Bankerna tvingas låna ut pengar i enlighet med gamla lånelöften.
Bankerna tvingas ta upp tillgångar på balansräkningen som tidigare legat utanför.
Bankerna får inte vikta tillgångarna så lågt som de trodde att de skulle kunna när Basel II är full ut infört.
Bankerna har svårt att finansiera sina åtaganden eftersom finansiärerna har ont om pengar och kräver högre riskersättning, häromdagen fick t.o.m. SBAB dra tillbaka sin emission på 1 miljard euro eftersom ingen ville köpa instrumentet till det begärda priset.
Bankerna tvingas finansiera sig genom ökade inlåningsräntor istället, 3-5% är ingen ovanlighet.
Bankerna tjänar allt mindre på courtage och liknande intäkter pga minskad aktivitet på börsen (och senare, 2009? allmänt minskad aktivitet i samhället) och minskat intresse för fondplaceringar (pengarna går från för banken lönsamma fonder till inlåningskontona).
Allt ovanstående gör att utlåningsutrymmet i samhället minskar och snart sätter press på investeringstakten och tillväxten. Arbetslösheten kommer öka, disponibla inkomster sjunka (pga inflation för mat, energi mm) och priset på tillgångar som aktier och bostäder att sjunka. Detta ger upphov till en negativ spiral där fallande aktiekurser och fallande fastighetspriser både minskar intresset för lån och minskar bankernas vilja att låna ut.... Benägenheten att spara och snåla blir större samtidigt som utrymmet blir mindre, det ger väldigt lite utrymme för konsumtion, vilket ytterligare minskar företagens vilja att investera och anställa personal. En klassisk lågkonjunktur kommer spelas upp - denna gång inledd via kreditsektorn.
Tillgångspriser och investeringar kommer falla till det helt enkelt blir för billigt och de som har kontanter redo kan och vill investera oavsett om de tror att någon annan har råd att köpa tillgångarna av dem i sin tur inom överskådlig tid. Jag tror att det tar några år innan vi är där. Den här nedgången blir annorlunda än de som vår generation har vant sig vid.
Don't buy the dips
tisdag 10 juni 2008
måndag 9 juni 2008
Börsen har tagit viss reson på sistone
Det verkar som om arbetslöshetsstatistiken i USA till slut skakade om investerarna litegrann.
Visst, det går inte att förneka att makrostatistiken såg bättre ut under april och maj och att många företag kom med mindre dåliga resultat och utsagor om framtiden än jag hade väntat mig. I efterhand är det lätt att föklara det med naturliga eftersläpningar i banksystemet; företagen har gamla lånelöften till lätta villkor som de gärna utnyttjar nu när uppköp av andra företag förefaller billiga, eller för att täppa till hål som börjar uppenbara sig. Snart slår dock kreditkontraktionen till på riktigt och då har många företag ökat sina lån precis på toppen av cykeln, precis som så många gånger förut. Det är nämligen ett mönster som upprepat sig historiskt; att lånestatistiken till företagssektorn accelererat precis i inledningen till tidigare recessioner.
Recessionen kommer, företagens vinster kommer falla och aktiemarknaden är inte förberedd. Det finns fortfarande stor nedsida för detaljhandelsföretag, verkstadsföretag och banker. Det gamla paradigmtänkandet att köpa på nedställ, att köpa låga P/E-tal, att köpa banker på P/B 1,0 osv lever fortfarande kvar, men jag tror att det kommer straffa sig i takt med att ett nytt paradigm växer fram; köp ingenting så länge ekonomin befinner sig i en deleveragingfas. Just pga långvarigheten och styrkan i det gamla paradigmet kommer det sannolikt ta väldigt lång tid att bryta med det helt. jag tror därför att vi har flera år framför oss av fallande kurser, med tillfälliga avbrott liknande det i april och maj då europabörserna lyfte 15 procent. Man kan spela dessa uppställ eller nedställen däremellan, men det gäller att ha helikopterperspektivet klart för sig: kurserna ska ner rejält innan vi når den riktiga botten.
Visst, det går inte att förneka att makrostatistiken såg bättre ut under april och maj och att många företag kom med mindre dåliga resultat och utsagor om framtiden än jag hade väntat mig. I efterhand är det lätt att föklara det med naturliga eftersläpningar i banksystemet; företagen har gamla lånelöften till lätta villkor som de gärna utnyttjar nu när uppköp av andra företag förefaller billiga, eller för att täppa till hål som börjar uppenbara sig. Snart slår dock kreditkontraktionen till på riktigt och då har många företag ökat sina lån precis på toppen av cykeln, precis som så många gånger förut. Det är nämligen ett mönster som upprepat sig historiskt; att lånestatistiken till företagssektorn accelererat precis i inledningen till tidigare recessioner.
Recessionen kommer, företagens vinster kommer falla och aktiemarknaden är inte förberedd. Det finns fortfarande stor nedsida för detaljhandelsföretag, verkstadsföretag och banker. Det gamla paradigmtänkandet att köpa på nedställ, att köpa låga P/E-tal, att köpa banker på P/B 1,0 osv lever fortfarande kvar, men jag tror att det kommer straffa sig i takt med att ett nytt paradigm växer fram; köp ingenting så länge ekonomin befinner sig i en deleveragingfas. Just pga långvarigheten och styrkan i det gamla paradigmet kommer det sannolikt ta väldigt lång tid att bryta med det helt. jag tror därför att vi har flera år framför oss av fallande kurser, med tillfälliga avbrott liknande det i april och maj då europabörserna lyfte 15 procent. Man kan spela dessa uppställ eller nedställen däremellan, men det gäller att ha helikopterperspektivet klart för sig: kurserna ska ner rejält innan vi når den riktiga botten.
onsdag 4 juni 2008
Balans i det strategiska tänkandet
Fucking Åmål: Jag vill ha kul nu, inte om 20 år
Hur väljer man livsinkomst och livsutgift? Ska man partaja nu eller sen? När uppskattar man det mest? Gå i skolan var självklart för mig, andra väljer att jobba och tjäna pengar… men då blir livsinkomsten mindre. Spelar det någon roll? Hur stor nytta har jag av 100 miljoner när jag är 50? 70?
Å andra sidan var 10 miljoner ganska kul som 30-åring och 50 som 40-åring, kanske t.o.m. värt det att slita under partyåren 20-30 för att få det bättre mellan 30-50, men var går gränsen?
Hur väljer man livsinkomst och livsutgift? Ska man partaja nu eller sen? När uppskattar man det mest? Gå i skolan var självklart för mig, andra väljer att jobba och tjäna pengar… men då blir livsinkomsten mindre. Spelar det någon roll? Hur stor nytta har jag av 100 miljoner när jag är 50? 70?
Å andra sidan var 10 miljoner ganska kul som 30-åring och 50 som 40-åring, kanske t.o.m. värt det att slita under partyåren 20-30 för att få det bättre mellan 30-50, men var går gränsen?
tisdag 3 juni 2008
Sköna tekniska nyheter. Världen går framåt.
A paralysed man using only his brain waves has been able to manipulate a virtual Internet character, Japanese researchers said Monday, calling it a world first.
Are you depressed by the prospect of dying? Well, if you can hang on another 15 years, your life expectancy will keep rising every year faster than you’re aging...
torsdag 29 maj 2008
Äntligen!
"I närmare 60 år var poliosjuka Dianne Odell, 61, från Tennessee instängd i en järnlunga.
På onsdagen avled hon – efter att andningsmaskinen slagits ut i ett strömavbrott."
Varken hon eller familjen kan ha varit särskilt glada över hennes 60 år i fångenskap på minsta möjliga utrymme. Och då orkar jag inte ens börja prata om vad det har kostat och för vem
På onsdagen avled hon – efter att andningsmaskinen slagits ut i ett strömavbrott."
Varken hon eller familjen kan ha varit särskilt glada över hennes 60 år i fångenskap på minsta möjliga utrymme. Och då orkar jag inte ens börja prata om vad det har kostat och för vem
måndag 26 maj 2008
Stillsam dag på börsen
Jag vet inte om det händer mindre i världen eller om det är jag som inte bryr mig. Eurovisionsschlagerfestivalen var rätt trevlig med ovanligt bra bidrag. Jag gillar vinnarlåten även om det knappast är något jag skulle lyssna på till vardags. Norges bidrag skulle däremot kunna hamna i min iPod.
Nu har vi till slut en ordentlig rymdsond på Mars. De kommande 90 dagarna ska det letas efter vatten, spår av liv och liv. En del hoppas innerligt att inget sådant hittas. Det gäller en del religiöst fanatiska som måste skriva om historien, sina läror eller åtminstone uttolkningen av de senare. Men det gäller även vissa framtidsforskare och tänkare. Orsaken till detta är hypotesen om "Det stora filtret" eller "...muren". Denna antar att universum inte genomsyras av liv helt enkelt eftersom någon punkt i utvecklingen från rena grundämnen till rymdkoloniserande varelser är så osannolik att passera att den inte passeras. Om det finns dött liv utanför jorden betyder det att andra kolonisatörer stött på väggen och då betyder det att vi har väggen framför oss. Om vi inte hittar liv kan det betyda att väggen är bakom oss och vi hade den otroliga turen att klara oss igenom den (det kan ha varit bildandet av DNA, klivet upp på land, atomosfärens utveckling, tektonisk aktivitet osv). Enligt vägghypotesen är det alltså bättre om universum är tomt och vi kan befolka det än om det finns dött liv därute som visar att civilisationen dör ut när koloniseringen börjar.
Det finns MÅNGA hål i hypotesen, men jag tänker inte utgöra försvarare, bara presentatör. Det kan lika gärna vara vi som är resterna av kolonisationen. Vi började kanske med mars, eller testade både Jorden och mars, men mars visade sig snart ofruktbar. Våra förfäder gömmer sig kanske för att bespara oss kulturchocken i mötet med miljarder gånger intelligentare varelser.
Gå in på kurzwaeilai.net och läs mer om väggen och andra spännande visioner.
Vad gäller börsen så verkar rallyt ha tagit en paus. Det här kan bli den ungefärliga nya nivå där ett jämviktläge uppnås i väntan på avgörande information om framtida tillväxt och inflation. jag tror emellertid inte det. Jag tror att börsen är inne i en schizofren fas där det kollektiva humöret kommer pendla mellan eufori och depression i takt med extrapolerande av mer eller mindre meningslös statistik. Antalet nya jobb i USA som presenteras nästa fredag kan säkert skicka iväg börsen 3-4 procent upp eller ner trots att siffran i sig om ett år sannolikt revideras mer än 100% (nedåt om du frågar mig). Hursomhelst, bankernas nedskrivningar är inte över och effekterna på ekonomin har öht inte gjort väsen av sig ännu. En del tar det senare som något positivt, medan jag tror att den negativa överraskningen blir desto större när tillväxten letar sig nedåt.
Hur det kan komma som en överraskning att den största husprisnedgången och kreditkontraktionen på 80 år kommer pressa ned tillväxten förstår jag emellertid inte - jo, det gör jag förresten; Det beror på att marknadsaktörerna byts ut hela tiden och de flesta blir kvartalskapitalister eller daytraders och ett endast fåtal sura historiebjörnar som jag varnar för apokalypsen *skratt*. Märk väl dock att jag tjänat minst lika mycket pengar på stigande kurser som fallande så jag har inte permafrost i pannbenet, men just nu tycker jag mig se att det står skrivet på väggen att euforing gått för långt. Håll i er!
Nu har vi till slut en ordentlig rymdsond på Mars. De kommande 90 dagarna ska det letas efter vatten, spår av liv och liv. En del hoppas innerligt att inget sådant hittas. Det gäller en del religiöst fanatiska som måste skriva om historien, sina läror eller åtminstone uttolkningen av de senare. Men det gäller även vissa framtidsforskare och tänkare. Orsaken till detta är hypotesen om "Det stora filtret" eller "...muren". Denna antar att universum inte genomsyras av liv helt enkelt eftersom någon punkt i utvecklingen från rena grundämnen till rymdkoloniserande varelser är så osannolik att passera att den inte passeras. Om det finns dött liv utanför jorden betyder det att andra kolonisatörer stött på väggen och då betyder det att vi har väggen framför oss. Om vi inte hittar liv kan det betyda att väggen är bakom oss och vi hade den otroliga turen att klara oss igenom den (det kan ha varit bildandet av DNA, klivet upp på land, atomosfärens utveckling, tektonisk aktivitet osv). Enligt vägghypotesen är det alltså bättre om universum är tomt och vi kan befolka det än om det finns dött liv därute som visar att civilisationen dör ut när koloniseringen börjar.
Det finns MÅNGA hål i hypotesen, men jag tänker inte utgöra försvarare, bara presentatör. Det kan lika gärna vara vi som är resterna av kolonisationen. Vi började kanske med mars, eller testade både Jorden och mars, men mars visade sig snart ofruktbar. Våra förfäder gömmer sig kanske för att bespara oss kulturchocken i mötet med miljarder gånger intelligentare varelser.
Gå in på kurzwaeilai.net och läs mer om väggen och andra spännande visioner.
Vad gäller börsen så verkar rallyt ha tagit en paus. Det här kan bli den ungefärliga nya nivå där ett jämviktläge uppnås i väntan på avgörande information om framtida tillväxt och inflation. jag tror emellertid inte det. Jag tror att börsen är inne i en schizofren fas där det kollektiva humöret kommer pendla mellan eufori och depression i takt med extrapolerande av mer eller mindre meningslös statistik. Antalet nya jobb i USA som presenteras nästa fredag kan säkert skicka iväg börsen 3-4 procent upp eller ner trots att siffran i sig om ett år sannolikt revideras mer än 100% (nedåt om du frågar mig). Hursomhelst, bankernas nedskrivningar är inte över och effekterna på ekonomin har öht inte gjort väsen av sig ännu. En del tar det senare som något positivt, medan jag tror att den negativa överraskningen blir desto större när tillväxten letar sig nedåt.
Hur det kan komma som en överraskning att den största husprisnedgången och kreditkontraktionen på 80 år kommer pressa ned tillväxten förstår jag emellertid inte - jo, det gör jag förresten; Det beror på att marknadsaktörerna byts ut hela tiden och de flesta blir kvartalskapitalister eller daytraders och ett endast fåtal sura historiebjörnar som jag varnar för apokalypsen *skratt*. Märk väl dock att jag tjänat minst lika mycket pengar på stigande kurser som fallande så jag har inte permafrost i pannbenet, men just nu tycker jag mig se att det står skrivet på väggen att euforing gått för långt. Håll i er!
måndag 19 maj 2008
Hur värderar placerarna världen?
Till attt börja med kanske de inte gör det. Det finns helt enkelt kapital där ute som ska placeras i någonting, t.ex. aktier, obligationer, fastigheter, råvaror, valutor eller "kontanter".
* En obligation ger kanske 4% mer eller mindre riskfritt, men utan tillväxt
* Många aktier ger 4% utdelning, direktavkastning, och med potential till tillväxt eller kursstegring
* Råvaror har ingen inneboende "avkastning" utan är ett bet på att utvinningskostnaderna ska stiga innan efterfrågan mattas.
* Kontanter eller money market funds är mest menlöst av allt och förutsätter att man inte kan hitta yield någonstans eller tror att inflationen snart ska äta upp obligationsavkastningen
Ja, i det perspektivet blir aktier inte så dumt trots allt, om man inte tror att insterna ska falla så kraftigt att utdelningarna sänks eller tillväxten uteblir under överskådlig tid. Få är så negativa.
Förutom denna relativvärdering kan man göra en mer absolut värdering som bygger på vad man är beredd att betala för kassaflödet i ett företag (antingen ens förväntade utdelningar plus framtida aktiekurs) eller företagets kassaflöde och anta att en aktie, en andel i företaget, värderas på samma sätt.
Som det är nu antar analytiker att vinsterna stiger med knappt 10% i år och med ca 10% nästa år. Frågan är om investerarna har gjort samma kalkyl. Jag gissar att de senare för 2 månaders sedan räknade med ett helt annat scenario men nu kanske har anslutit sig till analytikerna. Är det rimligt? Vi har sett problemen på hus- och finansmarknaderna och olje- och matprisinflationen är negativt för de flesta och det mesta. Hur kan man tro att vinsterna ska öka som om ingenting har hänt? Eller är det så att placerarna under en period har räknat med negativ tillväxt (tex när det var som värst i januari och mars) och de senaste 2 månaderna reviderat upp prognoserna till nolltillväxt t.ex. Det ÄR MÖJLIGT.
* En obligation ger kanske 4% mer eller mindre riskfritt, men utan tillväxt
* Många aktier ger 4% utdelning, direktavkastning, och med potential till tillväxt eller kursstegring
* Råvaror har ingen inneboende "avkastning" utan är ett bet på att utvinningskostnaderna ska stiga innan efterfrågan mattas.
* Kontanter eller money market funds är mest menlöst av allt och förutsätter att man inte kan hitta yield någonstans eller tror att inflationen snart ska äta upp obligationsavkastningen
Ja, i det perspektivet blir aktier inte så dumt trots allt, om man inte tror att insterna ska falla så kraftigt att utdelningarna sänks eller tillväxten uteblir under överskådlig tid. Få är så negativa.
Förutom denna relativvärdering kan man göra en mer absolut värdering som bygger på vad man är beredd att betala för kassaflödet i ett företag (antingen ens förväntade utdelningar plus framtida aktiekurs) eller företagets kassaflöde och anta att en aktie, en andel i företaget, värderas på samma sätt.
Som det är nu antar analytiker att vinsterna stiger med knappt 10% i år och med ca 10% nästa år. Frågan är om investerarna har gjort samma kalkyl. Jag gissar att de senare för 2 månaders sedan räknade med ett helt annat scenario men nu kanske har anslutit sig till analytikerna. Är det rimligt? Vi har sett problemen på hus- och finansmarknaderna och olje- och matprisinflationen är negativt för de flesta och det mesta. Hur kan man tro att vinsterna ska öka som om ingenting har hänt? Eller är det så att placerarna under en period har räknat med negativ tillväxt (tex när det var som värst i januari och mars) och de senaste 2 månaderna reviderat upp prognoserna till nolltillväxt t.ex. Det ÄR MÖJLIGT.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)