... är att intresset från min sida att uppdater bloggen och intresset från mina få läsare att ta sig hit för att läsa inläggen är på mycket låga nivåer.
Beware.
Tänk noga igenom vad dina premisser för att vara lång marknaden just nu är och vad din plan för att gå ur är - Om du ö.h.t. har någon sådan plan eller tror att du orkar köra Buy and Hold genom hela den framtida baissen som ju kommer någon gång.
Visar inlägg med etikett baisse. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett baisse. Visa alla inlägg
måndag 19 augusti 2013
tisdag 18 januari 2011
Mauldin och Hoisington angående svagt USA 2011
För den som inte läser John Mauldins ”Outside The Box” kan jag rekommendera Hoisingtons rapport för Q4. Den ger en fräsch och annorlunda bild av USAs tillväxtmöjligheter 2011, jämfört med i stort sett alla stora analyshus positiva syn. Hoisington tror att USAs BNP kan komma att växa ca 2% 2011, snarare än genomsnittssynen på 3,7%. Jag har sagt tidigare att jag tror att aktievärderingarna kan hantera så låg som 2% tillväxt. Det var emellertid innan de senaste veckornas uppgång.
Jag tror fortfarande att aktier står högre om 11 månader än de gör idag, men att signaler om svag tillväxt och hot om ”bara” 2% för helåret eller andra negativa triggers först kommer orsaka en rejäl korrektion.
Den korta sammanfattningen på engelska är:
We see seven main impediments to economic progress in 2011 that will slow real GDP expansion to the 1.5%-2.5% range. (kom ihåg att många andra, inclusive Goldman tror på tillväxttal i intervallet 3,5-4 procent för 2011)
First, fiscal policy actions are neutral for 2011.
Second, state and local sectors will continue to be a drag on the economy and labor markets in 2011.
Third, Quantitative Easing round 2 (QE2) will likely produce only a slight economic benefit as the Fed continues to encourage additional leverage in an already over-indebted economy.
Fourth, while consumers boosted economic growth in the second half of 2010 by sharply reducing their personal saving rate, such actions are not sustainable.
Fifth, expanding inventory investment, the main driver of economic growth since the end of the recession in mid-2009, will be absent in 2011.
Sixth, housing will continue to be a persistent drag on growth.
Seventh, external economic conditions are likely to retard U.S. exports.
Några av huvudpoängerna (förutom minskade stimulanser 2011 jämfört med 2010) är att QE2 har orsakat högre boräntor och lägre inlåningsräntor för vanliga hushåll. Detta kommer minska utrymmet för konsumtion av andra varor och dessutom öka motivationen till högre sparande. Det var för övrigt just (endast) minskat sparande och lageruppbyggnad som lyfte USAs BNP i Q2 och det är sannolikt att båda faktorerna reverseras inom kort. Uttryckt på ett annat sätt var inte underliggande tillväxt i 2010 alls så hög som den rapporterade (3% för helåret, givet 4%-takt i Q4).
En annan detalj är att ”trendlinjen” för huspriser ligger 23 procent lägre än dagspriserna och ytterligare lägre huspriser lär förvärra både sparkvoter, kreditförluster och utsikterna för tillväxt minskad arbetslöshet.
Till råga på allt försöker Kina bromsa sin ekonomi samtidigt som alla BRICs pressas av ökade levnadsomkostnader pga högre priser på mat och bränsle. Detta ger sämre exportförutsättningar för USA än 2010
Jag tror fortfarande att aktier står högre om 11 månader än de gör idag, men att signaler om svag tillväxt och hot om ”bara” 2% för helåret eller andra negativa triggers först kommer orsaka en rejäl korrektion.
Den korta sammanfattningen på engelska är:
We see seven main impediments to economic progress in 2011 that will slow real GDP expansion to the 1.5%-2.5% range. (kom ihåg att många andra, inclusive Goldman tror på tillväxttal i intervallet 3,5-4 procent för 2011)
First, fiscal policy actions are neutral for 2011.
Second, state and local sectors will continue to be a drag on the economy and labor markets in 2011.
Third, Quantitative Easing round 2 (QE2) will likely produce only a slight economic benefit as the Fed continues to encourage additional leverage in an already over-indebted economy.
Fourth, while consumers boosted economic growth in the second half of 2010 by sharply reducing their personal saving rate, such actions are not sustainable.
Fifth, expanding inventory investment, the main driver of economic growth since the end of the recession in mid-2009, will be absent in 2011.
Sixth, housing will continue to be a persistent drag on growth.
Seventh, external economic conditions are likely to retard U.S. exports.
Några av huvudpoängerna (förutom minskade stimulanser 2011 jämfört med 2010) är att QE2 har orsakat högre boräntor och lägre inlåningsräntor för vanliga hushåll. Detta kommer minska utrymmet för konsumtion av andra varor och dessutom öka motivationen till högre sparande. Det var för övrigt just (endast) minskat sparande och lageruppbyggnad som lyfte USAs BNP i Q2 och det är sannolikt att båda faktorerna reverseras inom kort. Uttryckt på ett annat sätt var inte underliggande tillväxt i 2010 alls så hög som den rapporterade (3% för helåret, givet 4%-takt i Q4).
En annan detalj är att ”trendlinjen” för huspriser ligger 23 procent lägre än dagspriserna och ytterligare lägre huspriser lär förvärra både sparkvoter, kreditförluster och utsikterna för tillväxt minskad arbetslöshet.
Till råga på allt försöker Kina bromsa sin ekonomi samtidigt som alla BRICs pressas av ökade levnadsomkostnader pga högre priser på mat och bränsle. Detta ger sämre exportförutsättningar för USA än 2010
måndag 26 april 2010
Baisse från Wolfe Trahan
Lite baisseinspiration från dagens Wolfe Trahan
In this case, we think China’s market is a great blueprint for what to expect in other countries when their leading indicators peak (in the U.S. economy very shortly?). If you wind the clock back a bit, sentiment for stocks was ebullient in China last fall when cyclical sectors of the market were leading the charge. Then something changed; leading indicators of the economy peaked and began to lose momentum. The Chinese equity market is down 12% since then, while cyclicals and financials have lagged badly.
China is the blueprint for the rest of the world in 2010. It just got to a peak in LEIs before all others.
Jag ligger kvar kort, för den som undrar.
In this case, we think China’s market is a great blueprint for what to expect in other countries when their leading indicators peak (in the U.S. economy very shortly?). If you wind the clock back a bit, sentiment for stocks was ebullient in China last fall when cyclical sectors of the market were leading the charge. Then something changed; leading indicators of the economy peaked and began to lose momentum. The Chinese equity market is down 12% since then, while cyclicals and financials have lagged badly.
China is the blueprint for the rest of the world in 2010. It just got to a peak in LEIs before all others.
Jag ligger kvar kort, för den som undrar.
fredag 15 maj 2009
lördag 31 januari 2009
Har du bränt dig?
Svar till David på en fråga under rubriken "300" angående Aktiespararnas rekommendationer
Jag förstår. Det är skönt att höra att DU inte tillhör Aktiesparargänget som tror på B&H.
Sen vad gäller börsuppgången över tid så är det inte mer än 6-7% per år, om man mäter över längre tidsperioder (men inte för långa eftersom data före 1926 inte är tillförlitliga. De baseras på ibland så få som 7 överlevande företag medan hundratals kk:ade ej ingår. Denna survivor bias har gett extremt positivt tillskott till index för 1926 jämfört med vad en snittinvesterare faktiskt skulle ha fått).
Dessa 6-7% avkastning per år består dessutom till drygt 2% av penningvärdesförsämring, så realt har man fått ca 4% per år. Det är förstås mycket bättre än fastigheter som gett ca 1% realt per år, men fortfarande inget man blir rik på om man bara sitter passiv.
Aktiespararnas inställning till investeringar bygger nog på två premisser:
1. Felaktig eller för kort historik och total ignorans inför effekterna av att börja köpa eller köpa för stort på fel tidpunkt, samt förstås att de ofta bortser från inflation. Nominellt kan historiska siffror se imponerande ut men realt är det inte så kul. Ränteplaceringar har t.ex. ofta slagit aktier över mycket långa tidsperioder - ibland nästan en hel generations placeringshorisont
2. Viljan att locka medlemmar genom engegemang och skenbar analys, dvs köp av enstaka aktier, typ: Om du gillar H&Ms kläder kan du köpa aktien (oavsett värdering och tajming i förhållande till konjunkturläget)
Sen finns det ingenting som säger att framtiden ska se ut som historien. Även om man fått 4% real avkastning om året historisk kan det bli klart mer eller klart mindre i framtiden och en viktig faktor är vilket pris man köper till idag. Den som köpte aktier på toppen av haussen 1999/2000 lär få vänta ganska länge innan han hinner ikapp inflationen och ens får tillbaka sin köpkraft. Det förutsätter dessutom att han köpte index och ligger kvar i index hela tiden. Om han köpte enstaka aktier istället kan det gått mycket sämre eller mycket bättre. Antag att han köpte några utvalda teknologiaktier, eftersom de hade haft den bästa historiska värdeökningen per år, ja då skulle han kanske inte haft några pengar kvar alls.
Man kan förstås ha tur och råka köpa aktier och fastigheter med belåning och successivt öka både innehav och belåning under en sådan hausseperiod som 25-årsperioden 1982-2007. Om man dessutom råkade vikta över mer till fastigheter efter toppen 2000 så var utvecklingen fullständigt explosiv och miljardärer som Maths O Sundqvist kunde ploppa fram från ingenstans. Såna som han råkade vara på plats vid precis rätt tidpunkt och var aggressiva i en tid då bankerna mer än gärna lånade ut alltmer. Det handlar emellertid nästan bara om tur med tajmingen - att råkas finnas på plats när historien var mogen. Om samma person började dra igång sin verksamhet strax innan depressionen 1927 skulle det slutat med personlig konkurs. Detsamma kan gälla de som trodde att 2007-08 bara skulle bli en liten korrektion och passade på att öka innehaven "billigt". Jag tror att det finns många Mathsar kvar därute som ska rensas ut 2009 och sen inte kan utgöra drivkrafter för uppgång därefter, varför återhämtningen blir osäker och långsam. Börsen kan se helt annorlunda ut, men i huvudsak tror jag inte på mer än enstaka intensiva rallyn snarare än uppgång till nya toppar.
Kanske är börsen rimligt värderad nu. Med ovanligt låg inflation kanske den då ska stiga med 20-25% från nu till 2013-14, men först justeras ned med 30% pga oro, osäkerhet, emissioner, spariver mm. Därefter blir uppgången 80-100% över 4-5 år, eller 15% om året i snitt. Det här är förstås helt omöjliga och snarast löjliga prognoser, men slutstationen kanske är just rimlig.
Att ligga still med aktier från idag och se dessa urholkas med 30% i värde, kanske 50% om det blir tillräckligt svart, kan nog döda entusiasmen hos rätt många. Orkar man hålla ut, men utan att addera till positionerna kommer en hundralapp idag vara värd 125 kr om fem-sex år, vilket är nog så bra... men om man sparar hundringen till nära botten och dessutom vågar addera till positionen under uppgångsfasen så är hundringen värd 200 i framtiden. Och eventuella tillskott kanske också är upp med 50-100% för att inte tala om tillfredsställelsen och den bevarade entusiasmen av att ha gjort en korrekt analys och inte låtit sig nedslås av misslyckade placeringar och missade tillfällen.
Framtiden kan förstås bli helt annorlunda, men jag undrar ändå över varför man ska in och experimentera med saker man inte har en aning om samtidigt som jobbsituationen och konjunkturen blir allt sämre. Tänk om man måste sälja av sina aktier eller hus på botten oavsett om man vill eller inte t.ex. En enkel blick på konjunkturen säger att situationen med konsumtions- och sparvilja, minskande belåning, fegare och statsägda banker, fallerande företag osv pekar entydigt på att 2009 blir värre än 2008. lite mindre entydigt men högst sannolikt blir 2010 också ett år med stigande arbetslöshet även om BNP kanske inte faller längre - däremot lär tillväxten vara mycket låg och någon gång 2011 toppar nog arbetslösheten. Under denna period sparar folk alltmer och försiktigare, konsumerar och investerar mindre. Företagen tjänar mindre pengar och värderingen av vinsterna faller pga minskad tro på aktieinvesteringar. Historiska mått på avkastningen "senaste tio åren" kommer alltid vara negativa och "sanningen" att räntor alltid slår aktier och fastigheter kommer krypa in i folksjälen. "Det finns inga lätta sätt att bli rik".
När man bränt sig på varm mjölk (oboy) blåser man framöver på yoghurten (turkiskt ordspråk) och den sinnesstämningen lär prägla ekonomin för lång tid framöver, precis som den gjorde under USAs förlorade decennium (30-talet) då våra släktingar hellre hade pengarna i madrassen än på banken eller i aktier. Hur gör du? Chansar du på en kopp het choklad till nu eller tar du hänsyn till att alla andra sitter med sina kylskåpskalla yoghurt och försiktigt blåser på den för att den ska kallna?
Jag förstår. Det är skönt att höra att DU inte tillhör Aktiesparargänget som tror på B&H.
Sen vad gäller börsuppgången över tid så är det inte mer än 6-7% per år, om man mäter över längre tidsperioder (men inte för långa eftersom data före 1926 inte är tillförlitliga. De baseras på ibland så få som 7 överlevande företag medan hundratals kk:ade ej ingår. Denna survivor bias har gett extremt positivt tillskott till index för 1926 jämfört med vad en snittinvesterare faktiskt skulle ha fått).
Dessa 6-7% avkastning per år består dessutom till drygt 2% av penningvärdesförsämring, så realt har man fått ca 4% per år. Det är förstås mycket bättre än fastigheter som gett ca 1% realt per år, men fortfarande inget man blir rik på om man bara sitter passiv.
Aktiespararnas inställning till investeringar bygger nog på två premisser:
1. Felaktig eller för kort historik och total ignorans inför effekterna av att börja köpa eller köpa för stort på fel tidpunkt, samt förstås att de ofta bortser från inflation. Nominellt kan historiska siffror se imponerande ut men realt är det inte så kul. Ränteplaceringar har t.ex. ofta slagit aktier över mycket långa tidsperioder - ibland nästan en hel generations placeringshorisont
2. Viljan att locka medlemmar genom engegemang och skenbar analys, dvs köp av enstaka aktier, typ: Om du gillar H&Ms kläder kan du köpa aktien (oavsett värdering och tajming i förhållande till konjunkturläget)
Sen finns det ingenting som säger att framtiden ska se ut som historien. Även om man fått 4% real avkastning om året historisk kan det bli klart mer eller klart mindre i framtiden och en viktig faktor är vilket pris man köper till idag. Den som köpte aktier på toppen av haussen 1999/2000 lär få vänta ganska länge innan han hinner ikapp inflationen och ens får tillbaka sin köpkraft. Det förutsätter dessutom att han köpte index och ligger kvar i index hela tiden. Om han köpte enstaka aktier istället kan det gått mycket sämre eller mycket bättre. Antag att han köpte några utvalda teknologiaktier, eftersom de hade haft den bästa historiska värdeökningen per år, ja då skulle han kanske inte haft några pengar kvar alls.
Man kan förstås ha tur och råka köpa aktier och fastigheter med belåning och successivt öka både innehav och belåning under en sådan hausseperiod som 25-årsperioden 1982-2007. Om man dessutom råkade vikta över mer till fastigheter efter toppen 2000 så var utvecklingen fullständigt explosiv och miljardärer som Maths O Sundqvist kunde ploppa fram från ingenstans. Såna som han råkade vara på plats vid precis rätt tidpunkt och var aggressiva i en tid då bankerna mer än gärna lånade ut alltmer. Det handlar emellertid nästan bara om tur med tajmingen - att råkas finnas på plats när historien var mogen. Om samma person började dra igång sin verksamhet strax innan depressionen 1927 skulle det slutat med personlig konkurs. Detsamma kan gälla de som trodde att 2007-08 bara skulle bli en liten korrektion och passade på att öka innehaven "billigt". Jag tror att det finns många Mathsar kvar därute som ska rensas ut 2009 och sen inte kan utgöra drivkrafter för uppgång därefter, varför återhämtningen blir osäker och långsam. Börsen kan se helt annorlunda ut, men i huvudsak tror jag inte på mer än enstaka intensiva rallyn snarare än uppgång till nya toppar.
Kanske är börsen rimligt värderad nu. Med ovanligt låg inflation kanske den då ska stiga med 20-25% från nu till 2013-14, men först justeras ned med 30% pga oro, osäkerhet, emissioner, spariver mm. Därefter blir uppgången 80-100% över 4-5 år, eller 15% om året i snitt. Det här är förstås helt omöjliga och snarast löjliga prognoser, men slutstationen kanske är just rimlig.
Att ligga still med aktier från idag och se dessa urholkas med 30% i värde, kanske 50% om det blir tillräckligt svart, kan nog döda entusiasmen hos rätt många. Orkar man hålla ut, men utan att addera till positionerna kommer en hundralapp idag vara värd 125 kr om fem-sex år, vilket är nog så bra... men om man sparar hundringen till nära botten och dessutom vågar addera till positionen under uppgångsfasen så är hundringen värd 200 i framtiden. Och eventuella tillskott kanske också är upp med 50-100% för att inte tala om tillfredsställelsen och den bevarade entusiasmen av att ha gjort en korrekt analys och inte låtit sig nedslås av misslyckade placeringar och missade tillfällen.
Framtiden kan förstås bli helt annorlunda, men jag undrar ändå över varför man ska in och experimentera med saker man inte har en aning om samtidigt som jobbsituationen och konjunkturen blir allt sämre. Tänk om man måste sälja av sina aktier eller hus på botten oavsett om man vill eller inte t.ex. En enkel blick på konjunkturen säger att situationen med konsumtions- och sparvilja, minskande belåning, fegare och statsägda banker, fallerande företag osv pekar entydigt på att 2009 blir värre än 2008. lite mindre entydigt men högst sannolikt blir 2010 också ett år med stigande arbetslöshet även om BNP kanske inte faller längre - däremot lär tillväxten vara mycket låg och någon gång 2011 toppar nog arbetslösheten. Under denna period sparar folk alltmer och försiktigare, konsumerar och investerar mindre. Företagen tjänar mindre pengar och värderingen av vinsterna faller pga minskad tro på aktieinvesteringar. Historiska mått på avkastningen "senaste tio åren" kommer alltid vara negativa och "sanningen" att räntor alltid slår aktier och fastigheter kommer krypa in i folksjälen. "Det finns inga lätta sätt att bli rik".
När man bränt sig på varm mjölk (oboy) blåser man framöver på yoghurten (turkiskt ordspråk) och den sinnesstämningen lär prägla ekonomin för lång tid framöver, precis som den gjorde under USAs förlorade decennium (30-talet) då våra släktingar hellre hade pengarna i madrassen än på banken eller i aktier. Hur gör du? Chansar du på en kopp het choklad till nu eller tar du hänsyn till att alla andra sitter med sina kylskåpskalla yoghurt och försiktigt blåser på den för att den ska kallna?
tisdag 26 augusti 2008
Ett brev till en kompis
Jag svarade på ett mail idag...
Du kan ha rätt. Du kan ha fel. Det kan jag också, men så här tänker jag:
Lagren av osålda hus i USA ökar. Just nu i aug på högsta hittills (11.2 månader jämfört med balans kring kanske halva nivån). Priserna måste ner väsentligt för att minska överhänget. Om priserna faller med 20% till över en period på 2 år så kanske vi har en botten i huspriser i USA där Australien, UK, Irland, Baltikum och Danmark är hyggligt i fas med detta, medan Sverige, Frankrike, Norge, Finland, sydosteuropa ligger något år efter i cykeln och Tyskland bara ligger still. Jag tror alltså att huspriserna i Sverige bottnar om kanske 3 år, augusti 2011. Aktier brukar kunna vända ett år tidigare om det inte ser alltför djävligt ut.
Jag tror visserligen att kreditförluster i subprime och liknande specialfall har kulminerat, men att nästa steg av förluster blir mycket allvarligare: När konsumenter pressas av matpriser, oljepriser och räntor handlar de mindre av annat. När deras hus faller i värde känner de sig ännu fattigare och handlar ännu mindre. Företagen ser ingen anledning att investera när konsumenterna inte handlar – tvärtom så säger företagen upp sin personal, vilket ytterligare sänker konsumtionskraften i ekonomin. Detta har precis påbörjats och fortsätter tills konsumenterna känner sig starkare. Företagen downsizar och konsumenterna hukar sig i hemmen. Ekonomin går tillbaka (recession).
För bankerna innebär denna utveckling kreditförluster pga företag som blir olönsamma och går i konkurs och privatpersoner som blir av med arbetet och inte kan betala huslånen. Dessa normala cykliska kreditförluster har inget med subprime att göra men kan visa sig vara mycket större i magnitud eftersom det gäller alla banker. Orsaken är följande.
Under 20-25 år har hela världen levt på ökade lån i takt med fallande räntor: konsumenter har lånat mer och mer på fastigheter och banker har tillåtit högre och högre låneandel av husvärdet. Lånen har gått till konsumtion och bidragit till hög ekonomisk tillväxt, med fler anställda och högre löner vilket ökat förmågan att låna och köpa hus ännu mer. Hedgefonder och VC-, PE-bolag har lånat, köpt bolag, lånat ännu mer och bankerna blivit allt villigare att låna ut. Bankerna i sin tur har drivit sina egna balansräkningar hårt på samma sätt och gått från 20x leverage till 40x leverage (2,5% eget kapital). Mängden lån i samhället har alltså flerfaldigats och konsumerats upp eller gått till finansiella investeringar. När hävstången/lånen/leverage ska minskas i alla delar av ekonomin (banker, VC, privatpersoner) och samtidigt själva basen som belåningen ska göras på minskar (kreditförluster i banker minskar equity, lägre löner och högre arbetslöshet ger minskat utrymme för privatpersoner, VC och PE får inte låna lika mycket för bankerna ökar kraven på låntagarna och myndigheterna ökar kraven på bankerna) så blir det otroligt mycket mindre likviditet kvar i systemet, vilket leder till minskad ekonomisk aktivitet.
Tänk dig att din bank hade 10 miljoner i EK och kunde låna ut 400m (40x). Nu ska de ned till 25x (pga regleringar och försiktighet inför cykeln) samtidigt som de gjort 0,5m i förlust och bara har 9,5 kvar i EK. Det ger ett utrymme på 9,5x25=240m, en minskning med nästan hälften. Samtidigt måste de pga ökad reglering ta upp vissa tillgångar på balansräkningen som de förut fick ha utanför så utrymmet blir kanske bara 225m. Det betyder att bankens huslånekunder och företag får svårt att ta nya lån innan det är fixat.
Den lånefinansierade konsumtionen har spillt över på emerging markets (BRIC) via outsourcing och gett en illusion om att deras tillväxt kan hjälpa till att dra upp västvärlden om väst skulle sacka lite. Det kan visa sig bli tvärtom eftersom efterfrågan på leksaker och grävmaskiner tillverkade i Kina faller i väst, vilket försvagar Kina och stödet för västekonomierna minskar.
Allt ovanstående är en typisk beskrivning av en kreditkontraktion. Skillnaden mot andra tillfällen är att omfattningen är större nu än någonsin. Det är bara 30-talet som är riktigt jämförbart. Möjligen 70-talet. Världen har tack vare Greenspans räntesänkarpolicy (the Greenspan put, the Fed put) efter Volckers inflationsdödarpolicy lånat allt mer under 20 år men nu tog det till slut stopp…
…och det tog stopp INNAN företagen drog ned på investeringarna, INNAN folk blev arbetslösa, INNAN räntorna höjdes särskilt mycket vilket annars brukar vara anledningarna till att en cykel stoppar upp. NEJ, den här gången tog det stopp för att lånen var så höga att trots full sysselsättning räckte inte pengarna till till lånen längre så nu backar cykeln med start i finanssektorn och sprider sig sakta till den riktiga ekonomin. Det tar TID men effekterna blir stora. Till att börja med har det gått bara ett år sedan allvaret började gå upp för folk/bankchefer och det är först omkring årsskiftet 2008/09 som gamla lånelöften börjar löpa ut och därmed ge effekten jag beskrev ovan (400m utrymme krymper till 225. För HELA banksystemet blir det inte fullt så illa som -45%, men väl kanske -25% och det i sin tur ger 5-8% negativ effekt på BNP summerat över några år, dvs 2-3pp per år)
Trots ovanstående hot visar resultatprognoserna för 2009 och 2010 fortfarande på 12-14% tillväxt, medan jag tror att sanningen kan vara samma storleksordning, men MINUS pga kreditkontraktionen. Det innebär att MIN SYN på vinsterna ligger uppemot 50% lägre än marknadens syn. När detta korrigeras ska aktiekurserna kraftigt ned. Jag vågar inte tro på -50% just nu, bara hoppas, mest pga upplevelsen när det vände upp 2003-2005 då jag väntade mig samma sak som nu, men Greenspan satte stopp med sitt extra ess i rockärmen (sänka räntan till 1% och driva lån och inflation ännu mer). Dessutom är marknaden duktig på att se ljuset i tunneln så oavsett vinstnivån just då börjar den räkna på framtida vinster långt i förväg.
Sammanfattningsvis tror jag på minst ett års fallande kurser från nu, punkterat av korta kraftiga kursrallyn någon gång i kvartalet ungefär. Därefter kan det bli ett sånt år till, men det beror på hur långt kurserna fallit till dess. Det beror också på om inflationen är under kontroll eller inte. I mitt scenario är den det, men om lönerna fortsättter den nyligen inslagna trenden uppåt och inflationen får fäste då ska dessutom P/E-multiplarna justeras nedåt så kurserna faller ännu mer.
Aktier kommer se billiga ut hela tiden, vilket ger upphov till försöken att tjuvstarta marknaden då och då, men det är ”Bull traps”, ”value traps”. En sån här kreditkontraktion tar normalt väldigt lång tid att jobba ur systemet. Tänk bara på att det är 15,1 månaders säljkö i snitt på bostadsrätter i USA. Om du är potentiell köpare då hur skulle DU agera? Vänta lite till va och se var priserna tar vägen. Under tiden kommer fler säljare in och kön ökar… tills det är så billigt att du kan köpa hus nästan för skojs skull. Frågan är var den botten finns… och när. Hur lång tid tar det att jobba bort 15 månaders kö… som ökar…?
Alltså: Bear kommande 12 månader. Men senast vi pratade aktivt om sånt här var 2003 och du vet hur gruvligt fel jag hade då.
Håll till godo.
ELLER, mer kortfattat, som jag skrev till några andra personer i marknaden
Ökade lånekrav hos bankerna och ökad reglering av bankerna kommer inom något halvår leda till minskat låneutrymme för alla låntagare (priv och corp) när gamla lånelöften förfaller. Detta samtidigt som skuggbanksystemet (off balance sheet och PE-firmor) minskar. Allmän deleveraging med allt vad det innebär påbörjas då på allvar (lägre huspriser, minskade lån, mindre konsumtionsutrymme pga räntor, olja, mat ger minskad konsumtion, minskade investeringar, arbetslöshet, kreditförluster, ytterligare kreditkontraktion, fallande tillgångspriser, minskad konsumtion och investeringar…).
Minskad lånetillgång leder till minskad ekonomisk aktivitet och minskade vinster, typ -50% justering av konsensus 2010. Det borde ge minst 25% börsfall från nu och jag kan tänka mig flera scenarier då det blir mycket mer, men tar det lugnt med profetiorna efter upplevelsen 2003-2005. Jag tror kvartalsrallyt är över för den här gången, men det kan mycket väl komma ett nytt i samband med Q3:orna i oktober. Sell on strength. Reduce shorts on weakness.
Vinsterna vänder kanske upp med huspriserna 2011 och börsen ett år tidigare då vinsterna bottnar. DÅ räknar jag med ett längre rally - ett handlingsbart - men inte nödvändigtvis med en långsiktig vändning uppåt. Det tar nog ytterligare 4 år. Buy on weakness 2015. You are not alone, även om det kommer kännas så.
Du kan ha rätt. Du kan ha fel. Det kan jag också, men så här tänker jag:
Lagren av osålda hus i USA ökar. Just nu i aug på högsta hittills (11.2 månader jämfört med balans kring kanske halva nivån). Priserna måste ner väsentligt för att minska överhänget. Om priserna faller med 20% till över en period på 2 år så kanske vi har en botten i huspriser i USA där Australien, UK, Irland, Baltikum och Danmark är hyggligt i fas med detta, medan Sverige, Frankrike, Norge, Finland, sydosteuropa ligger något år efter i cykeln och Tyskland bara ligger still. Jag tror alltså att huspriserna i Sverige bottnar om kanske 3 år, augusti 2011. Aktier brukar kunna vända ett år tidigare om det inte ser alltför djävligt ut.
Jag tror visserligen att kreditförluster i subprime och liknande specialfall har kulminerat, men att nästa steg av förluster blir mycket allvarligare: När konsumenter pressas av matpriser, oljepriser och räntor handlar de mindre av annat. När deras hus faller i värde känner de sig ännu fattigare och handlar ännu mindre. Företagen ser ingen anledning att investera när konsumenterna inte handlar – tvärtom så säger företagen upp sin personal, vilket ytterligare sänker konsumtionskraften i ekonomin. Detta har precis påbörjats och fortsätter tills konsumenterna känner sig starkare. Företagen downsizar och konsumenterna hukar sig i hemmen. Ekonomin går tillbaka (recession).
För bankerna innebär denna utveckling kreditförluster pga företag som blir olönsamma och går i konkurs och privatpersoner som blir av med arbetet och inte kan betala huslånen. Dessa normala cykliska kreditförluster har inget med subprime att göra men kan visa sig vara mycket större i magnitud eftersom det gäller alla banker. Orsaken är följande.
Under 20-25 år har hela världen levt på ökade lån i takt med fallande räntor: konsumenter har lånat mer och mer på fastigheter och banker har tillåtit högre och högre låneandel av husvärdet. Lånen har gått till konsumtion och bidragit till hög ekonomisk tillväxt, med fler anställda och högre löner vilket ökat förmågan att låna och köpa hus ännu mer. Hedgefonder och VC-, PE-bolag har lånat, köpt bolag, lånat ännu mer och bankerna blivit allt villigare att låna ut. Bankerna i sin tur har drivit sina egna balansräkningar hårt på samma sätt och gått från 20x leverage till 40x leverage (2,5% eget kapital). Mängden lån i samhället har alltså flerfaldigats och konsumerats upp eller gått till finansiella investeringar. När hävstången/lånen/leverage ska minskas i alla delar av ekonomin (banker, VC, privatpersoner) och samtidigt själva basen som belåningen ska göras på minskar (kreditförluster i banker minskar equity, lägre löner och högre arbetslöshet ger minskat utrymme för privatpersoner, VC och PE får inte låna lika mycket för bankerna ökar kraven på låntagarna och myndigheterna ökar kraven på bankerna) så blir det otroligt mycket mindre likviditet kvar i systemet, vilket leder till minskad ekonomisk aktivitet.
Tänk dig att din bank hade 10 miljoner i EK och kunde låna ut 400m (40x). Nu ska de ned till 25x (pga regleringar och försiktighet inför cykeln) samtidigt som de gjort 0,5m i förlust och bara har 9,5 kvar i EK. Det ger ett utrymme på 9,5x25=240m, en minskning med nästan hälften. Samtidigt måste de pga ökad reglering ta upp vissa tillgångar på balansräkningen som de förut fick ha utanför så utrymmet blir kanske bara 225m. Det betyder att bankens huslånekunder och företag får svårt att ta nya lån innan det är fixat.
Den lånefinansierade konsumtionen har spillt över på emerging markets (BRIC) via outsourcing och gett en illusion om att deras tillväxt kan hjälpa till att dra upp västvärlden om väst skulle sacka lite. Det kan visa sig bli tvärtom eftersom efterfrågan på leksaker och grävmaskiner tillverkade i Kina faller i väst, vilket försvagar Kina och stödet för västekonomierna minskar.
Allt ovanstående är en typisk beskrivning av en kreditkontraktion. Skillnaden mot andra tillfällen är att omfattningen är större nu än någonsin. Det är bara 30-talet som är riktigt jämförbart. Möjligen 70-talet. Världen har tack vare Greenspans räntesänkarpolicy (the Greenspan put, the Fed put) efter Volckers inflationsdödarpolicy lånat allt mer under 20 år men nu tog det till slut stopp…
…och det tog stopp INNAN företagen drog ned på investeringarna, INNAN folk blev arbetslösa, INNAN räntorna höjdes särskilt mycket vilket annars brukar vara anledningarna till att en cykel stoppar upp. NEJ, den här gången tog det stopp för att lånen var så höga att trots full sysselsättning räckte inte pengarna till till lånen längre så nu backar cykeln med start i finanssektorn och sprider sig sakta till den riktiga ekonomin. Det tar TID men effekterna blir stora. Till att börja med har det gått bara ett år sedan allvaret började gå upp för folk/bankchefer och det är först omkring årsskiftet 2008/09 som gamla lånelöften börjar löpa ut och därmed ge effekten jag beskrev ovan (400m utrymme krymper till 225. För HELA banksystemet blir det inte fullt så illa som -45%, men väl kanske -25% och det i sin tur ger 5-8% negativ effekt på BNP summerat över några år, dvs 2-3pp per år)
Trots ovanstående hot visar resultatprognoserna för 2009 och 2010 fortfarande på 12-14% tillväxt, medan jag tror att sanningen kan vara samma storleksordning, men MINUS pga kreditkontraktionen. Det innebär att MIN SYN på vinsterna ligger uppemot 50% lägre än marknadens syn. När detta korrigeras ska aktiekurserna kraftigt ned. Jag vågar inte tro på -50% just nu, bara hoppas, mest pga upplevelsen när det vände upp 2003-2005 då jag väntade mig samma sak som nu, men Greenspan satte stopp med sitt extra ess i rockärmen (sänka räntan till 1% och driva lån och inflation ännu mer). Dessutom är marknaden duktig på att se ljuset i tunneln så oavsett vinstnivån just då börjar den räkna på framtida vinster långt i förväg.
Sammanfattningsvis tror jag på minst ett års fallande kurser från nu, punkterat av korta kraftiga kursrallyn någon gång i kvartalet ungefär. Därefter kan det bli ett sånt år till, men det beror på hur långt kurserna fallit till dess. Det beror också på om inflationen är under kontroll eller inte. I mitt scenario är den det, men om lönerna fortsättter den nyligen inslagna trenden uppåt och inflationen får fäste då ska dessutom P/E-multiplarna justeras nedåt så kurserna faller ännu mer.
Aktier kommer se billiga ut hela tiden, vilket ger upphov till försöken att tjuvstarta marknaden då och då, men det är ”Bull traps”, ”value traps”. En sån här kreditkontraktion tar normalt väldigt lång tid att jobba ur systemet. Tänk bara på att det är 15,1 månaders säljkö i snitt på bostadsrätter i USA. Om du är potentiell köpare då hur skulle DU agera? Vänta lite till va och se var priserna tar vägen. Under tiden kommer fler säljare in och kön ökar… tills det är så billigt att du kan köpa hus nästan för skojs skull. Frågan är var den botten finns… och när. Hur lång tid tar det att jobba bort 15 månaders kö… som ökar…?
Alltså: Bear kommande 12 månader. Men senast vi pratade aktivt om sånt här var 2003 och du vet hur gruvligt fel jag hade då.
Håll till godo.
ELLER, mer kortfattat, som jag skrev till några andra personer i marknaden
Ökade lånekrav hos bankerna och ökad reglering av bankerna kommer inom något halvår leda till minskat låneutrymme för alla låntagare (priv och corp) när gamla lånelöften förfaller. Detta samtidigt som skuggbanksystemet (off balance sheet och PE-firmor) minskar. Allmän deleveraging med allt vad det innebär påbörjas då på allvar (lägre huspriser, minskade lån, mindre konsumtionsutrymme pga räntor, olja, mat ger minskad konsumtion, minskade investeringar, arbetslöshet, kreditförluster, ytterligare kreditkontraktion, fallande tillgångspriser, minskad konsumtion och investeringar…).
Minskad lånetillgång leder till minskad ekonomisk aktivitet och minskade vinster, typ -50% justering av konsensus 2010. Det borde ge minst 25% börsfall från nu och jag kan tänka mig flera scenarier då det blir mycket mer, men tar det lugnt med profetiorna efter upplevelsen 2003-2005. Jag tror kvartalsrallyt är över för den här gången, men det kan mycket väl komma ett nytt i samband med Q3:orna i oktober. Sell on strength. Reduce shorts on weakness.
Vinsterna vänder kanske upp med huspriserna 2011 och börsen ett år tidigare då vinsterna bottnar. DÅ räknar jag med ett längre rally - ett handlingsbart - men inte nödvändigtvis med en långsiktig vändning uppåt. Det tar nog ytterligare 4 år. Buy on weakness 2015. You are not alone, även om det kommer kännas så.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)