En kommentar jag skrev på en blog angående framtida centrala produkter:
Livsförlängning. T.ex. genom genterapi, nanoteknologi, en kombination av de två eller liknande. Det är emellertid inte en konsumentprodukt av samma slag som bilen så det kanske inte var det du menade
Vad vill människor? Jo, kommunicera, umgås, leva och fortplanta sig.
Transport och kommunikation samt nöjen och läkemedel lär fortsätta utgöra nav för framtida succéer. Bilar kanske ersätts av privata rymdraketer, telefonen ersätts av telepatiimplantat, sex utvecklas i virtuella världar av Matrixformat.
fredag 25 juli 2008
Angående fetas arbetsförmåga
En artikel i Di om en undersökning som visar att feta har lägre lön, gör sämre karriär och lättare får sparken fick mig att skriva följande kommentarer
Arbetsgivarna gör så gott de kan
2008-07-25 10:08
Varför inte överlåta affärsbeslut till arbetsgivarna? De gör säkert sitt bästa för att driva företaget så effektivt som möjligt.Om det har lett till att tjockisar gör sämre karriär så beror det på personalchefernas försök att göra sitt jobb på bästa sätt. Om cheferna på något sätt har gjort "fel" finns det alltså massa högeffektiva fetton därute (och sannolikt kvinnor och nysvenskar också) som smartare företag borde anställa eller som själva kan gå ihop och starta företag.Det är upp till var och en att bevisa sitt värde och en del i det kan vara att vårda sin klädsel, kropp och komma i tid och osvettig till anställningsintervjun eller arbetet. Om en supereffektiv invandrarkvinna på 200 kg misslyckas med detta kan hon säkert lyckas som egenföretagare istället.
Man kanske inte bara tittar på vikten...
2008-07-25 12:46
...eller kanske ännu hellre väga in alla faktorer som kan tänkas påverka prestationen på just det jobbet. Kanske t.o.m. utgå från att den personalansvarige gör just detta och då väger in social dynamik, mental styrka, anpassningsförmåga, utblidning, disciplin, smidighet, intelligens osv...och om marknaden misslyckas så kan väl de som hamnar utanför eller du som säger att marknaden misslyckas starta ett företag för dessa kompetenta men missförstådda. Ja, just det ja "Blatteförmedlingen" finns ju redan och går lysande.
Arbetsgivarna gör så gott de kan
2008-07-25 10:08
Varför inte överlåta affärsbeslut till arbetsgivarna? De gör säkert sitt bästa för att driva företaget så effektivt som möjligt.Om det har lett till att tjockisar gör sämre karriär så beror det på personalchefernas försök att göra sitt jobb på bästa sätt. Om cheferna på något sätt har gjort "fel" finns det alltså massa högeffektiva fetton därute (och sannolikt kvinnor och nysvenskar också) som smartare företag borde anställa eller som själva kan gå ihop och starta företag.Det är upp till var och en att bevisa sitt värde och en del i det kan vara att vårda sin klädsel, kropp och komma i tid och osvettig till anställningsintervjun eller arbetet. Om en supereffektiv invandrarkvinna på 200 kg misslyckas med detta kan hon säkert lyckas som egenföretagare istället.
Man kanske inte bara tittar på vikten...
2008-07-25 12:46
...eller kanske ännu hellre väga in alla faktorer som kan tänkas påverka prestationen på just det jobbet. Kanske t.o.m. utgå från att den personalansvarige gör just detta och då väger in social dynamik, mental styrka, anpassningsförmåga, utblidning, disciplin, smidighet, intelligens osv...och om marknaden misslyckas så kan väl de som hamnar utanför eller du som säger att marknaden misslyckas starta ett företag för dessa kompetenta men missförstådda. Ja, just det ja "Blatteförmedlingen" finns ju redan och går lysande.
onsdag 23 juli 2008
Vad vill jag
Jag vet varken vad jag har lust till eller vad jag vill själv. Hur ska jag då kunna reda ut om jag har en fri vilja öht. Jag promenerar hem i solskenet. Det känns skönt, men jag vet inte om jag vill kolla i affärer eller ta mig direkt hem, jag vet inte om jag vill åka hem för att få mer tid över till uteaktiviteter när jag väl är på plats eller promenera för att njuta av vädret. Det slutade i alla fall med att jag tog apostlahästarna (gick - för er ungdomar som läser det här)
Om jag gör precis vad jag har lust med, då har jag inget val alls eftersom jag endast följer de kemiska signaler som min kropp skickar till mig. Å andra sidan har hela min historik format den jag är idag och vilka signaler som faktiskt kommer sändas ut. Signalerna är emellertid så otydliga att det känns som en ren slump vad jag väljer så då har kanske mitt medvetna jag övertaget i alla fall. Djurs instinkter ar nog mycket starkare än deras eventuella jag medan det är tvärtom för mig.
Vad vill jag egentligen göra? Springa, träna eller läsa en bok i trädgården? I ett större perspektiv; vad vill jag göra med det faktum att jag är ekonomiskt oberoende (räntan på mina likvida medel räcker med lätthet till min nuvarande livsstil - flera gånger om faktiskt) och sen tillkommer möjligheten att nagga på kapitalbeloppet, sälja eller belåna fasta och illikvida tillgångar samt minst lika mycket till som allt föregående i företagsvärde. Just nu verkar det inte som om jag vill göra någonting med allt det här. Istället ligger fokus på "spelet", spelet med siffror: jag verkar vilja skapa så bra avkastning som möjligt för att visa att jag kan och att det går. Jag verkar vilja se spelet till dess naturliga slut och inte lämna kolleger och anställda åt sitt öde. Jag verkar ha en övertro på min egen betydelse ;)
När jag var ung kunde jag aldrig föreställa mig att jag skulle få det så gott materiellt ställt. I mina drömmar kunde jag aldrig tänka mig att hur bra jag än fick det skulle jag köpa klockor för femsiffriga belopp och bilar för sexsiffriga. Det är ju idiotiskt. Ja det är det, men kan man så gör man det tydligen - särskilt om det inte påverkar ekonomin alls. Vad jag däremot kunde tänka mig var långa stunder i hängmattan och många nätter med goda drinkar, sovmorgon varje dag och inga hemläxor. Hur blev det istället? Ansvar, ständig marknadsuppdatering, kontakt med kunder och mäklare, ytliga kontakter med hundratals människor istället för nära kontakt med en handfull vänner jag valt ut själv. Vad hände med grillfester varje dag, tid till musik, böcker och gemenskap?
Fast, det kanske faktiskt inte är det jag verkligen vill och det är därför jag springer ett varv till i hamsterhjulet. Det är ändå ganska trevligt på kontoret - ganska smarta och pigga människor att bolla idéer med och jag håller mig à jour med det mesta i världen och har tid att filosofera över hur allt hänger ihop. Det enda jag inte riktigt har tid och ork till är fest och gemenskap på fritiden och även om marginaleffekten avtar är det en skön sysselsättning för att lägga pengar på hög i ökande takt. Fortsättning följer
Om jag gör precis vad jag har lust med, då har jag inget val alls eftersom jag endast följer de kemiska signaler som min kropp skickar till mig. Å andra sidan har hela min historik format den jag är idag och vilka signaler som faktiskt kommer sändas ut. Signalerna är emellertid så otydliga att det känns som en ren slump vad jag väljer så då har kanske mitt medvetna jag övertaget i alla fall. Djurs instinkter ar nog mycket starkare än deras eventuella jag medan det är tvärtom för mig.
Vad vill jag egentligen göra? Springa, träna eller läsa en bok i trädgården? I ett större perspektiv; vad vill jag göra med det faktum att jag är ekonomiskt oberoende (räntan på mina likvida medel räcker med lätthet till min nuvarande livsstil - flera gånger om faktiskt) och sen tillkommer möjligheten att nagga på kapitalbeloppet, sälja eller belåna fasta och illikvida tillgångar samt minst lika mycket till som allt föregående i företagsvärde. Just nu verkar det inte som om jag vill göra någonting med allt det här. Istället ligger fokus på "spelet", spelet med siffror: jag verkar vilja skapa så bra avkastning som möjligt för att visa att jag kan och att det går. Jag verkar vilja se spelet till dess naturliga slut och inte lämna kolleger och anställda åt sitt öde. Jag verkar ha en övertro på min egen betydelse ;)
När jag var ung kunde jag aldrig föreställa mig att jag skulle få det så gott materiellt ställt. I mina drömmar kunde jag aldrig tänka mig att hur bra jag än fick det skulle jag köpa klockor för femsiffriga belopp och bilar för sexsiffriga. Det är ju idiotiskt. Ja det är det, men kan man så gör man det tydligen - särskilt om det inte påverkar ekonomin alls. Vad jag däremot kunde tänka mig var långa stunder i hängmattan och många nätter med goda drinkar, sovmorgon varje dag och inga hemläxor. Hur blev det istället? Ansvar, ständig marknadsuppdatering, kontakt med kunder och mäklare, ytliga kontakter med hundratals människor istället för nära kontakt med en handfull vänner jag valt ut själv. Vad hände med grillfester varje dag, tid till musik, böcker och gemenskap?
Fast, det kanske faktiskt inte är det jag verkligen vill och det är därför jag springer ett varv till i hamsterhjulet. Det är ändå ganska trevligt på kontoret - ganska smarta och pigga människor att bolla idéer med och jag håller mig à jour med det mesta i världen och har tid att filosofera över hur allt hänger ihop. Det enda jag inte riktigt har tid och ork till är fest och gemenskap på fritiden och även om marginaleffekten avtar är det en skön sysselsättning för att lägga pengar på hög i ökande takt. Fortsättning följer
tisdag 22 juli 2008
Meningen med "den fria viljan"
Slutpoängen med alla inlägg om fri vilja är bland annat huruvida aktörerna som säljer ned OMX med 4% idag agerar helt fritt eller om de är determinerade att sälja… Och då menar jag inte på det sätt Onsdagsfonden eventuellt säljer i enlighet med tidigare uppsatta regler. Han har ju i någon mån valt reglerna själv och kan fortfarande välja om han ska följa dem eller inte (om de ens har gett säljsignal idag, vilket jag inte vet något om).
Vad jag menar är att även om de skenbart tar beslutet att sälja och väljer att trycka på säljknappen eller verbalt förmedla ordern till sin mäklare, är det enligt viss forskning åtminstone inte deras medvetna jag som tar beslutet utan deras undermedvetna. När beslutet kommer upp till den medvetna nivån är det redan bestämt/determinerat.
Å andra sidan är det fortfarande en fråga om manifestationen (dagens beslut) av den historiska ackumulerade beslutskedjan och interaktionen mellan arv, miljö, det medvetna tänkandet och det undermedvetna filtrerandet och reagerandet som skapat helheten, dvs aktieaktören såsom han är idag ändå inte ska anses uppfylla kraven på vad som kan kallas fri vilja. Jag tror det, tycker det, dvs att vi faktiskt har fri vilja, men att frihetsgraderna i denna är mycket små på kort sikt.
Vad jag menar är att även om de skenbart tar beslutet att sälja och väljer att trycka på säljknappen eller verbalt förmedla ordern till sin mäklare, är det enligt viss forskning åtminstone inte deras medvetna jag som tar beslutet utan deras undermedvetna. När beslutet kommer upp till den medvetna nivån är det redan bestämt/determinerat.
Å andra sidan är det fortfarande en fråga om manifestationen (dagens beslut) av den historiska ackumulerade beslutskedjan och interaktionen mellan arv, miljö, det medvetna tänkandet och det undermedvetna filtrerandet och reagerandet som skapat helheten, dvs aktieaktören såsom han är idag ändå inte ska anses uppfylla kraven på vad som kan kallas fri vilja. Jag tror det, tycker det, dvs att vi faktiskt har fri vilja, men att frihetsgraderna i denna är mycket små på kort sikt.
Fri vilja IV
Också Från Per-Olof Samuelsson:
Vare därmed hur som helst: jag menar också att den fria viljan är axiomatisk. Filosofiska axiom är abstrakta formuleringar som identifierar sådant som är implicit i all mänsklig kunskap; vad ett axiom utsäger (som att "existensen existerar", "medvetandet är medvetet", "allt som är, är vad det är") finns redan implicit i varje kunskapsakt; allt som behövs är en explicit formulering av det. Enkelt uttryckt: hur vet vi att existensen existerar (och att det som existerar inte är något annat än vad det är)? Genom att öppna ögonen och se oss omkring. Hur vet vi att medvetandet är medvetet? Genom att konstatera att man inte är medvetslös, när man försöker besvara frågan. Samma sak med den fria viljan. Vi konstaterar att vår vilja är fri genom enkel introspektion; har vi någonsin befunnit oss i en valsituation, vet vi vad valfrihet innebär. Jag tror inte jag behöver utbreda mig mer om det, för de som aldrig upplevt fri vilja eller valfrihet kommer ändå heller aldrig att läsa det här. (Däremot kliar jag dem gärna bakom öronen, om de kommer fram till mig och viftar på svansen.)
Vare därmed hur som helst: jag menar också att den fria viljan är axiomatisk. Filosofiska axiom är abstrakta formuleringar som identifierar sådant som är implicit i all mänsklig kunskap; vad ett axiom utsäger (som att "existensen existerar", "medvetandet är medvetet", "allt som är, är vad det är") finns redan implicit i varje kunskapsakt; allt som behövs är en explicit formulering av det. Enkelt uttryckt: hur vet vi att existensen existerar (och att det som existerar inte är något annat än vad det är)? Genom att öppna ögonen och se oss omkring. Hur vet vi att medvetandet är medvetet? Genom att konstatera att man inte är medvetslös, när man försöker besvara frågan. Samma sak med den fria viljan. Vi konstaterar att vår vilja är fri genom enkel introspektion; har vi någonsin befunnit oss i en valsituation, vet vi vad valfrihet innebär. Jag tror inte jag behöver utbreda mig mer om det, för de som aldrig upplevt fri vilja eller valfrihet kommer ändå heller aldrig att läsa det här. (Däremot kliar jag dem gärna bakom öronen, om de kommer fram till mig och viftar på svansen.)
Fri vilja III
Per-Olof Samuelsson skriver följande om den fria viljan i samband med en diskussion om Mises inställning:
Jag skrev att "vad man väljer beror av vem man är". Bara för att ni inte ska tro att jag själv skriver under på någon sorts determinism här, bör jag tillägga att i detta "vem jag är" ligger att jag är en människa med valfrihet, d.v.s. fri vilja. Vad jag väljer just idag (t.ex. skriva det här brevet eller låta bli) är ett nytt val, och det är inte "determinerat" eller förutbestämt. Jag skulle kunna välja att låta bli. (Jag skulle t.o.m. kunna välja att skriva brevet och sedan strunta i att skicka iväg det.) Naturligtvis finns det externa faktorer som underlättar brevskrivandet för mig, som t.ex. att jag är ledig från jobbet idag och därför har gott om tid att skriva ner mina tankar. Det finns "interna faktorer" som underlättar: ämnet intresserar mig, och jag har blivit tillfrågad förut vad jag anser om Mises resonemang och ännu inte besvarat det. Men det är fortfarande ett alternativ för mig att strunta i saken, eller skjuta den på framtiden. Det är inte förrän jag skickat iväg brevet som det alternativet för evigt är borta!
Jag skrev att "vad man väljer beror av vem man är". Bara för att ni inte ska tro att jag själv skriver under på någon sorts determinism här, bör jag tillägga att i detta "vem jag är" ligger att jag är en människa med valfrihet, d.v.s. fri vilja. Vad jag väljer just idag (t.ex. skriva det här brevet eller låta bli) är ett nytt val, och det är inte "determinerat" eller förutbestämt. Jag skulle kunna välja att låta bli. (Jag skulle t.o.m. kunna välja att skriva brevet och sedan strunta i att skicka iväg det.) Naturligtvis finns det externa faktorer som underlättar brevskrivandet för mig, som t.ex. att jag är ledig från jobbet idag och därför har gott om tid att skriva ner mina tankar. Det finns "interna faktorer" som underlättar: ämnet intresserar mig, och jag har blivit tillfrågad förut vad jag anser om Mises resonemang och ännu inte besvarat det. Men det är fortfarande ett alternativ för mig att strunta i saken, eller skjuta den på framtiden. Det är inte förrän jag skickat iväg brevet som det alternativet för evigt är borta!
Fri vilja II
Jag hittade följande på Wikipedia idag: "I sin Om viljans frihet hävdade Schopenhauer att "Du kan göra det du vill, men i varje givet ögonblick i ditt liv kan du endast vilja en bestämd sak och absolut ingenting annat än den saken.""
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)