Självklart är det bra att tala om för eleverna att de måste kunna vissa saker innan de börjar på gymnasiet. Jag förstår egentligen inte varför man inte måste ha godkänt i ALLA ämnen för att komma in på gymnasiet. Om inte måste väl en del ämnen anses onödiga, eller? Det handlar ju inte om att prestera särskilt högt utan bara ha nätt och jämnt godkänt i ämnena.
Förutom att se till att slackers som tänkt gå gymnasiet skärper till sig lite så blir miljön bättre för de som faktiskt vill studera och lära sig på allvar. Om slipper tyngas ner (tempot på en lektion med individer som har underkänt i 1-15 ämnen lär inte vara lika högt som om alla har minst godkänt i alla ämnen) av personer med godkänt i bara tre ämnen ökar förutsättningarna att lära sig mer och bättre.
måndag 31 mars 2008
söndag 30 mars 2008
Är ungdomar lata eller är det vi som inte fattar
En sak som kan göra mig fundersam är att ungdomar ALLTID har uppfattats som lata och oregerliga. Ändå har vi rätt bra tillväxt t.o.m. i Sverige. Vad är felet i resonemanget?
1. ungdomar upplevs bara som lata för att vi inte förstår vad de gör
2. tillväxten är rätt kass egentligen, kanske byggd på lån, lotto och lägenhet istället för studier, innovationer och hårt eller smart arbete och därför snart faller tillbaka
3. kan det vara så att hittills har ungdomar varit drivna (och skapat allt från jazz till rock'n'roll och internet) och det har fått de äldre att skaka på huvudet och undra vad det ska bli av dem. Men, nu har västvärlden (med sosse-Sverige i spetsen) nått en slags välfärdsmättnad som gör att de unga faktiskt är lata, obildade, ointresserade och i bästa fall kommer försöka förvalta och fördela det vi äldre byggt upp istället för att bygga vidare.
4. vi kanske bara ser de som är ofunktionella (felstavande, chattberoende emokids som skolkar från skolan för att skära sig i armarna) och missar morgondagens Zuckerman, Zennström, Åkerlund mfl
5. det kanske inte är något problem ur et globalt perspektiv, men sosseländer som Sverige kanske är på väg nedåt på allvar. Det är inte ovanligt med fallerade stormakter som setts som oövervinnerliga: Kina, Romarriket, Faraonerna, Storbritannien, Argentina så varför skulle ett lilleputtland inte kunna bli det nya Albanien eller Zimbabwe?
Det har alltid ordnat sig hittills... människan har en inbyggd drivkraft, precis som alla andra djur. Vi är här för att vi vunnit miljontals evolutionära fighter och vi lär fortsätta med det. Detta är emellertid räknat som ras och inte som enskilt land.
Trygghetssystemen i Sverige är ganska nya så vi vet inte vart kvasikommunismexperimentet leder. Det var framför allt Olof Palme som började rasera möjligheterna för Sverige att följa med Schweiz upp i välståndsligan och det är kanske först nu vi på allvar ser vad det gör med ungdomarnas vilja att studera, arbeta, ta ansvar för sina egna liv istället för att kräva att andra gör det åt dem. Vi vet vad som hände med Sovjetunionen, Kuba och Nordkorea. Sedan följer Sverige i skatteligan. Att vi fortfarande har det så bra beror på att Sverige var otroligt rikt relativt andra ekonomier i slutet av 60-talet, men vinsterna från våra storföretag som alla startades för omkring 100 år sedan räcker inte hur långt som helst.
Jag gissar att om sossarna får makten igen och cementerar sin position med bidragsberoendeframkallande åtgärder så ses Sverige om 50 år så som vi är vana att se på Grekland. Har vi tur är vi då fortfarande ett intressant turistmål i kraft av vår fina natur.
Kom ihåg att Italien regerade "världen" i 1000 år. Nu är det ett land på dekis, till hälften styrt av maffian, till hälften livnärt på jordbruksprodukter och några kvardröjande lyxvarumärken. Sverige har inte ett bättre utgångsläge och vi har bäddat för latmasken i en hel generation.
1. ungdomar upplevs bara som lata för att vi inte förstår vad de gör
2. tillväxten är rätt kass egentligen, kanske byggd på lån, lotto och lägenhet istället för studier, innovationer och hårt eller smart arbete och därför snart faller tillbaka
3. kan det vara så att hittills har ungdomar varit drivna (och skapat allt från jazz till rock'n'roll och internet) och det har fått de äldre att skaka på huvudet och undra vad det ska bli av dem. Men, nu har västvärlden (med sosse-Sverige i spetsen) nått en slags välfärdsmättnad som gör att de unga faktiskt är lata, obildade, ointresserade och i bästa fall kommer försöka förvalta och fördela det vi äldre byggt upp istället för att bygga vidare.
4. vi kanske bara ser de som är ofunktionella (felstavande, chattberoende emokids som skolkar från skolan för att skära sig i armarna) och missar morgondagens Zuckerman, Zennström, Åkerlund mfl
5. det kanske inte är något problem ur et globalt perspektiv, men sosseländer som Sverige kanske är på väg nedåt på allvar. Det är inte ovanligt med fallerade stormakter som setts som oövervinnerliga: Kina, Romarriket, Faraonerna, Storbritannien, Argentina så varför skulle ett lilleputtland inte kunna bli det nya Albanien eller Zimbabwe?
Det har alltid ordnat sig hittills... människan har en inbyggd drivkraft, precis som alla andra djur. Vi är här för att vi vunnit miljontals evolutionära fighter och vi lär fortsätta med det. Detta är emellertid räknat som ras och inte som enskilt land.
Trygghetssystemen i Sverige är ganska nya så vi vet inte vart kvasikommunismexperimentet leder. Det var framför allt Olof Palme som började rasera möjligheterna för Sverige att följa med Schweiz upp i välståndsligan och det är kanske först nu vi på allvar ser vad det gör med ungdomarnas vilja att studera, arbeta, ta ansvar för sina egna liv istället för att kräva att andra gör det åt dem. Vi vet vad som hände med Sovjetunionen, Kuba och Nordkorea. Sedan följer Sverige i skatteligan. Att vi fortfarande har det så bra beror på att Sverige var otroligt rikt relativt andra ekonomier i slutet av 60-talet, men vinsterna från våra storföretag som alla startades för omkring 100 år sedan räcker inte hur långt som helst.
Jag gissar att om sossarna får makten igen och cementerar sin position med bidragsberoendeframkallande åtgärder så ses Sverige om 50 år så som vi är vana att se på Grekland. Har vi tur är vi då fortfarande ett intressant turistmål i kraft av vår fina natur.
Kom ihåg att Italien regerade "världen" i 1000 år. Nu är det ett land på dekis, till hälften styrt av maffian, till hälften livnärt på jordbruksprodukter och några kvardröjande lyxvarumärken. Sverige har inte ett bättre utgångsläge och vi har bäddat för latmasken i en hel generation.
Släck en timme.... NOT!
Ikväll kl 20 kommer jag INTE stänga av elen eller släcka några extra lampor. Hela idén är bara ett jippo och om man har tex lysrör kostar det mer el att tända dessa än man vinner på att stänga dem en timme.
Striden står inte vid en fånig timme, inte heller vid om man skulle släcka i 100 timmar eller 1000 (då börjar man se hur absurt det blir. Vad vinner vi på att stänga ned all verksamhet? Ingenting).
Visst, någon kanske blir medveten om problemet med miljöförstöring och framöver sparar på elen, men nedstängning i sig är bara dumt och onödigt.
Striden står inte vid en fånig timme, inte heller vid om man skulle släcka i 100 timmar eller 1000 (då börjar man se hur absurt det blir. Vad vinner vi på att stänga ned all verksamhet? Ingenting).
Visst, någon kanske blir medveten om problemet med miljöförstöring och framöver sparar på elen, men nedstängning i sig är bara dumt och onödigt.
lördag 29 mars 2008
The Economist och religion
I den ständiga striden mellan religiösa fanatiker och forskare om huruvida Gud finns har till slut forskarsidan lagt signifikanta resurser på att förklara varför människor är religiösa, snarare än försöka bevisa att Gud inte finns.
Vad i människans genuppsättning är det som orsakar detta fenomen? I normala fall gynnar evolutionen strömlinjeformade beteenden. Om en egenskap har ökat överlevnadschanserna så har individer med dessa egenskaper ökat i andel av populationen. Nåja, jag behöver knappast utveckla Darwins teorier vidare.
Hur kommer det sig då att människan har en stark tendens att vara religiös, dvs tro på något som inte finns och ägna en stor del av dagen och året åt ritualer, fastor, bön m.fl. på ytan irrationella och snarast överlevnadsfientliga handlingar? Ja, drar man det till sin spets har faktiskt många religioner snarast fokus på döden och det som händer efter döden mer än vad som händer i livet. Mer eller mindre alla andra varelser lever i nuet och utvecklar maximal effektivitet för överlevnad och fortplantning. Vad har människan vunnit på fasta och bön?
Enligt en artikel i senste numret av The Economist kan förklaringen ligga i en tidigare förkastad forskningsgren kallad Group Darwinism. Kostnaden för fåniga ritualer vägs upp av otvetydiga tecken på att man är social. Det religiösa beteendemönstret är kostsamt och just därför en så tydlig markering av viljan att tillhöra gruppen och vara gruppen trogen. Ju hårdare och fientligare omgivningen har varit, desto mer fundamentalistisk är också religionen i området, eftersom strikt trohet till gruppen varit oundgänglig.
Även för enstaka individer, utanför gruppdarwinismens paradigm, kan tro fungera som påfågelns fjädrar i det att tron signalerar till en kommande make/maka att man är social, pålitlig och moralisk (vad fan det nu ska betyda) och därför en bättre förälder som tar ansvar för partnern och avkomman.
Jag tror inte på något som inte går att mäta eller som kan påverka världen vi lever i. Om inte Hawkings m.fl. hittat Gud i ekvationen någonstans utan den bästa förklaringen till universum är en serie kosmiska explosioner. Vidare skulle en eventuell Gud tvingas verka utanför dessa i en annan dimension och i bästa fall (ur Guds perspektiv) endast kunna påverka explosionsparametrarna och inget avseende universums och livets utveckling däremellan. Därmd kan jag inte sluta mig till annat än att Gud inte finns eller åminstone är meningslös för det universum vi lever i. Han kan inte göra något, inte se in i vårt universum, inte ta några beslut. I praktiken är den enda eventuella "högre makt" som får plats själva startparametrarna som sätter ramarna för fysikens lagar, dvs allt annat än den allseende allsmäktige som bryr sig om en kyss på ett kors, några flängiga rörelser med handen framför bålen, knäböjande eller böner om att rädda Arn från döden.
Varför saknar jag den viktiga religionsgenen. Varför saknar många forskare den? Förr brändes forskare på bål för att de avvek från den sociala och religiösa normen. Nu anses de möjligen bara lite konstiga, men sakta verkar begreppet ateist förlora sitt stigma. Jag saknar dessutom dragningen till andra religiösa/sociala. Det är t.o.m. så att jag heslt undviker att umgås med religiösa eller socialister och faktiskt för det mesta uppfattar att de har lägre intelligens, svagare logiskt tänkande och är sämre på att resonera, oftare hänfaller åt cirkelresonemang eller rena meningslösheter. Det gäller inte alla förstås, men de flesta. I dagsläget har jag inga vänner som tror på Gud eller socialism.
Jag hoppas förstås att ju säkrare världen blir och ju mer utbildning alla får tillgång till, desto mindre betydelse ska både religion och socialism få, men just nu verkar drömmen avlägsen.
Vad i människans genuppsättning är det som orsakar detta fenomen? I normala fall gynnar evolutionen strömlinjeformade beteenden. Om en egenskap har ökat överlevnadschanserna så har individer med dessa egenskaper ökat i andel av populationen. Nåja, jag behöver knappast utveckla Darwins teorier vidare.
Hur kommer det sig då att människan har en stark tendens att vara religiös, dvs tro på något som inte finns och ägna en stor del av dagen och året åt ritualer, fastor, bön m.fl. på ytan irrationella och snarast överlevnadsfientliga handlingar? Ja, drar man det till sin spets har faktiskt många religioner snarast fokus på döden och det som händer efter döden mer än vad som händer i livet. Mer eller mindre alla andra varelser lever i nuet och utvecklar maximal effektivitet för överlevnad och fortplantning. Vad har människan vunnit på fasta och bön?
Enligt en artikel i senste numret av The Economist kan förklaringen ligga i en tidigare förkastad forskningsgren kallad Group Darwinism. Kostnaden för fåniga ritualer vägs upp av otvetydiga tecken på att man är social. Det religiösa beteendemönstret är kostsamt och just därför en så tydlig markering av viljan att tillhöra gruppen och vara gruppen trogen. Ju hårdare och fientligare omgivningen har varit, desto mer fundamentalistisk är också religionen i området, eftersom strikt trohet till gruppen varit oundgänglig.
Även för enstaka individer, utanför gruppdarwinismens paradigm, kan tro fungera som påfågelns fjädrar i det att tron signalerar till en kommande make/maka att man är social, pålitlig och moralisk (vad fan det nu ska betyda) och därför en bättre förälder som tar ansvar för partnern och avkomman.
Jag tror inte på något som inte går att mäta eller som kan påverka världen vi lever i. Om inte Hawkings m.fl. hittat Gud i ekvationen någonstans utan den bästa förklaringen till universum är en serie kosmiska explosioner. Vidare skulle en eventuell Gud tvingas verka utanför dessa i en annan dimension och i bästa fall (ur Guds perspektiv) endast kunna påverka explosionsparametrarna och inget avseende universums och livets utveckling däremellan. Därmd kan jag inte sluta mig till annat än att Gud inte finns eller åminstone är meningslös för det universum vi lever i. Han kan inte göra något, inte se in i vårt universum, inte ta några beslut. I praktiken är den enda eventuella "högre makt" som får plats själva startparametrarna som sätter ramarna för fysikens lagar, dvs allt annat än den allseende allsmäktige som bryr sig om en kyss på ett kors, några flängiga rörelser med handen framför bålen, knäböjande eller böner om att rädda Arn från döden.
Varför saknar jag den viktiga religionsgenen. Varför saknar många forskare den? Förr brändes forskare på bål för att de avvek från den sociala och religiösa normen. Nu anses de möjligen bara lite konstiga, men sakta verkar begreppet ateist förlora sitt stigma. Jag saknar dessutom dragningen till andra religiösa/sociala. Det är t.o.m. så att jag heslt undviker att umgås med religiösa eller socialister och faktiskt för det mesta uppfattar att de har lägre intelligens, svagare logiskt tänkande och är sämre på att resonera, oftare hänfaller åt cirkelresonemang eller rena meningslösheter. Det gäller inte alla förstås, men de flesta. I dagsläget har jag inga vänner som tror på Gud eller socialism.
Jag hoppas förstås att ju säkrare världen blir och ju mer utbildning alla får tillgång till, desto mindre betydelse ska både religion och socialism få, men just nu verkar drömmen avlägsen.
torsdag 27 mars 2008
Utan ansvar, ingen frihet
TT, Ekonominyheterna: Andelen fattiga i åldersgruppen 20–29 år har nästan fördubblats på knappt 20 år. Mer än var femte av de yngsta lever under fattigdomsgränsen.
Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Å ena sidan är det ju bra att ungdomarna har något att kämpa och leva för. Å andra sidan är det synd att 70 års sossestyre har lett fram till en stel arbetsmarknad som missgynnar unga. Ge borgarna 4 år till, eller varför inte 40, så kanske de hinner fixa till en del av skadorna från Palme mfl.
Om dagens unga valde produktiva utbildningar och/eller själva startade företag skulle de varken vara arbetslösa eller olyckliga. Sosseväldet har tyvärr förvandlat svenskarna till latmaskar som räknar med betald ledighet i alla former (för barn, för sjukdom, för semester, för studier, för arbetslöshet) istället för att själva ta ansvar för sina liv. Om man inte tar ansvar kan man inte räkna med någon (ekonomisk) frihet.
Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Å ena sidan är det ju bra att ungdomarna har något att kämpa och leva för. Å andra sidan är det synd att 70 års sossestyre har lett fram till en stel arbetsmarknad som missgynnar unga. Ge borgarna 4 år till, eller varför inte 40, så kanske de hinner fixa till en del av skadorna från Palme mfl.
Om dagens unga valde produktiva utbildningar och/eller själva startade företag skulle de varken vara arbetslösa eller olyckliga. Sosseväldet har tyvärr förvandlat svenskarna till latmaskar som räknar med betald ledighet i alla former (för barn, för sjukdom, för semester, för studier, för arbetslöshet) istället för att själva ta ansvar för sina liv. Om man inte tar ansvar kan man inte räkna med någon (ekonomisk) frihet.
onsdag 26 mars 2008
Fingeravtryck i New York och Britney Spears
Klippt från Aftonbladet idag:
Utländska besökare som anländer med flyg till New York måste i fortsättningen identifieras med fingeravtryck på alla tio fingrar.
Det är synd att terrorister tvingar fram kostsamma och besvärliga ågärder som hindrar vanligt folk i vardagen, men det är bra att säkerheten skärps och dessutom kanske biometrisk ID-kontroll (i framtiden kanske en snabb DNA-test) leder till enklare och snabbare procedurer vid utlandsresor än för tillfället.
En del skyr "storebrorsamhället" för att minsta förseelse registreras och uppmärksammas. Jag tror att när "allt" registreras får vi en sannare bild av vad som är normalt/onormalt och ändrar synen på vad som är acceptabelt och moraliskt. I bruset av bilder på allt alltid kommer bara riktigt skadliga aktiviteter fram och bestraffas. Hotet är förstås att en icke-liberal regering sitter med full information och använder den och orimliga lagar till att förslava folket med 50% skatt eller kanske ännu högre, med hot om fängelse.
Britney Spears: Hennes inhopp i tv-serien ”How I met your mother” sågs av rekordpublik, 10,6 miljoner. Och hon fick godkänt för sin insats.
Bra för Britney. Jag gillar henne. Comeback-plattan Blackout var kanon och även om jag är skeptisk till sångerskor som blir skådisar och tvärtom tycker jag alla ska få prova sånt de gillar och jag blir glad när det går bra för andra.
Utländska besökare som anländer med flyg till New York måste i fortsättningen identifieras med fingeravtryck på alla tio fingrar.
Det är synd att terrorister tvingar fram kostsamma och besvärliga ågärder som hindrar vanligt folk i vardagen, men det är bra att säkerheten skärps och dessutom kanske biometrisk ID-kontroll (i framtiden kanske en snabb DNA-test) leder till enklare och snabbare procedurer vid utlandsresor än för tillfället.
En del skyr "storebrorsamhället" för att minsta förseelse registreras och uppmärksammas. Jag tror att när "allt" registreras får vi en sannare bild av vad som är normalt/onormalt och ändrar synen på vad som är acceptabelt och moraliskt. I bruset av bilder på allt alltid kommer bara riktigt skadliga aktiviteter fram och bestraffas. Hotet är förstås att en icke-liberal regering sitter med full information och använder den och orimliga lagar till att förslava folket med 50% skatt eller kanske ännu högre, med hot om fängelse.
Britney Spears: Hennes inhopp i tv-serien ”How I met your mother” sågs av rekordpublik, 10,6 miljoner. Och hon fick godkänt för sin insats.
Bra för Britney. Jag gillar henne. Comeback-plattan Blackout var kanon och även om jag är skeptisk till sångerskor som blir skådisar och tvärtom tycker jag alla ska få prova sånt de gillar och jag blir glad när det går bra för andra.
tisdag 25 mars 2008
Behovsprovat barnbidrag
Maud vill behovsprova barnbidraget. Ja, vad säger man?
Jag tycker till att börja med att barnfamiljer, om de nu ska särbehandlas, borde betala barnbidrag till staten för att de tär på samhällets resurser på så många andra sätt än de utan barn. Fast framför allt tycker jag att ingen ska få bidrag (och ingen ska betala skatt heller... mer än frivilligt). Men om vi glömmer de utopiska drömmarna och hanterar verkligheten som den ser ut idag så tycker jag att:
1. det verkar vara komplicerat och dyrt att behovspröva barnbidraget. det ger en lägre effektivitet i skattesystemet
2. det är ORÄTTVIST att de som tjänar mest och betalar mest i skatt ska få minst tillbaka. När vi nu ändå har ett system där ambitiösa och smarta individer, som gör sig så värdefulla för andra att de belönas med hög inkomst, straffbeskattas för sin förmåga och sitt bidrag så kan de åtminstone få lika mycket tillbaka som alla andra.
3. Visst, jag ogillar också det absurda i att samla in skat för att ge ut som bidrag till samma personer, efter att den administrativa apparaten parasiterat bort sin andel. jag ogillar emellertid ännu mer att man tar in skatt från produktiva individer och ger till andra individer.
Kan inte Maud helt enkelt fullfölja sin tanke och inse att ingen har behov av barnbidrag i dagens samhälle. Behovsprovat borde helt enkelt betyda avskaffat barnbidrag. Många vill säkert ha bidraget, men det är ingen anledning. De som faktiskt inte klarar sig utan barnbidrag skulle kanske till att börja med tänkt efter innan de skaffade barn om de inte kan försörja det. Och om det inte går ihop så står det alla fritt att söka socialbidrag, vilket i mina ögon är precis vad det alltid ska kallas när man sätter sig i en situation man inte klarar av.
Att kasta bidragspengar efter alla möjliga särintressen ger moral hazard-problem liknande det som försäkringsbolag står inför; i det här fallet att folk inte bryr sig om konsekvenserna av sitt handlande eftersom alla felbeslut (att inte skaffa utbildning, att skaffa barn utan tillräcklig ekonomi o.dyl.) följs av bidrag. Bidragens existens gör att bidragen behövs eftersom folk beter sig oansvarigt i vetskap om skyddsnätets existens.
Germania skriver bra om det mesta som har med politikers klåfingrighet att göra och har även en liten passus om barnbidragen. Check it out!
Jag tycker till att börja med att barnfamiljer, om de nu ska särbehandlas, borde betala barnbidrag till staten för att de tär på samhällets resurser på så många andra sätt än de utan barn. Fast framför allt tycker jag att ingen ska få bidrag (och ingen ska betala skatt heller... mer än frivilligt). Men om vi glömmer de utopiska drömmarna och hanterar verkligheten som den ser ut idag så tycker jag att:
1. det verkar vara komplicerat och dyrt att behovspröva barnbidraget. det ger en lägre effektivitet i skattesystemet
2. det är ORÄTTVIST att de som tjänar mest och betalar mest i skatt ska få minst tillbaka. När vi nu ändå har ett system där ambitiösa och smarta individer, som gör sig så värdefulla för andra att de belönas med hög inkomst, straffbeskattas för sin förmåga och sitt bidrag så kan de åtminstone få lika mycket tillbaka som alla andra.
3. Visst, jag ogillar också det absurda i att samla in skat för att ge ut som bidrag till samma personer, efter att den administrativa apparaten parasiterat bort sin andel. jag ogillar emellertid ännu mer att man tar in skatt från produktiva individer och ger till andra individer.
Kan inte Maud helt enkelt fullfölja sin tanke och inse att ingen har behov av barnbidrag i dagens samhälle. Behovsprovat borde helt enkelt betyda avskaffat barnbidrag. Många vill säkert ha bidraget, men det är ingen anledning. De som faktiskt inte klarar sig utan barnbidrag skulle kanske till att börja med tänkt efter innan de skaffade barn om de inte kan försörja det. Och om det inte går ihop så står det alla fritt att söka socialbidrag, vilket i mina ögon är precis vad det alltid ska kallas när man sätter sig i en situation man inte klarar av.
Att kasta bidragspengar efter alla möjliga särintressen ger moral hazard-problem liknande det som försäkringsbolag står inför; i det här fallet att folk inte bryr sig om konsekvenserna av sitt handlande eftersom alla felbeslut (att inte skaffa utbildning, att skaffa barn utan tillräcklig ekonomi o.dyl.) följs av bidrag. Bidragens existens gör att bidragen behövs eftersom folk beter sig oansvarigt i vetskap om skyddsnätets existens.
Germania skriver bra om det mesta som har med politikers klåfingrighet att göra och har även en liten passus om barnbidragen. Check it out!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)