LEX varnar lite för bankerna

Baksidan på FT har en intressant vinkling om bankerna efter bl.a. JP Morgans och Citis resultat. Investerare är glada över att bankerna lyckats lyfta näsan över vattenytan och visa positiva (precis) resultat. Bankerna jublar samtidigt över att de lagt krisen bakom sig, betalat tillbaka stödpengar, och pratar om återköp av aktier och att betala ut stora bonusar.

LEX poäng är att allt det här har nätt och jämnt gått att uppnå med en styrränta på 0%. När pengar är gratis som nu är utlåningstillväxten ändå bara ca 0, kreditförlusterna fortfarande höga och bankresultaten ca 0. Bankerna säger att nu har världen normaliserats och krisen är borta. LEX menar att ingenting är normalt när räntan är 0.

Jag håller med. Den negativa spiralen är aldrig långt borta när skulderna är höga och konsumenter och länder går på knäna trots att pengar är gratis. Att inflationen börjar visa sitt fula ansikte (mat, bensin) är verkligen inte bra i det här läget. Räntorna måste upp för att någon ska vilja köpa alla skulder och då har de skyldiga inte råd att betala. Som alltid finns det kanske en väg ut ur problemen, men just nu ser jag inte hur det ska gå till.

Min gissning är att vi först får en minikris kring PIIGS:en ungefär nu, sen går fokus över på konjunkturuppgången med bättre vinsteroch ganska låga aktievärderingar och ger stigande aktiekurser resten av året, med korrektioner lite då och då, så att 2011 påminner om 2010. Därefter, kanske hösten 2011, kanske inledningen av 2012 påbörjas en ny skuldkris och en oväntat tidig konjunkturnedgång som sätter dominobrickorna i rörelse och 2008 upprepas men med ännu större kraft än då. Tänk att det skulle bli just 2012 som domedagen kom trots allt :)

Min strategi blir attt invänta minikrisen, sedan köpa likvida aktier och index och gå rejält lång, men mot slutet av året minska positionerna och börja köpa säljoptioner.

Neutral, läser tidningen

Ibland vill jag jobba på Financial Times… men för det mesta inser jag att jag inte platsar. Bra artikel idag om hur de 25 största subprimelångivarna (och därmed deras ägare Citi, GS, Wells Fargo, JP Morgan, Bank of America) som gav ut 1000 mdr USD i subprimelån 2005-07, spenderade 370m USD på lobbying och politisk påverkan. Som om vi behövde mer bevis på att det inte var fria marknadskrafter som var problemet utan tvärtom (minns hur SEC släppte Alliance, Madoff mm, bl.a. pga nepotism). Samtidigt skriker Frnakrike om hårdare ”maximalist” reglering av hedgefonder som ju inte haft någonting alls att göra med krisen (i praktiken var det nästan bara redan hårt reglerade/politiserade storbanker som var de skyldiga).

Läs också LEX som kommenterar Hussman Funds analys av marknadsbottnar sedan 1940. Bland annat vände det nästan alltid långsamt efter perioder av lugn, inte efter hårda snabba nedgångar som den i början av 2009. Dessutom brukar uppgångarna ske under höga volymer (1982 t.ex. +40%), medan volymerna i de senaste veckornas uppgång har minskat… Jag kan inte dölja hur negativ jag är, men sitter på händerna i alla fall.

Fortfarande Neutral i marknaden

Fortfarande kort

Om jag hade varit lång (och ville vara det) skulle jag nog kunnat vispa ihop en smet med positiva kommentarer på temat ”precis så här ska marknaden bete sig när den pausar och tar fart uppåt igen. De positiva tecknen i ekonomin dyker upp på alla håll, idag senast i form av färre arbetslösa i UK än väntat. Volymerna är bättre på uppsidan än nedsidan och det kommer fler och fler anekdoter om pengar på sidlinjen som vill in i marknaden, samt på negativa förvaltare som inte hunnit med och är ’irriterade’ på rallyt”.

Nu är jag dock negativ och kort och ser det s.k. glaset som halvtomt. Oss emellan har jag svårt för begreppet. Jag ser ingen skillnad på ett halvfullt och ett halvtomt glas. Det är en volym med 50% vätska helt enkelt, men till slut har jag förstått att ”halvtomt” är att se det negativa i en situation. Ett tag tänkte jag på det som ”bara” till hälften tomt resp ”bara” halvfullt, vilket gör det halvtomma till det positiva och vice versa.

Som jag har sagt tidigare, ”erkänt” kanske t.o.m., så var mitt huvudscenario ytterligare en bit upp och att jag kanske förivrade mig i vändningen från lång till kort i torsdags/fredags. Trots att jag blöder lite just nu hämtar jag styrka ibland annat följande:

Även nedgången på kort sikt ska ha små positiva rekyler, liksom den långa negativa trenden har stora positiva rekyler. Jag tror/hoppas att gårdagens vändning uppåt och dagens uppgång utgör en sådan liten positiv rekyl på den nyligen (fredags?) inledda nedgången.

Som FT Lex skriver idag så är lagren fortfarande höga och nedgångar av typen synkroniserad recession+finanskris brukar vara dubbelt så långa och djupa och uppgången därefter hälften så snabb och hälften så stark. Det betyder att oavsett ”gröna skott”, ”positiva andraderivator”, ”starka bankrapporter”, ”Geithners ’positiva’ stress test” mm, så kommer resultatutvecklingen 2009-2012 överraska negativt och det kommer finnas för små överskott och för lite riskvilja för att värdera dessa låga vinster särskilt högt, särskilt med tanke på de svaga utsikterna till (tillräckligt snabb) förbättring.

Som Martin Wolf skriver i samma nummer av FT så har inte ens deleveragingen påbörjats i USA under 2008. Tvärtom ökade den privata skuldbördan något under 2008 till 295% av BNP (den var 112% 1976). OECDs BNP faller kraftigt, skuldbördan är hög och snabbt ökande, konsumenterna måste och har börjat spara istället för konsumera. När nmår man balans igen, frågar sig Wolf och hänvisar till 20 års försök i Japan utan framgång.

Med den här kunskapen i bagaget kan jag inte annat än vara kort, precis som 2007-2008. Visst spelar jag rekylerna ibland och jag menar verkligen ”spelar” (som de senaste 5-6 veckorna t.ex. när planeterna stod i linje och tébladen lade sig precis rätt), men mitt hjärta håller inte för hur mycket spekulation som helst.

Jag siktar på nya lows för alla stora index.