stora nedgången. Å andra sidan innebär det bara ännu mer stimulanser och då är aktier ett av få ställen att "gömma" pengarna. Jag tror att det rasar riktigt mycket förr eller senare, men det kan mycket väl komma en riktig blow off till uppåt inann dess.

Guld är förstås ett alternativ, men pappersguld verkar opålitligt och fysiskt guld så besvärligt. Jag är lite sugen på guld och vissa dagar är jag riktigt nära, men i slutänden stoppar jag mig själv. Jag tror nog att guld, åtminstone pappersguld, kommer falla med aktiemarknaden om/när den väl faller.

Om jag skulle ge någon ett råd nu så vore det att antingen hålla sig från marknaden eller gå kort. Att hålla sig undan och vara redo att köpa när cash is king igen är nog det smartaste. Själv kan jag inte hålla mig från att ligga kvar kort (vilket jag varit konstant i snart 18 månader) för jag tror att det blir riktigt våldsamt när fallet väl kommer. De vanliga korrelationerna mellan valutor, råvaror, stimulanser, makroinfo etc på marknaden har kollapsat och alla ränteinstrument är sjukt dyra (räntorna låga). Dessutom är Hussmans makroensembler negativa, Shillervärderingen extremt hög och marknaden överköpt och euforisk. Det är bara luftslottet QE som håller uppe den här marknaden. Frågan är bara om det finns en nivå kvar i vansinnet... Det var ju trots allt ännu galnare mars 2000.

Björnterapi, payrolls

Jag skriver den här bloggen delvis som terapi och just nu behöver jag det. Och en bitpinne. Här kommer därför en terapisession:


En liten tröst är att mitt "valutacall" den 7 juni visade sig vara helt rätt. Jag trodde då också att börsen skulle vända upp med valutan: "Vi bottnade igår kl 16:50", skrev jag, vilket följdes av >10% uppgång för Eurostoxx50 på 2 veckor.


Sen låg jag tyvärr kvar lång hela vägen ner till botten 1 juli och lång hela vägen upp tils jag gick neutral rätt så vältajmat den 15 juli och hade därmed fått tillbaka vad jag förlorade på att ligga kvar i baissen andra halvan av juni.

Sen gick jag "Half in" på kortsidan den 2 augusti på ca 2800 i Eurostoxx50 september och ligger 1% back på den traden hittills.


Jag är inte mer än människa och även om jag förvaltar miljarder styrs jag av mina känslor, antagligen precis som den som förvaltar sina egna hundratusen.


En av mina konkurrensfördelar tror jag är att jag vet om det och har anammat det och just tillåter mig att lita på min intuition (en impuls till mitt medvetande att agera baserat på erfarenhet och information som ligger lagrad och bearbetad i mitt undermedvetna) istället för att följa strikta regler. När det blir fel vet jag i alla fall att det berodde helt och hållet på mig och inte på en regel som jag kanske t.o.m. ifrågasatte när beslutet togs.



TRO
Jag tror några saker just nu:


1. marknaden kommer fortsätta vara mer volatil än vi är vana vid. 2008-2009, 2010, maj 2010 kommer utgöra mallar för hur det blir även framöver

2. osäkerheten om var ekonomin är på väg kommer fortsätta pga politiskt brus (fiskala och monetära stimulanser som gör att man inte kan se den riktiga ekonomin tydligt)

3. frågan om deflation/inflation kommr inte avgöras än på länge och det kommer bidra till osäkerheten i (1) och (2)

4. Jag tror att vi ska från punkt A (nu) till punkt B (lägre) och sedan, mycket längre fram, till punkt C (mycket högre - jag är ju teknikoptimist). Det viktiga nu är hur vi tar oss från A till B, vilket antingen sker via (a) som är högre än nu eller via (b) som är lägre t.o.m. än (B). Jag tror för tillfället att vi ska till (B) via (b) och att vi således ska nedåt ganska rejält och alltså t.o.m. längre ned än jag egentligen tror :).



Jag förväntar mig snarast att jag börjar köpa för tidigt eftersom (b) ligger längre ned än jag finner motiverat.


Varför tror jag det här? Det är ju bara en lek med olika vägar till Rom... Går det ens att spekulera i vilken väg marknaden ska ta? Varför inte bara lägga sig lång och vänta? Jo, därför att det definitivt inte fungerar för en fond som redovisar kvartalssiffror till kunderna och för att det finns så mycket mer avkastning att hämta om man tajmar svängningarna hyggligt. Det har i alla fall knappast varit en vinnande strategi att sitta stilla i båten de senaste 5-10-15 åren...


Svaret finns i punkterna ovan. Ekonomins utveckling är ovanligt osäker och svårmätt avseende inflation och tillväxt. Marknadens reaktion på information är ovanligt volatil. Vi har nyligen haft en stor uppgång sedan mars 2009 och en ganska stor sedan bottnarna i maj, juni och juli. Bara det gör det upplagt för en sväng nedåt, om man inte vågar tro att informationen plötsligt blir tydligare och mer positiv.


Osäkerhet gör att placerare söker trygghet. Den har de funnit i obligationer och guld, vilket också speglas i fallande volymer för aktier - inte minst nu i juli. Till en början kan lägre volymer göra det lättare att handla upp kurserna (något håll ska det ju gå åt), men i nästa steg finns strukturellt mindre kapital kvar i aktiemarknaden varför kurserna ska vara lägre och också blir lättare att handla ned.



Så, i stort sett säger jag att eftersom det gått upp ska det gå ned... : ). Ja, det stämmer väl på ett plan. Grunden till varför jag gör det så enkelt är att jag tror det finns stora problem med ekonomin och marknaden som kommer tynga vinster och värderingar länge än och att man därför inte kan hoppas på mer än att kurserna står på samma nivå igen om några år. Vägen dit lär bli krokig och några av svängarna kommer ligga lägre än idag och jag tror att en av de första svängarna blir nedåt. Den första svängen t.o.m., dvs nu.



Några andra aspekter av riskerna utgörs av Kina och Ryssland (egentligen alla BRICs) som kanske inte längre blir de motorer de varit i världsekonomin senaste decenniet. kanske blir det en double whammy där de både tappar i påverkan av ekonomin och i påverkan av optimismen (värdering). Kina är viktigast och de går från att exportera disinflation till inflation, från investeringar till konsumtion. Det är bra på sikt, men det ökar osäkerheten på kortare sikt.

En sak som stör min negativism är teknisk analys. Folk pratar om Fibonacci retracement från nedgången 2006-2009 samt om 100-dagars glidande medelvärde. S&P 500 ligger precis vid båda nivåerna och ju tunnare marknad och ju fler som följer de här sakerna desto mer självuppfyllande blir det på kort sikt. Med payrolls-statistiken i eftermiddag kan index "bryta upp" eller "bryta ned" ovanligt våldsamt och därmed ställa till det för mig även om det blir kortvarigt.


Reaktionen på ADP i förrgår och claims igår visade att fokus ligger på arbetsmarknaden och på viss balans mellan köpvilja och rädsla. Statistiken i sig är förstås i det närmaste värdelös, men reaktionen på den är viktig. Trots att marknaden stiger i stort sett varje dag tycker jag att den känns tveksam. Första halvan av juli möttes av ett bakslag i andra halvan, sedan har det tuggat på uppåt med visst hinder sista veckan i juli. Efter uppstället första dagen i augusti har marknaden stått mer eller mindre stilla i fyra dagar. Jag upplever det som en tvekan och kanske en utmattning som följs av nedgång om inte ny positiv information tillkommer. Det kan förstås vara tvärtom - att det är en platå för vidare uppgång mot årshögsta..., men jag tycker att för mycket talar för motsatsen:


Skuldberg, sparbehov, låga obligationsräntor, exitstrategi från bankräddning, monetära stimulanser och QE, handelsvolymer, bilförsäljning, huspriser... Det är egentligen bara det senaste kvartalets bankrapporter som är positiva (OK, då, och typ alla andra företag också, men de bygger i grunden på ohållbara underskott på statsnivå).

Ungefär enligt plan

Marknaden försöker hitta en botten. Det blir lite falska starter och ryckig handel, styrd av politik, geopolitik, stämningar och det mesta annat än direkt vinstpåverkande information.

Marknaden slits mellan två ytterligheter: "Blir det double-dip eller är faktiskt aktier så billiga som de ser ut?"

Jag förordar försiktigt köpande i den här marknaden. Vill man finlira så köper man en morgon som idag eller t.ex. igår förmiddag, när det faller några procent, och så säljer man på motsvarande uppställ. Igår eftermiddag hade varit ett bra tillfälle att sälja av den extraposition man eventuellt dragit på sig under ett nedställ (lätt att säga nu förstås :), men i grunden behåller man en "lagom" långposition de närmaste månaderna.

Jag är fortfarande mer i köp-mode, dvs jag bygger upp min långportfölj successivt, snarare än finlirar med både köp och sälj.

Juli 1997

För 13 år sedan stod Eurostoxx 50 på samma nivå som idag. Obs det är inte utdelningsjusterat. Å andra sidan skulle den som försökt handla på börsen under tiden lätt bränt bort utdelningspengarna på courtage eller skatteavbränning vissa år, alternativt om man räknar realt så kompenserar utdelningen i bästa fall för inflationen, så i stort sett utgör råindex ändå en hygglig approximation till börsavkastningen.

Dvs NOLL på 13 år. men, på låååång sikt så går börsen alltid upp, som vissa brukar säga : )

För övrigt köper jag litegrann just nu. Något vill jag trots allt få med mig om/när det vänder upp. Det handlar dock om att gå från ca 1/2 position till ca 1/2 så för rapporteringens skull är det nästan oväsentligt.

AJ! Jobbig öppning idag. Obestämd.

Jag har inget att komma med idag mer än att ryktet om Frankrikes nedgradering mycket väl kan vara sant.

Däremot är Kinas PMI [-1,8 change] knappast svagt, eller ens fallande, om man justerar för den normala säsongsvariationen [-3,4] mellan april-maj varje år.

Jag köper inte just nu, sitter snarast lite småchockad eller i alla fall förvånad över öppningen faktiskt. Jag kan förstå det tekniskt på europaindex, men det stämmer inte riktigt med min världsbild i övrigt just nu.

Hade jag haft mindre risk på hade jag nog köpt nu (kl 9.32), men det känns lite okontrollerat. Jag tror riktningen ska vara starkt upp i juni, men får jag rätt räcker min nuvarande exponering och får jag fel vill jag knappast ha mer risk på än jag har.

Sorry att jag inte har mer att ge än så idag.

/Peter

Skrämmande marknad

Vad försöker den berätta för oss? Att alla redan ville sälja och Grekland bara är droppen..?

Man måste lyssna på marknaden och känna när man ska gå med och när emot. Jag tror fortfarande att man ska köpa på det här nedstället, men visst darrar jag. Dum vore jag annars.

JM +5%!

JM är upp 5% idag! Varför?

Orsaken är att alla andra bolag uppvisar liknande rörelser samtidigt. Varför gör de det? Delvis för att ”marknaden” är upp med något liknande, dvs JM är upp för att alla andra aktier är upp. Hur meningsfullt är det? Samma sak gäller förstås på nedsidan, men där finns det å andra sidan vettiga skäl (andra än att det är ”billigt”, multiplarna är ”låga” och att det finns massa pengar på ”sidlinjen”), t.ex. vinsterna faller, levnadskostnaderna stiger, arbetslösheten ökar, huspriserna faller… Det är ju nedåt det ska – ändå stiger ett bolag som JM med 5% utan så mycket som en axelryckning.

OBS! jag har inga positioner i JM, byggsektorn eller fastighetssektorn så jag kunde inte bry mig mindre. Byt ut JM mot Atlas Copco om du vill, fast då är kursen upp 10% utan orsak.