1998 kraschade Asien. Många sydostasiatiska länders valutor kollapsade pga stora utlandslån och negativ handelsbalans. Sedan några år in på 2000-talet har ekonomierna i området tvärtom sett mycket hälsosammare ut än väst. Belåningsgraden var låg, handelsbalansen positiv, valutorna stabila, tillväxten hög. Det gäller i högsta grad de senate åren efter finanskrisen 2008.
Till nu.
Indiens och Indonesiens valutor har i år fallit kraftigt, liksom deras aktiebörser. QE har drivit upp den globala likviditeten och pengar i jakt på mer än den nollavkastning som stått till buds i väst har sökt sig till Asien. Dessa heta pengar har drivit spekulation i bostäder mm, medfört ökad skuldsättning, mer sårbar handelsbalans (mycket negativ i Indien) och gradvis, omärkligt, omformat ekonomierna till asiatiska versioner av PIIGS-länderna Portugal, Irland, Italien, Grekland och Spanien; Asiatiska hängbukssvin.
Från FT idag
“We’re going into a period of stagnation in growth over the next couple of years,” said Fred Neumann, chief Asia economist at HSBC. “It was a sweet spot and that’s now coming to an end. Asian economies had an easy ride because they bought themselves growth through leverage. They should have used that time to carry out structural reforms. Instead they’ve used the cheap money and enjoyed the high growth rates. That opportunity has now gone.”
För väst betyder det här att det asiatiska ekonomiska dragloket i bästa fall kör på halvfart framöver. Vem ska vi sälja grävskopor till om Kina börjar konkurrera på allvar och köparna inte längre har råd med high end?
onsdag 21 augusti 2013
tisdag 20 augusti 2013
Kina och kinas vinster kan växa snabbare än många tror - men det är inte självklart positivt
Spridda tankar efter lunchen igår
Lehmankrisen ligger delvis bakom gåtan med svag ekonomi men starka vinster i USA. När finanssystemet nästan kraschade och företagandet stod stilla pga brist på likviditet fick arbetsgivarna fritt mandat att rationalisera. Många arbetstillfällen outsourcades och lönehöjningarna hölls låga. 16 miljoner jobb försvann grovt räknat i väst och lika många skapades i öst. Vinstmarginalerna i USA steg till all time high, men försäljningen hölls uppe tack vare stimulanser (låga räntor, matkuponger mm). Shoppingen fortsatte alltså trots arbetslöshet och svag ekonomi.
I Kina var situationen nästan motsatt. Där var vinstmarginalerna rekordlåga och arbetsskapandet fortsatt högt. För varje år som går suger Kina även i sig av outsourcarnas know how. Hittills har Kinas snabba tillväxt varit mycket positiv för USA och Europa men om Kina kommer ikapp kunskapsmässigt så kommer landets företag börja knapra marknadsandelar – inte minst i Kina. Det kommer bli svårare för företag som Caterpillar och Atlas Copco att sälja sina produkter i Kina, men kanske även i resten av världen i takt med att förtroendet för kvaliteten på Kinesisk utrustning stiger.
Majoriteten idag tror att USA snart kommer in i en ordentlig tillväxtfas igen, att Europa förbättras från en låg nivå och att Kina saktar in. Uppsidan man hoppas på är att Europa går in i en självförstärkande positiv spiral och kanske återhämtar sig ännu lite snabbare än man just nu vågar räkna med samt att Kinas inbromsning blir mild.
Det contrarian som framkom på lunchen är att Kinas tillväxt kan bli klart bättre än väntat, trots kreditproblem, minskande befolkning och mindre shadow banking. Tillväxten skulle då komma från att kinesiska företag tar marknadsandelar och dessutom samtidigt stärker sina vinstmarginaler. Då kan det bli nästan precis tvärtemot consensus; Kina går bättre men USA och Europa går sämre än väntat, då exporten uteblir och tidigare outsourcingfördelar försvinner p.g.a. stigande prisläge i Kina. Vinstmarginalerna i väst kan då bli radikalt lägre än väntat och skulle passa in i Hussmans syn på mean reversion, dvs en normalisering av vinstmarginalerna som ligger åtminstone 70% över sina historiska genomsnitt i USA.
Sverige har stimulerat ekonomin och fått mycket mer medvind än de flesta inser. Skatterna har successivt sänkts under flera år samtidigt som räntorna fallit (utom faktiska boräntor precis på slutet), bostadspriserna fortsatt uppåt och ROT- och RUT-avdrag samt restaurangmomssänkning gett ytterligare drag. Sveriges ekonomi är också extremt exportberoende och oproportionerligt exponerat mot Kina och övriga Asien. Det har gynnat Sverige de senaste åren när övriga världen gått relativt svagt. Nu närmar sig emellertid Sveriges handelsbalans nollan för första gången sedan tidigt 90-tal vilket pekar på minskad konkurrenskraft för svensk industri. Sverige är både exportkänsligt och arbetslöshetskänsligt pga våra generösa arbetslöshetsersättningar. Det har sett bra ut för Sverige ovanligt länge, men det kan gå snabbt utför om exporten till Asien avstannar och arbetslösheten stiger.
Institutionella placerare har fokuserat mer och mer på ”quality”, på stabila bolag som växer lagom mycket och betalat högt för dessa. Många av dessa företag har stor exponering mot emerging markets (BRICS mm som har haft ett osedvanligt positivt decennium och drivit bra omsättning och resultat) vilket innebär att det egentligen inte är "quality" man har köpt utan ovetandes hamnat i emerging markets-beroende aktier. Som det ser ut nu så krisar Indien pga underskott och fallande valuta, Brasilien har inte lyckats studsa tillbaka till tidigare tillväxttal och Kina kan vara på väg mot en inbromsning, omställning av ekonomin från investering till konsumtion samt börjar ta marknadsandelar av internationella företag istället för att förse dem med en marknad. De stora kapitalallokerarna riskerar att tas helt på sängen av en placeringsmässig emerging markets-kris.
Det jag tar med mig från lunchen är lite nya tankar om mekanismerna för att nå lägre företagsvinster och aktievärderingar samt att det trots alla problem i Kina kanske finns en spännande väg att börja köpa aktier där. Trots 10% BNP-tillväxt per år står börsen på samma nivå som för 13 år sen och bara 33% högre än för 20 år sen (+1,4% per år). Det var förstås rejäla bubblor som låg bakom topparna 1993 och 2000 (för att inte tala om 2007 (börsen har fallit 2/3 sen dess), men det är väldigt länge som börsen gått sidledes nu medan ekonomin vuxit med 10% per år. Värderingarna ser också rimligare ut nu. 1999-2001 låg P/E-talet på 55-60, sju år senare på 45 och nu på 11. Man kan förstås inte lita på vinsterna och framtidsutsikterna är trots allt ganska osäkra i en korrupt planekonomi med spökstäder och dolda kreditförluster…
MEN om Kina faller ett snäpp tillsammans med USA och Europa så kanske det är i Kina man ska inleda sitt köpande.
Lehmankrisen ligger delvis bakom gåtan med svag ekonomi men starka vinster i USA. När finanssystemet nästan kraschade och företagandet stod stilla pga brist på likviditet fick arbetsgivarna fritt mandat att rationalisera. Många arbetstillfällen outsourcades och lönehöjningarna hölls låga. 16 miljoner jobb försvann grovt räknat i väst och lika många skapades i öst. Vinstmarginalerna i USA steg till all time high, men försäljningen hölls uppe tack vare stimulanser (låga räntor, matkuponger mm). Shoppingen fortsatte alltså trots arbetslöshet och svag ekonomi.
I Kina var situationen nästan motsatt. Där var vinstmarginalerna rekordlåga och arbetsskapandet fortsatt högt. För varje år som går suger Kina även i sig av outsourcarnas know how. Hittills har Kinas snabba tillväxt varit mycket positiv för USA och Europa men om Kina kommer ikapp kunskapsmässigt så kommer landets företag börja knapra marknadsandelar – inte minst i Kina. Det kommer bli svårare för företag som Caterpillar och Atlas Copco att sälja sina produkter i Kina, men kanske även i resten av världen i takt med att förtroendet för kvaliteten på Kinesisk utrustning stiger.
Majoriteten idag tror att USA snart kommer in i en ordentlig tillväxtfas igen, att Europa förbättras från en låg nivå och att Kina saktar in. Uppsidan man hoppas på är att Europa går in i en självförstärkande positiv spiral och kanske återhämtar sig ännu lite snabbare än man just nu vågar räkna med samt att Kinas inbromsning blir mild.
Det contrarian som framkom på lunchen är att Kinas tillväxt kan bli klart bättre än väntat, trots kreditproblem, minskande befolkning och mindre shadow banking. Tillväxten skulle då komma från att kinesiska företag tar marknadsandelar och dessutom samtidigt stärker sina vinstmarginaler. Då kan det bli nästan precis tvärtemot consensus; Kina går bättre men USA och Europa går sämre än väntat, då exporten uteblir och tidigare outsourcingfördelar försvinner p.g.a. stigande prisläge i Kina. Vinstmarginalerna i väst kan då bli radikalt lägre än väntat och skulle passa in i Hussmans syn på mean reversion, dvs en normalisering av vinstmarginalerna som ligger åtminstone 70% över sina historiska genomsnitt i USA.
Sverige har stimulerat ekonomin och fått mycket mer medvind än de flesta inser. Skatterna har successivt sänkts under flera år samtidigt som räntorna fallit (utom faktiska boräntor precis på slutet), bostadspriserna fortsatt uppåt och ROT- och RUT-avdrag samt restaurangmomssänkning gett ytterligare drag. Sveriges ekonomi är också extremt exportberoende och oproportionerligt exponerat mot Kina och övriga Asien. Det har gynnat Sverige de senaste åren när övriga världen gått relativt svagt. Nu närmar sig emellertid Sveriges handelsbalans nollan för första gången sedan tidigt 90-tal vilket pekar på minskad konkurrenskraft för svensk industri. Sverige är både exportkänsligt och arbetslöshetskänsligt pga våra generösa arbetslöshetsersättningar. Det har sett bra ut för Sverige ovanligt länge, men det kan gå snabbt utför om exporten till Asien avstannar och arbetslösheten stiger.
Institutionella placerare har fokuserat mer och mer på ”quality”, på stabila bolag som växer lagom mycket och betalat högt för dessa. Många av dessa företag har stor exponering mot emerging markets (BRICS mm som har haft ett osedvanligt positivt decennium och drivit bra omsättning och resultat) vilket innebär att det egentligen inte är "quality" man har köpt utan ovetandes hamnat i emerging markets-beroende aktier. Som det ser ut nu så krisar Indien pga underskott och fallande valuta, Brasilien har inte lyckats studsa tillbaka till tidigare tillväxttal och Kina kan vara på väg mot en inbromsning, omställning av ekonomin från investering till konsumtion samt börjar ta marknadsandelar av internationella företag istället för att förse dem med en marknad. De stora kapitalallokerarna riskerar att tas helt på sängen av en placeringsmässig emerging markets-kris.
Det jag tar med mig från lunchen är lite nya tankar om mekanismerna för att nå lägre företagsvinster och aktievärderingar samt att det trots alla problem i Kina kanske finns en spännande väg att börja köpa aktier där. Trots 10% BNP-tillväxt per år står börsen på samma nivå som för 13 år sen och bara 33% högre än för 20 år sen (+1,4% per år). Det var förstås rejäla bubblor som låg bakom topparna 1993 och 2000 (för att inte tala om 2007 (börsen har fallit 2/3 sen dess), men det är väldigt länge som börsen gått sidledes nu medan ekonomin vuxit med 10% per år. Värderingarna ser också rimligare ut nu. 1999-2001 låg P/E-talet på 55-60, sju år senare på 45 och nu på 11. Man kan förstås inte lita på vinsterna och framtidsutsikterna är trots allt ganska osäkra i en korrupt planekonomi med spökstäder och dolda kreditförluster…
MEN om Kina faller ett snäpp tillsammans med USA och Europa så kanske det är i Kina man ska inleda sitt köpande.
måndag 19 augusti 2013
Guld
Jag köpte ju som bekant guld kring midsommar. Jag betalade 125,01 USD för GLD-etf:n. igår stängde den på 132,60 och USD-kursen är ungefär densamma som när jag köpte.
Det är en trevlig start, 6% är ändå alltid 6%, men jag vill ändå påpeka att jag hellre ser att guld faller kraftigt innan det stiger mer för jag vill egentligen köpa mer.
Min plan är inte att tjäna något som ö.h.t. liknar "normal" avkastning på guldet. Jag bryr mig inte om 10 eller 20 procent. Jag vill tjäna 100% på att saker blir helt annorlunda än de flesta tror. Paulssons tråkiga guldsituation kom som en hjälpande hand på vägen att komma in i trejden men jag vill se ännu mer likvidering och pisksnärt lägre och högre i guldet.
Det är en trevlig start, 6% är ändå alltid 6%, men jag vill ändå påpeka att jag hellre ser att guld faller kraftigt innan det stiger mer för jag vill egentligen köpa mer.
Min plan är inte att tjäna något som ö.h.t. liknar "normal" avkastning på guldet. Jag bryr mig inte om 10 eller 20 procent. Jag vill tjäna 100% på att saker blir helt annorlunda än de flesta tror. Paulssons tråkiga guldsituation kom som en hjälpande hand på vägen att komma in i trejden men jag vill se ännu mer likvidering och pisksnärt lägre och högre i guldet.
Ett positivt baissetecken som inte ska underskattas...
... är att intresset från min sida att uppdater bloggen och intresset från mina få läsare att ta sig hit för att läsa inläggen är på mycket låga nivåer.
Beware.
Tänk noga igenom vad dina premisser för att vara lång marknaden just nu är och vad din plan för att gå ur är - Om du ö.h.t. har någon sådan plan eller tror att du orkar köra Buy and Hold genom hela den framtida baissen som ju kommer någon gång.
Beware.
Tänk noga igenom vad dina premisser för att vara lång marknaden just nu är och vad din plan för att gå ur är - Om du ö.h.t. har någon sådan plan eller tror att du orkar köra Buy and Hold genom hela den framtida baissen som ju kommer någon gång.
Hussman är minst lika negativ som tidigare. Jag också.
I dagens Hussman Weekly varnar han för att den spekulativa toppen är bruten: räntekänsliga aktier tappar, marknaden har tappat bredd och branscher som tidigare ledde marknaden uppåt har gett upp sitt ledarskap. Han citerar sig själv från oktober 2007 då han varnade investerare ”att de måste vara beredda att ha samma exponering genom en hel bear market som de har nu om de inte passar på att sälja omgående”. Samma signaler och varning gäller även nu.
Han påpekar att han inte tror att 100 års marknadshistorik plötsligt har blivit irrelevant bara för att marknaden låtit sig luras att bli mer konfident av QE, trots att QE inte har någon teoretisk eller historisk koppling till aktiemarknaden. Visst, han har varnat i över ett år utan framgång, men det betyder ändå inte att spelreglerna har ändrats – bara att utgången har skjutits upp.
Han påpekar att han inte tror att 100 års marknadshistorik plötsligt har blivit irrelevant bara för att marknaden låtit sig luras att bli mer konfident av QE, trots att QE inte har någon teoretisk eller historisk koppling till aktiemarknaden. Visst, han har varnat i över ett år utan framgång, men det betyder ändå inte att spelreglerna har ändrats – bara att utgången har skjutits upp.
måndag 12 augusti 2013
Hokus Pokus fili... Hindenburg
Eftersom "alla" nämner Hindenburg Omen nuförtiden så citerar jag Cantor med följande från dagens mail:
With the latest market rally, the Omens are flaring up again. There have been 5 Omens triggered out of the past 8 trading sessions (your data may vary - we're using the same sources we've always used for historical data). That's actually the closest-grouped cluster since early November 2007.
It's extremely rare to see as many Omens occurring together as we've seen over the past 50 days. The last time was prior to the bear market in 2007. The time before that was prior to the bear market in 2000.
With the latest market rally, the Omens are flaring up again. There have been 5 Omens triggered out of the past 8 trading sessions (your data may vary - we're using the same sources we've always used for historical data). That's actually the closest-grouped cluster since early November 2007.
It's extremely rare to see as many Omens occurring together as we've seen over the past 50 days. The last time was prior to the bear market in 2007. The time before that was prior to the bear market in 2000.
Några notes från Hussman
Tror du på QE - att det kan lyfta börsen? Läs då det här:
Investors appear to be relying on a dramatic overestimate of the correlation between the level of the monetary base and the S&P 500, where no meaningful cyclical correlation exists historically. Indeed, even including data since 2009, the correlation between changes (absolute or percent) in the monetary base and changes in the S&P 500 is slightly negative for every horizon of 6 years or less.
Kalla fötter? Om du vet med dig att du ibland haft en tendens att sälja efter att marknaden har rasat (2002, 2008) trots att du egentligen tror på en Buy and Hold-ansats i dina investeringar... läs då det här:
Buy and Hold som investeringsstrategi (alternativt BTFD - Buy The Fucking Dip) har funkat bra historiskt (hundra år) - inte lika bra som att köpa billigt och sälja dyrt (KBSD; t.ex. på Shiller P/E) men fortfarande mycket bra. B&H är en historiskt testad och fungerande strategi. Det är även strategin KBSD, t.o.m. ännu bättre än B&H.
Om man ska byta mellan två historiskt välfungerande investeringsmodeller som B&H och KBSD så är det från den som gått bra de senaste åren till den som gått relativt dåligt samma period; om den som gått relativt dåligt ska fortsätta att fungera över tid måste den ju hämta sig relativt den andra... och samtidigt ska modellen som fungerat ovanligt bra de senaste åren tappa lite mark för att komma ned till sitt genomsnitt.
Just nu har man en unik möjlighet att byta från Buy and Hold som de senaste 4-5 åren fungerat sjukt bra till KBSD som de senaste 4-5 åren fungerat dåligt och spektakulärt dåligt de senaste 1-2 åren. Med tanke på att KBSD över tiden (10 år, 20 år, 50 år, 100 år) har outperformat B&H stort och torde fortsätta göra det (det är både intellektuellt och statistiskt sett rimligt) så måste KBSD göra en signifikant comeback i förhållande till B&H de kommande åren. Om man någonsin ska byta modell så är det nu... och det är från B&H till KBSD.
Med ett marginaljusterat Shiller P/E-tal på 29 är USA-börsen enkelt räknat 100% övervärderad. Det är svårt att tänka sig mycket bättre läge att i lugn och ro Sälja Dyrt innan nedgången får fart och paniken utbryter.
...
Ovanpå allt detta har vi sen frågan om ekonomin, fundamenta... Det är en helt annan sak, men jag tror att även den kommer både utgöra en trigger för nedgången och dras med i fallet ytterligare.
Jag är redo. Jag är kort. Jag har guld.
Investors appear to be relying on a dramatic overestimate of the correlation between the level of the monetary base and the S&P 500, where no meaningful cyclical correlation exists historically. Indeed, even including data since 2009, the correlation between changes (absolute or percent) in the monetary base and changes in the S&P 500 is slightly negative for every horizon of 6 years or less.
Kalla fötter? Om du vet med dig att du ibland haft en tendens att sälja efter att marknaden har rasat (2002, 2008) trots att du egentligen tror på en Buy and Hold-ansats i dina investeringar... läs då det här:
Buy and Hold som investeringsstrategi (alternativt BTFD - Buy The Fucking Dip) har funkat bra historiskt (hundra år) - inte lika bra som att köpa billigt och sälja dyrt (KBSD; t.ex. på Shiller P/E) men fortfarande mycket bra. B&H är en historiskt testad och fungerande strategi. Det är även strategin KBSD, t.o.m. ännu bättre än B&H.
Om man ska byta mellan två historiskt välfungerande investeringsmodeller som B&H och KBSD så är det från den som gått bra de senaste åren till den som gått relativt dåligt samma period; om den som gått relativt dåligt ska fortsätta att fungera över tid måste den ju hämta sig relativt den andra... och samtidigt ska modellen som fungerat ovanligt bra de senaste åren tappa lite mark för att komma ned till sitt genomsnitt.
Just nu har man en unik möjlighet att byta från Buy and Hold som de senaste 4-5 åren fungerat sjukt bra till KBSD som de senaste 4-5 åren fungerat dåligt och spektakulärt dåligt de senaste 1-2 åren. Med tanke på att KBSD över tiden (10 år, 20 år, 50 år, 100 år) har outperformat B&H stort och torde fortsätta göra det (det är både intellektuellt och statistiskt sett rimligt) så måste KBSD göra en signifikant comeback i förhållande till B&H de kommande åren. Om man någonsin ska byta modell så är det nu... och det är från B&H till KBSD.
Med ett marginaljusterat Shiller P/E-tal på 29 är USA-börsen enkelt räknat 100% övervärderad. Det är svårt att tänka sig mycket bättre läge att i lugn och ro Sälja Dyrt innan nedgången får fart och paniken utbryter.
...
Ovanpå allt detta har vi sen frågan om ekonomin, fundamenta... Det är en helt annan sak, men jag tror att även den kommer både utgöra en trigger för nedgången och dras med i fallet ytterligare.
Jag är redo. Jag är kort. Jag har guld.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)