Hur du gör din egen bankanalys
Börja med siffrorna och vänta med kvalitetsbedömningarna
A. Hur mycket har banken lånat upp och till vilket pris och på vilket sätt? De har sålt obligationer av olika slag, de har tagit emot pengar på bankkonton och de har lånat pengar från andra banker.
B. Hur mycket har de lånat ut, till vem och till vilket pris? De har lånat ut till husköpare, till företag samt till dig och mig – det senare utan säkerheter – och placerat en del i obligationer (i vissa fall subprimerelaterade skräpobligationer). Dessutom tar bankerna ibland ut avgifter för att försäkra någan annans riskfyllda verksamhet, t.ex. garanterade Swedbank Lehmans garanti av ett fastighetsbygge till ett belopp om ca 10 miljarder sek.
C. Hur mycket har banken i eget kapital (glöm finliret med tier 1-kapital, kärnkapital, hybrider osv – fokusera på vilka pengar banken faktiskt har i legalt eget kapital, kanske helst exklusive goodwill också)
1. Vilka vinster gör banken på inlåning respektive utlåning, dvs vilken räntespread lyckas de ta?
2. Vilka övriga vinster gör banken på verksamhet som courtage, växlingsavgifter, avtalsavgifter, försäkring, kapitalförvaltning mm. Kolla vad de gjort de senaste fem åren och justera för börsnivå och konjunktur.
3. Vad händer med kostnaderna för personal, system och lokaler. Ta samma kostnader som den senaste tiden. Om du är positivt lagd kan du minska kostnaderna lite. Hur många vill du sparka? Hur mycket måste banken betala i premier till staten för eventuella garantiprogram?
4. Vad blir alltså vinsten givet 1-3
5. TA EN PAUS INNAN VI RÄKNAR PÅ FÖRLUSTER
6. Vem hade banken lånat ut till? Spalta upp så gott det går i ”normala” låntagare med god säkerhet och ”andra” mer osäkra och konjunkturkänsliga låntagare, t.ex. fastighetsbolag, private equity, shipping, olja, geografier som Baltikum (depression/devalvering), Ukraina, Irland, Spanien
7. Nu kommer det svåra, finliret: åsätt sannolika kreditförluster på de olika kategorierna. Hur många procent av utlånat belopp (se B) kommer aldrig betalas tillbaka? Normalt rör det sig om 0,10-0,30% som försvinner som en normal del av bankverksamheten, men i Europa är genomsnittet snarare 0,50% och i Sverige på 90-talet närmare 10%. I Baltikum pratar man officiellt om 1% per år men de flesta analytiker tror på 2-3% per år och kanske 10% totalt över några år. JP Morgan tog nyligen 45% (!) i nedskrivning på sina lån till Private Equity. Ingen kommer stämma dig om du har fel, men 0,20% på totalen är nog helt fel och 4% sannolikt för mycket –åtminstone ett enskilt år. 1-2% är nog rimligt ett svårt år eller två och därefter kanske 0,3-0,4% per år ett tag
8. Det svåraste är ändå att fundera över hur säkra obligationsinnehaven och garantiåtagandena är. Det är omöjligt att säga utan måste tas från fall till fall. Kom i alla fall ihåg att det kan bli förluster här också. I Swedbanks Lehmanfall dessutom sannolikt stora förluster.
9. NU har du kommit fram till totala kreditförluster och kan räkna ut vinsten före skatt
10. Dra skatten (28% typ, men beror lite på landsexponering och vinst/förlust-fördelning mellan länderna)
11. Du är framme vid VINST EFTER SKATT som ska delas med antalet aktier och sen åsättas ett P/E-tal. Alternativt räknar du ut Avkastning på Eget Kapital och funderar på om tex 8% är rimligt och åsätter kapitalet en bokmultipel. Om 8% motsvarar ditt krav kan du betala 1x bok. Om ditt krav är 10% är aktien värd 0,8x bok.
12. En viktig sista justering är emellertid antalet aktier. Vi vet vad det är nu, men hur många är aktierna i framtiden? Tänk om banken ger ut fler aktier… hur vet vi det?
13. Jo, banken har krav på sig enligt lag, enligt kunder, enligt marknaden och enligt kreditvärderingsinstitut på sin kapitalbuffert. Enligt C, ovan, tar du det egna kapitalet och delar med totala tillgångar. Om det understiger ett visst värde krävs mer kapital som tas in genom nyemission. Ska du finlira här måste du veta en massa om Tier 1, riskvikter, Basel I och II, hybridkapital, kreditratingar, upplåningskostnader, CDS-spreadar mm. Utgå från att banken i dagssläget har ungefär lagom till i underkant med kapital så varje förlust måste kompenseras med nytt eget kapital genom aktieemission.
14. Räkna med att marknaden är tveksam till att sätta in pengar och emissioner måste göras med rabatt. Gissa på en rabatt och räkna ut hur många nya aktier som krävs för att få in önskat belopp.
15. Nu har du ett nytt antal aktier att dividera vinsten med för att få fram vinst per aktie efter emission. Tänk på att banker i framtiden blir hårt reglerade, kommer ses med misstänksamhet osv och handlas till lägre multiplar än historiskt. Jag tror P/E 8 är rimligt i framtiden för en bank, men du gör ditt eget val. 12 kanske också funkar även om det sällan gjort det förr.
16. Exempel: räkna på tex 2012 som normalår, använd din vinst per aktie 2012 och räkna ut ett aktievärde per 2012 med din valda multipel. Fundera sedan på vad du vill köpa aktien för IDAG om det ska vara ok med det värde den kommer ha först 2012.
Voilà!
Sen är det inte så enkelt som A-C och 1-16 får det att låta. Det krävs mycket finlir, detaljer och känsla för omvärld och konjunktur, enstaka kunder, kundgrupper och bokföring. Men du kan få en känsla för vad som ska till för en kurs på 100, 30, 10 eller 0 i en viss bankaktie.
Lycka till!
tisdag 20 januari 2009
Mer om Swedbank
Jag såg en kommentar någonstans på att Swedbank kan förlora 40 miljarder av sin kapitalbas på 75 miljarder innan det blir någon fara på taket. Det är förstås helt fel resonerat.
Redan idag ligger Swedbank på gränsen av vad som blivit standard i Europa avseende kapitaltäckning. För varje dag som går och kreditförlusterna kryper uppåt gör regelverket Basel II att den riskjusterade tillgångsmassan ökar och därmed att kapitaltäckningen minskar. Utöver det har minskad förmåga till utlåning av internationella banker har medfört ökande lånetillväxt för de svenska bankerna under slutet av 2008 vilket ställer ytterligare krav på kapitaltäckning (ungefär storleken på eget kapital i förhållande till utestående lån).
Alltså: Redan innan potentiella förluster på lån till belånade företagsköp i PE-firmor, till konsumenter och husägare i Baltikum, till kunder i Ukraina samt den normala ökningen av förluster till dig, mig och småföretagen runt omkring oss så har Swedbank t.o.m. mindre buffert i kapitalet än vad de borde. Det betyder i teorin att för varje extra korona i förlust bör de ta in en extra krona i kapital.
Vid en normal årsvinst på 8 miljarder efter de senaste årens normala nivå av kreditförluster kan de hantera upp till 8 miljarder extra i förlust per år innan de behöver nytt kapital. Om de däremot förlorar 25 miljarder extra i år behöver de till att börja med ta in 17 miljarder och därefter eventuellt ytterligare något för att kompensera för ökade riskvikter och negativt sentiment samt konkurrens med andra banker som ökar sin kapitaltäckning. Utöver detta (som om det inte var nog) har kreditbedömarna S&P och Moodys blivit mindre toleranta på sistone. De vill bättra på sin skadade image efter några år av klagomål på senfärdighet.
Därmed är vi tillbaka till min lilla sammanfattning från den 17 januari: Swedbank behöver ta in nya pengar i takt med sina förluster (och samma sak gäller i stora drag även för SEB, Danske och Nordea). Att idag ta in 100% eller mer i nytt kaiptal i jämförelse med aktiens marknadsvärde kräver en stor rabatt.
På vilken nivå blir du själv lockad att delta i en emission i t.ex. Swedbank på 20 miljarder? Dagskursen 32,70? 10% rabatt? Eller som jag tror, på en symbolisk summa som 10 kr för att det åtminstone ska se väldigt billigt ut och för att befintliga ägare ska delta för att slippa bli utspädda?
Redan idag ligger Swedbank på gränsen av vad som blivit standard i Europa avseende kapitaltäckning. För varje dag som går och kreditförlusterna kryper uppåt gör regelverket Basel II att den riskjusterade tillgångsmassan ökar och därmed att kapitaltäckningen minskar. Utöver det har minskad förmåga till utlåning av internationella banker har medfört ökande lånetillväxt för de svenska bankerna under slutet av 2008 vilket ställer ytterligare krav på kapitaltäckning (ungefär storleken på eget kapital i förhållande till utestående lån).
Alltså: Redan innan potentiella förluster på lån till belånade företagsköp i PE-firmor, till konsumenter och husägare i Baltikum, till kunder i Ukraina samt den normala ökningen av förluster till dig, mig och småföretagen runt omkring oss så har Swedbank t.o.m. mindre buffert i kapitalet än vad de borde. Det betyder i teorin att för varje extra korona i förlust bör de ta in en extra krona i kapital.
Vid en normal årsvinst på 8 miljarder efter de senaste årens normala nivå av kreditförluster kan de hantera upp till 8 miljarder extra i förlust per år innan de behöver nytt kapital. Om de däremot förlorar 25 miljarder extra i år behöver de till att börja med ta in 17 miljarder och därefter eventuellt ytterligare något för att kompensera för ökade riskvikter och negativt sentiment samt konkurrens med andra banker som ökar sin kapitaltäckning. Utöver detta (som om det inte var nog) har kreditbedömarna S&P och Moodys blivit mindre toleranta på sistone. De vill bättra på sin skadade image efter några år av klagomål på senfärdighet.
Därmed är vi tillbaka till min lilla sammanfattning från den 17 januari: Swedbank behöver ta in nya pengar i takt med sina förluster (och samma sak gäller i stora drag även för SEB, Danske och Nordea). Att idag ta in 100% eller mer i nytt kaiptal i jämförelse med aktiens marknadsvärde kräver en stor rabatt.
På vilken nivå blir du själv lockad att delta i en emission i t.ex. Swedbank på 20 miljarder? Dagskursen 32,70? 10% rabatt? Eller som jag tror, på en symbolisk summa som 10 kr för att det åtminstone ska se väldigt billigt ut och för att befintliga ägare ska delta för att slippa bli utspädda?
måndag 19 januari 2009
Bankräddning
Danmark och UK presenterade varsitt bankpaket idag. Som vanligt tolkades det positivt i några timmar, men nu är i stort sett alla banker ner kraftigt. i UK är det värst med några stora banker i England och Irland ned 50-60%. De flesta stora bankerna i Norden är ned måttliga 4-7%.
En fråga: Varför ser vi inte fler insiderköp i bankerna? Vågar inte ens ledningen tro på bankerna på P/E-tal på förmodat 2? Enligt officiella snittprognoser handlas Swedbank på 1,7 x 2008 års vinst. VD, Jan Lidén verkar inte intresserad fast han slutar ju å andra sidan i vår.
Vågar DU köpa aktier i Swedbank? Kul att berätta för barnen varför det saknas collegepengar. "Jo, såatte. Pappa köpte bankaktier i början av det där famösa året 2009..."
En fråga: Varför ser vi inte fler insiderköp i bankerna? Vågar inte ens ledningen tro på bankerna på P/E-tal på förmodat 2? Enligt officiella snittprognoser handlas Swedbank på 1,7 x 2008 års vinst. VD, Jan Lidén verkar inte intresserad fast han slutar ju å andra sidan i vår.
Vågar DU köpa aktier i Swedbank? Kul att berätta för barnen varför det saknas collegepengar. "Jo, såatte. Pappa köpte bankaktier i början av det där famösa året 2009..."
lördag 17 januari 2009
Banker eller inte?
Jag får ofta frågan nuförtiden om det inte är dags att köpa banker. Jag får förresten bara frågor som gäller att det skulle vara på tiden att köpa det ena eller det andra, aldrig att sälja eller blanka något. Oftast gäller det lägenheter och aktier, men idag även guld för ovanlighetens skull.
Jag tycker inte man ska köpa någonting av ovanstående. Jag tycker att man ska köpa saker med användarvärde i närtid. Vill man investera på längre sikt får man köpa saker med beständighet och användarvärde på sikt. Guld och aktier köper man bara för att man tror att någon annan ska köpa dem dyrare i framtiden, men har man otur är guld inte lika populärt om 3 eller 30 år. Visst man kanske har undvikit att förlora 90% på aktier eller en belånad lägenhet, men det är ändå inte särskilt kul att sitta med Volvoaktier eller guldtackor till halva inköpspriset.
Banker: Flera av de europeiska bankerna värderas till omkring 3 gånger vinsten (aktiekursen delat med någons prognos över vinsten per aktie). Det anses vara billigt, köpvärt. I normala fall skulle jag hålla med, men nu finns det väldigt goda skäl för en mycket låg värdering.
Ta Swedbank som exempel. Swedbank har ett marknadsvärde på 20 miljarder och vinstprognoser på 6 miljarder. P/E-talet är drygt 3. På bara tre år med samma vinstnivå har bolaget tjänat igen hela sitt eget värde. Vad är problemet?
1. Swedbanks vinst i Estland, lettland, Litauen riskerar att raderas ut helt, möjligen t.o.m. gå under noll. Swedbank har lånat ut 200 miljarder till husköpare i Baltikum som nu blir arbetslösa när länderna går in i djup recession. Swedbank kan förlora 10-20 miljarder bara i det området
2. Banken har exponering mot Ukraina med ännu sämre säkerheter. Exponeringen är mindre men 5-10 miljarder kan försvinna
3. Normalt förlorar Swedbank några miljarder om året i Sverige på sin vanliga utlåning till privatpersoner och företag. Nu blir många arbetslösa och priset på bostäder faller. Ovanligt många företag är på väg att läggas ned eller gå i konkurs och varslen är rekordhöga. Det tar några år innan arbetslösheten når sin topp (2011?) så det syns inte så mycket ännu, men 2009 kommer inte bli kul. Swedbank kan mycket väl förlora 10-20 miljarder mer än vanligt på denna standardutlåning
4. Den senaste konjunkturcykeln har bankerna, inklusive Swedbank blivit allt oförsiktigare i sin utlåning. Swedbank har t.e.x. en risk på 10 miljarder mot Lehmans konkurs (med säkerhet i fastigheter). Swedbank har också sannolikt lånat ut 10-20 miljarder till investerings- och utköpsfirmor, s.k. Private Equity. Internationellt har värdet på sådan utlåning skrivits ned med upp till 50 procent. Swedbank har inte skrivit ned sina alls så det kan finnas upp till 10 miljarder till i förlustrisk där.
5. Nya krav och regleringar i samband med lågkonjunkturen och ökade kreditförluster gör att Swedbank måste ha större buffert i form av eget kapital än annars. Detta gör att Swedbank har ett behov att ta in kapital från marknaden redan innan eventuella förluster i punkt 1-4.
Jag tror att Swedbank behöver ta in minst 20 miljarder till i eget kapital för att undvika problem (som t.ex. alltför dyra upplåningskostnader). Med ett marknadsvärde på 20 miljarder betyder det 100% fler aktier
Här är ett räkneexempel för Swedbank som kan fungera som modell för alla nordiska banker och över hälften av de europeiska:
1. 500m aktier, kurs 40 kr, värde 20 miljarder
2. Indikation om framtida förslust på 20 miljarder och emission på samma belopp för att återställa balansen (emissionen i sig signalerar förlusten)
3. Antag att emissionen görs på 10 kr, då behövs 2 mdr aktier så antalet aktier femfaldigas till 2,5 mdr aktier
4. Värdet på Swedbank torde fortfarande vara omkring 20 miljarder om inte förlusten på 20 med efterföljande emission redan var diskonterad
5. Värdet per aktie blir 20/2,5 = 8 kr per aktie. Om marknaden ges lite credit för sin framåtblick kanske man kan höja det till 10 kr per aktie eller ett värde på 25 miljarder och då kan det dessutom vara ok att vara med i emissionen, men det är ingen freebie
Antag att vinstnivån efter alla problem fortsätter att vara 6 miljarder (vilket dock är osannolikt eftersom vinstnivån i Baltikum justeras ned till en ny nivå och avgiftsbaserade intäkter från aktiehandel, valutahandel, låneupplägg, fondförvaltning mm också tar ett rejält trappsteg ner till en ny nivå) så blir det drygt 2 kr per aktie efter ovan emission. Någon gång i framtiden (2011-2012) kanske det är värt 8-10x eller 16-20 kr, men IDAG krävs lägre kurs för att ge en avkastning under tiden. Säg 10 kr så får man 60% eller mer totalt under 2-3 år för att ta risken för ännu mer problem.
Konstigt nog frågar aldrig någon mig om det inte är dags att blanka Swedbank på allvar nu...
Jag tycker inte man ska köpa någonting av ovanstående. Jag tycker att man ska köpa saker med användarvärde i närtid. Vill man investera på längre sikt får man köpa saker med beständighet och användarvärde på sikt. Guld och aktier köper man bara för att man tror att någon annan ska köpa dem dyrare i framtiden, men har man otur är guld inte lika populärt om 3 eller 30 år. Visst man kanske har undvikit att förlora 90% på aktier eller en belånad lägenhet, men det är ändå inte särskilt kul att sitta med Volvoaktier eller guldtackor till halva inköpspriset.
Banker: Flera av de europeiska bankerna värderas till omkring 3 gånger vinsten (aktiekursen delat med någons prognos över vinsten per aktie). Det anses vara billigt, köpvärt. I normala fall skulle jag hålla med, men nu finns det väldigt goda skäl för en mycket låg värdering.
Ta Swedbank som exempel. Swedbank har ett marknadsvärde på 20 miljarder och vinstprognoser på 6 miljarder. P/E-talet är drygt 3. På bara tre år med samma vinstnivå har bolaget tjänat igen hela sitt eget värde. Vad är problemet?
1. Swedbanks vinst i Estland, lettland, Litauen riskerar att raderas ut helt, möjligen t.o.m. gå under noll. Swedbank har lånat ut 200 miljarder till husköpare i Baltikum som nu blir arbetslösa när länderna går in i djup recession. Swedbank kan förlora 10-20 miljarder bara i det området
2. Banken har exponering mot Ukraina med ännu sämre säkerheter. Exponeringen är mindre men 5-10 miljarder kan försvinna
3. Normalt förlorar Swedbank några miljarder om året i Sverige på sin vanliga utlåning till privatpersoner och företag. Nu blir många arbetslösa och priset på bostäder faller. Ovanligt många företag är på väg att läggas ned eller gå i konkurs och varslen är rekordhöga. Det tar några år innan arbetslösheten når sin topp (2011?) så det syns inte så mycket ännu, men 2009 kommer inte bli kul. Swedbank kan mycket väl förlora 10-20 miljarder mer än vanligt på denna standardutlåning
4. Den senaste konjunkturcykeln har bankerna, inklusive Swedbank blivit allt oförsiktigare i sin utlåning. Swedbank har t.e.x. en risk på 10 miljarder mot Lehmans konkurs (med säkerhet i fastigheter). Swedbank har också sannolikt lånat ut 10-20 miljarder till investerings- och utköpsfirmor, s.k. Private Equity. Internationellt har värdet på sådan utlåning skrivits ned med upp till 50 procent. Swedbank har inte skrivit ned sina alls så det kan finnas upp till 10 miljarder till i förlustrisk där.
5. Nya krav och regleringar i samband med lågkonjunkturen och ökade kreditförluster gör att Swedbank måste ha större buffert i form av eget kapital än annars. Detta gör att Swedbank har ett behov att ta in kapital från marknaden redan innan eventuella förluster i punkt 1-4.
Jag tror att Swedbank behöver ta in minst 20 miljarder till i eget kapital för att undvika problem (som t.ex. alltför dyra upplåningskostnader). Med ett marknadsvärde på 20 miljarder betyder det 100% fler aktier
Här är ett räkneexempel för Swedbank som kan fungera som modell för alla nordiska banker och över hälften av de europeiska:
1. 500m aktier, kurs 40 kr, värde 20 miljarder
2. Indikation om framtida förslust på 20 miljarder och emission på samma belopp för att återställa balansen (emissionen i sig signalerar förlusten)
3. Antag att emissionen görs på 10 kr, då behövs 2 mdr aktier så antalet aktier femfaldigas till 2,5 mdr aktier
4. Värdet på Swedbank torde fortfarande vara omkring 20 miljarder om inte förlusten på 20 med efterföljande emission redan var diskonterad
5. Värdet per aktie blir 20/2,5 = 8 kr per aktie. Om marknaden ges lite credit för sin framåtblick kanske man kan höja det till 10 kr per aktie eller ett värde på 25 miljarder och då kan det dessutom vara ok att vara med i emissionen, men det är ingen freebie
Antag att vinstnivån efter alla problem fortsätter att vara 6 miljarder (vilket dock är osannolikt eftersom vinstnivån i Baltikum justeras ned till en ny nivå och avgiftsbaserade intäkter från aktiehandel, valutahandel, låneupplägg, fondförvaltning mm också tar ett rejält trappsteg ner till en ny nivå) så blir det drygt 2 kr per aktie efter ovan emission. Någon gång i framtiden (2011-2012) kanske det är värt 8-10x eller 16-20 kr, men IDAG krävs lägre kurs för att ge en avkastning under tiden. Säg 10 kr så får man 60% eller mer totalt under 2-3 år för att ta risken för ännu mer problem.
Konstigt nog frågar aldrig någon mig om det inte är dags att blanka Swedbank på allvar nu...
fredag 16 januari 2009
Fredagstankar
Jag dröjer ytterligare med mina börs- och politikkommentarer. Orsaken är att jag mest sitter nöjd när jag ser marknadsutvecklingen och de förgäves försöken att rädda marknaden från myndighetshåll. Bank of America fick imorse t.ex (ytterligare) en garanti på 1100 miljarder kr för sina dåliga lån. Fortsätt ligga korta. Det gör jag. Som jag skrev i december: Det kommer bli mycket värre - man kan sitt lugnt och kort i båten tills dess eller försöka pricka rekylerna på vägen. Kanske slutet av februari ger en uppstuds.
Nej, nu ville jag bara skriva ner en fredagstanke:
I naturen sörjs inte förlusten av ett barn särskilt länge. T.ex. en lejonhona vars barn mördas av en rivaliserande hanne tar glatt emot mördarens säd och gör nya starkare barn tillsammans.
Den civiliserade människans monokult med monogami, monopedi och liknande utgör lejonens motpol. Vi är mänskliga och onaturliga och vi sörjer förlusten av ett enda liv så till den grad att vi förstör ett till (det egna av sorg) och kanske dessutom undlåter vidare fortplantning.
Människan är verkligen onaturlig och naturen omänsklig (men smart och effektiv; osentimental).
Nu var det egentligen inte det jag tänkte på utan på hur mycket ett liv är värt. De flesta av oss sparar hellre 10 kr än ger dem till röda korsets fadderverksamhet, men säger samtidigt att inget belopp skulle få oss att offra ett eget barn. Två diametrala ståndpunkter. I u-länder kan en familjemedlem med social acceptans sälja sina njurar eller upplåta den levande kroppen till medicinska experiment för att försörja och hålla vid liv en mängd familjemedlemmar. Rationellt.
Ett intressant experiment vore att undersöka alternativtoleransen spädbarn/pengar i olika sammanhang. Hur mycket pengar krävs för att man hellre skulle ta dem än sitt spädbarn. Jag är ekonomiskt oberoende och det sociala stigmat för högt så för mig finns inget pris. För en person i Zimbabwe eller Kongo kanske 100 dollar är tillräckligt då det kan utgöra skillnaden mellan liv och död för en eller flera andra familjemedlemmar. Man kan genomföra experimentet för husdjur också: kanariefågel, hamster, kopparsnok, kanin, katt, hund – vilket också görs rutinartat på veterinärbesök: Köp ny hund eller betala 20 000 i operationskostnader, tex.
Undrar hur det skulle se ut utan stigmat, dvs om man bara tog sitt eget direkta lidande i beaktande. Hur mycket är ett år värt, dvs är en ettåring mer värd en en enmånaders och när vänder det? Är en 92-åring mindre värd än en 91-åring? Hur stor är skillnaden per tidsenhet?
En sak att beakta är att för de erhållna pengarna (50 öre eller 1000 miljarder) kan man välja att hjälpa andra människor eller djur än de egna barnen och husdjuren. Vid ett visst pris kanske man, om man säger nej, i teorin offrar hela den afrikanska kontinenten för att få behålla sitt eget barn. Intressant.
Nej, nu ville jag bara skriva ner en fredagstanke:
I naturen sörjs inte förlusten av ett barn särskilt länge. T.ex. en lejonhona vars barn mördas av en rivaliserande hanne tar glatt emot mördarens säd och gör nya starkare barn tillsammans.
Den civiliserade människans monokult med monogami, monopedi och liknande utgör lejonens motpol. Vi är mänskliga och onaturliga och vi sörjer förlusten av ett enda liv så till den grad att vi förstör ett till (det egna av sorg) och kanske dessutom undlåter vidare fortplantning.
Människan är verkligen onaturlig och naturen omänsklig (men smart och effektiv; osentimental).
Nu var det egentligen inte det jag tänkte på utan på hur mycket ett liv är värt. De flesta av oss sparar hellre 10 kr än ger dem till röda korsets fadderverksamhet, men säger samtidigt att inget belopp skulle få oss att offra ett eget barn. Två diametrala ståndpunkter. I u-länder kan en familjemedlem med social acceptans sälja sina njurar eller upplåta den levande kroppen till medicinska experiment för att försörja och hålla vid liv en mängd familjemedlemmar. Rationellt.
Ett intressant experiment vore att undersöka alternativtoleransen spädbarn/pengar i olika sammanhang. Hur mycket pengar krävs för att man hellre skulle ta dem än sitt spädbarn. Jag är ekonomiskt oberoende och det sociala stigmat för högt så för mig finns inget pris. För en person i Zimbabwe eller Kongo kanske 100 dollar är tillräckligt då det kan utgöra skillnaden mellan liv och död för en eller flera andra familjemedlemmar. Man kan genomföra experimentet för husdjur också: kanariefågel, hamster, kopparsnok, kanin, katt, hund – vilket också görs rutinartat på veterinärbesök: Köp ny hund eller betala 20 000 i operationskostnader, tex.
Undrar hur det skulle se ut utan stigmat, dvs om man bara tog sitt eget direkta lidande i beaktande. Hur mycket är ett år värt, dvs är en ettåring mer värd en en enmånaders och när vänder det? Är en 92-åring mindre värd än en 91-åring? Hur stor är skillnaden per tidsenhet?
En sak att beakta är att för de erhållna pengarna (50 öre eller 1000 miljarder) kan man välja att hjälpa andra människor eller djur än de egna barnen och husdjuren. Vid ett visst pris kanske man, om man säger nej, i teorin offrar hela den afrikanska kontinenten för att få behålla sitt eget barn. Intressant.
torsdag 15 januari 2009
At least we are giving investors cash
-Ansvarig för Citigroups hedgefond där slutavräkningen för investerare blev -97%, dvs 3% av ursprungsinvesteringen var kvar efter likvidering av fonden Citigroup Special Opportunities
Jag undrar hur det går till när mer erfarna ledare och förvaltare än jag lyckas förstöra så mycket kapital och hur investerarna som ofta också har mer erfarenhet än jag misslyckas med att upptäcka förvaltarnas inkompetens och oförmåga att bedöma risk.
Under 2008 (och det lär inte bli bättre 2009) har de samlade hedgefonderna tappat 22% i genomsnitt och med hänsyn till uttag och nedläggningar har det förvaltade hedgefondkapitalet halverats. Jag tycker att det var så uppenbart det kunde vara inför 2008 att risktillgångar var dyra och att sentiment och momentum i ekonomin talade för att en normalisering av värderingarna var nära förestående. Därmed är det extra förvånande att så många ”smarta” och erfarna förvaltare och investerare gör så dåliga placeringar.
Några få lyckades exceptionellt bra istället, genom att t.ex. gå kort subprimepapper eller som jag kort aktier. Vi gjorde det genom en oberoende analys av världsläget och värderingsförhållandena. Vad gjorde alla förlorare? Jag förstår att bubblor och trender kan fortgå längre än man först tror. Alla som var med de sista åren på 90-talet har lärt sig den läxan. Men hur dum är man om man ökar investeringarna på uppsidan i den sista maniska fasen? Och hur oansvarig är man om man gör det med andras pengar om man faktiskt har erfarenhet från både 1987, 1989 och 1991-94, för att inte tala om 70-talet som många av hedgefondstjärnorna utomlands har?
Till råga på allt – hur kan man komma undan med att säga ”vi ger i alla fall någonting tillbaka i kontanter” och få det att låta lite positivt när man åstadkommit -97% avkastning? Och det rör sig inte om någon liten amatör som Radar, Systematiska Scirocco, Prior och Nilsson, Atlant, Gladiator, CSAT, Zaramant, DLG, Thenberg, Cicero, RAM (trots allt bara en liten svensk med endast 6 år på nacken), Aktia-ansvar, Midas eller Sentat (Thyra). De småspelarna och amatörerna hade kanske kunnat förlåtas en kollaps och en dumt uttalande, men nu var det typ världens största bank, CITIBANK och deras Special Opportunities hedgefond.
At least we are giving investors cash. Ja, tack så mycket då, herrn. God Jul också. Och gott nytt år.
Jag undrar hur det går till när mer erfarna ledare och förvaltare än jag lyckas förstöra så mycket kapital och hur investerarna som ofta också har mer erfarenhet än jag misslyckas med att upptäcka förvaltarnas inkompetens och oförmåga att bedöma risk.
Under 2008 (och det lär inte bli bättre 2009) har de samlade hedgefonderna tappat 22% i genomsnitt och med hänsyn till uttag och nedläggningar har det förvaltade hedgefondkapitalet halverats. Jag tycker att det var så uppenbart det kunde vara inför 2008 att risktillgångar var dyra och att sentiment och momentum i ekonomin talade för att en normalisering av värderingarna var nära förestående. Därmed är det extra förvånande att så många ”smarta” och erfarna förvaltare och investerare gör så dåliga placeringar.
Några få lyckades exceptionellt bra istället, genom att t.ex. gå kort subprimepapper eller som jag kort aktier. Vi gjorde det genom en oberoende analys av världsläget och värderingsförhållandena. Vad gjorde alla förlorare? Jag förstår att bubblor och trender kan fortgå längre än man först tror. Alla som var med de sista åren på 90-talet har lärt sig den läxan. Men hur dum är man om man ökar investeringarna på uppsidan i den sista maniska fasen? Och hur oansvarig är man om man gör det med andras pengar om man faktiskt har erfarenhet från både 1987, 1989 och 1991-94, för att inte tala om 70-talet som många av hedgefondstjärnorna utomlands har?
Till råga på allt – hur kan man komma undan med att säga ”vi ger i alla fall någonting tillbaka i kontanter” och få det att låta lite positivt när man åstadkommit -97% avkastning? Och det rör sig inte om någon liten amatör som Radar, Systematiska Scirocco, Prior och Nilsson, Atlant, Gladiator, CSAT, Zaramant, DLG, Thenberg, Cicero, RAM (trots allt bara en liten svensk med endast 6 år på nacken), Aktia-ansvar, Midas eller Sentat (Thyra). De småspelarna och amatörerna hade kanske kunnat förlåtas en kollaps och en dumt uttalande, men nu var det typ världens största bank, CITIBANK och deras Special Opportunities hedgefond.
At least we are giving investors cash. Ja, tack så mycket då, herrn. God Jul också. Och gott nytt år.
måndag 12 januari 2009
Måndag, ny vecka och nytt år
Snart drar kommentarsverksamheten här igång igen. Nytt år, ny ekonomi, nya idéer. Kanske redan idag.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)